Min otrevliga dag :(

Idag (fredag) fick jag en ny erfarenhet....man lär ju så länge man lever :/  ...
Var på en rättegång..som målsägare...alltså! jag som stod för anmälan... för "ofredande" ...domstolens brottsrubriceringen!
Fredagen den 25 april 2008 blev jag utsatt för ett verbalt "övergrepp" ...blev bara så jävla förbannad över vad män kan vräka ur sig till kvinnor...
Jobbar ju ofta ihop med poliser...en av poliserna kom åkande och såg att jag var riktigt arg...frågade om något hänt???? berättade! Han bad mig anmäla....gjorde det!..var egentligen inte arg på personen som kränkt mig...ansåg att han behövde vård...hade sett honom förfalla under flera veckors tid..därför anmälde jag....ville inte ha skadestånd...ville bara att denna medmänniska fick hjälp/vård....

Blev kallad till domstol den 4 november 2008...tog ledigt från jobbet, min vän fanns där som mitt vittne, en kollega var oxå där för att vittna i ett annat ärende som gällde mannen....timmarna gick...vi väntade på vår tid..... sedan blev kollegan inkallad...en halvtimme till...sedan blev jag inkallad...ett fel hade begåtts, jag skulle få ny tid...en kallelse i januari....tiden gick...IGEN...HÖRDE INGET från domstolen,.... I juli fick jag en kallelse till den 18 september....Herregud! ett och ett halvt år hade gått.... händelsen var ett flyktigt minne blott....är en förlåtande person av naturen..vill inget något ont...hade anmält enbart för att mannen skulle få hjälp! På denna tid hoppades jag VERKLIGEN att han fått hjälp!..... Rättvisans kvarnar mal L Å N G S A M T....
Satt idag med mitt vittne o väntade på upprop hos tingsrätten...vi hade inte pratat om händelsen...den var förbi i våras ögon, tror jag :) Vi pratade om hundar:P
Jag kallades in....Åklagaren bad mig ta plats vid hennes sida...satte mig där...Ordföranden sade- först lyssnar vi på åklagarens framställan och sedan på målsägarens egen berättelse av händelsen! För första gången på flera år kände jag mig lite nervös...Men som sagt, en ny miljö, en ny upplevelse för mig...
tyckte nog jag skakade på rösten....men ingen som känner mig vet ju hur jag egentligen låter :)
tittade på mannen o kände bara en sak...SORG......No hard fellings :(
Vittnet...min vän...kallades in..hon berättade nästan ordagrant vad jag sagt...... sedan gick vi därifrån....min kära make som skjutsade oss kom o hämtade upp oss <3

Ett trevligt minne från denna dag var när vi drygt 1 mil hemifrån såg bilar som stannat med varningsblinkers på....vi stannade...såg en stor vit schäferhanne springa runt alla bilar i stor stress....hoppade ur vår bil innan den ens stannat....sprang till bakluckan och hämtade ett korvpaket vi köpt på Willys o försökte locka hunden till mig...min man kom oxå ur bilen o försökte hjälpa mig öppna paketet...han lyckades inte heller;) Men hunden sprang efter en tids stress av alla bilar o människor upp  över en kulle, bort från trafik och väg :) Vi såg sedan ägaren o pratade med honom :) Blev så glad att så många människor engagerade sig i  hunden : ) Så jag hoppas efter denna minnesvärda dag att hunden hittade hem....och mannen fått/får den vård han behöver! Att både hund och man startade nästa dag med ett "leende" och att de båda får ett långt o bra liv.



Kommentarer
Postat av: Raija

Jag har även jag erfarenhet av rättvisans långsamma handhavande. Det tar oftat så lång tid att båda parter hinner fara väldigt illa oche ne del faller i glömska. Der är svårt att få det lika objektivt efter ett par år. För min del blev det bara uppslitande vittnesmål sen tyst. >Efter en tid lades målet ner tyvärr. Trots att flera kvinnor farit illa. Några av dem med funktionsnedsättningar. Där finns för lite erfarenhet och trovärdiheten ifrågasätts, tyvärr. Vi är än i dag inte lika inför lagen.

2009-09-20 @ 17:52:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0