Igår fick jag ett telefonsamtal....

......har du kvar tuppen du skickade bild på..
Nej! han är borta! Försvann förra söndagen  Fan....fan...
Om jag vågat väntat lite längre... men vågade inte då kära maken var rädd för att ungtupparna skulle börja slåss  och jag var borta på operation
 
Ville ju säkra upp förra söndagen så att minsta tuppen fanns kvar hos oss, fan, fan varför hade vi så bråttom?......
 
Gissa min sorg idag?
....Kan bara konstatera idag...Jag ska inte ha djur....För vart år som går så blir sorgerna bara större och större för vart djur jag måste välja bort....
 
Jag borde ju tänka tvärtom, jag borde ju egentligen "äta" dem och tänka på det glädjefyllda liv de fick hos oss, men att äta de djur jag älskat, sett dem växa upp, finns tyvärr inte i min världsbild..
 
Så länge  jag har försökt att få ut dessa tuppar levande till en hönsgård! Ingen ville ha dem, inte ett enda svar tidigare....
 
En vecka försent...En av de tre hade överlevt en tupps dystra öde,.....Fan, fan
 
Detta var den fina ungtuppen jag skickat bild på till en vän...
 
Så fin och litade helt på oss 
 
 
 
 
 
 

Vårdcentralen idag....

....bokade tid för tvättning och omläggning av mina sår, på en skala från 1-10 sa sköterskan att min läkning ligger på 10, det såg jättebra ut. Beställde även tid för borttagning av staples (metallstygnen)
 
Så rofyllt att sitta och titta på akvariet medan man väntar på att bli uppropad.
 
Idag har jag tillbringat mesta tiden i sängen, lyssnat på ljudböcker, under dagen har jag slumrat och sovit två ggr i ca en timme i taget, katterna sov inne i min säng hela dagen.
 
Haft ont i dag också och tagit värktabletter. 
  
Blev så glad idag när jag fick ljusen jag så innerligt önskade mig från min syster Jane och hennes man ♥
 
Ljusen har en fladdrande låga, vaxade och är så naturtrogna. Bilden lånad här och där kan du även beställa ljusen. 
 
 
 
 
 

En härlig söndag 👍❤️

Barnen med sina familjer kom och hjälpte pappa bära undan utemöblerna, det gick snabbt, tror de var klara efter 20 minuter. Gästsängarna åkte även ut från övervåningen. 
 
Smörgåstårta stod på menyn idag. Så dök även mina kompisar upp ❤️ fick en stor korg med allehanda godsaker i 😜
 
En rolig och härlig dag 👍 Men tyvärr straffade det sig att jag satt uppe i för många timmar 😥 två stygn blödde och jag fick kraftigt ont i magen, värktabletter och sängen resten av dagen.
 
(null)
Mitt kära sovsällskap ❤️ båda katterna sover hos mig 👍😍
 

Om något händer under operationen....

...så skrev jag i förväg denna blogg om mina tankar och känslor. Ändrade rubriken på inlägget idag.
 
Till alla mina nära och kära i livet, familj, släkt och vänner ❤️
 
.....Ni systrar har till min stora sorg berättat för mig att ni gråtit över min cancer 😥 vet att ni googlat på min sjukdom för att veta vad som kan förväntas i framtiden. Jag själv har inte fällt en tår ännu över cancern, inte googlat mer än en gång och den länken la jag till i bloggen här. 
 
Är det pga att jag fortfarande är drabbad så mycket av utmattningssyndromet ännu att jag inte kan ta in att jag fått cancer?
Kanske är det så, förtränger det helt och fullt i min vardag? Jag kan inte förtränga min svullna mage, blödningar  och smärtor, men det funkar hyffsat ...Cancern är ändå inte närvarande i mitt sinne. Den som lever får se....är positiv och tror till fullo att jag blir frisk igen.
 
Går det åt helsicke så ska ingen vara ledsen, jag har haft ett toppenliv med så mycket glädje...Jag har haft kära maken vid min sida sedan 19 års ålder, min största kärlek och klippa, barnen/barnbarnen jag älskat så mycket,  alla mina syskon och alla mina vänner som stöttat mig genom livet och som jag även älskat så mycket ❤️   ...Alla våra djur... Vid 63 år kan jag bara summera mitt liv som så LYCKLIGT ❤️ ......Blir detta min död så dör jag lycklig ❤️ .
 
Operation och framtiden får utvisa min framtid...
Kära make, barn, barnbarn, syskon och vänner, ❤️ ... gläds bara med mig att jag fick detta liv med all kärlek och stöd  från er alla, ni fanns ju där och förgyllde min vardag. Ni alla som jag skrev tidigare och alla djur som berikat och berikar mitt liv fortfarande.....
 
Skriver detta till er nära och kära, bara så ni vet....Men jag kommer inte att att kasta in handuken än.......Tvärtom! jag vill se mina barnbarnsbarn ❤️
 
17 år och mamma till världens goaste son ❤️
 
 
31 år och mamma till världens goaste dotter ❤️
 
Vi två ❤️❤️
 Vi två, nu har vi hängt ihop i 44 år  ❤️❤️
 
 
Våra kära hästar, hundar, katter, kalvar, marsvin, får och höns, bilden på en av hästarna O´dyssen, hoppträning för instruktör ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
 
Finaste Malin, mitt älsklingsfår ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Hon skaffade mig även gipset på handen, det enda djur som skaffat mig gips, en olycka i vardagen.
 
 
 Arne och Inez  ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Lokie ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Gustav ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Dottern med shettisfölet Snövit ❤️❤️❤️❤️❤️
 
 
Rambo ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Mitt liv har bestått av bara så stor KÄRLEK ❤️
 
Detta inlägg skrev jag den 22 augusti, det är även förprogrammerat ifall något inte går som det ska......
.
 
 
 
 
 
 

Har inte tagit någon smärtlindring idag....

....Sov till 10, solen sken när jag vaknade, ville gå ut  👍 Kunde göra nr 2 idag för första gången efter operationen 😊, tog en "frukt och fiber"  tärning igår för att få igång magen, tog även en till idag. Så viktigt att hålla igång magen när man är så stilla.
 
Efter frukost gick jag ut och satt ute i två timmar i solskenet och värmen, kycklingarna som växer massor på några dagar sprang runt mig ❤️Så mycket de utvecklats sedan i måndags då jag såg dem sist. Kära maken fixade fyra nya värpreden då de var ute och sprang på gården, vi kan nog se fram mot många ägg med våra unghöns i vinter.
 
Dagen var inte smärtfri, men "uthärdlig".
 
Imorgon kommer barn och barnbarn på besök, de ska få hjälpa till att flytta in utemöblerna till stallet, alla dynor till tvättstugan, sedan ska vi äta en god smörgåstårta och fira sonens födelsedag i förskott. När jag nu inte kan delta i arbetet själv så kan jag planera hur vi kan fixa saker så inte kära maken behöver slita och göra allt  själv 😉 Kära maken sköter ju sedan flera månader allt här på gården, först och främst ser han till alla mina behov och sedan till vårt hem och alla våra djur ❤️,  
 
Dotter är helt med på min plan, har redan invigt henne ❤️
 
Kära maken som gav alla våra hästar sprutor när det behövdes pga sjukdom, fixar det lika fint på mig ❤️Bara tre sprutor kvar 👍 
 
 
Fem plåster, fem hål efter titthålskirurgin, luft blåst in i magen för att läkarna skulle kunna se när de opererade.....torsdagen var en plåga då tarmarna skulle lägga sig tillrätta igen, magen utspänd som en "spärrballong"
 
Om en månad återbesök, hoppas även att jag fått svar från patologen då.
 
 
 

Svårt att sova efter operationen...

Somnade vid 23:30 på onsdagen och vaknade klockan 1, så ovan vid alla ljud på natten, det larmade, dörrar öppnades och stängdes, lågt mummel av röster osv., hörde ett skvalande ideligen och insåg att det nog var min urin som rann ned i kateterpåsen. Kunde inte somna om, lyssnade på ljudbok, läste nyheter, blundade och försökte sova, men, NEJ! omöjligt.
Hemma är det långt ifrån knäpptyst på nätterna, hundar som suckar, drömmer, kliar sig och bara "släpper" ned 30 och 48 kilos kroppar på en svalare plats. Katten Rambo och kära maken kan till och med snarka  Men det är mina härliga och trygga hemmaljud 
 
Katetern togs bort strax efter 6, ta ett djupt andetag sa sköterskan och det gjorde jag, när hon drog ut den sved det till ytterst lite men distraktionen gjorde det nog smärtfritt med andetaget, så var jag fri och rörlig igen..Först till frukosten, gott var det.
 
Åt en en supergod frukost ute i "allrummet"  blev även två samtal där då jag inte ville ringa på rummet då min sängkamrat behövde lugn och ro. Sedan kom fler frukostgäster, slutade samtalet för de ville säkert äta utan mina samtal i bakgrunden.
 
Hur lyxigt var det inte på sjukhuset, du hade minst femton rätter och även en hel del efterrätter du kunde beställa till lunch och middag, en broschyr med härliga bilder som jag tycker restauranger ska ta efter för att marknadsföra sin goda mat, istället för en tråkig beskrivning i text. Jag beställde strömming till lunch, gott var det och sedan packade jag ihop och åkte hem..
 
Så skönt att krypa ned i sin egen säng  Vi satte för en grind för att superglada hundar inte skulle välkomna matte för mycket, de fick krypa upp på husses sida och jag gosade med dem och sedan sa vi åt dem att gå ned efter det. 
Dotter med familj kom, hon gav mig kvällens spruta (jag egentligen skulle tagit själv 😱 ) och visade kära maken hur han ska göra, vi har fem sprutor till att ta för att motverka blodpropp efter operationen. Gick galant ikväll 👍
 
Har så mycket att berätta, förberedelserna inför operationen, all stöttning, alla härliga skratt och skämt , så tokigt och roligt allt kan bli mitt i allt som borde vara bedrövelse under denna resa till och efter operation , t.ex.  jag och min kompis L..... vi  skrattade ihop så vi kiknade i över två minuter igår kväll 🤣, ni alla fina älskade som funnits runt mig familj, släkt och vänner   kan bara säga ett stort TACK!
 
 
 
 

Fick åka hem idag...

....Jag bävade för det innan då jag hört att när man opereras med robotkirurgi/titthålskirurgi får man åka hem dagen efter operation. Skulle en komplikation tillstöta har jag över 6 mil och en timmes bilfärd till sjukhuset, lika illa med ambulans, vi ligger sämst till i vårt län i vår kommun efter en mätning av ambulanstid i länet.
 
Men det var fullt på vårdavdelningen, någon åkte kanske hem igår lika orolig som jag och överlät sin sängplats till mig. På ca en månad från upptäckt cancer blev jag opererad, klart jag ville ge samma möjlighet till någon annan. 
 
Vill ge alla på vårdavdelning 85 på Västerås Centrallasarett ett så stort tack för ert kärleksfulla bemötande och omhändertagande av oss patienter ❤️ 
 
Nu får jag vänta 4-5 veckor innan svar från patologen om hur "aggressiv" eller "snäll" cancern var, om jag behöver efterbehandling eller om det slutade med en operation.
 
 
 Västerås lassarett bilden lånad här
 
 
 
 
 

Operationen gick bra 👍

Den sjuksköterska som tog hand om mig när jag kom till avdelningen är en god väns dotter 😊 Det blev en kram och sedan gick denna mjuka, goa., omtänksamma, duktiga och söta sköterska igenom allt som skulle ske innan operationen ❤️ 

Operationen skriver jag om när jag kommer hem 
Blir så väl omhändertagen här 👍.

Min, farmors älskade prinsessa 😍❤️ och hennes mormor, min största stöttepelare sedan dag ett i min sjukdom, tack fina I....,,,  ❤️ Kom och besökte mig vid 18:30 så roligt 😄😊

Nu nattis från mig 😴💤

(null)











För första gången kommer nu oro...

....inte för att de inte ska få bort min cancer utan inför operationen, klarar min kropp det? Hur stark är min kropp? Jag har ju i flera år ätit som en liten fågel.
 
Inser att alla dessa glas med olika goda juicer, drycker min man förser mig med flera ggr per dag och säger - drick detta nu och jag gör det, mina blodkärl är för små och det är svårt att hitta dem, berättade för honom om vad sjukvårdspersonalen sagt när jag gjorde skiktröntgen och de hade svårt att hitta ett blodkärl att sätta en kanyl i för att spruta in kontrastvätska. De såg direkt att jag var "uttorkad", druckit för lite i sommarens värme.
Så då förberedde älskade maken detta för att jag inte skulle vara uttorkad  Min kära make är bara omtänksamheten själv, det har han varit under hela vårt liv tillsammans  
 
Jag lutar mig ändå tillbaka till att läkarvetenskapen kikar på min kropps värden efter alla prov de tagit, när jag för första gången kom in den 8 augusti hade jag superbra blodvärden trots alla mina blödningar berättade läkaren. Förlitar mig till läkarna och att de vet vad de gör. 
 
Sista blogginlägget jag gör innan operationen, har ett förinställd blogg om nu något gick åt helsicke, det läggs ut 15 september   
 
 
Tro hopp och kärlek    Bilden lånad här har en tanke runt denna bild, berättar senare 😉
 
 

Igår grät jag för första gången....

....Säkert behövde de tårarna komma ut...Jag hade gått i anspänning hela dagen och visste att tre av mina kära tuppkycklingar skulle hämtas, vi behåller en, den minsta. Våra tuppar blev så tama då vi suttit ute med dem sedan de var små dunbollar och vaktat dem mot allehanda faror,  i synnerhet en av dem fångade mitt hjärta  Men han skulle säkert blivit större än vår "dunderklump" till tupp och de mindre hönorna hade fått det tufft.
 
Skatan flög ned och försökte knycka kli-röran husse gjort iordning, Det kunde den glömma då "raptortuppen" jagade bort den  Tidigare hade en annan av ungtupparna jagat bort katten Gustav som smög på dem 👍
 
Att han kallas för "raptortuppen" beror på att min dotter tycker hans mamma ser ut som en dinosaurie  hon är nästan lika stor som vår gamla tupp, denna tupp hade säkert blivit grymt stor. Men det jag gillade mest hos honom var att han alltid la sig att vila hos oss när vi satt ute, han var trygg med oss, snäll och ville inte slåss med de andra ungtupparna  
 
Raptor, min dotter döpte henne  (dottern har tagit bilden)
 
Hundar och höns i en salig blandning, bild från igår.
 
Utsläppta på grönbete, dock är inte alla med på bild.
 
Vid 19:30 kom kompisen L.... som skulle hämta dem (en sann djurvän) men jag vet att troligtvis kommer alla tre att hamna i en gryta, har försökt att skänka bort dem till en hönsgård som behöver nytt blod i aveln, men inte någon som nappat 
 
När jag skulle lägga mig släppte fördämningarna, tårarna bara rann, jag grät för cancer och tuppar som försvunnit, allt som kändes så tungt just då, de tårarna behövde komma ut 😭 Djur har sedan min barndom fått mig att vekligen känna in och ta tag i känslorna och då får jag även tag i de känslor som finns längst inne hos mig och som jag oftast kan förtänga om de gäller mig själv. Det var en förlösande gråt....
 
Imorgon provtagning av blod på vårdcentralen, har en remiss med mig från sjukhuset, det ska ske dagen innan operation.
 
Några bra böcker jag plöjt igenom sedan sist... Kvinnan i fönstret, i början lite långtråkig med hennes chatt-konversationer, sedan börjar allt sakta, mycket sakta klarna...läsvärd 
 
 
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?

Kvinnan i fönstret är en klassisk psykologisk thriller där inget är som det först verkar.

"Boka av alla möten, stäng av mobilen och låt ingenting störa dig. För har du väl börjat läsa denna enastående spänningsroman vill du garanterat inte göra något annat."

Ingalill Mosander, Aftonbladet
 
Nästa bok....
Den här boken har jag precis börjat med Domaren, den verkar  superbra, när jag berättade för kära maken om intrigen att både en präst och domare var mördare så ville han direkt köpa boken (jag lyssnar ju på mina böcker via Bokus)
 
Bilden och recension är lånad från Bokus
Suzanne Eriks är respekterad domare i tingsrätten. Men hon är också psykopat. Suzanne skipar dödlig rättvisa mot en kvinna som förskingrat miljoner från en organisation som hjälper svältande barn i världen. Hennes vän Jessica är präst, en trasig själ som dämpar sin ångest med mat och alkohol. När mannen som en gång kränkte och utnyttjade henne utnämns till professor och hyllas, bestämmer sig Jessica för att hämnas.

Väninnorna börjar misstänka varandra och snart avslöjas sanningar över ett middagsbord, vilket blir början på ett skrämmande samarbete.
Suzanne och Jessica bestämmer sig för att tillsammans städa upp bland onda 

 
 

Skulle inte rösta, men....

....Jag gjorde det på sjukhuset i tisdags där de hade en valstuga.. Så besviken på alla partier vi har idag, som ser mer till att rika får mer och inte till vanliga arbetares villkor, de rättigheter de betalar skatt till, sin sjukpenning, vård, arbetslöshet och pension. Den försämras ideligen och försvinner ned i privata bolags plånböcker, pengarna flyttas utomlands, detta har fått fortgå under de senaste 20 åren med både rött och blått styre. Detta val blev viktigt för mig,  tidigare ville jag visa mitt  missnöje till alla partierna med en blankröst, men jag uteslöt det, röstade, ser det som ett ödesval. Jag röstade på det parti jag röstat på oftast från ungdomen, som jag tycker värnar mest om att vi alla ska betalar skatt och ta hand om varandra.
 
Idag gör man sig en vinst på den välfärd vi tidigare hade, privata bolag får ta över, de gör så lite som möjligt och de svaga i vårt samhälle får lida och betala för det. En dag blir vi alla gamla, kanske sjuka och då får alla igen för att vissa tänkte kortsiktigt och ville ha en hundring mer i plånboken i månaden.
 
Jag förstår folk som bor i utsatta områden att de är rädda och oroliga för allt våld, ingen av våra regeringar har på något sätt försökt att ge polisen stöd, de gav istället polisen Dan Eliason som chef ?....Politikerna har blundat för våldet som sker på gatorna, bilbränder, våldtäkter, ungdomsgängen som attackerar blåljuspersonal och morden/skjutningarna. I dag ges ett mord inget större utrymme i tidningarna om det är en avrättning mellan gäng. Arbogamorden kan man snaska i rätt länge, en kvinna som är mördare, här kör vi en långkörare anser press och TV.
 
När jag var tonåring skedde ofta precis som idag att en ung kvinna var sommar blev mördad, men då pratar vi om ett mord som de stackars anhöriga fick läsa om i månader då kvällspressen ville sälja lösnummer. Fanns säkert flera våldtäkter än de som rapporterades då våra domstolar oftast la skulden på kvinnan, bar hon kort kjol? Hade hon druckit? Fanns nog få våldtagna som trodde på rättvisan då? 
 
Vill ha in nya partier som sticker ut och pratar om minst 80% av befolkningens rättvisa till dräglig standard, se till att vi inte har hemlösa i vårt samhälle, folk som blivit utföräkrade från försäkringskassan, arbetslösa eller har för dålig pension så de inte har råd med ett eget boende. 2018 och vi har ett så kasst samhälle? Vad gjorde våra POLITIKER de senaste 20 åren? Inte såg de till vårt samhälle...
 
 
 Blev inte soffliggare/blankröst som jag tidigare bestämt mig för
 

Vem har i min cancer mått sämst av diagnosen?

....Troligtvis min kära make...om situationen varit annorlunda och kära maken hade cancer hur hade jag reagerat ? Jag hade nog varit panikslagen, krävt svar efter var undersökning och röntgen.....Hängt i telefonen för svar...varit den där odrägliga "anhöriga" som inte gett sig innan de svarat, gissar att min familj vet hur jobbig jag skulle vara....Vänder på situationen ett ögonblick och tänker mig in i min partners ögon.
 
Tänker hela tiden just nu....Skriver ned mina tankar rätt av när de kommer.....
 
 

Många tankar blir det....

.....Nästa onsdag försvinner min livmoder, den har gett mig två underbara barn och senare två underbara barnbarn som blev följden av mina barns födsel.
 
Under senaste tiden har livmodern gett mig så stora problem, kanske livsavgörande i detta läge också... Kommer inte på något sätt att sakna min livmoder idag, är bara så tacksam för de barn jag fött, sörjer det missfall och ofödda barn vi inte fick.
 
Jag har tänkt många ggr på missfallet, mådde nog lika mycket "fan" som jag gör nu...Det var jullov, var gång jag satt upp på hästryggen och red blödde jag, var gång hunden fick dra fyra-åriga dottern i pulkan blödde jag när jag sprang bredvid . Hade graviditeten kommit någon månad senare hade jag nog fått behålla barnet.
 
Minns så väl när en kollega sa - Du är blek som ett lik,  jag stod och värmde mig vid ett element i skolan och nickade bara bifall, hade mått dåligt hela jul och nyårshelgen. Trettondagsafton då jag och en syster var där med våra små barn på en julgransplundring så frös jag så jag skakade, hade ingen aning om vad jag drabbats av.
 
Åkte med kära maken till sjukhuset, de tog ett gravtest...sa att du väntar barn, insikten slog mig då som en käftsmäll...jag grät och svarade - det är ju på väg bort.. Det såg de också....Jag hade haft mens som vanligt och inga misstankar på graviditet, men blödningar vid fysik aktivitet är inte normalt, klart jag funderade när det hände, men hittade ingen förklaring.
 
Kära maken skickades bort och hem,  jag skulle på en skrapning... I några timmar fanns ett barn i min kropp som jag inte insett tidigare, FÖRBANNADE jullov....
Min käraste och närmsta förtrogna i livet hade tvingats åka hem, så jag behövt honom vid min sida då.
 
Insikten att veta att du bär ett nytt liv i dig och förlora det några timmar senare, finns inte ord att beskriva känslan, lilla barn du hade varit så välkommet   Så ensam, övergiven, tom och så ledsen har jag nog aldrig känt mig... Gissar att kära maken kände så också, en chock för oss båda att vi väntat ett barn vi inte visste om och det gick förlorat.
Vem brydde sig om kära maken? Inte den tidens sjukvård. Vi hade båda behövt prata med varandra om det barnet som inte fick födas, trösta och hjälpa varandra i sorgen som plötsligt uppstod... Det barnet hade också varit så önskat och älskat  
 
Mina fysiska aktiviteter bestående av skötsel av våra djur gjorde ju tidigare att jag höll på att missta vår älskade dotter vid 6 månaders graviditet... Sjukhuset beställde in blod, så säkra på mitt missfall med henne, jag klarade den graviditen men inte nästa.
 
Gissar det är cancern som får mig att stanna upp och reflektera, se tillbaka och många tankar blir det....
 
En timme innan dottern föds  
 
 
Jag 17 år och sonen 7 månader  Du min son gav mitt liv en så stor mening i unga år 
 
23 december 1986, vi provsmakar julmaten 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det känns som jag är på slutrakan nu...

...Vaknade vid 9, kära maken var uppe och skötte om djuren före 7 sedan kröp han ned i sängen en stund och somnade om, han vaknade 5 min efter mig och vi låg och drog oss och småpratade, så mysigt  Medan maken gick förmiddagssvängen i skogen med hundarna masade jag mig runt och gjorde mig iordning, såg till att ha Folksams sjukförsäkringspapper med då läkaren glömt att skriva datum för diagnos ( en petites kan jag tycka då hon skrivit in min diagnos och allt annat ) Fick intyget i retur från Folksam igår. Jag är supernöjd med Folksam som försäkringsbolag i övrigt 👍
 
Vid 11:30 bar det av till sjukhuset i Västerås, vi kikade var vårdavdelning 85 låg och åkte sedan ned till kvinnokliniken. Satte oss att vänta utanför op-kordinatorns rum, 10 minuter kvar till min tid. Väl inne hos henne pratade vi omkring operationen och jag fick en hel bibba papper att gå igenom, även en remiss till ett blodprov som ska tas dagen före op. En mycket trevlig och förtroendeingivande kvinna som lyssnade in alla frågor och gav raka svar
 
Sedan bar det av genom halva sjukhuset till narkosläkaren, fick fylla i uppgifter om mitt hälsotillstånd, allergier, mediciner, tidigare operationer osv. Snarkar du??? vet jag inte då jag sover, slängde ut frågan i väntrummet...Vad svarade du? Fniss och skratt till svar från män och kvinnor i väntrummet, där bröt vi isen...så skämtade vi vidare , det ena gav det andra och tyvärr blev jag alltför snabbt inkallad till min narkosläkaren, en kul kille med humor, vi gick igenom hälsoblanketten och han ställde även egna frågor. Min operation är satt till klockan 12, men jag ska vara där redan klockan 9 och skrivas in på vårdavdelning 85 . Fick veta att man bara gör två operationer om dagen med robotkirurgi (titthålskirurgi) för den tar så lång tid, kommer alltså att vara sövd länge. Vinkade hejdå till alla i väntrummet, önskade dem alla lycka till  
 
Så tillbaka genom halva sjukhuset för att ta ett EKG, in kom jag snabbt och snabbt gick även EKG:n.
 
Vi passade även på att rösta, då det fanns en valstuga på sjukhuset, träffade då även på en nära bekant som jobbade med det 👍
 
Så kunde vi då fara vidare, Ikea var nästa anhalt, ny skumgummimadrass till hundarna ( de gamla luktar skunk/hund ), gick till sängavdelningen och där fick vi nummer på hyllan för att hämta den 10 cm tjocka madrassen. Då rann kallsvetten, jag orkar inte sa jag till kära maken då Ikea är som sjukhuset och det känns som man får springa flera km så fort man vill ha något. Vi går och äter - sa jag. Vi struntar i det här stället sa kära maken, vi äter inte här då det är så långt för dig att gå dit, vi käkar på favvostället (mitt i alla fall). Vi åt som vanligt så gott ur buffen 👍 Sedan startade vi färden hemåt.
 
Friterade bananer med glass och sirap  är min favoritefterrätt 👍
 
Glada hundar mötte oss som vanligt   Klädde av mig fort som fanken och kröp ned i sängen och läste igenom pappren jag fått, det knackade på dörren, vännen L... kom,  hon frågade hur dagen varit? Vi drack vårt kaffe och en hel del skämt och skratt blev det  Vi skämtade bl.a om förberedelserna inför operationen, skriver om det senare.
 
Nu sängen med en ljudbok och utsikten från min säng. Gamla fönster som runnit, men de har så stor charm   
 

ÄNTLIGEN! 👍😊

Strax efter 9 ringde min läkare och sa att jag skulle få en titthålsoperation i nästa vecka, men först var jag tvungen att träffa narkosläkaren. Skulle få meddelande i veckan om tid.
 
Dammsög och tvättade, solen skiner och vi har ett underbart väder.
 
Kära maken åkte och handlade, vid 13:30.... Då ringer operationssamordnaren och frågar om jag kan komma i morgon och träffa henne först, hon hade några papper jag skulle få. Efter besöket hos henne ska jag träffa narkosläkaren.
 
Operationen är bestämd till onsdag nästa vecka 👍 SÅ FÖRBASKAT GLAD NU! 
 
Vi satt ute i den ljumma hösteftermiddagen/kvällen och njöt av solen och värmen och hörde ungtupparna gala ideligen..Fick en energiboost av samtalen, kära maken sa åt mig att ta det lugnt, hörde inte riktigt på det rådet, straffar sig ikväll, någon som ser mig nu tror jag är i nionde månaden 😣
 
Igår fick vi ca 140 g äpplen av  bästisen A..   det fördelades till oss, hönsen, rådjuren i hagen och älgarna i skogen. Min kära make åkte över 2 mil och placerade ut äpplen där vi vet att älgar och rådjur finns  
 
 Min bok "en helt vanlig familj" på över 13 timmar speltid har jag bara 45 minuter kvar på 😭 så trist att boken snart är slut.
 
Gissar att nästa bok blir - "Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell
 
 
Bild och recension är lånade här.
 

Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

 

Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

 

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

 

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

 

Till minne av en villkorslös kärlek är en episkt böljande roman om solidaritet och svek, skriven med humor och livsglädje och en smärta så stor att den får verkligheten att spricka.

 
 
 
 

Hur dum får man vara?

`........Åt på kvällen två goda smörgåsar med rocherford ost och slötittade på datorn på kanal 3...Försöker äta upp mig före operationen, för att kroppen ska bli starkare...Alla ni som känner mig vet att jag inte äter mycket.
 
Så skulle jag då ta de "blodstoppande" tabletterna, fyra stycken, hulkade för de tre första, kastade den sista, gav upp... Satte mig vid datorn igen och då kom en "kräkkaskad" som jag inte hann stoppa med handen, där försvann smörgåsarna ned i vasken efter 3 meter från datorn och torkning av golv... Har aldrig haft problem med kräkningar förut...tillhör det sjukdomen? kräktes på stackars Rambo för några dagar sedan, bara kände hur spyorna kom, försökte hålla för med handen men det hjälpte inte, katt sprang ut, överkast tvättat....Trodde det var en engångsföretelse.
 
Tänker skippa de blodstoppande tabletterna nu, de har även gett mig lös mage (tror jag)...
Så trötta vi är nu på denna väntan på operation!
 
Idag satt jag ute i två timmar i solen, hönsen/kycklingarna försåg sig glatt med gröngräs, insekter och maskar, våra kycklingtuppar har börjat gala, så sött det låter. 
 
Kära maken plockade upp vårt extra hönsnät och nätet vi stängt in potatisen med, ville hjälpa till, men fick inte.....sitt i stolen jag fixar det! Klart han gör, men vi har oftast gjort allt tillsammans, att vara sjuk och svag har jag svårt att acceptera....nu ligger näten i stallet till nästa vår. 
 
 
Så blev det sängen igen efter två timmar, lyssnat slut på boken 1793, börjat på en ny bok "En helt vanlig familj"
 
Bilden lånad här så är även beskrivningen av boken.
 

Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

   

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

   

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

 

I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

 

 Mattias Edvardsson har skrivit en oavlåtligt spännande roman som skildrar varje förälders mardröm. En helt vanlig familj handlar om tre människor som tror sig känna varandra men lever i olika världar. Och den fina linjen mellan rätt och fel, lögn och sanning. Den har redan sålts till 29 länder.

 

 ”Mattias Edvardsson ... kan det här med att skapa stegrande spänning. Han väver skickligt en berättelse ur tre separata perspektiv

 och skildrar de tre huvudpersonernas upplevelser och syn på vad som har hänt.”

 

BTJ

 
 
 

Tack kära syster ❤️

Sov så himla gott inatt och på förmiddagen, vaknade 10:20. Tog kaffe ur termosen som kära maken fixat när han vaknade i morse, nu gick han med hundarna förmiddagssvängen. Drack kaffe och lyssnade på ljudbok i sängen.
 
Hörde en tyst knackning på dörren, till min stora glädje var det min storasyster Bia som stod där  En stor kram blev det och jag fick nybakade bullar av henne  - bullarna ska du ha när du får besök av vänner efter operationen sa Bia. Så omtänksamt  Men jag plockade allt ut några bullar så vi fick till fikat 😍. Mycket att prata om som vanligt 😉 
 
 
Resten av dagen har tillbringats i sängen med några telefonsamtal och ljudboken 1793 av Niklas Natt och Dag, en hemsk bok om mångas levnadsförhållanden på 1700-talets slut 😱
 
 
Bilden lånad här och även recensionen av Leif GW persson
 

Bellman noir i makaber historisk mordhistoria

 

 Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

 

 Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

 

 Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

 

 Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

 

 1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmyckeoch ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

 

 ”Jag rekommenderar den starkt. En märkvärdigt bra bok. Till att börja med väldigt bra tidsskildring och sedan väldigt välskriven.”

 

 

Leif GW Persson "

 
INGEN operationstid i dag heller....VÄNTAR, med telefonerna nära mig!

Min cancer är...

....livmoderkroppcancer, fick det konstaterat i fredags på läkarbesöket. Inget unga människor brukar få utan oftast kvinnor som genomgått klimakteriet, vi som fått mens som unga (jag var precis fyllda 11 år när jag fick min första mens) eller om du har din sista mens väldigt sent, 1400 kvinnor drabbas varje år, blödningar och smärta är ett kännetecken. Läs här. Därför upptäcks denna cancer ofta tidigt och kan oftast behandlas med goda resultat.
 
Det jag vill att du ska kolla upp är - har du sjuk och skadeförsäkring genom facket? Eller en egen försäkring gällande sjukdom eller skada.....Då har du rätt till ersättning för de flesta cancerdiagnoser, ring och hör efter hos ditt försäkringsbolag...
Skaffa blanketterna du behöver och låt din läkare fylla i diagnosen.
 
Jag är ännu inte opererad men diagnostiserad och det ger mig rätt till ersättning idag enligt försäkringsbolaget.. Har skickat in blanketten.
 
Enligt mitt försäkringsbolag (Folksam) ger de en engångsumma som du får göra vad du vill med t.ex resa, ersätta sjukhuskostnader, göra det som känns bäst för dig.
 
Vet att det är tufft att hänga på 68:onde plats i telefonkön till sitt försäkringsbolag...Men se till att du får det du betalat till i så många år, din rättighet   
 
 
 
 
 
 

Jag försöker leva så vanligt...

....som möjligt men får vila så mycket mer då jag blir trött och magen sväller och gör ont... Jag orkar inte oroa mig för det jag inte vet vad jag ska oroa mig för? Kan faktiskt förtränga cancern i vardagen, den finns men får inte ta över på något sätt förutom alla läkartider och undersökningar.
 
Jag vet genom mina läkare att ska du ha cancer så är det livmodercancer, den cancerform som oftast kan botas, tror min cancer är inbäddad i livmodern som jag förstått av läkarna....
Min far hade en magsäckscancer, inbäddad den också i magsäcken, han opererades, inga cellgifter, strålning eller någon form av efterbehandling...16 år efter mår han fortfarande bra.
 
Just nu tar tar jag allt från dag till dag...alla röntgen och undersökningar.... Vill bara få en operation så fort som möjligt och få bort skiten...Undrar hur länge cancern funnits i min kropp? Måste komma ihåg och fråga vad läkarna tror?
 
Jag lever här och nu, gör det bästa för mina nära och kära med de små medel jag har kvar av ork men det är gott nog tror jag...
 
Många tankar som far runt i natten.....
 
 
Hundhår och damm överallt..... Jag hör inte så bra, hör inte längre på "måsten", lägger mig och lyssnar på en ljudbok, tillåter mig själv att lyssna på kroppen nu, har många ggr ställt mig frågan, vem städar du för?
 
 
Kära maken sköter om djuren, maten, allt här på gården och allt som är viktigast i vår vardag ❤️  I min värld vill jag inte ha hundhår i sängen, borstar av alla hår från djuren av fötterna innan jag lägger mig..... mina verkliga vänner bryr sig om mig, hur jag mår och struntar i hund och katthåren........De tar en kaffe med mig och vi pratar om vad som är viktigt i livet....
Idag var en bra dag så jag har dammsugit och suttit ute två timmar och vaktat kycklingarna/hönsen, katten Gustav lyckades jaga några kycklingar innan vi hann mota bort honom.
 
Idag kom en av mina kompisar L.... med en så fin present, en lång kudde som jag kan använda på olika sätt när jag vilar i sängen, så omtänksamt ❤️ Har provat den redan och den var så skön att ha som nack och armstöd när jag kikade på en film på surfplattan ❤️
 
 Denna kudde fick jag av henne med örngott till ❤️Tack fina L.... ❤️
 
 
 
 
 

Dotterns födelsedag idag...

......Förberedde genom att vila hela förmiddagen då vi skulle åka till Örebro efter 15 och äta lite gott och fira henne, sedan skulle vi hämta lite grejer hos pojkvännen inför flytten på torsdag. Dottern lämnade även kvar sin bil så han kan köra de sista grejerna.
 
Vi väntade in pojkvännen då han kom från jobbet, lite kul att sitta där och kolla stadslivet.
 
Dottern och Mille är och köper skor åt honom och vi kikar på folklivet.
 
Sedan gick vi till restaurangen Maxim och åt mycket god mat, allt var så trevligt och fint serverat och personalen var underbar..
Förrätt en supergod räkcocktail och vitlöksbröd.
 
Potatisgratängen var kanongod!
 
Så även den grillade fläskfilén var supergod!
 
Nej, jag orkade inte med efterrätt, men det gjorde Mille.
 
Hemma strax efter 21, en kanondag blev det och jag orkade så mycket mer än jag trodde innan. Superglad är bara förnamnet.
 
Våra hundar är idag lite förvirrade över att deras matte och husse åker bort så mycket nu, vi brukar ju alltid vara hemma eller ta dem med oss. Bara operationen är gjord så lugnar allt ned sig igen förhoppningsvis.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0