Igår insåg jag...
...att mitt utmattnigssyndrom regerar mig fortfarandee, covid 19 hjälpte mig inte i läkningsprocessen med två år av instängdhet... Vi gick på affären och handlade för en gångs skull tillsammans, då jag är i butiken kanske var tredje månad, plösligt svartnade allt grep tag i kära makens arm för att inte falla.. Han frågade blev du yr? Klarar ännu inte alla ljud och alla intryck....
Jag inser nog att helt bra blir jag ALDRIG, Lusten och orken är helt väck.... Vem städar jag för? En bra fasad? Har en man som struntar i det som jag, hårlagren efter hundens bad får vara, jag tar bort dem varannan dag.. En kompis sa en dag när jag sa, välkommen till vår röra... Det är er jag vill träffa och struntar totalt i om det är ostädat i ert hem, bara jag får en kaffe och en pratstund... Det är ju de kompisarna vi vill ha .💗
Kommentarer
Postat av: Elenor
Stor igenkänning men ge dig själv tid att läka. Kanske blir man aldrig helt som man en gång varit men att då och då utmana sig att röra sig i offentlighetens brus har gjort att det för mig numera inte framkallar alla de där otäcka känslorna. Korta stunder och med jämna mellanrum och helst utan någon större anledning. Det är som om man måste lära sig det där på nytt. Plocka in en bukett vildblommor och försök att njuta av helgen och gör bara det som känns ok för har man hund blir man aldrig fri från hundhår🧡
Svar:
Kort
Trackback
