Påskafton..
Vi hade en så mysig påskafton hos dottern, barn och barnbarn var där, vi åt gott och Lillan växer och utvecklas så det knakar, snart två månader 💗.
Vi gör en form av knytis nu när barnen är vuxna och vi träffas till storhelgerna, en härlig familjesammankomst och traditionerna behålls. Sitter här nu så nöjd, lycklig, fortfarande proppmätt. En supergod efterätt som jag tyvärr inte orkade äta upp.
Rökt lax, gravad lax, ägghalvor, sill, räkcheesecake med citron, i matlådorna den obligatoriska påskkycklingen.. Sedan världens godaste efterätt 💗
Jag orkade tyvärr inte den supergoda cheesecaken som alla berömde 😢
Lillan har upptäckt världen och skrattar när föräldrarna busar med henne, finns inget goare än en babys leende.
Dotter och svärson hade som vanligt dekorerat och dukat påskbordet fint med en blomma och blomsterranka.. (Snusdosa och mobil tillhör sonen 😉 ) I bakgrunden en superfin mobil som Lillans faster gjort till henne, finns många konstnärer i familjerna runt Lillan 💗
Glad Påsk vänner 💗
I lördags hade vi babymys ❤
Ringde dottern och sa att jag ville hålla Lillan, har noll koll på 26 kg muskler som försvunnit efter mitt icke proteinätande år (gissar min cancer ställde till det), vågar inte sitta på en stol och hålla henne men med kuddar i soffan som stödde mina armar vågade jag hålla i guldklimen på nu över 3 kg. Hon kikade på sin mormor och morfar ibland 💗
Man glömmer så lätt hur små spädbarn är då dottern vägde mindre än Lillan 💗 En liten och helt fantastiskt välskapad hand och välskapad liten individ 💗
Dottern gosar med Lillan efter amning, dottern stryker henne lungnade över ryggen, en liten rap som följd, men här är hon vårt tredje älskade barnbarn 💗
Minigris.
Kikade på Norska farmen, de fick en minigris och minnen väcktes.
När vår dotter var cirka ett halvår fick jag en förfrågan, kan ni ta hand om en minigris annars avlivas den, en gåva till en man som skulle gå i pension? Ja, blev svaret då ett djur inte ska avlivas då arbetskamrater hittar på en gåva, det mest dumma påhitt för att vara roliga, djuret och mannen som gick i pension struntade de i.
Jag visste vilka jag skulle fråga om familjen kunde ta hand om lillgrisen ( djurälskare som vi), men den fanns kvar hos oss i några dagar, att gå ut med gris och hund för att göra sina behov var besvärligt med en baby i huset då kära maken jobbade 6 mil bort. Fanns även två hästar att sköta om och mocka hos och se till att de fick den fodring de behövde.
Grisen sista kvällspink i kalla vinterkvällen avslutades ofta med att den la sig i ljuset från fönstren där den trodde det skulle vara varmare. Att lyfta upp grisen och bära in den in den i värmen resulterade i höga skrik, hade varit en dag hos mannen och inte van vid mänsklig hantering. Jag hoppas innerligt att man idag inte ger så huvudlösa presenter till de som går i pension.
Bild från farmen Norge med grisen Stina från i år, vill någon se en bild på den som kom till oss så kan jag hitta den i fotoalbum. Säg bara till!
