Tankar...mycket tankar nu....
Har blivit dåligt med bloggande denna vecka....dels är jag inte riktigt frisk än, var till läkarstationen där de rådde mig att vara hemma en vecka för att ha en chans att bli frisk. Sedan har verkligheten kommit ifatt, jag får inte behålla mitt jobb som jag haft i 22 år, fick reda på att det är spikat nu...grubblar och tänker mycket just nu....Visserligen blir jag inte arbetslös, omplacerad...vi är säkert ca 10-15 personer som ska omplaceras, några blir uppsagda....
Ringde fyra olika vård och behandlingshem i fredags, visst intresse fanns, söker det intressantaste jobbet nu i helgen...
Man blir ju även bekväm, har ju kunnat åka hem på lunchen o rasta hunden och middagsfodra hästen. Alla andra jobb ligger minst fyra mil bort. Hur gör vi med hunden t.ex????
Blir oxå så FÖRBANNAD, när det blåser tuffa vindar så måste man alltid skylla på någon...I våras sparkades vår rektor, hon fick skulden för de dåliga resultaten på vår skola... Nu är det vi som bär nästa "hund-huvud" för att resultaten är dåliga på vår skola...Kan klart säga att de skulle varit ännu sämre om inte vi funnits där..
När vi försvunnit får tiden utvisa!!!!!!
Jag kommer att sakna alla dessa underbara ungdomar och föräldrar jag har kontakt med, det är nog det svåraste med att sluta.
Blev själv mobbad av en lärare i lågstadiet (pga att jag var fosterbarn), så illa att jag fick äta lugnande i två år för att överhuvudtaget våga gå till skolan....som tur är så vågar barn TRO på det goda...men vet hur mobbing präglar en människa, hur det följer en genom livet. Jag bestämde mig tidigt som ung att aldrig ge avkall på mitt
människovärde igen.
Därav har jag ÄLSKAT mitt jobb och de ungdomar jag mött och kunnat hjälpa...min skolgång bestämde mitt yrkesval, inget barn skulle behöva må så dåligt som jag gjorde, har lagt ned hela min själ i dessa underbara ungdomar och trivts med det... så jobbigt nu att kliva av...
Så ser situationen ut för mig just nu..grubbla och smälta situationen lär jag nog göra ett tag till...Ha tålamod :)
Jag kommer alltid igen ;)
Ringde fyra olika vård och behandlingshem i fredags, visst intresse fanns, söker det intressantaste jobbet nu i helgen...
Man blir ju även bekväm, har ju kunnat åka hem på lunchen o rasta hunden och middagsfodra hästen. Alla andra jobb ligger minst fyra mil bort. Hur gör vi med hunden t.ex????
Blir oxå så FÖRBANNAD, när det blåser tuffa vindar så måste man alltid skylla på någon...I våras sparkades vår rektor, hon fick skulden för de dåliga resultaten på vår skola... Nu är det vi som bär nästa "hund-huvud" för att resultaten är dåliga på vår skola...Kan klart säga att de skulle varit ännu sämre om inte vi funnits där..
När vi försvunnit får tiden utvisa!!!!!!
Jag kommer att sakna alla dessa underbara ungdomar och föräldrar jag har kontakt med, det är nog det svåraste med att sluta.
Blev själv mobbad av en lärare i lågstadiet (pga att jag var fosterbarn), så illa att jag fick äta lugnande i två år för att överhuvudtaget våga gå till skolan....som tur är så vågar barn TRO på det goda...men vet hur mobbing präglar en människa, hur det följer en genom livet. Jag bestämde mig tidigt som ung att aldrig ge avkall på mitt
människovärde igen.
Därav har jag ÄLSKAT mitt jobb och de ungdomar jag mött och kunnat hjälpa...min skolgång bestämde mitt yrkesval, inget barn skulle behöva må så dåligt som jag gjorde, har lagt ned hela min själ i dessa underbara ungdomar och trivts med det... så jobbigt nu att kliva av...
Så ser situationen ut för mig just nu..grubbla och smälta situationen lär jag nog göra ett tag till...Ha tålamod :)
Jag kommer alltid igen ;)
Mina barn, barnbarn och man...bara Arne fick representera djuren :)
Trackback
