Hur upptäckte jag cancern?

Jag gissar att var cancer/cancerform har sin egen upptäckt. I slutet av april tänkte jag att jag skulle vara behjälplig maken och klyva veden.. Jag klöv ved en dag, man böjer sig, lyfter tungt..såg blodspår i trosorna. Inte mycket...men jag reagerade.  Sa ifrån att jag slutar klyva då det påverkar kroppen, trodde det var livmoderframfall då jag varnats för det i sista livmoderhalscancer kontrollen i mars-april förra året.
 
Så blev allt bra igen, lungt vilade jag mig mot att jag bör nog inte lyfta tungt. Så fick vi våra härliga "dunbollar" kycklingarna...jag "bubbade " dessa tunga burar flera ggr per dag för att kycklingar och hönor skulle vara ute/instängda.. Blödningar igen. Kära maken sa ifrån, jag lyfter allt tungt hädanefter och så blev det.
 
Var inte på något sätt orolig, har man haft lyckan att föda barn två ggr så inte BB:s personal knappt hunnit med, varav sista barn är fött på tre minuter så ska jag väl få något straff, ex. livmoderframfall.  Luther sitter nog där och knackar på min axel och ger mig exempel på att livet inte ska vara så lätt.
 
Så blev det då semester i Danmark, UNDERBAR, men ju mer jag gick och rörde mig så blev mina problem mer påtagliga, fler blödningar. Dottern och Mille fixade alltid min väska till hotellrummen så jag slapp lyfta tungt. Ringde kära maken var kväll men berättade även en gång också att jag skulle kontakta sjukvården när jag väl kom hem.
 
Jag ringde inte direkt som ni nog sett av min blogg...Det blev bättre och jag tänkte, lyfter inget tungt så funkar det nog..promenader med hundarna ska nog fixas.Det gjorde det inte!
 
Ett bra tips från en vän som gått igenom detta och även operation, bär aldrig bara mörka trosor, i så fall använd trosskydd. Hade jag enbart haft mörka trosor så hade jag nog inte sett blödningarna utom i slutet.
 
 Gissar att detta är min form av cancer då jag har en tyngdhetskänsla i magen och det även gör ont ibland, I min fluffiga hjärna har det bara funnits livmodercancer, samtalet med läkaren var snabbt på telefon. Överraskad så lyssnade jag nog inte så noga...Cancer får nog alla att stanna upp! Att misstänka diagnosen och få den bekräftad är två olika saker... Men nu vet jag vad jag har att förhålla mig till. Men jag är inte rädd..Så många som klarat denna cancer efter operation. Har den spridit sig i kroppen, då kommer jag ärligt att skriva om hur jag förhåller mig till det!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0