Hur många var ni er klass på lågstadiet?

....En fråga som dök upp på facebook i en grupp jag är med i. Tankarna började genast vandra tillbaka i tiden...
 
Vi var 4 elever i min klass, gick i en B2 skola på landet, ensam tjej i klassen från ettan till sexan. Gissa om jag har slagits med grabbarna? Blåtiror flera ggr eftersom jag alltid var målvakt i fotboll. Men mest slogs jag med min tvillingbror, vi utgjorde ju även halva klassen. Min bästis hette Lasse, en jättefin och snäll kille, vi umgicks inte på fritiden men i skolan 👍.
 

När jag kom upp i trean fick jag tre årskurser till i klassrummet och fick då även tjejkompisar. Jag minns att vi tjejer inte var lika renhåriga mot varandra som killarna var, någon skulle alltid hamna utanför, bli det tredje hjulet, det skiftade från vecka till vecka vem av oss som inte fick vara med.

 

Det var hårt, vi fixade inte att vara schyssta mot varandra, kampen om populariteten var viktigast...så drog vi oss fram i osäkerheten om kamratskapet hela mellanstadiet.

Mobbningen från min lågstadielärare mot mig och min tvillingbror pga att vi var fosterbarn gissar jag avgjorde mitt yrkesval. Så även den mobbning vi tjejer gjorde mot varandra.   Vuxna måste se och avbryta det som pågår. Under min lågstadietid fick vi puckla på varandra så mycket vi ville, rastvakter var inte uppfunnet då.

Minns vårt första anti mobbingteam på skolan som jag var med i, vi skulle göra enkäter som barn/ungdomarna skulle svara på angående kränkande beteenden inom klassen och inom skolan. Min fråga till dem var självklar... Finns det någon vuxen som kränkt/kränker dig?

Måste bara även få berätta, det fanns ju skidtävlingar för alla åldersgrupper på den tiden, ensam i min årsklass kunde jag såsa fram och ansträngde mig inte det yttersta i skidspåret men vann alltid första pris i tävling för flickor i min åldersklass 👑. 

 

 

 

De först två åren på lågstadiet minns jag med ständiga slagsmål, men hoppade någon på brorsan så slogs jag alltid ihop med brorsan och vice versa. Att vi själva slogs jämt och ständigt var en annan sak, men vi hade båda ett måtto...ingen rör mitt syskon 🤣

 


I söndags ringde dottern ....

Direkt jag svarade frågade barnbarnet Mille... Mormor följer du med oss till Västerås i morgon? .... Självklart svarade jag -Ja. ❤️

 

Mille gillar inte direkt att gå i butiker, men när dottern ibland vill gå in i de ”ointressanta” butikerna för ett barn så väntar han och jag utanför eller i bilen och roar oss med allehanda lekar 🤣.

 

Med min sjukdom så har så många hinder kommit in i vardagen som var helt naturliga och roliga förr, nu är jag helst hemma, hatar att åka och köra bil idag. Säkert 7 månader sedan jag var i Västerås senast... Alla julklappar handlades på nätet då jag inte hade någon som helst lust att trängas i affärer. 

Saknar även min och M.... ”tjejshoppingturer”, då fick pappa och farfar hålla sig undan för då ville vi vara själva och sedan åt vi alltid något gott efter shoppandet. Shoppandet, pratet vi hade lärde mig så mycket om hennes utveckling. Vi har inte tappat bort att prata med varandra idag, men då gjorde vi det på ett så mycket lekfullare och roligare sätt  ❤️.

Det vackraste jag vet..mitt barnbarn M........❤️ 

 Vilken härlig dag vi hade, jag tittade på paviljonger på Bauhaus och loungeset att placera i paviljongen 👍....Fick så bra tips på vad jag ville ha...men i morgon beställs allt från nätet, blir både så mycket billigare och allt levererat hem till gården.👍

 

Lite vårkläder/skor blev köpta till Mille, som var målet med resan då han växer fort och just nu ser ut som en långbent kalv. Lite gott hann vi stoppa i oss också. Fick även ett samtal från en av mina tidigare elever ❤️, livet är så gott ibland när man går utanför sjukdomens begränsningar. 👍 Jag vägrar fastna i gränserna, men det kostar ofta på.

 

 👍
👍
 
Gillade dessa, men det blir en paviljong på 3 X 6 istället, samma mått som tidigare...beställs imorgon 👍 Så även ett loungeset.
 
Blir dock inte detta jag föll för, för lågt för min smak.... men såg framför mig hur mysigt det skulle vara att ligga där i sommarkvällen och lyssna på podradio ❤️

När Lill-babs dog...

....Så såg jag alla dessa hyllningar till henne på Facebook, precis som när många av våra folkkära kändisar dör t.ex Jerry Williams, Rickard Wolf m.m  . Brukar själv inte dela kändisars bortgång och gjorde det inte nu heller.
 
Men känner ändå en sorg till att hon är borta nu, jag har minnen av henne. När jag precis fyllt nitton, ensamstående mamma till en två-årig son och som småbarnsförälder är du oftast hemma var kväll, så nu ville jag ha en sista kul kväll innan vintern . Min två år äldre kära bror ställde ofta upp som barnvakt och lovade att vara barnvakt då jag ville gå på sista "folkparksuppträdandet" för säsongen   Min bror bodde då i Göteborg och hade sin bästa kompis med sig som även bodde i Göteborg. Kompisen valde att följa med mig ut, min bror blev ensam barnvakt.
  
Den kvällen blev helt UNDERBAR, jag fann min man för livet  , visst vi hade båda kikat på varandra tidigare och gillat det vi såg. Artisten för kvällen var så klart Lill-Babs, så för oss båda betyder hon mycket. Men de som även gjorde det möjligt att vi två fick vår tid tillsammans var min bror och Anki    puss  och kram till er, ni har varit livsavgörande för mig och min lycka i livet.
 
För att göra en lång historia kort, kära maken åkte tillbaka till Göteborg, sa upp sig och efter en månad  fanns han hos oss och där är vi fortfarande.
 
Satt hos frissan när mobilen ringde...Mitt barnbarn undrade,. hur träffades du och farfar? jag gör ett jobb i svenskan om hur man träffades innan sociala medier fanns. Delar så gärna med mig av vår historia   
 
 
19 år och med det käraste jag har i famnen  kära maken har tagit fotot 
 
 

Påsken blev fin....

...vi bröt så klart traditioner som vi brukar nuförtiden.. Till lunch blev det ägghalvor, olika sorters sill, kall och varmrökt lax och dotterns goda räkcheesecake. Vi åt på pappertallrikar, då vi nu har lite decimerat med tallrikar pga en söt röd liten kattunge, sedan ville vi inte diska utan snabbt ut i solen. Middagen åt vi dock på porslin  
 
 
 
Dotterns cheesecake, tredje året nu, alltså en tradition till i vårt påskfirande  
 
Barnbarnen fick i år utan några ledtrådar leta efter sina påskägg ute på vår gård, de hittade dem snabbt trots att jag trodde jag hittat ett riktigt fiffigt gömställe  Sedan ut i solen, vi pratade och njöt och så sköt vi med luftgevär på en måltavla (en av Milles julklappar), Jag slängde iväg ett skott och gissar att jag träffade ladugårdsväggen  sonen och Mille sköt bäst.
 
Middagen bestod av mammas/mormors/farmors favoritkyckling, sedan godis och film.
 
På påskdagen efter lunch blev det vernissage i närmsta stad. Mille skyllde på åksjuka och ville stanna hemma hos morfar och djuren, mamma tyckte inte det  Konstnären målar djur och då blev jag intresserad   Jag sa åt Mille att vi hittar våra favorittavlor och sedan får mamma gissa vilka våra är, det glömde vi direkt vi såg tavlorna både han och jag. Det tog mig och Mille inte ens fem minuter förrän jag och Mille hade bestämt vilka två tavlor som fick följa med hem  Ännu en härlig påsk med min kära familj 
 
 
Denna härliga tavla är 135 cm,  Millle såg den stora tavlan direkt och tyckte den var så fin. Så vi bestämde att den får sitta hos oss tills han flyttar hemifrån, då är den hans 
 
 
Även denna fina tavla följde med hem  
 
 
 

Har suttit och tittat på supernanny Sverige....

 

Hur kan man så totalt släppa greppet och låta barnen slå varandra, skrika och göra hemmet till en otrygg plats? Ett hem där barnen styr och föräldrarna bara suckar över allt jobbigt, så här ser det ut hos oss ( jag tänker så här har vi låtit barnen ta över). Tänk er att ha en tonåring som sätter sig på tvären från två års - ålder och framöver i minst 16 år, samma bråk om oväsentligheter var dag för att barnet ska bestämma, en ständig kamp?

Det är inte den uppväxt jag skulle vilja ge mina barn. Har själv haft föräldrakurser i hur man sätter gränser och hjälper barnen till en tryggare miljö i familjen, föräldrarna tar kommandot på ett vettigt sätt, förbereder t.ex barnen på att om 10 minuter stänger vi av tv-n, ni borstar tänderna och sedan är det läggdags.

 

Blir bara så rådlös över alla föräldrar som inte kan kontrollera sina barn att släppa I-paden vid matbordet, på natten och tillåtelsen de ger barnens skärmberoende.

För det första undrar jag vem som gav dem I-paden, mobilen eller datorn? Om det inte var föräldrarna så borde de satt en gräns från början för användandet.

 

Om barnen inte lyssnar, koppla bort Internet, stäng av rautern, plocka bort x-box, surfplattor, datorer och mobiler, villkoret borde vara att alla delar hemmasysslor i en familj och det görs först, äta middag i lugn och ro, lite prat om dagens händelser, läxor sedan, sedan en skärmtid, det är en belöning, tiden bedöms av föräldrarna...hur svårt kan det vara? Sätt gränser!

 

Ett barn vill bara känna sig älskat, det gör det inte med föräldrar som ständigt känner sig trötta över tjafs och bråk och inte orkar ta beslut, inte står för tryggheten i hemmet, så det är ett föräldraansvar att sätta ned foten, bestämma reglerna i hemmet tillsammans med barnen, de ska vara delaktiga så klart. Men vissa beslut ligger till syvende och sist på föräldrarna .

 

Jag är ibland barnvakt till mitt barnbarn då dottern jobbar kväll, då hämtar vi Mille från skolan (andra klass går han i) så får han en timmes vila, antingen läser jag en bok/saga för honom eller så blir det surfplatta i en timme, äggklockan ställs på en timme och så fort den ringer stänger han av plattan även om det är mitt i en film, inga protester. En överenskommelse vi gjort tillsammans för tre år sedan.

 

Går vi inte ut på gården så leker Mille med sina leksaker han har hos oss..Så mycket tjafs, tjat och gnat man slipper med överenskomna regler. Innan Mille fick surfplattan i handen för första gången bestämde vi de här reglerna ihop, vi var båda enade om reglerna och så bra det fungerar. När förra äggklockan gick sönder i våras efter tre år sökte jag med ljus och lykta efter en likadan, hittade en på nätet. Visst jag hade kunde ställa mobilen, men efter en så väl beprövad metod efter tre år ville en 8-åring ha samma klocka som han kunde ställa själv.  

  

 

Kika här på supernannyn.


Ibland blir jag bara så ledsen...

När jag ser skuggan av mitt forna jag, en stor undran, kommer jag någonsin att komma tillbaka till den jag var? Den glada som alltid såg möjligheter och positivt på livet, jag fixade allt jag ville och framför allt lade all min kraft på att andra skulle få må bra. Förtvivlan idag och vet att jag skrivit om detta tidigare.

 

Livet är inte en enkel resa rakt igenom, mitt liv hade inte en enkel biljett till glädje och styrka till den jag blev. Men många val gjorde jag själv från tidigare erfarenheter i livet, fanns inga ”offerkoftor” utan här valde jag själv vilken bana jag lade mig på, från 19 år valde jag min älskade make och mina barn, djuren och gården som gav mig all glädje och styrka, som jag tog vidare till jobbet. Det jag inte visste var att allt har en gräns och arbetsgivare precis som jag trodde jag orkade och klarade allt. Det höll i 27 år...

 

Jag borde vara så tacksam idag att jag har en ekonomisk trygghet tills jag fyller 65 då mitt utmattningssyndrom klassades som arbetsskada. MEN...Jag hade så mycket hellre varit vid hälsa och kunnat fortsätta på mitt jobb där jag vet att jag gjorde så mycket nytta. Jag ÄLSKADE mitt jobb, glädjen att få möta ungdomarna var dag, problemen som var till för att lösas ihop med dem. Allt togs ifrån mig då mina chefer inte såg hur allt skenade iväg, hade jobbarkompisar som varnade dem och som såg hur jag totalt tappat greppet. Vet inte hur man tänker men så länge jag var till stor nytta så fick jag springa på, hejdlöst...till kraschen 2015.

 

När jag vaknar klockan 06:00, påskafton 2015 och inte kunde gå pga yrsel, satt vid sängens gavel och rabblade mitt personnummer och inser att det inte var en stroke jag drabbats av, skrämmer halvt livet ur min älskade make där jag sitter i fotändan av sängen och säger vi måste åka till akuten. Barnen blir sedan lika skrämda, det är påskafton och vi ska njuta av den som vi alltid firat storhelger i vår familj... Denna påskhelg blev annorlunda och jag är rädd för att vi aldrig kommer att fira storhelger mer i vår familj som vi gjorde förr..Visst mycket av våra traditioner har vi kvar, men inte mamman som orkar att förvalta dem som tidigare.

 

Åkte till akuten, sedan kom jag aldrig tillbaka till jobbet mer.. När jag ser skolbyggnaderna idag känner jag inte saknad, bara en lättnad att inte behöva vara där, all luft, kraft sugs bort, yrseln kommer tillbaka och ”bubblan” att stå utanför infinner sig...känner att jag är så färdig med slitet där.. Motsägelsefullt finns inom mig ändå en stor sorg , jag hade ju så mycket mer att ge om någon sett det skenande tåget och bromsat mig i tid.

 

Att så många blir sjuka av stress lastar jag våra arbetsplatser och kommuner för....De är glada för att allt fungerar och ser inte/blundar för hur många som är sjuka/vikariebristerna och alla som står på benen och går in och täcker upp för varandra...När vi jobbar med människor så jobbar vi alla till det yttersta för att de ska ha en vettig vardag...Men när vi inte orkar mer så ska vi jobba mot en byråkrati som inte ger en hårt slitande människa rätten till att vara sjuk, ser det på media dagligen....Gissar att nästa är min dotter som ger sitt allt...Tyvärr uppfostrad av mig....

 

Känner igen allt....
 
 
 

Idag skulle” hesa Fredrik” testas igen...

Fick ett sms från dottern klockan 7 i morse det löd : Mille vill inte vara ensam när larmet går kl.15 (test av hesa Fredrik) Jag slutar 15 hinner inte hem...kan ni hämta honom i skolan? Självklart gjorde vi det, efter handling visade jag honom och kära maken var ”signalhornet” som sänder ut signalerna finns i vårt samhälle när vi åkte hem.

 

Vi kikade på datorn och lyssnade på olika signaler för flyglarm och faran över, De olika betydelserna av signalerna och så viktigt att lyssna på radio (p4) och få veta vad det varnas för, berättade också för honom att under min livstid har det aldrig varnats för något i vårt samhälle.

 

Berättade för honom om ankan som räddat så många människoliv i Västtyskland från flyganfall under andra världskriget, långt innan människorna själva fattade att planen var på väg sprang ankan hysteriskt kvackande genom byn. Den ankan fick en staty rest över sig i samhället/staden.

 

 Bilden har jag tagit ur min bok "Djurens oförklarliga sjätte sinne"

 

Vi ställde självklart mobilen på alarm kl.14:55 för att se om mormor och morfar kunde höra varningen från gården, när den ringde gick vi ut på trappan och väntade......Klockan 15 hörde vi signalen, Mille sa direkt vi går in och lyssnar om vi hör den innifrån, men vi hörde inget i hallen men från köket hördes den. Han sprang till morfar och berättade hur signalen lät. Vårt lilla äventyr idag.

 

Fick ett sms från dottern och en bild från ikväll, när de varit och slängt sopor ville Mille gå på en promenad... Gissa vart? Jo visa mamma var signalhornet sitter så klart..Älskade goa unge  Kan nog gissa att nästa gång "hesa Fredrik" ljuder är det inte rädsla utan lite spännande. Efterom vi bodde på landet har jag inte förklarat för mina barn vad den betyder, något jag missade  

 

 

 

Har ni sett serien "Hem till byn"?

Såg den återigen på öppet arkiv för något år sedan.

 

Så många minnen och tankar som kommer igen, den serien är outstanding och berättar precis hur det gick till när man ville utrota ”småbönder” i Sverige. Pappa älskade alla sina djur, och när det var dags för slakt försvann han från gården, han kunde inte se det han fött upp dö...ingen vanlig bonde var han skulle jag tro men jag älskade honom för det ♥ Första utklassningen av honom som bonde var när mjölken skulle levereras varannan dag, han var tvungen att skaffa kylanläggning och vattnet stod på konstant för att hålla mjölken tillräckligt kyld, sedan var han tvungen att skaffa isolerande skydd så att mjölken inte blev för varm/ eller frös på mjölkpallen efter stora vägen...Jag fanns ofta med på flaket, då de stora mjölkflaskorna skulle på, vi hämtade även upp grannarnas mjölkflaskor efter vägen, som 10-11 åring hade man fått in tekniken hur man greppade dessa tunga kärl som vägde mellan 20-30 kg, man grep tag i handtagen och rullade på dem med en snits ;) Alla hade gårdsnummer på sina mjölkflaskor =)

 

Det som slog ut pappa som bonde med sina femton kor var när det skulle installeras mjölktankar och Arla vägrade att hämta mjölken från den avlägset belägna gården, de skyllde på plogning vintertid och allt möjligt...Men det jag aldrig kunde förstå var att han alltid var så hängiven RLF och Centern? Det var ju de som tog hans livsverk och det jobb han älskade ifrån honom.

 

 Minns när jag och min man som 20-åringar diskuterade politik med pappa, vi körde hö och som småbonde hade dessa små-åkrar blivit ”strängade”, pappa stod på lasset och vi lassade upp hö till honom, han tittade på ”hem till byn” och gillade serien mycket, tyckte allt var så bra och sant, kände så igen sig i hur han sakta blev överkörd som småbonde, när vi då berättade för honom att Bengt Bratt som var kommunist var den som skrivit denna serie ramlade han nästan ned från lasset...Kommunister var ju det farligaste som fanns (enligt mediavärlden och den tidens/även vår tids propaganda) SÅ döm aldrig andra, titta på budskapet, vilka politiska åsikter du än tillhör så finns det kloka människor överallt.

 

Pappa var en hästkarl, denna häst var en "skenmärr" fick hon tillfälle så stack hon fort som sjutton ifrån de sysslor hon skulle göra. Jag hade den äran att få avbryta flera av hennes skenturer under både jobb och ridturer...Pappa hade lärt mig..
 
Pappa lämnade gärna redskapen kvar i skogen när arbetsdagen var slut, då hade han möjlighet att rida dit 1 km bort, vilket han gillade mycket. Arbetet som bonde tog hans mesta tid.
 
Här hjulräfsar pappa en åker, i bakgrunden vår sjö och badplats.

 

 Jag undrar hur mång hö-lass jag och mina systrar åkt i? Så mysigt att ligga i det mjuka höt och kika upp i himlen ♥ Var det kvällens sista lass så visste man att när lasset var inne på skullen så väntade badet i sjön.
 
Pappa ska ut på tur med några av sina barnbarn ♥

Kallt som tusan...

....I natt var det -17,4 hos oss, på sina håll i Värmland hade man över -30.
Min man fick vända igår när han gick hundsvängen i skogen då det var  -12 och blåste hårda isvindar.. Just nu har jag 5,2 på södersidan i solen och -9,9 på norrsidan.
 
 
Det känns att solen börjar värma nu, ska strax öppna för hönsen för solen är framme vid hönsgården nu, ett stort problem dessa dagar är att vattnet fryser så fort. I denna kyla har jag två ruvande hönor, en ligger på 8 ägg.
 
 
 
 
väntad kyla 1 mars
 

En underbar helg

... Denna helg var hela familjen hos oss, utom Mille som firar sitt sportlov i Dalarna. Så härligt de gånger om året när vi träffas alla och äter gott och myser med någon bra film på kvällen. På söndagens förmiddag gick dottern ut med vår kamera och fotade. Hundarna följde givetvis med  .
 Bosse vet att om man springer om Inez så kostar det ...
 
Han börjar redan blunda för han vet vad som komma skall...
 
....Så kom nypet i skinnet.
 
Bästa och goaste Bosse 
 
Vattendroppjakt på dotterns bil  
 
Dropparna rann ner i hålet....
 
Vår fina Gustav 
 
Fina Rambo ute i söndagens lätta snöfall  
 
Sonen åkte hem på söndagen och barnbarnet stannade kvar, vi hade en mysig kväll med lite gamla och historiska fimer och massor av prat. Igår fick hon fria händer att sminka mig, sminkningen blev jättebra 👍 Lunchen åt vi på en pizzeria ihop med dottern. På kvällen kom sonen och hämtade barnbarnet

Alla hjärtans dag ❤️

 
 
Idag har jag firat min älskade man på alla hjärtans dag  Han är så mycket värd det, då han står för det mesta just nu i vårt hushåll, väcker mig kärleksfullt vid 11 då jag fortfarande kan sova dygnet runt, han går med hundarna och sköter hönsen på morgonen, lagar maten...klagar aldrig på att jag är så "handlingsförlamad". Förr var det alltid jag som skötte djur, barn och hem då vi båda jobbade hårt, han var borta ca 10 timmar per dag pga restid.....Han har i alla år stöttat mig från stark till sjukdom  Han är bara BÄST    ÄLSKAR dig    
 
 

Annandagsnöje 😁

...På kvällen såg vi Gustav sittandes på diskbänken stint stirrandes mot vår fönsterlampa 😉Därinne i lampan gottade sig en fluga i värmen, troligtvis hade den följt med ned från vinden i någon av alla julkartonger. Efter uppvärmingen flög flugan ut i köket piggt "poppande" i taket, Gustav följde efter på golvet  . Kära maken lyfte upp honom så han fick jaga flugan i taket  ❤️
 
En fluga surrade runt i fönsterlampan, hade säkert kommit med någon av julkartongerna från vinden, nu hade den kvicknat till och en kattunge blev jaktsugen.
 
Husse lyfte upp Gustav som var helt med på noterna att få fast i flugan. Flugan är redan på flykt från Gustavs tass 😁
 
Miss även denna gång 
 
Att ha djur är detsamma som att aldrig ha tråkigt 👍 😍.
Vi bestämde i början av december att hönsen får ha tänt hos sig dygnet runt, så trist för dem att sitta på en pinne största delen av tiden i decembermörkret. Det har resulterat i att hönsen värper bra och vi har även en ruvande svart unghöna 😍 Är inte rädd för vinterkylan om den kommer då hönan värmer de små kycklingarna så bra, i annat fall får de små flytta in till oss i värmen. 
 
 

Juldagen..först oro sedan bara glädje ....

.....På juldagen gav sig min son söderut 6 mil för att hämta vår "prinsessa" för julfirande, det regnade och vägen låg på -minusgrader, allt var bara is, vår trappa, gård och vägarna. Kära maken skulle hämta vårt barnbarn "prinsen" 6 mil norrut då dottern jobbade till 13:30...Först åkte kära maken till affären för det där sista som alltid dyker upp och man glömde...han försökte vända då han hade glömt betalkortet men det gick inte då däcken bara slirade (Nya däck, bäst i test i år), fick vända på en större yta i samhället. Som tur var fick jag fokusera på maten annars hade jag nog blivit tokig av oro över mina kära ute på vägarna, larmrapporterna duggade på tätt i radion om halkan.  Sonen och prinsessan var hemma vid 13.
 
15:25 började vi julfirandet då kära maken kom hem med  prinsen, allt var färdigt , vi alla samlade ♥ och det var bara att äta kalkonen, sedan "tomteverkstaden" och "The night before christmas" på TV , sedan julklappsutdelningen.. Lite mer TV och sedan julmat, sedan blev det sällskapsspel i några timmar, dotter med familj åkte hem, vi (son och barnbarn) tittade på "Hajen". Nattis vid 00:30 ♥ Vid 12 idag sa son och barnbarn hejdå och åkte vidare till dottern...Ytterligare en härlig familjejulhelg var till ända ♥ 
 
 
 
 

God jul 🎄🤶🎄🎅🎄

För första gången i vår historia blev vi klara med all städning vid 17, sanering kallar jag vår städning för när vi har så många djur som skitar/hårar ned, kära maken gillar inte mitt ordval "sanering" 😉 Julmaten är fixad och "Julbadet" klart, nu är det bara att vänta in julafton och en skön "slapparkväll" ❤❤️  God jul till er alla som kikar in här ❤❤️️   
 
 

Älskar julen ♥ ♥ ♥

Åren går, men jag slutar nog aldrig att drömma om den härliga julen, myset, umgänget, maten och glädjen , mina föräldrar var absolutister och vi hade alltid en vit jul i alla bemärkelser, julen var barnens högtid och så har det förblivit även i min familj ....
Älskar julen   och mina kära bonader av Anders Olsson   de åker upp på väggarna och tavlorna ned  
 
Som barn drömmer man sig bara in i denna vackra tomtevärld  Min dotter skrev en blogg om hur hon precis som jag som liten fantiserade sig in i varje bonad och levde med i värmen och idyllen. Ingen jul hos oss utan Anders Olsson  
 
Pratade i söndags med mitt barnbarn om varför vi firar jul och att jag som liten var så besviken över att det alltid i lucka 24 i adventskalendern var krubban med Jesusbarnet och Maria och Josef ...jag hade helst sett en bild av tomten med en släde och julklappar...(Anders Olsson syndrom ) Berättade även om vikingarnas midvinterblot och att man faktiskt inte vet när Jesus föddes.
Förklarade för honom (8 år) att alla våra helger bygger på kyrkoåret...Berättade även om påsk och Jesu död/uppståndelse...Idag förklarade han glatt för mig att han var den enda i klassen som visste varför man firade jul, de hade pratat om det i måndags i hans klass 
  
Satte upp några av mina vackra bonader idag av Anders Olsson ♥ de första fyra är köpta runt 72-74, slitna men kärt och ömt bevarade  ♥
 
 
 
 
 
 Denna bonad köpte jag när jag flyttat hemifrån vid 16 årsålder och den försvann senare i någon flytt 
 
 

Adventssljustakarna står i fönstren...

...och med ens så ser man hur dammiga fönstren är ....har försökt blunda, en dag ..två ..tre... och dag fyra körde jag igång med att putsa dem  😉 Det går inte fort fram men fem fönster putsade och fönsterkarmar urtvättade från alla fluglortar. Många fönster kvar och många dagar kvar till julafton 😉
 
Solen sken idag och jag fick se hur mycket skit hundarna lortat ned väggarna och garderobsdörrarna med, så det blev en vända där med. Tar allt i etapper men jag tycker det är bra med "mammas julstädning" för då blir allt städat och rengjort grundligt en gång om året...
 
De flesta julklappar klara nu, några få kvar, behöver äldsta barnbarnets önskelista  Sedan är allt klappat och klart  
 
 I badrummet har vi aldrig haft någon julbelysning, fick i lördags tre små batteridrivna ljusstakar av en kompis, så nu lyser det fint även i dessa små fönster   
 
När man gjort rackartyg är det bäst att gömma sig 
 
Idag värper hönsen 5-6 ägg per dag  och de mörka hönsen värper ägg i spännande färger.
 
 
Idag är jag lite orolig över hönan Agda, hon andas så tungt  
 
 

Idag ringde de från...

...från AFA-försäkringen, hade varit vaken en kvart innan telefonsamtalet kom..En hel del frågor runt mitt mående idag...Vad gör du på vardagen? äter du mediciner? Sover du bra? Har du varit hos läkare nyligen? Så jobbigt att förklara sitt mående, när man inte riktigt kan förklara min person idag, är långt ifrån den iderika, glada, spralliga och impulsiva person jag en gång var + att minnet fortfarande är ett "fluff". Att förklara att man inte har mycket lust/ork att ta tag i saker är inte roligt, det har jag inte heller förklarat ordentligt till min kära familj.
 
Nu skulle dert räknas ut hur mycket jag betalat för läkarbesök och mediciner, har du kvitton kvar? Nej! (sparar bara djurens medicinkvitton) Inga sparade kvitton idag var vanligt menade kvinnan som ringde upp mig, men de skulle kolla med Fass, sedan skulle jag få ersättning för allt...
Efter det skulle deras läkare granska min sjukdom och hur han ställde sig till min diagnos. Tredje läkaren nu som ska bedöma hur jag mår och även den andra läkaren som ALDRIG träffat mig. När jag nu fick ett ja hos Försäkringskassans läkare som grundade sig på min läkare som är den enda som träffat mig irl och som bedömde min sjukdom som arbetsskada, ska då den här läkaren säga NEJ?
 
Grunden för att få livränta från AFA är att Försäkringskassan godkänt arbetsskadan. Om AFA beviljar livränta har man även rätt till halv livränta efter 65 års ålder, livet ut. Kika in på länkarna jag lagt ut nedan..... Just nu orkar jag inte bry mig..Men får jag ett nej så vaknar nog orättviseilskan till och jag orkar agera, hoppas jag...fortsättning följer!
 
Beundrar denna man, Han krigade och vann.
 
Kika även här och här
 
 

Fredagen den 13:de...

....min glädjes dag   Fick idag brevet från försäkringskassan...Min sjukdom blev klassad som arbetsskada vilket innebär att jag får livränta som innebär att de pengar jag skulle fått i lön från den dag jag slutade min anställning och fram till nu får jag retroaktivt och fram tills det jag fyller 65 år får jag den lön jag förlorat . Hoppas även att det gynnar min framtida pension....Ska kolla i nästa vecka..Meddelar er svaret......Vill till er alla förmedla, som bränt ut sig psykiskt, jobbat sig sjuk fysiskt att inte ge upp....Så svårt att ORKA ta striden mot myndigheter...men gör det .... försök, ta  fram de sista krafterna....ORKA och din framtida möjligheter kan förbättras....
 
 

Blev så glad idag....

....kikade in på facebook på kvällen och fick då se vår tidigare häst Zingo, hon är idag 25 och fortfarande snygg  som tusan Har ALDRIG sålt ett djur tidigare utan kom de till vår familj så blev de kvar till slutet.,..utom då Zingoalla, alltid titulerad Zingo på vår gård......men här blev det så rätt, med de bästa nya ägarna som älskat henne så mycket ❤️❤️ 
Vår dotter hade växt ur ponnyn vid 18, sluttävlat i dressyr på ponny och hon hade en ny häst Lokie...Jag skulle behålla henne var min avsikt, men tiden fanns inte att hålla igång henne med andra djur och heltidsjobb...Tyckte även det var fel att snälla, fina Zingo inte fick den tid och uppmärksamhet hon förtjänade..
 
Zingo idag, bild tagen för en timme sedan....25 år gammal..
 
Träning hemma i paddocken, jag hade ut en privat tränare och vän som lärde dottern och Zingo dressyr från grunden ♥
 
Här vann Zingo och dottern klubbmästerskapen för ponny, en av de sista tävlingar de gjorde tillsammans, sedan fyllde dottern 18..

Efter min en dags för tidiga födelsedagsfirande....

....så satt jag och min kära make och filosoferade över vårt liv tillsammans...vi kom fram till...
 
Vi har levt ett så fint och kärleksfullt liv tillsammans, jag var 19 och han 21 när vi blev ett par ♥ nu  lever vi bra som "förtidiga" pensionärer....Jag är hellre fattig och lycklig än rik och olycklig...( (finns nog få som kan känna sig rika på en pension i Sverige).
 
..Jag trodde nog aldrig jag skulle kunna sluta mitt jobb vid pensionen...jag älskade jobbet så mycket och de ungdomar jag jobbade med ♥  Men då arbetsgivare inte är lyhörda för sin personal och driver dem för långt så föll det....
 
Jag fyller 62  imorgon, både jag och kära maken tog pension vid 61, kära maken jobbade vidare halvtid i tre år, gav bara en massa restskatt, så han jobbade minst två månader utan lön ...vem vill ha det så? 
 
Vi har aldrig haft fina bilar, möbler eller ett tjusigt hem, vi har haft så många djur genom åren som kostat massor av pengar men som gav oss och barnen en stor glädje och kärlek året om ♥  En sak har jag lärt mig,....... djur, då har du valt bort ett prydligt hem du vill visa andra, såvida du inte vill dammsuga och torka väggar non stop...
  
Vi kunde inte ta semestrar då djuren behövde vår skötsel,...
på 30 år har vi nog haft fem semestrar...Gissa hur mycket vi uppskattade de 3- 5- 7 dagarna vi fick ♥? 
 
Min blogg är oftast en dagbok.....men det viktigaste målet med den är att mina barn, barnbarn lär känna mamma, farmor och mormor lite bättre...kanske om 10 -20  år så kan de förstå vad jag skrev och menade, ta lite lärdom....Det är i varje fall mitt mål ...♥
Önskar bara jag börjat blogga tidigare då så mycket mer livsglädje och vilja fanns och "jävlaranamma" i mig innan jag blev sjuk i uttmattningssyndrom, jag önskar jag kunde visa det också till mina barnbarn idag ♥ 
 
Älskar er min familj ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0