Hur många var ni er klass på lågstadiet?
När jag kom upp i trean fick jag tre årskurser till i klassrummet och fick då även tjejkompisar. Jag minns att vi tjejer inte var lika renhåriga mot varandra som killarna var, någon skulle alltid hamna utanför, bli det tredje hjulet, det skiftade från vecka till vecka vem av oss som inte fick vara med.
Det var hårt, vi fixade inte att vara schyssta mot varandra, kampen om populariteten var viktigast...så drog vi oss fram i osäkerheten om kamratskapet hela mellanstadiet.
Mobbningen från min lågstadielärare mot mig och min tvillingbror pga att vi var fosterbarn gissar jag avgjorde mitt yrkesval. Så även den mobbning vi tjejer gjorde mot varandra. Vuxna måste se och avbryta det som pågår. Under min lågstadietid fick vi puckla på varandra så mycket vi ville, rastvakter var inte uppfunnet då.
Minns vårt första anti mobbingteam på skolan som jag var med i, vi skulle göra enkäter som barn/ungdomarna skulle svara på angående kränkande beteenden inom klassen och inom skolan. Min fråga till dem var självklar... Finns det någon vuxen som kränkt/kränker dig?
Måste bara även få berätta, det fanns ju skidtävlingar för alla åldersgrupper på den tiden, ensam i min årsklass kunde jag såsa fram och ansträngde mig inte det yttersta i skidspåret men vann alltid första pris i tävling för flickor i min åldersklass 👑.
I söndags ringde dottern ....
Direkt jag svarade frågade barnbarnet Mille... Mormor följer du med oss till Västerås i morgon? .... Självklart svarade jag -Ja. ❤️
Mille gillar inte direkt att gå i butiker, men när dottern ibland vill gå in i de ”ointressanta” butikerna för ett barn så väntar han och jag utanför eller i bilen och roar oss med allehanda lekar 🤣.
Med min sjukdom så har så många hinder kommit in i vardagen som var helt naturliga och roliga förr, nu är jag helst hemma, hatar att åka och köra bil idag. Säkert 7 månader sedan jag var i Västerås senast... Alla julklappar handlades på nätet då jag inte hade någon som helst lust att trängas i affärer.
Saknar även min och M.... ”tjejshoppingturer”, då fick pappa och farfar hålla sig undan för då ville vi vara själva och sedan åt vi alltid något gott efter shoppandet. Shoppandet, pratet vi hade lärde mig så mycket om hennes utveckling. Vi har inte tappat bort att prata med varandra idag, men då gjorde vi det på ett så mycket lekfullare och roligare sätt ❤️.
Det vackraste jag vet..mitt barnbarn M........❤️
Lite vårkläder/skor blev köpta till Mille, som var målet med resan då han växer fort och just nu ser ut som en långbent kalv. Lite gott hann vi stoppa i oss också. Fick även ett samtal från en av mina tidigare elever ❤️, livet är så gott ibland när man går utanför sjukdomens begränsningar. 👍 Jag vägrar fastna i gränserna, men det kostar ofta på.
När Lill-babs dog...
. Brukar själv inte dela kändisars bortgång och gjorde det inte nu heller., visst vi hade båda kikat på varandra tidigare och gillat det vi såg. Artisten för kvällen var så klart Lill-Babs, så för oss båda betyder hon mycket. Men de som även gjorde det möjligt att vi två fick vår tid tillsammans var min bror och Anki puss och kram till er, ni har varit livsavgörande för mig och min lycka i livet. 
kära maken har tagit fotot Påsken blev fin....
Sedan ut i solen, vi pratade och njöt och så sköt vi med luftgevär på en måltavla (en av Milles julklappar), Jag slängde iväg ett skott och gissar att jag träffade ladugårdsväggen sonen och Mille sköt bäst. Konstnären målar djur och då blev jag intresserad Jag sa åt Mille att vi hittar våra favorittavlor och sedan får mamma gissa vilka våra är, det glömde vi direkt vi såg tavlorna både han och jag. Det tog mig och Mille inte ens fem minuter förrän jag och Mille hade bestämt vilka två tavlor som fick följa med hem Ännu en härlig påsk med min kära familj 
Har suttit och tittat på supernanny Sverige....
Hur kan man så totalt släppa greppet och låta barnen slå varandra, skrika och göra hemmet till en otrygg plats? Ett hem där barnen styr och föräldrarna bara suckar över allt jobbigt, så här ser det ut hos oss ( jag tänker så här har vi låtit barnen ta över). Tänk er att ha en tonåring som sätter sig på tvären från två års - ålder och framöver i minst 16 år, samma bråk om oväsentligheter var dag för att barnet ska bestämma, en ständig kamp?
Det är inte den uppväxt jag skulle vilja ge mina barn. Har själv haft föräldrakurser i hur man sätter gränser och hjälper barnen till en tryggare miljö i familjen, föräldrarna tar kommandot på ett vettigt sätt, förbereder t.ex barnen på att om 10 minuter stänger vi av tv-n, ni borstar tänderna och sedan är det läggdags.
Blir bara så rådlös över alla föräldrar som inte kan kontrollera sina barn att släppa I-paden vid matbordet, på natten och tillåtelsen de ger barnens skärmberoende.
För det första undrar jag vem som gav dem I-paden, mobilen eller datorn? Om det inte var föräldrarna så borde de satt en gräns från början för användandet.
Om barnen inte lyssnar, koppla bort Internet, stäng av rautern, plocka bort x-box, surfplattor, datorer och mobiler, villkoret borde vara att alla delar hemmasysslor i en familj och det görs först, äta middag i lugn och ro, lite prat om dagens händelser, läxor sedan, sedan en skärmtid, det är en belöning, tiden bedöms av föräldrarna...hur svårt kan det vara? Sätt gränser!
Ett barn vill bara känna sig älskat, det gör det inte med föräldrar som ständigt känner sig trötta över tjafs och bråk och inte orkar ta beslut, inte står för tryggheten i hemmet, så det är ett föräldraansvar att sätta ned foten, bestämma reglerna i hemmet tillsammans med barnen, de ska vara delaktiga så klart. Men vissa beslut ligger till syvende och sist på föräldrarna .
Jag är ibland barnvakt till mitt barnbarn då dottern jobbar kväll, då hämtar vi Mille från skolan (andra klass går han i) så får han en timmes vila, antingen läser jag en bok/saga för honom eller så blir det surfplatta i en timme, äggklockan ställs på en timme och så fort den ringer stänger han av plattan även om det är mitt i en film, inga protester. En överenskommelse vi gjort tillsammans för tre år sedan.
Går vi inte ut på gården så leker Mille med sina leksaker han har hos oss..Så mycket tjafs, tjat och gnat man slipper med överenskomna regler. Innan Mille fick surfplattan i handen för första gången bestämde vi de här reglerna ihop, vi var båda enade om reglerna och så bra det fungerar. När förra äggklockan gick sönder i våras efter tre år sökte jag med ljus och lykta efter en likadan, hittade en på nätet. Visst jag hade kunde ställa mobilen, men efter en så väl beprövad metod efter tre år ville en 8-åring ha samma klocka som han kunde ställa själv.
Kika här på supernannyn.
Ibland blir jag bara så ledsen...
När jag ser skuggan av mitt forna jag, en stor undran, kommer jag någonsin att komma tillbaka till den jag var? Den glada som alltid såg möjligheter och positivt på livet, jag fixade allt jag ville och framför allt lade all min kraft på att andra skulle få må bra. Förtvivlan idag och vet att jag skrivit om detta tidigare.
Livet är inte en enkel resa rakt igenom, mitt liv hade inte en enkel biljett till glädje och styrka till den jag blev. Men många val gjorde jag själv från tidigare erfarenheter i livet, fanns inga ”offerkoftor” utan här valde jag själv vilken bana jag lade mig på, från 19 år valde jag min älskade make och mina barn, djuren och gården som gav mig all glädje och styrka, som jag tog vidare till jobbet. Det jag inte visste var att allt har en gräns och arbetsgivare precis som jag trodde jag orkade och klarade allt. Det höll i 27 år...
Jag borde vara så tacksam idag att jag har en ekonomisk trygghet tills jag fyller 65 då mitt utmattningssyndrom klassades som arbetsskada. MEN...Jag hade så mycket hellre varit vid hälsa och kunnat fortsätta på mitt jobb där jag vet att jag gjorde så mycket nytta. Jag ÄLSKADE mitt jobb, glädjen att få möta ungdomarna var dag, problemen som var till för att lösas ihop med dem. Allt togs ifrån mig då mina chefer inte såg hur allt skenade iväg, hade jobbarkompisar som varnade dem och som såg hur jag totalt tappat greppet. Vet inte hur man tänker men så länge jag var till stor nytta så fick jag springa på, hejdlöst...till kraschen 2015.
När jag vaknar klockan 06:00, påskafton 2015 och inte kunde gå pga yrsel, satt vid sängens gavel och rabblade mitt personnummer och inser att det inte var en stroke jag drabbats av, skrämmer halvt livet ur min älskade make där jag sitter i fotändan av sängen och säger vi måste åka till akuten. Barnen blir sedan lika skrämda, det är påskafton och vi ska njuta av den som vi alltid firat storhelger i vår familj... Denna påskhelg blev annorlunda och jag är rädd för att vi aldrig kommer att fira storhelger mer i vår familj som vi gjorde förr..Visst mycket av våra traditioner har vi kvar, men inte mamman som orkar att förvalta dem som tidigare.
Åkte till akuten, sedan kom jag aldrig tillbaka till jobbet mer.. När jag ser skolbyggnaderna idag känner jag inte saknad, bara en lättnad att inte behöva vara där, all luft, kraft sugs bort, yrseln kommer tillbaka och ”bubblan” att stå utanför infinner sig...känner att jag är så färdig med slitet där.. Motsägelsefullt finns inom mig ändå en stor sorg , jag hade ju så mycket mer att ge om någon sett det skenande tåget och bromsat mig i tid.
Att så många blir sjuka av stress lastar jag våra arbetsplatser och kommuner för....De är glada för att allt fungerar och ser inte/blundar för hur många som är sjuka/vikariebristerna och alla som står på benen och går in och täcker upp för varandra...När vi jobbar med människor så jobbar vi alla till det yttersta för att de ska ha en vettig vardag...Men när vi inte orkar mer så ska vi jobba mot en byråkrati som inte ger en hårt slitande människa rätten till att vara sjuk, ser det på media dagligen....Gissar att nästa är min dotter som ger sitt allt...Tyvärr uppfostrad av mig....
Idag skulle” hesa Fredrik” testas igen...
Fick ett sms från dottern klockan 7 i morse det löd : Mille vill inte vara ensam när larmet går kl.15 (test av hesa Fredrik) Jag slutar 15 hinner inte hem...kan ni hämta honom i skolan? Självklart gjorde vi det, efter handling visade jag honom och kära maken var ”signalhornet” som sänder ut signalerna finns i vårt samhälle när vi åkte hem.
Vi kikade på datorn och lyssnade på olika signaler för flyglarm och faran över, De olika betydelserna av signalerna och så viktigt att lyssna på radio (p4) och få veta vad det varnas för, berättade också för honom att under min livstid har det aldrig varnats för något i vårt samhälle.
Berättade för honom om ankan som räddat så många människoliv i Västtyskland från flyganfall under andra världskriget, långt innan människorna själva fattade att planen var på väg sprang ankan hysteriskt kvackande genom byn. Den ankan fick en staty rest över sig i samhället/staden.
Vi ställde självklart mobilen på alarm kl.14:55 för att se om mormor och morfar kunde höra varningen från gården, när den ringde gick vi ut på trappan och väntade......Klockan 15 hörde vi signalen, Mille sa direkt vi går in och lyssnar om vi hör den innifrån, men vi hörde inget i hallen men från köket hördes den. Han sprang till morfar och berättade hur signalen lät. Vårt lilla äventyr idag.
Fick ett sms från dottern och en bild från ikväll, när de varit och slängt sopor ville Mille gå på en promenad... Gissa vart? Jo visa mamma var signalhornet sitter så klart..Älskade goa unge Kan nog gissa att nästa gång "hesa Fredrik" ljuder är det inte rädsla utan lite spännande. Efterom vi bodde på landet har jag inte förklarat för mina barn vad den betyder, något jag missade 
Har ni sett serien "Hem till byn"?
Såg den återigen på öppet arkiv för något år sedan.
Så många minnen och tankar som kommer igen, den serien är outstanding och berättar precis hur det gick till när man ville utrota ”småbönder” i Sverige. Pappa älskade alla sina djur, och när det var dags för slakt försvann han från gården, han kunde inte se det han fött upp dö...ingen vanlig bonde var han skulle jag tro men jag älskade honom för det ♥ Första utklassningen av honom som bonde var när mjölken skulle levereras varannan dag, han var tvungen att skaffa kylanläggning och vattnet stod på konstant för att hålla mjölken tillräckligt kyld, sedan var han tvungen att skaffa isolerande skydd så att mjölken inte blev för varm/ eller frös på mjölkpallen efter stora vägen...Jag fanns ofta med på flaket, då de stora mjölkflaskorna skulle på, vi hämtade även upp grannarnas mjölkflaskor efter vägen, som 10-11 åring hade man fått in tekniken hur man greppade dessa tunga kärl som vägde mellan 20-30 kg, man grep tag i handtagen och rullade på dem med en snits ;) Alla hade gårdsnummer på sina mjölkflaskor =)
Det som slog ut pappa som bonde med sina femton kor var när det skulle installeras mjölktankar och Arla vägrade att hämta mjölken från den avlägset belägna gården, de skyllde på plogning vintertid och allt möjligt...Men det jag aldrig kunde förstå var att han alltid var så hängiven RLF och Centern? Det var ju de som tog hans livsverk och det jobb han älskade ifrån honom.
Minns när jag och min man som 20-åringar diskuterade politik med pappa, vi körde hö och som småbonde hade dessa små-åkrar blivit ”strängade”, pappa stod på lasset och vi lassade upp hö till honom, han tittade på ”hem till byn” och gillade serien mycket, tyckte allt var så bra och sant, kände så igen sig i hur han sakta blev överkörd som småbonde, när vi då berättade för honom att Bengt Bratt som var kommunist var den som skrivit denna serie ramlade han nästan ned från lasset...Kommunister var ju det farligaste som fanns (enligt mediavärlden och den tidens/även vår tids propaganda) SÅ döm aldrig andra, titta på budskapet, vilka politiska åsikter du än tillhör så finns det kloka människor överallt.
Kallt som tusan...
En underbar helg
. 
Alla hjärtans dag ❤️
Han är så mycket värd det, då han står för det mesta just nu i vårt hushåll, väcker mig kärleksfullt vid 11 då jag fortfarande kan sova dygnet runt, han går med hundarna och sköter hönsen på morgonen, lagar maten...klagar aldrig på att jag är så "handlingsförlamad". Förr var det alltid jag som skötte djur, barn och hem då vi båda jobbade hårt, han var borta ca 10 timmar per dag pga restid.....Han har i alla år stöttat mig från stark till sjukdom Han är bara BÄST 
ÄLSKAR dig 
Annandagsnöje 😁
Juldagen..först oro sedan bara glädje ....
God jul 🎄🤶🎄🎅🎄
Älskar julen ♥ ♥ ♥
, mina föräldrar var absolutister och vi hade alltid en vit jul i alla bemärkelser, julen var barnens högtid och så har det förblivit även i min familj .... och mina kära bonader av Anders Olsson de åker upp på väggarna och tavlorna ned Min dotter skrev en blogg om hur hon precis som jag som liten fantiserade sig in i varje bonad och levde med i värmen och idyllen. Ingen jul hos oss utan Anders Olsson 
) Berättade även om vikingarnas midvinterblot och att man faktiskt inte vet när Jesus föddes.
Adventssljustakarna står i fönstren...
Sedan är allt klappat och klart 
och de mörka hönsen värper ägg i spännande färger.
Idag ringde de från...
Fredagen den 13:de...
Fick idag brevet från försäkringskassan...Min sjukdom blev klassad som arbetsskada vilket innebär att jag får livränta som innebär att de pengar jag skulle fått i lön från den dag jag slutade min anställning och fram till nu får jag retroaktivt och fram tills det jag fyller 65 år får jag den lön jag förlorat . Hoppas även att det gynnar min framtida pension....Ska kolla i nästa vecka..Meddelar er svaret......Vill till er alla förmedla, som bränt ut sig psykiskt, jobbat sig sjuk fysiskt att inte ge upp....Så svårt att ORKA ta striden mot myndigheter...men gör det .... försök, ta fram de sista krafterna....ORKA och din framtida möjligheter kan förbättras....
Blev så glad idag....
❤️❤️
Efter min en dags för tidiga födelsedagsfirande....
