Tisdag, en känslosam dag.

Idag åkte jag och min man till sjukhuset för att hälsa på mamma. Var lugn hela vägen till västerås, skulle inte gråta vad jag än såg var min föresats. När jag kom in på mammas rum och såg henne med dropp och syrgas rann tårarna utför kinderna. Kunde behärska rösten så att hon inte hörde att jag grät. Mamma var mycket trött, somnade allt emellanåt när vi pratade. Vi gick ut ett tag för att hon skulle få vila ifred, bara för att jag hade mycket att säga var jag självklart tvungen att respektera hennes trötthet. Bad min man vänta i dagrummet så jag fick vara själv med mamma ett tag innan vi skulle åka. Då brast det, tårarna flödade, så RÄDD att det var sista gången vi pratade med varandra. Men när vi åkte hem fanns ändå ett lugn, jag hade fått sagt det jag ville säga. Det fick jag inte göra till pappa, men jag hade varit klok nog och sagt det jag ville säga till honom tidigare, det blev min tröst när han dog hastigt. Vill inte ha något osagt till mina nära och kära, något som kanske mina barn tyckt varit jobbigt när de var unga, min kärlek till dem SKA de alltid veta och att de var meningen i mitt liv.

När vi kom hem var vildkatten utanför och ville med oss in, hon fick komma in =) Efter ett tag fick hon gå ut. Släppte ut hund och Gurra (katten) från sovrummet. De hade varit instängda för att hon skulle kunna utforska det mesta av huset ifred. Lite senare hörde jag något konstigt ljud på väggen i köket, kikade ut och såg två mörka öron, den knasiga lilla vildkatten ville in så hon klättrade helt sonika upp efter väggen =) skrattade gott åt henne och släppte in henne. Hon gick raka vägen fram till hunden och kurrade, tog bort grinden som skiljde dem åt och vad gjorde hon? GOSADE med honom <3 Han är världens snällaste schäfer och hon världens tuffaste katt =)
Denna kväll har hon sovit i min famn när jag tittade på TV, så gosigt.
Gick nyss ut och skötte om djuren då fick hon följa med mig ut, nattmat ute även till henne också som vanligt. Det får dröja ett tag innan hon får sova inne på nätterna, vet ju inte om hon är rumsren. Hörde nyss att hon klättrade på väggen, så hårt att ignorera det, men nu är det tyst. Hon har nog krupit in under ladugården igen. Ser så fram emot att hon kan sova hos mig på natten =)

Oooopppss, glömde att tala om att ett lodjur varit in och skitit på vår gård efter det jag åkt till jobbet, ska ringa Grimsö och kolla att det vi sett stämmer, de vill nog också veta var lodjuren finns =)


Här gosar vildkatten med Arne <3 hon riktigt trycker sig mot hans nos.


Hjärtat grät när jag såg detta på trappan, här har hon suttit och väntat så länge att snön smält =( Bild från igårkväll.
Trackback
RSS 2.0