Uttmattningsyndromet....när ska det ta slut?

.........Jag tror mig blivit så mycket starkare då vardagen lunkar sakta på...men slås ned till fotknölarna vid minsta motgång och stress...Att bestämma och missta Lokie var så grymt tufft, Sotis visste jag undermedvetet att han aldrig skulle komma tillbaka och när det slutgiltiga beskedet kom försvann alla krafter igen....någonstans höll nog hoppet mig uppe.....
 
Jag fattar det inte...Jag som tagit så många tuffa beslut i mitt liv som ung och senare i arbetslivet.....Har misstat så många djur tidigare pga ålderdom, gråtit, jobbat då jag känt att ungdomarna gav mig styrkan, kraften och som mina barn o familj  den största meningen i livet...
 
Att vara en spillra av sitt forna starka jag...det kan inte förklaras för någon, ingen kan förstå det, man undanhåller massor för sina kära om vad man orkar och känner...Ibland är det bara så svårt att sätta ord på allt man känner...en skam till viss del för mig som jag fortfarande känner, för min familj var jag den starka som fixade så mycket, stod mot orättvisor och verkligen vågade bråka mot myndigheter...
 
Förr kunde jag fotografera natur och djur med ca 600 bilder per månad...jag undrar idag varför jag gjorde det när jag fotar som mest 200 foton per år sedan 2015..Fanns det en livslust och glädje, skönhet i naturen och livet som jag tappat och inte längre har förmågan att se? 
 
 
 
 Stämmer bara för min arbetsgivare, att jag skulle orka allt, klart de frågade hur jag mådde och hur jag kunde fixa allt, i stressbubblan mådde jag bra och såg inte mina begränsningar...Vem vet när man stressat sig till det yttersta??  Visste vi det så skulle inte utmattningssyndrom och utmattningsdepression öka så lavinartat som det gör idag....På mitt jobb har 6 till drabbats efter mig och så många före.....mina nära och kära var oroliga i många år för allt jag bara måste göra...De talade för döva öron från någon som totalt tappat greppet om sin vardag.....
 
Lokie ♥
 
Sotis ♥ Kvar finns bara en villrådig Rambo...av tre katter är han nu ensam kvar och märkbart villrådig ♥
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0