En flygrädds berättelse!

Eftersom jag vägrat flyga i hela mitt liv..med mottot..ner kommer man alltid..på ett eller annat sätt..I juli i förra året lovade jag min man o några vänner att resa utomlands..Hade utbildat mig till kognitiv terapeut något år innan..och det hade jag nytta av...

Så här gjorde jag:
Jag använde mig av mina tekniker...motade bort alla "negativa automatiska tankar" med "medvetna tankar"  Som t.ex: detta har mitt barnbarn gjort, hon flög till turkiet förra året, de flesta av mina vänner har flugit...gick bra och inte något nervös
...när fredagen den 11 juli kom sov jag gott till 10..min stackars man var uppe kl 6 och började städa frenetiskt  :D..tyckte allt skulle vara tiptop till våra inneboende som skulle sköta gård o djur kom..dagen gick..inte ett dugg nervös..djur och gårdsvakterna kom.. vi visade allt, vad de skulle tänka på och hur saker och ting fungerade...vi satte oss i bilen och åkte till våra vänner..jag var bara förväntansfull :)..när vi kom till våra vänner o medresenärer, käkade vi och delade på två flaskor vin..senare en champagne som jag sparat i ett och halvt år för just detta tillfälle..inte något nervös..
Turen till Arlanda roade jag mina vänner med några fräckisar..inte nervös..sedan var det fullt upp med incheckning, säkerhetskontroller och dylikt..intressant tyckte jag som vill ha full koll..... 

Tittade ut mot flygplanen..blev så besviken..så jävla litet.. :(... jag trodde jag skulle få flyga jumbo jet...
vi klev in på planet satte oss..inte nervös...när de sa att vi skulle starta såg jag på min man...såg hur han andades..frågade honom om han var rädd..nej då! Men det ser jag ju sa jag..nekande svar..tog hans hand...sen bar det iväg..lite halvroligt tyckte jag..sneglade mot fönstret..sned lutning och hus som försvann..holy shit..tittade rakt fram i planet..en sådan svindlande, enorm känsla...det första piloten sa när han hälsade oss välkomna på planet var..det blir en lite gropig färd i början...har alltid känt att jag har Gud vid min sida  :( Jaha..tack! tänkte jag..så tryggt och trevligt det lät..ska aldrig flyga mer om jag överlever detta..
Efter ett tag började mina resvana grannar en frågesport...jag kunde frågor..som inte de kunde..bet mig i tungan..de såg nog att jag var intresserad, så de bad mig vara med..kunde ju alla frågor om djur och natur..min man fick bli med bland karlarna..ja..ja..vi kvinnor vann frågesporten  :D..
Då var vi redan på väg in för landning när vi var klara med frågesporten...det var inte kul..vi fick en luftgrop så de vana tjoade  för full hals..i min hals satt mitt hjärta..fick inte fram ett ljud..
så slingrade vi oss ner..helskinnade...
Sedan en underbar vecka med sol, bad och massor av god mat, ett födelsedagsfirande jag aldrig varit med om.. tänkte inte en tanke på att flyga igen...
Hemresedagen var jag så cool..ingen rädsla alls..vi väntade..10 min försenat..30 min försenat...klev på planet...spände fast mig..så åkte vi...lite harigare nu..spiknykter.... Då började flygvärdinnorna kolla mickarna om de fungerade..det raspade och fungerade inte...elfel på planet var mina tankar...då började rädslan sakta poppa upp..men då var min man cool..lugnade sin lite hispiga fru..Jag frågade stewarden varför vi var försenade..han berättade då att det varit kaos på säkerhetskontrollen på Arlanda på morgonen..de hade fått vänta in passagerare..lugnad (lite) klarade jag resan hem..min man hade bara några blåmärken efter resan.....

Fick förklaringen av min man varför han varit så orolig...han reste mycket i jobbet som dataprogrammerare..ofta i små propellerplan..en gång i Finland var han med om en riktigt otäck resa i ett riktigt åskoväder..självklart hade han aldrig berättat det för sin flygrädda fru..

Ska jag flyga igen?..Ja..det var värt det..så kul jag hade! :) 


T-R-Ö-T-T

Lång dag idag, många möten...jag o en kollega fick drygt en timme mellan två möten, vi sticker till kondis o laddar batterierna tyckte jag :) med en stor ägg o ansjovismacka o en varsin balja kaffe vaknade vi till liv igen...vi pratade om allt...utom jobb :)
Min kära make förberedde allt till djuren ikväll, så skönt att bara få gå ut senare o natta o mata djuren :)
Vårt teamwork fungerar som alltid bra, han är kvällstrött o morgonpigg (nåja, vad definieras som morgon???? )
Jag är defenitivt kvällsmänniska och bara ryser av ordet morgon :( tyvärr nedärvt det till mina barn!

I år har jag fått tre sovmorgnar, jag gläds och förvaltar dem väl ;)
Är ikväll för trött att skriva något mer....så jag ska dra på värmen o slå mig ned i soffan, titta på IDOL och bara slappa :)
Är fortfarande inte bra :( Väntar bara på en öroninflammation...känns som någon kör en strumpsticka in i örat då o då...förkyld fortfarande o har en hes Whiskeyröst....inne på tredje veckan...inte kul...




Varför städa....så meningslöst!



I lördags tog jag en riktig vända i huset, dammsög, ut med mattor o dammade...
Nöjd slog jag mig ned vid TV-n med lite godis och njöt  över mitt välstädade hus :)

Idag var jag och mannen tvugna att rulla ut hö från en rundbal, de väger 250 kg o är mycket hårt packade..
Efter lite slit hade vi en stor höhög som var lätt att hantera....men hur såg jag ut? stövlarna fulla med boss och höskräp..på byxorna fanns minst lika mycket :( Hunden var knökfull med hö, han sprang runt o lekte med katten medan vi arbetade....klädde av mig på trappen för att inte dra in så mycket...men hunden gick ju inte att klä av...resultat...idag ser det ut som vanligt igen...

En ny TV...Tack min kära son :)

Idag åkte vi in till stora staden för att hämta vår platt-Tv, en HD 32 tums tv som sonen ville sälja...han har som order att höra med familjen först innan han säljer sina teknikprylar :) Själv hade sonen köpt sig en 46 tums TV...en mycket imponerande sak....
Vi har många saker som är högst ett år gamla, tack vare sonen...Vi är rätt moderna min man o jag trots vår ålder :) Ungdomarna jag träffar i jobbet brukar vara rätt imponerade av mina mobilsorter och mitt kunnande vad det gäller dagens teknik....det har jag både min son o dotter att tacka för...Sedan bör oxå tilläggas att jag tycker det är kul med alla möjligheter dagens teknik ger oss...När Mille föddes var jag ordentligt sjuk (tror det var svininfluensan ) men det tog bara en timme innan min dotter skickade de första bilderna på honom via mms...sedan höll hon mig uppdaterad med bilder via mobilen tills hon kom hem och jag fick bilder o filmer via msn.....

Jag och mitt andra barnbarn som är 8 år brukar prata o skriva med varandra via msn...hur mår Arne kan hon fråga...brukar då lyfta upp laptoppen och visa Arne via webcam :)...Kan ibland tycka att den vanliga o hederliga telefonen är till ingen nytta idag....ungdomarna satsar på mobiler o bredband...har tre mobiler just nu..ett med comviq (dottern o svärson) telia (son och man) o så en jobbtel :) Min hemtelefon har jag haft hemligt nummer på i 25 år, alltför lätt annars för tjuvar att kolla mina o mannens jobbtider...Vi hade tjuvar som kollade oss tidigare, de tysta telesamtalen slutade direkt vi skaffade hemligt nummer...vet att bondbyar blev länsade efter kartläggning av tjuvar...

En varm och skön helg är till ända...vi fick mycket gjort på gården...kaninerna fick ett nytt hus bl.a.
Igår tände jag ljus, hösten o mörkret är här...mysigt ändå :)
Idag blåste det rätt bra...kändes inte fel att göra staden då..

 

Att ÄLSKA djur gör ibland ont ......

Sitter och lyssnar på "Flickan och kråkan" som Mikael Wiehe har gjort och sjunger....finns inte en gång jag lyssnat på den utan att tårarna rinner ner från mina kinder... Jag skulle kunnat ha varit den flickan...är den flickan än idag...för bara fyra år sedan räddade jag fem blåmesungar från en säker död..sedan katten tagit deras föräldrar....

Ända sedan jag var liten har jag älskat djur ..som tur är kom jag och min tvillingbror vid 2 års ålder till ett mycket bra fosterhem …
Fosterhemmet var ett lantbruk med kossor och en massa andra djur…

Vid 8 års ålder fick jag en egen ko…med det vackra namnet “Brunetta” helbrun och som jag ser det i dag var det inte en särskilt vacker ko…då med en 8 årings ögon var hon den vackraste kon i världen…alla kalvar efter henne döptes till något på B…som Böna, Bruno osv…och alla dessa kalvar blev mina…. :D

Den dagen jag nu ska berätta om var en ljuvligt varm julidag, hade som vanligt följt med pappa till kvällsmjölkningen …. motat in korna från hagen och skulle nu gå ut och rykta o borsta de dräktiga korna som var kvar i hagen….I en tunn sommarklänning, barbent och barfota i ett par gummistövlar sprang jag ut i hagen för att med öm omsorg borsta och gosa med korna där….
Började frenetiskt rykta en kossa först, noga och ordentligt, lite extra “kli” på sköna ställen som under huvudet och uppe vid svansroten…När första kon var klar så började jag med nästa….Jag hann nog inte borsta mer än några minuter så blev den första kon avundsjuk och ville ha mer gos och kli, så hon far på kossan jag ryktar…kossan tappar balansen lite och vi far båda in i taggtråden…Aj...aj vad ont det gjorde,,,,,Lyfter upp kjolen och tittar efter…hjälp…röda stora kötthål där taggtråden vridits om….VAD SKA PAPPA SÄGA????
Med blodet rinnandes om benet börjar jag min tunga vandring till ladugården…benet är helt nedblodat nu….går in och ropar på pappa…när pappa får se mig så ser jag rädslan i hans ögon och han ropar: Men Herregud, vad har du gjort flicka???? …Först då börjar jag gråta och säger till pappa…Du får inte ha ihjäl kon, hon är så SNÄLL, det var det jag var mest rädd för, att något skulle hända kossan efter detta…

Vi åkte snabbt hem till mamma som gör en snabb bedömning och direkt ringer efter en taxi…Upp till läkarstationen där de konstaterar att det måste sys….
Får en bedövningsspruta och de börjar rengöra mina (djupa) sår och sedan börjar de sy ihop min skinka…
Jag ligger där och tittar mig omkring…tycker det är underligt att det inte finns några flugor där…(Hemma hos oss vimlade det av flugor, både inomhus och utomhus)
Så jag upphäver min stämma med min förundran…Vad konstigt, ni har ju inga flugor här??? Den lite snorkiga sköterskan säger då: Nej det vill vi inte ha här…då svarar jag till mammas förtvivlan, mycket logiskt för en 8-åring : Nej jag förstår! Ni vädrar väl aldrig här! 

Nåväl…ärren finns kvar på skinkan, kossan fick överleva. Jag fortsatte älska och borsta kossorna…

Har lagt in låten om Flickan och kråkan lite längre ned på sidan :)

Överlycklig med en katt i famnen 3 år


Flickan och kråkan...min gråtlåt...





En sång till min man <3





Hade skrivit bildtexter..de försvann ibland :(


Lite fler höstbilder...

Är tvungen att få delge er bilder från min sväng i skogen med hunden..
Vi hade en mysig sväng, även om det kändes lite tungt pga förkylningen..
Nu ska jag lyxa lite och åka in till affären :) får bli ostbågar, det delar jag,hund o katt broderligt på :)

Önskar  alla en trevlig helg!

Våra schäfrar genom tiderna :)


Sol..dags för en hundpromenad...

Nu ska jag samla ihop mig och släpa mig ut på en promenad med min glada, pigga o lite galna hund :)
Han måste ju få göra sina behov. Det är endast när jag är sjuk som jag ibland kan tycka att det är jobbigt att ha hund...Att åka hem varenda lunch, ha honom med överallt gör mig ingenting och jag upplever det aldrig som något jobbigt...Vi har haft schäfrar i 34 år nu, så det har nog blivit en del av vårt liv...
Vi bor oxå så till att vi skulle haft huset länsat av tjuvar flera ggr om, utan dessa stora och respektingivande gossar..
En gång bröt man upp vår ytterdörr, men struntade i att bryta upp innerdörren när man såg vem som väntade där inne...
Till våren blir det nog en valp igen...men denna gång blir det nog en rottweiler...Vår nuvarande schäfer Arne är 7 år så det är dags att skaffa ny hund...vi brukar ha hundar omlott två stycken i några år...bra för valparna att lära sig umgås med andra hundar oxå...vi har hitintills inte haft en schäferhane som inte kunnat umgås med andra hundar.
Kan inte tänka mig ett liv utan dessa trogna och tillgivna djur...Katter är ju oxå underbara, men där får man ju helt rätta sig efter vad de tycker och tänker :) Men det är en annan historia ;)

Sällan ska man räkna ut något:( det blir ändå inte som man tänkt sig!

I juli bestämde jag och några vänner en kul helg, vi skulle träffas igen efter några månader, lyssna på ett uppträdande vi alla såg fram emot :).....Sagt och gjort, jag lade tidigt in om att ta ledigt denna fredag...skulle jobba till sex på torsdagen, föreläsningar :) sedan skulle jag med fullpackad bil åka direkt från jobbet till Krylbo och hämta upp en god vän från Södertälje, för vidare färd mot Dalarna...vi räknade ut att vara framme vid 00:30...så kul det skulle bli...Min dotters svärmor skulle oxå komma med på festligheterna bestämdes för några veckor sedan :) ...KUL!
Har ju varit krasslig och sjuk förra veckan, men såg med tillförsikt att jag blev bättre till förra helgen:) tur att sjukan kom då så det inte blev något streck i våra längesedan smidda planer...
Tji fick jag! I tisdags började jag sjukna om med riktigt ont i halsen, började nysa och känna mig risig....I morse vaknade jag med feber, genomförkyld! Insåg att det inte är rätt att åka bort och smitta en hel hög av människor, det var ju i morgon jag skulle åka....Bara att ta beslutet att stanna hemma :( Ringde runt och berättade hur det var, alla hörde ju hur risig jag lät, min tröst är att de blev lika ledsna som jag över de kraschade planerna...de ville träffa mig lika mycket som jag ville träffa dem <3
Min önskan är nu....att de äter den goda smörgåstårtan och vet hur mycket jag skulle uppskattat den, de sjunger för full hals för mig i sången "Anna och mig" och att de har lika roligt som jag skulle haft :) Kram mina vänner....det kommer fler tillfällen...men ledsen är jag ändå :(

Ikväll när jag vid niotiden skulle göra sista kvällsrundan på gården, så skrek ugglan som vanligt...konstigt nog var katten inte ute, han brukar alltid få "skäll" av ugglan...idag var det nog mig den skrek åt...
När jag fodrat hästen så tittade jag upp på den stjärnklara himlen....som vanligt vid den tiden fanns karlavagnen mellan vårt hus och vår stora lönn...stannade upp och tänkte på alla de gånger jag sett den, vad den egentligen betyder för mig :) Hur jag o min dotter stannat och tittat på stjärnorna och letat stjärntecken på väg in från stallet...hur jag stod där och tittade på karlavagnen när min pappa dött den 12 december, och undrade hur allt kunde se likadant ut fast jag gjort en så stor förlust...hur skulle livet se ut i framtiden?? Många saknader växte i mig ikväll....vet att det är livets gång...och jag är ändå tacksam för alla minnen som växts...det man saknar har man oxå älskat!

Min kvällsföljeslagare på gården...kattugglan :)


Ett framtida scenario...en farmor/mormor som är 100 procent närvarande för sin egen familj :)


Sjuk...bläääähhh............

Förr i tiden var jag aldrig rädd om mig....Mina barn o man försökte övertyga mig om att jag inte skulle jobba när jag var sjuk...de talade för döva öron...jag skulle bara, måste bara, sedan kanske jag kunde vara sjuk...men det inträffade nästan aldrig att jag kunde vara sjuk...
De hade ju rätt...under 22 år har jag jobbat med någon sorts "stålmannens mantel" över mina axlar....trott att jag alltid måste vara på alla möten som bestämts, fixa allt som gått galet...
Men i besparingarnas tidevarv har jag förstått att jag är "kringpersonal" en som man lätt kan avara....
Är inte bitter på något sätt...känner mig bara DUM....min familj som alltid månat om mitt bästa och insett mer än mig ..de hade ju rätt hela tiden :) <3 Ska vara mer rädd om mig själv...självklart är jag utbytbar!
Men till mitt försvar kan jag bara säga....har alltid älskat mitt jobb och de ungdomar och föräldrar jag haft förmånen att träffa :)
Hur framtiden ser ut, vet ju ingen...varför ta ut några sorger i förskott...de kommer när tiden är inne...ingen ide att sörja i förväg...ska jag bli arbetslös för första gången i mitt liv så är det så...en erfarenhet till på livets stig :)

Vi drog ut på helgen..lite...Idag åkte de hem

Idag åkte de hem...dotter, svärson och barnbarn....Sade hejdå igår kväll...Men det räckte inte, insåg på lunchen idag att jag skulle hinna hem och säga hejdå en gång till :) Sagt o gjort...struntade i käk o åkte hem för en halvtimmes "snusande o gullande" med lilla ljuvliga Mille, en kram till dotter o svärson...Vad är det som gör att små barn doftar så ljuvligt??? Hur gammal man än blir så väcks alla ens moderkänslor o kärlek av spädbarnsdoften <3
När jag slutade jobbet o åkte hem mötte jag deras bil på väg hem till sitt...vink vink...ring när ni kommit hem!

Hemma lägrade sig tystnaden...det märks skillnad mot att vara fem till bara två...hundens suckande hördes oxå tydligt...vi var fler som saknade livligheten och de unga :) Den enda som tyckte det var skönt att vi var så få samlade, att allt var som vanligt var Gurra (katten) ju äldre han blir desto bekvämare och "främlingsfientlig" blir han...Dottern var en av hans största favvo förut..Men...har hon nu skaffat sig karl och baby så får det vara för hans del:( alldeles för livligt för hans smak...håller sig borta på skullen tills de åkt..är då tvungen att livnära sig på möss och råttor...stackarn...tacka vet han Coops kattmat, det är mat för en gentleman ;)

Har smittat stackars mannen med min sjuka....han höll mig vaken halva natten med sitt "snytande" och vankande upp ur sängen...Trött som fanken idag...Som tur är har mina barn och barnbarn ärvt mina sov-vanor..Vi lägger oss gärna sent och sover gärna till 11 :) En gång brann grannhuset ned, brandkår o nyfiket folk samlades där...vad gjorde jag...SOV...väcktes av att telefonen ringde o någon undrade hur det hade gått för folket som bodde där...VA???VADÅ???? Fattade ingenting..hade sovit som en stock...Tittade ut!...huset jag gått förbi med hunden kvällen innan var puts väck...en skrämmande upplevelse....

Min sons underbara dotter är en riktig sömntuta....när hon var fyra år och sov över hos farmor, blev jag riktigt orolig....när klockan blev 11 o hon inte vaknat blev jag rädd....kan "spädbarnsdöd" komma så sent..eller...har något annat hänt??? sprang upp och ruskade henne, plirigt tittade hon på mig och frågade om det var morgon redan :) när jag lättad skrattade o berättade vad klockan var...sa hon...jag ska sova till 11:30 i morgon....det gjorde hon inte, hon sov till 11:45 :) Men då blev jag inte rädd.

Mina hjärtan....mina underbara barnbarn...midsommar 2009 <3


Min underbara helg! :)


En underbar helg!

I fredags klockan 22 kom min dotter, svärson och barnbarn...
Blir alltid lika glad när de kommer...Mille växer så det knakar och utvecklas så fort....
Med fint väder så kunde min dotter ta en ridtur, vi hann oxå ut o plocka svamp :)
Försökte locka hem sonen på hans favoritmiddag igår...han fyllde år :) men han var svårflörtad och hade andra planer för dagen...synd! Alltid lika roligt med "alla" barnen hemma <3

Planerna för idag är att hälsa på dotterns bästa kompis och se gården hon köpt!
Sedan ska svärsonen klippas, är hans privatfrisör : )...
I morgon när jag är på jobbet åker de sina 22 mil hem igen...snyft..
så tomt och tyst det blir jämt när de åker :(

Pratade med dottern om när hon var liten och vi var ute och plockade bär,
Då hade vi oftast både hund, katt och häst med oss...hästen Lisa fick gå helt fritt med oss i skogen..
Dottern red henne till bärställena, sedan släppte vi henne lös...det såg nog för knasigt ut med oss plockandes bär med alla djur trampandes omkring oss : ) Men vad mysigt det var, jag jobbade bara 50 % när dottern var liten så vi hade mycket tid på eftermiddagarna att göra kul saker med djuren....Båda mina barn var och är stora djurvänner....

Domstolen


Min otrevliga dag :(

Idag (fredag) fick jag en ny erfarenhet....man lär ju så länge man lever :/  ...
Var på en rättegång..som målsägare...alltså! jag som stod för anmälan... för "ofredande" ...domstolens brottsrubriceringen!
Fredagen den 25 april 2008 blev jag utsatt för ett verbalt "övergrepp" ...blev bara så jävla förbannad över vad män kan vräka ur sig till kvinnor...
Jobbar ju ofta ihop med poliser...en av poliserna kom åkande och såg att jag var riktigt arg...frågade om något hänt???? berättade! Han bad mig anmäla....gjorde det!..var egentligen inte arg på personen som kränkt mig...ansåg att han behövde vård...hade sett honom förfalla under flera veckors tid..därför anmälde jag....ville inte ha skadestånd...ville bara att denna medmänniska fick hjälp/vård....

Blev kallad till domstol den 4 november 2008...tog ledigt från jobbet, min vän fanns där som mitt vittne, en kollega var oxå där för att vittna i ett annat ärende som gällde mannen....timmarna gick...vi väntade på vår tid..... sedan blev kollegan inkallad...en halvtimme till...sedan blev jag inkallad...ett fel hade begåtts, jag skulle få ny tid...en kallelse i januari....tiden gick...IGEN...HÖRDE INGET från domstolen,.... I juli fick jag en kallelse till den 18 september....Herregud! ett och ett halvt år hade gått.... händelsen var ett flyktigt minne blott....är en förlåtande person av naturen..vill inget något ont...hade anmält enbart för att mannen skulle få hjälp! På denna tid hoppades jag VERKLIGEN att han fått hjälp!..... Rättvisans kvarnar mal L Å N G S A M T....
Satt idag med mitt vittne o väntade på upprop hos tingsrätten...vi hade inte pratat om händelsen...den var förbi i våras ögon, tror jag :) Vi pratade om hundar:P
Jag kallades in....Åklagaren bad mig ta plats vid hennes sida...satte mig där...Ordföranden sade- först lyssnar vi på åklagarens framställan och sedan på målsägarens egen berättelse av händelsen! För första gången på flera år kände jag mig lite nervös...Men som sagt, en ny miljö, en ny upplevelse för mig...
tyckte nog jag skakade på rösten....men ingen som känner mig vet ju hur jag egentligen låter :)
tittade på mannen o kände bara en sak...SORG......No hard fellings :(
Vittnet...min vän...kallades in..hon berättade nästan ordagrant vad jag sagt...... sedan gick vi därifrån....min kära make som skjutsade oss kom o hämtade upp oss <3

Ett trevligt minne från denna dag var när vi drygt 1 mil hemifrån såg bilar som stannat med varningsblinkers på....vi stannade...såg en stor vit schäferhanne springa runt alla bilar i stor stress....hoppade ur vår bil innan den ens stannat....sprang till bakluckan och hämtade ett korvpaket vi köpt på Willys o försökte locka hunden till mig...min man kom oxå ur bilen o försökte hjälpa mig öppna paketet...han lyckades inte heller;) Men hunden sprang efter en tids stress av alla bilar o människor upp  över en kulle, bort från trafik och väg :) Vi såg sedan ägaren o pratade med honom :) Blev så glad att så många människor engagerade sig i  hunden : ) Så jag hoppas efter denna minnesvärda dag att hunden hittade hem....och mannen fått/får den vård han behöver! Att både hund och man startade nästa dag med ett "leende" och att de båda får ett långt o bra liv.



Igångsättning :)

Idag har jag försökt att komma igång lite så att jag kan jobba i morgon..
Har bäddat rent i sängarna och även gjort mat..till min mans glädje och förvåning..

Har ju en laptop så jag kan ha min dator var jag vill..så även på nattduksbordet ;).. bra när man är sjuk..försökte klura ut hur man lägger upp filmklipp eller musik här..där gick jag bet som ni ser :(
Men min dotter ska få lära mig...Hon o hennes familj kommer på besök till helgen, ska bli så roligt att se hur mycket lilla Mille utvecklats på lite drygt tre veckor, nu går ju allt så fort :) Sonen fyller  år på lördag :)

Har en inte alltför rolig uppgift i morgon...har letat papper febrilt nyss och hittade på dem, gudskelov!
Nu ska jag in och duscha och tvätta håret...allt går i ultrarapid...så jag ser till att ha god tidsmarginal :)


Mitt goa barnbarn Milton...tre o en halv månad :)


Min man och dotter...bild med några år på nacken :)


Hmmm...är jag kulturell...inte ett dyft, älskar Idol, Lets dance m.m. : )

Älskar hösten med alla programstarter :) t.ex. Idol...sitter varje kväll som klistrad och tittar på alla dessa människor som bjuder på sig själva...gillar även "lets dance", "Robinsson" och fd "fångarna på fortet"...

Har själv inte något som helst problem att bjuda på mig själv...VAD kan vara så farligt så att man inte kan prata om det???? Bara två saker dyker upp i mitt huvud och det är MORD och att vara otrogen med sin BÄSTA VÄNS PARTNER...där går gränsen för förtroende, tillit och är DÖDSSYNDER enligt mig....Annars tycker jag man kan bjuda på allt :) Varför vara lik strutsen och stoppa huvudet i sanden inför sina tillkortakommanden???? Vi kan inte tiga ihjäl händelser som gått snett, bjussa på dem istället :)

När min man jobbade mitt i karriären så hände det ofta att han behövde flyga och övernatta på hotell...när det blev som mest vardag för mig på gården, med jobb och dagishämtning, alla djur som skulle skötas kunde jag bli lite missunsam (sällan bör dock tilläggas :) ) Hade aldrig velat ha hans jobb o tvingats vara hemifrån ....Vet att jag uttryckte på skoj min avundsjuka för tillfället till en dagisfröken.... "och nu får han god mat på hotellet o kan lägga sig o vila i lugn och ro" ..... sa det mest på skämt...MEN...det skulle jag aldrig gjort :)

Dagisfröken började berätta om hur ofta hon fick ta hand om barn och hushåll själv när mannen åkte med sina kompisar till fjällen för att fiska, fler "fröknar" sällade sig till skaran och berättade om när deras karlar "försvann"
Jag hade sagt det på skoj....men öppnade en hel damm av missnöjda kvinnors upplevelser.  Bjussa på dig själv...och du får mångfaldt tillbaka....

Visste ju att min man egentligen hatade att vara hemifrån o lämna barnen och alla sysslor på gården...
Till saken hör att min man sade upp sig efter några månader, han lämnade en karriär med bra betalning för att han inte ville missa sin dotters och sons uppväxt, arbetet höll honom för mycket hemifrån...
På den vägen är vi än...men det mest hedersvärda med honom är att han alltid månat om sin familj....ÄLSKAR honom för det...

Sjuklingen....

Inte sedan jag bodde hemma som tonåring har jag fått ligga nedbäddad en hel dag när jag varit sjuk...Har alltid haft hundar som behöver ut o göra sina behov, hästar som behövt middagsmat osv..
I och för sig sköter min man om morgonpinken för hunden, ger hästen dess morgonmat, katten kommer in och ska ha mat o sova efter nattens jakteskapader :) Men vid tolv får jag pallra mig ur sängen och sköta om mina fyrbenta vänner...

Vad har jag nu smittats av??? Vet ej! Svininfluensan-nej tror inte det, den hade jag nog i våras. Var ordentligt sjuk då. Träffade ett par som varit i USA, de hostade och var riktigt krassliga...Efter någon vecka sjuknade jag in, först med feber och ont i kroppen..sedan började hostan...sov i vardagsrummet för att min man skulle få sova, efter en vecka hade jag hostat sönder mig totalt, har aldrig varit med om något värre :( höll i mig i möbler för att underlätta hostan i min trasiga kropp, var till läkare två ggr, röntgen av lungorna...fick morfin, den blev jag yr av o kräktes...kan tala om att man använder samma muskler när man kräks som när man hostar...aj aj ajj..

Har hitintills alltid klarat mig från alla influenser som kommit, Hong-kong, asiaten mm.. Hoppas att mitt imunförsvar är på topp än...Min största oro är att mina barn eller barnbarn ska få svininfluensan...Lilla Mille som bara är drygt tre månader, det får bara inte hända! :( Vet hur kämpigt det var när min dotter var drygt tre månader och fick kikhosta, vi fick ligga på infektion isolerade i tre veckor...all rädsla och oro som jag kände för min älskade lilla baby...Om Gud är rättvis förskonar han Mille o Mejsan från influensan..och måste nu någon ha den..så ge den till mig...

Detta var lite tankar från en sjukling..

Vi har en solig och vacker höstdag även idag, 18,3 i skuggan just nu..

Fukten fanns kvar även vid 12...daggkåpan full med droppar...


Måndag..veckan börjar bra...sjuk..

Vaknade i morse, glad och pigg :). Tog hund och kamera med för att ta lite fina morgonbilder..solen lyste så fint mellan granarna, luftern lite kylig men frisk...
Åkte till jobbet..efter en timme började jag bli yr och må illa, såg inte riktigt klart heller..LÄSKIGT..
Försökte hålla ut, men det kändes som jag skulle kräkas av yrseln...så vid 11 packade jag ihop och åkte hem..
Förhöjd temp, ont i huvudet och nacke...blähh..trist..
Skulle ju ta en härlig ridtur när jag slutade vid 14 hade jag tänkt...tji kosing blev det :(
Hoppas jag blir frisk till i morgon har två viktiga möten då.
Men nu börjar smittorna spridas, flera ungdomar och personal har redan börjat sjukna in..Jobbar nog i tidernas smittohärd.
Lägger ut några bilder som jag tagit idag. Har gjort dem som collage, eftersom hunden har höstfärger blev han oxå med på en bild :)

Bilder från hundpromenaden i morse...så vackert i naturen nu :)


Lilla lönnen har börjat ändra färg...


Så mycket vackra färger....


Min hund och höstbilder från idag


Lite vemodigt...

Det är bara att inse att sommaren är över för denna gång....allt mer av växterna vissnar bort.
Rönnen är nedtygd av bär...då inställer sig frågan som jag alltid undrat över..blir det mycket snö i år oxå, en del säger att rönnen inte klarar både bördan av snö och bär...eller är det så att rönnen förser fåglarna med mat när det blir en snörik vinter???
Passade på att ta lite bilder när jag var ute och fixade med djuren...har flera rönnar runt gården :)

Har ni märkt vad det mörknar tidigt nu på kvällarna? Lite mysigt är det allt :) älskar att tända ljus och mysa...

Utsikt från hästryggen


Älgkalv på vårbete..


Blomcollage av mina fina födesedagsblomster


födelsedagsblommor och present


Älgjakt och att dra ut på sitt födelsedagsfirande...

Vaknade av ljudet av skott i morse....vi har en skjutbana cirka 3 km ifrån vår gård, ligger vinden på mot vår gård så låter det som om de står vid knuten och skjuter på oss...De skjuter väl in sina gevär nu..älgjakten börjar ju om mindre än en månad hos oss :(
Fast vi har ju knappt några älgar kvar längre...det finns för få tjurar kvar och älgkorna går gall när de inte blir betäckta...tycker älgjakten skulle förbjudas i minst 5 år i våra trakter, så älgstammen har en chans att återhämta sig....jägarna skyller på vargen, det är den som tagit alla älgar..SKITSNACK säger jag, vi hade problem med minskad älgstam här innan vi hade en etablerad vargstam i våra trakter...På varje arbetsplats decimeras antalet män när det är dags för älgjakten, helst ska kvoten av älgar skjutas under den veckan de är lediga...men de har ju ända fram till januari på sig att fylla kvoten :(
Förr varade älgjakten bara i en eller två veckor...nu pågår den i flera månader...kan det möjligtvis finnas ett samband mellan det och antalet älgar som minskar drastiskt?????

Hade en underbar dag igår (förutom städandet) Vid 16 kom mamma, syrran och en kusin från skåne för att fira min födelsedag...fyller i juli, men tycker det är så trist när alla kommer på en gång, man hinner inte prata med alla och ta sig tid för gästerna ordentligt...Så på senare år sprider jag ut firandet till flera dagar, huvudsaken är ju att man får träffa släkt och vänner, äta gott och ha tid att umgås... Jag och syrran är så lika, vi har alltid kul när vi träffas. så även igår :) kvällen avrundades med filmen "män som hatar kvinnor"....den var bra men blev besviken över att man dragit ihop de tre böckerna till en film...hade hoppats man skulle göra en film utifrån varje bok.


Aj...aj aj...

Tog en underbar ridtur i onsdags...solen sken, varmt och härligt...sadlade på Lokie...nu skulle vi ta en härlig ridtur i solskenet....hunden hoppade och skällde av glädje och förväntan....
Vi travade och njöt alla tre av den härliga turen...såg till min förvåning hur mycket som i naturen ändå hade förändrats till tidig höst : (
När vi var halvvägs hem såg jag en joggare med en lös hund....lika stor som min schäfer...stannade och hoppade av hästen... tog hunden i halsbandet...och mötte joggaren...han tyckte det var trevligt att möta en ryttare i skogen..tyckte min häst var jättefin : ) vi pratades vid en stund....
Vi skildes åt, jag tyckte det var ett trevligt möte mitt inne i skogen...nu gällde det att hitta en bra stubbe eller sten så jag kunde ta mig upp på hästen igen : ) är ju bara 1, 58 lång (kort) når inte upp till stigbygeln....
Gick en bit och hittade den perfekta stubben...ställde hästen perfekt, tog stigbygeln och måttade in foten...MEN...hade på något konstigt vis lyckats få handen vid stiglädren så när jag klev i stigbygeln nöp de båda remmarna om min hands skinn med hela min kroppsvikt...AJ AJ AJ...kände det nöp till ordentligt....eftersom jag har en mycket hög smärttröskel förstod jag att jag nog skulle få ett rejält blåmärke trots att det inte gjorde särskilt ont...
och det fick jag som synes...vad har du gjort??? var frågan på jobbet av både kollegor och ungdomar : )
Kan bara konstatera...inte är jag en lika vig och smidig ryttare som jag var i ungdomens dagar :)
Mitt blåmärke på bilden under bloggen :)

Aj aj....


Bloggning....



Jaha...då ska jag börja blogga... tänkte skriva ned lite tankar, vardagshändelser och sätta in lite bilder från min vardag....
Lite om mig:
Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Har världens bästa jobb, jobbar med ungdomar och har gjort det i 22 år : ) Jobbar med beteendeproblem av alla slag...är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m m.
På vår gård finns idag bara en häst, två kaniner, en katt och en hund...
Är gift, har två utflugna barn, är både farmor och mormor...

RSS 2.0