Vi är båda stressade av väntan...

....kära maken och jag i den situation vi hamnat i med min cancer... Vi har varit tillsammans sedan jag var 19 och kära maken 21...Efter ca 10 år av disskussioner om meningskiljaktigheter var vi så klara över var vi stod...fanns inget att diskutera mer. Gissar att våra barn inte hört några allvarliga trätor.
 
Men det har funnits situationer då stressen/rädslan behövt utlopp från oss båda, det har oftast varit när vi lastat djur på transport till hagar eller tävlingar, så rädda för skador på hästar eller kalvar, när de väl varit inne har vi oftast berättat den andras fel i hanteringen och som idag, där pös rädselventilen över om torsdagens missade samtal från kvinnokliniken och då sa kära maken. - Men varför har du inte kollat mobilerna, samtalslistorna? - Jag brukar inte svara på dolda nummer svarade jag...(nu gör jag ju det om jag hör dem) I torsdags kom ju även spisen, en stor glädje och distraktion, har ofta kommit på att min mobil är ljudlös då det är så lätt att komma åt knappen...
Men sjukhuset har ju mitt hemnummer som läkaren ringde på i onsdags och som jag uppgett i vart samtal till Kvinnokliniken, varför ringde de inte på den? Den kan jag inte sätta på ljudlös?
 
Någon undrar kanske varför vi inte varit oroliga över våra barn? Det behövde vi aldrig vara, vi bodde på landet, de visste att vi föräldrar alltid hämtade dem från olika aktiviteter, de har aldrig någonsin gjort något som fått oss att vara oroliga över dem under tonåren ❤️ Jag ger våra barn en så stor kredit till sitt eget tänkande och omdöme ❤️ 
 
 Idag vet vi ju båda kära maken och jag vad som triggar våra rädslor, vi tog varandras händer igår och var eniga om att vi behövde ge utlopp för våra känslor/rädslor, Har jag kanske missat en operationstid?....Förebråelserna var inte längre än det jag skrev här, ÄLSKAR min man så innerligt ❤️ Min man är tystare än jag och även om vad han känner, men jag vet exakt vad jag ska fråga för att vi ska kommunicera om problemet.....Efter första sjukhusbesöket och efter cancerdiagnosen... så fick tystnaden bero, vi hade båda våra tankar och det behövde vi båda, för att komma till klarhet var vi står just nu och stötta varandra...
 
Ringde kvinnokliniken idag, de ville jag skulle göra ett ultraljud i fredags, nu får jag göra ultraljudet kommande fredag. Att jag inte hört alla samtal beror nog på att jag har en spamspärr i telefonen som inte släppt fram samtalen när numret är från okänd. Tagit bort spärren nu.
 
 
Så många fina år ❤️ så mycket vi delat ❤️ glädjen över våra barn och djur ❤️ Älskar dig ❤️
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0