Överraskningar...

Idag ringde telefonen, min lillasyster berättade att vår 90 åriga far flyttat in på ett äldreboende, som lillasyster och bröder sett till, den hjälpen behövde far 💗 jag hade märkt sedan juli att han nog blivit dement, litegrann men oftast klar, jag och kära maken tittade ibland oförstående någon gång  på varandra då vi inte riktigt förstod vad han menade...
 
Min far ringde mig tidigare för ca 3 veckor och frågade om jag ville ha ett minne från honom en lampa i hallen, jag hade inget minne av den, sedan vi hade vårt första möte för 11 år sedan hade jag besökt hans lägenhet 1 gång, vi träffades alltid vid båtklubben i husvagnen och så även hemma hos oss... Jag hade ju fått många fler nära och kära minnen/presenter av honom i närtid som betydde så mycket mer för mig..
 
Ikväll fick jag en present till, en bror vi alla syskon inte haft vetskap om, om vi alla barn skulle levt idag skulle vi vara nio stycken 💗 Han är tre år yngre än jag   💗 Jag kommer inte att höra av mig till honom, bara vetskapen gör mig glad, har ju förlorat min äldsta bror i covid och min tvillingbror flera år tidigare... 
 
Själv har jag  och min tvillingbror varit fosterbarn från två års ålder... vetat mitt ursprung men totalt landat i min UNDERBARA fosterfamilj, visste tack vare min farmors syster att jag hade två halvbröder, 
 
2011 vid min tvillingbrors död  fick jag tre syskon till, även ett tvillingpar till i familjen där min lillasyster blev drygt en månad innan hon dog, henne har jag gråtit över så många gånger, hon föddes och dog utan min vetskap 😭
 
Livet är märkligt, jag omnfamnar allt idag, en bror till  💗 jag tänker inte rucka på hans vardag och det han inte känner till.... En dag när vår far inte finns längre så får han veta hur många halvsyskon han har, då får det bli hans val om han vill lära känna oss...
 
 

En fin kräftskiva i lördags...

...med min bästis, vi pratade om så många positiva saker, minnen från ungdomen, arbetslivet, våra förhållanden och allt vi delat sedan vi gick i nian 💗 Att alltid veta var man har sin kompis även om vi inte delar samma åsikter, vi berättar vår åsikt och försöker aldrig pådyvla den andra våra egna, tänk om vi slapp den stora polariseringen i samhället efter covid, klimatkriser och bara älskade våra kompisar för det fina vi först fann i dem 💗 Till sist hamnade vi ju in i onsdagens trauma när Bosse försvann, det blev tungt men jag ville även prata om det, tårarna, chocken att mista en hund så snabbt utan förvarning 😭
 
Jag tyckte detta var en så vacker skuggbild från eftermiddagssolen... 
 
Jag behöver ett besök hos läkare, när barnbarnet tog mitt blodsocker förra tisdagen låg jag på 4,2...
 
Men idag städade vi bort alla hundsaker (vi sparade det mesta på logen, om vi ångrar oss) städade bort alla hundhår...
Imorgon tänker vi skänka bort två icke öppnade 18 kg:s hund-skonfoder till en tjej som hjälper hundar i nöd som polisen kommer med och där ibland ägarna avlidit, hon gör så mycket för djur som far illa 💗 Vår kattunge Gutti kom därifrån...
 
Sista minnet i huset som påminner om vår förlust... Kanske ringer läkare och beställer tid i morgon eller på onsdag...
 
😱 Ett halloween spöke formades ikväll på vårt köksfönster, är det rått ute så immar några av våra energifönster med 3 glas igen 😊 Då ingen värme kommer ut och kan torka fukten..
 

RSS 2.0