Lite tankar idag. Tillbakablickar.
Med döden kommer tillbakablickar, minns så mycket med värme =)
Nu har över två dygn gått sedan mamma dog, detta var ju vad vi önskade när vi insåg att hennes önskan om att komma hem inte skulle uppfyllas. Hur väl förberedd man än tror sig vara så är man aldrig det, beskedet kommer ändå som en chock, allt blir defenitivt.
Jag var pappas "flicka", larvade med pappa bla kalla vinterkvällar för som jag trodde vara honom behjälplig i lagårdstöket, att han fick gå sakta för att vänta in mina korta steg är något som slår mig nu, en väg som var oändligt lång när jag var liten, minst två km till ladugården. Pappa började med att ge korna gröpe (havrekross) sedan hö innan mjölkningen. Pappa bad mig kasta ned hö inför nattfodringen, jag slet med hö-hackan i mitt anletes svett =)
Men pappa fick ändå gå upp och dra ned lite mer, jag hade inte tagit ned tillräckligt för 20 kor och ungdjur. Kan nog säga att jag inte var tillräckligt tålmodig på höskullen, ville ju in i ladugårdens värme, till mjölkmaskinernas rytmiska musik, ville ge kalvarna mjölk som var min uppgift, först låta dem suga på mina fingrar för att föra dem sakta ned i mjölkhinken så de fick sin mjölk Stolt berättade jag för pappa vilka kalvar som lärt sig dricka direkt ur hinken utan sughjälpen. Hade sedan gott om tid att med ryktskrapan rykta bort de värsta "bajsskorvorna" från korna. Efter det satt jag vid foderbordet hos ungdjuren och gosade med alla våra ladugårdskatter =) När mjölkningen var färdig fick de sin skvätt mjölk i mammas avlagsa sockekaksformar, fyra katter runt varje form. sist men inte minst fick de silvadden, starkast vann.
Pappa och jag hade en stor gemensam kärlek HÄSTAR, fick min första häst vid 10 års ålder, jag ville infria alla pappas förväntningar på mig som "hästtjej" men ska villigt erkänna att jag var många ggr rädd för vår unghäst som var mycket burdus och kände sitt övertag, nåja som vuxen tog jag tillbaka makten =) Minns de gånger vi hade främmande och pappa ville jag skulle visa hur duktig jag var på att rida, hoppa en bana. Gjorde det med glädje =) Ville att pappa skulle vara stolt över mig .
Några år innan pappa dog började han med shettisuppfödning, jag köpte ett av hans första föl till min 2-åriga dotter, började träna henne (ett sto) direkt vid 10-månaders ålder för att dottern skulle få en säker häst. När jag visade pappa vad jag lärt henne i löshantering, bad pappa att han skulle få skicka sina fölköpare till mig så de fick se vad de små hästarna kunde. Självklart fick han det.
Men pappas tid som shettisuppfödare blev allt för kort. Jag pratade med pappa på tel kl 17 den 11 december 1989 och vi bestämde att jag och Evelyn skulle komma vid 14 dagen efter när jag jobbat klart, vi träffades aldrig mer, pappa dog vid 23 samma kväll vi pratades vid i tel av en hjärnblödning (den 12 december dödförklarades pappa). Förlusten efter pappa tog mig hårt, det tog lång tid innan jag vande mig vid att han var borta. Jag vet att man överlever sina föräldrar efter förlustan av pappa. Tror också att det kommer att underlätta denna förlust. På något sätt vet man vad som väntar, jag klarade det förra gången, jag gör det igen. Men tufft är det.
Övre bilden, jag 14 år på Isabella, hon är bara 3 år, under inridning. Undre bilden är på ett av våra "sommarbarn" Sussie, vi tillbringade hela vårt sommarlov på hästryggen. Hästen hon sitter på är Elsie, isabellas mamma. Bör kanske tilläggas att hon även hann bryta armen efter en avfallning.
Lisa, shettisen jag köpte av pappa. Lisa är 10 månader och min dotter 2 år, härligt lortig med stövlar och oftast hade hon en mössa på sig, resten av klädsel var inte så noga i den åldern=) . Men hästskötsel var det noga med redan då =)
Flera år senare, här tävlar de och vann sin hoppklass.
Mamma och pappa hemma i sitt kök.
Nu har över två dygn gått sedan mamma dog, detta var ju vad vi önskade när vi insåg att hennes önskan om att komma hem inte skulle uppfyllas. Hur väl förberedd man än tror sig vara så är man aldrig det, beskedet kommer ändå som en chock, allt blir defenitivt.
Jag var pappas "flicka", larvade med pappa bla kalla vinterkvällar för som jag trodde vara honom behjälplig i lagårdstöket, att han fick gå sakta för att vänta in mina korta steg är något som slår mig nu, en väg som var oändligt lång när jag var liten, minst två km till ladugården. Pappa började med att ge korna gröpe (havrekross) sedan hö innan mjölkningen. Pappa bad mig kasta ned hö inför nattfodringen, jag slet med hö-hackan i mitt anletes svett =)
Men pappa fick ändå gå upp och dra ned lite mer, jag hade inte tagit ned tillräckligt för 20 kor och ungdjur. Kan nog säga att jag inte var tillräckligt tålmodig på höskullen, ville ju in i ladugårdens värme, till mjölkmaskinernas rytmiska musik, ville ge kalvarna mjölk som var min uppgift, först låta dem suga på mina fingrar för att föra dem sakta ned i mjölkhinken så de fick sin mjölk Stolt berättade jag för pappa vilka kalvar som lärt sig dricka direkt ur hinken utan sughjälpen. Hade sedan gott om tid att med ryktskrapan rykta bort de värsta "bajsskorvorna" från korna. Efter det satt jag vid foderbordet hos ungdjuren och gosade med alla våra ladugårdskatter =) När mjölkningen var färdig fick de sin skvätt mjölk i mammas avlagsa sockekaksformar, fyra katter runt varje form. sist men inte minst fick de silvadden, starkast vann.
Pappa och jag hade en stor gemensam kärlek HÄSTAR, fick min första häst vid 10 års ålder, jag ville infria alla pappas förväntningar på mig som "hästtjej" men ska villigt erkänna att jag var många ggr rädd för vår unghäst som var mycket burdus och kände sitt övertag, nåja som vuxen tog jag tillbaka makten =) Minns de gånger vi hade främmande och pappa ville jag skulle visa hur duktig jag var på att rida, hoppa en bana. Gjorde det med glädje =) Ville att pappa skulle vara stolt över mig .
Några år innan pappa dog började han med shettisuppfödning, jag köpte ett av hans första föl till min 2-åriga dotter, började träna henne (ett sto) direkt vid 10-månaders ålder för att dottern skulle få en säker häst. När jag visade pappa vad jag lärt henne i löshantering, bad pappa att han skulle få skicka sina fölköpare till mig så de fick se vad de små hästarna kunde. Självklart fick han det.
Men pappas tid som shettisuppfödare blev allt för kort. Jag pratade med pappa på tel kl 17 den 11 december 1989 och vi bestämde att jag och Evelyn skulle komma vid 14 dagen efter när jag jobbat klart, vi träffades aldrig mer, pappa dog vid 23 samma kväll vi pratades vid i tel av en hjärnblödning (den 12 december dödförklarades pappa). Förlusten efter pappa tog mig hårt, det tog lång tid innan jag vande mig vid att han var borta. Jag vet att man överlever sina föräldrar efter förlustan av pappa. Tror också att det kommer att underlätta denna förlust. På något sätt vet man vad som väntar, jag klarade det förra gången, jag gör det igen. Men tufft är det.
Övre bilden, jag 14 år på Isabella, hon är bara 3 år, under inridning. Undre bilden är på ett av våra "sommarbarn" Sussie, vi tillbringade hela vårt sommarlov på hästryggen. Hästen hon sitter på är Elsie, isabellas mamma. Bör kanske tilläggas att hon även hann bryta armen efter en avfallning.
Lisa, shettisen jag köpte av pappa. Lisa är 10 månader och min dotter 2 år, härligt lortig med stövlar och oftast hade hon en mössa på sig, resten av klädsel var inte så noga i den åldern=) . Men hästskötsel var det noga med redan då =)
Flera år senare, här tävlar de och vann sin hoppklass.
Mamma och pappa hemma i sitt kök.
Trackback
