Kan inte sova, sorg, skriver av mig mina tankar.

Idag sov jag till 10, kändes lyxigt att få sova så länge en vardagsmorgon. Ska jobba en kväll i veckan på vår fritidsgård, har valt en dag som inte kommer att drabba mitt ordinarie jobb så mycket.
Efter APT (arbetsplatsträff) hade jag en halvtimmes rast innan jag skulle vara vid fritidsgården, våldgästade en kompis. Jag och ordinarie personal kom samtidigt till fritidsgården, ungdomarna kom strax efter =) Idag har jag spelat poker som jag inte gjort sedan ungdomen, gillar inte SPEL i några former egentligen, men kan också erkänna att det är skoj ibland =) Skulle lägga mig i första given när någon såg att jag hade stege, hade glömt bort att det fanns =) Lite stolt kan jag säga att jag blev näst sist utslagen =) Vid 20 ringde jag min syster för att höra hur det var med mamma, hon berättade att man tagit bort alla hennes hjälpmedel och bara gav henne smärtstillande, det var sämre. Hon och hennes man skulle vaka hos mamma inatt. Försökte få tag i min lillasyster men fick inget svar. När vi var på väg att stänga efter 22 ringde lillsyrran, jag berättade om läget efter mitt telsamtal, men vi visste ingen av oss riktigt hur illa det var, det visste ingen, inte ens läkarna, från en dag till en vecka trodde de.

Kikade in på fb en stund för att varva ned efter jobbet, min dotter dök upp i chatten och undrade hur kvällen varit. Svarade att jag ringer istället, sagt och gjort, ringde henne. Medan vi pratar hör jag att någon försöker ringa mig, vi lägger på. Lillsyrran ringer igen, hon har pratat med en annan av våra systrar som varit på besök hos mamma idag, hon ansåg att det försämrats rejält. Vi bestämmer oss för att vi ska åka in imorgon till mamma, jag sms:ade vår sjukvikarie att jag inte kommer i morgon, beskriver läget, hinner inte skriva klart, då ringer telefonen, min syster som vakat säger att nu har mamma fått somna in, lugnt och stilla. Så tacksam för denna syrra som jag vet fick mamma att le i tisdags med sitt bus och skoj med mamma hur trött hon än var, Mamma kände en stor trygghet med henne, hon var med mamma på alla undersökningar, hon fanns hela tiden vid hennes sida, mamma kramade hennes hand innan hon dog, mamma dog inte ensam.
I sorgen finns ändå en lättnad, mamma blev inte långliggande på långvården, hon ville bo hemma, hennes högsta önskan var att få komma hem till sommaren och sitta på balkongen och lyssna på fåglarna. Mamma var nästan helt blind sedan några år tillbaka.
På andra sidan finns pappa som väntat på henne i 21 år. God natt mamma, hälsa pappa. Saknar er <3





Trackback
RSS 2.0