Ett sorgligt besked idag....

.... När jag började jobba som 18-åring på en dagbingo... så blev vi tjejer anställda efter utseende, vi skulle dra in kunder... Åkte på anställningsintervju, gick in skitnervös med en äldre syster som stöd och trodde jag var förberedd för alla frågor... Jag behövde inte svara på en fråga, en blick från anställarna och de sa att jag var anställd... Hur seriöst det var fattade man senare....
 
Men vi lurade dem rejält! När vi satte dagsrekord skulle det firas och vi ville ha bättre tid att fixa oss innan vi åkte till storstaden efter vi slutade klockan 20 på kvällen, så vi slet i mikrofonsladden och fick den snart glapp. Vi beklagade att mekaniken inte fungerade och stängde Bingon någon timme tidigare, gubbarna förlorade några hundralappar de kvällarna + reparation på mikrofonerna.... Vi tjejer var mellan 16-19 förutom föreståndaren (eller vad hon kallades för?) som var 30...
 
 Såg idag på FB att en av fd mina kollegor avlidit och hennes son gav beskedet 😥, så sorgligt bud, vi möttes senare i livet på konferanser där hon jobbade  ocjh jag var där i jobbet och senare jobbade hon även på på akuten... Hon var ett år äldre än jag...Hon hade haft en tuff resa under senare delen av livet med sjukdom och transplantioner... Sov i ro min vän, kram 💗
 
19 år med sonen 2 år en jul... Lite rödnäst  och en roskindad son efter en eftermiddag i pulkabacken 😄

Så mycket tokigt jag gjort...😄

Vi var några kompisar som skrev om olika fadäser vi gjort i vårt liv som vi delade med oss av till varandra, så här i jobbiga tider kommer jag att bjuda på några av mina...först en från mitt yrkesliv... 

 Vi är bara några som vet sanningen...

Har ju alltid jobbat med ungdomar som har någon form av problem eller med problemklasser..
Älskar mitt jobb och tycker så mycket om dessa ungdomar som jag fått förmånen att lära känna ..

Detta hände på en av mina lektioner med en askulterande (blivande) lärare med från högskolan...

Vi började lektionen, eleverna 14 år intog sina platser, den auskulterande tog plats längst bak i klassrummet för att iakttaga och dokumentera min lektion.... Vi inledde en vanlig lektion som vanligt, eftersom det var svenska så var en av mina mest debatt villiga elever snart igång och ville diskutera en sak.. Han hade en stor trovärdighet bland sina kamrater pga sitt stora ordförråd och kunde svänga sig bra med uttryck och formuleringar som klasskamraterna inte förstod...men för dem lät det bra ...bemötte honom och de andra alltid villigt i diskussionerna....Denna gång var denna elev verkligen ute och ”seglade” i sin argumentation...mitt i diskussionen knackade det på dörren ...en elev lättade på rumpan för att öppna...SITT, sa jag, det tillhörde nämligen vanligheten att någon knackade på...en kompis som ville låna en tia eller en cigg, någon som lämnat eller inte velat gå till sin lektion Eleven slog ner rumpan igen på stolen och vi fortsatte lektionen...

Efter 5 min knackade det från ”materialrumsdörren”...förvånat tittade jag och eleverna på varandra ...Lite sakta och försynt öppnades dörren...in tittade en man, barn och utbildningsnämndens ordförande och några personer till från nämnden kom in i klassrummet...
Jag hälsade på dem och ordföranden sade: Vi knackade nyss på men ingen öppnade, så vi bad om hjälp att få komma in denna väg ...
Vågade kika lite försiktigt på min askulterande...han kämpade för att hålla sig för skratt...blev själv så full i skratt att det var ett under att det inte brast...  

Dessa underbara ungdomar sa inte ett knyst om att det var jag som sagt ifrån om att öppna dörren...de svarade bara beredvilligt på de frågor som ställdes av de vuxna...men nog var de lika fulla i skratt som jag...

OBS! den debattvillige är idag en mycket duktig skådespelare  

Vad den askulterande läraren skrev i sina kommentarer vet jag ej.....

  

 

 

Prioriteringarna i vårt samhälle blir jag ofta rådlös över 🙄🤔 Jag är som jag skrivit en helt politiskt frilansare... Idag finns det inget parti för mig som har de värderingar som jag kan rösta på.....

Dan före doppare dan....

Har småpysslat lite, blev lite fler julsaker som jag nog ville ha uppe som jag tidigare tänkt strunta i 😉 Men mest har vi myst över att vi är klara, fixade larmet idag så det funkar igen, det har det inte gjort sedan det larmade för några dagar sedan..
... Läste på en sida att det bästa inbrottskyddet är hundar och brytsskydd för dörrarna, larm struntar oftast tjuvar i ... Vi har ju alla delarna, vår schäfer Bosse vaktar noggsamt allt på sin gård och åker en bil för sakta förbi ute på vägen säger han ifrån, han är en imponerande stor schäfer och låter mycket när han vaktar...
Tjuvarna brukar kartlägga var det finns hundar, de kan inte missa det hos oss med en hundgård och staket runt gården 😊
 
Vi kopplar alltid bort sirenen då vi åker hemifrån, djuren mår dåligt av den höga signalen och securitas ringer alltid direkt då det larmar.. Vi är 10 minuter hemifrån på julafton så vi är lugna, det blir flera svängar hem ändå för att rasta hundarna och sköta om hönsen under julafton...
 
ÖNSKAR ER ALLA EN UNDERBAR OCH FRIDFULL JUL! 🎄🎅🤶🍽🎁 En stor julkram till er alla! 
 
 
Visst är det så, ju äldre man blir desto fler saknas...😔
 
Var Lucia när jag jobbade så hade vi innebandyturnering lärarna mot niorna, alla var utklädda, jag kunde inte klä ut mig så mycket de sista åren när jag var målvakt, hade alltid en stor päls på mig som skyddade bra mot bollarna, men varmt blev det.. Minns en gång när vi vann mot niorna ( enda gången tror jag) När matchen var klar ville ungdomarna göra mål på mig... Envis har jag alltid varit så jag öppnade pälsen och täckte mål så gott jag kunde när 10 - 15 ungdomar stormade mot mig för att göra mål 😂 Några dagar senare undrade kära maken varför jag var full av stora blåmärken, han skrattade gott när jag förklarade 😄 Han om någon vet hur envis jag var....
 
 
 

22 december...

Idag blev vi klara med allt inför julen.. Solen sken en stund och det kändes mer som mars månad än två dagar före jul...
 
Bilden från sovrumsfönstret 11:49, hönsen gillar barmark och såg nästan alla 16 ute i hönsgården ett tag...
 
Jag minns när jag jobbade och gick ut i det kompakta mörkret på morgnarna med hundarna i december, inte kul när man som jag i hela livet varit mörkrädd, när skolan började i januari var det redan lite ljusare på morgnarna och jag gladdes....Så skönt att vi går mot ljusare tider nu...
 
Såg en blogg hos en bloggvän som skrev om presenter som ofta ges till förskolans och skolans personal, hennes dotter hade fått en så fin julkula med hennes namn på och en massa gott godis till julen 💗
 
Så många fina presenter man får från alla fina föräldrar och barn till julen och vid skolavslutning, en så enormt fin uppskattning för jobbet undet året 💗
 
Men de allra finaste, varmaste presenter och blommor jag fick var de personliga presenter jag fick från elever eller föräldrar som stod och väntade vid min parkering på morgonen, de lämnades till mig som tack för jag hjälpt till mot mobbing, såg problem och hjälpte, gav elever extra stöd i undervisningen 💗 Mina elever benämde jag oftast som mina "juveler" eller "änglar" 😇 Det är varje barn innan de blir missförstådda eller får en "stämpel" på sig som besvärliga...
 
Under 2 år hade jag och föräldrarna daglig kontakt 💗 Från att bara haft negativa möten och telefonsamtal från skolan tidigare ville jag vända det, vi fick 95% positiva samtal av deras underbara barns jobb, så klart det ger resultat... Vem växer av negativitet? Så fortsatte jag jobba....
 
Varför den "besvärligheten" uppkommit finns oftast inte tid att reda ut 😡 I vårt samhälle idag finns inte tid för lärare, förskolärare att ta sig tiden att stanna upp och lyssna, de är för få...Nej! här ska incidentrapporter dokumenteras, vad har ni gjort inom skolan? Allt för att kommunen ska gå friad från skadeståndskrav...Här kom jag in och fick ta hand om grupper av oftast ungdomar/högstadieelever, det finns inga värstingar, för mig blev de bästingar💗 De har jobb idag, vuxna några med familjer, så viktigt att fånga upp dessa så många missförstådda ungdomar som fått en stämpel på sig som "besvärliga" ... Detta var mitt jobb under så många år och jag ÄLSKADE det....
 
Slängde ut blommor i somras bl.a. för jag inte ska ha så många blommor kvar, men de blommor jag fått från föräldrar eller elever kastar jag aldrig, en så djup relation vi fick alla berörda och de blommorna stannar kvar 💗
 
Tack "familjen kaotisk" som fick mig att ta mig 4 år tillbaka i tiden och glädjas, utmattningssyndromet förstörde allt så tidigt och så många år innan pension 😥 Jag hade så mycket mer jag ville göra och hjälpa barn/ungdomar om inte stressen förstört allt...
 
Blev en dag försenad med julklappsinslagning, bättre sent än aldrig 😉

I 10 år....

...har jag bloggat, började den 12 september 2009, dottern bodde då  i Ösmo och sonen i Västerås.
Ville dela med mig om vad som hände mamma och pappa i vår vardag på gården med alla våra djur.
 
Min blogg har mestadels en form av en dagbok, men ibland blir det några riktigt arga och även  politiska inlägg...Har haft mycket nytta av bloggen då man ibland behöver kika tillbaka och kolla vad som hände och vilket datum 👍 
 
 Första bilden jag la in på bloggen är på mig, en av de få bilder jag lagt upp på mig själv, 10 år har gått...
 
Den 17 september 2009, Mille är 3,5 månader ❤️ 
 
Så mycket som händer på 10 år, min blogg är ett facit på det, jag slutade mitt jobb vid 59 års ålder då jag drabbades av utmattningssyndrom i april 2015, Skärtorsdagen gjorde jag min sista arbetsdag med lite bus och aprilskämt med ungdomarna....hade stressat med den goda viljan att vara bra på det jag gjorde..
Glömt bort mina intressen och hade aldrig en vettig fritid sedan flera år tillbaka, när jag var ledig måste jag vila för att orka jobba...
 
Kan tycka det är sorgligt att jag började blogga när jag var som mest sliten, bloggen  ger inte den sanna bilden om den jag varit tidigare i hela mitt liv, en glad och positiv människa, som älskade mitt jobb, mina djur och familj ❤️
 
 

Att se på TV gör mig ledsen ibland...

... Är ingen större tv tittare men i lyxfällan, biggest loser har jag sett tidigare elever, så jag önskat att de inte dykt upp där och att de inte ätit eller konsumerat saker för att må bra för stunden, Självklart har de varken ätit eller konsumerat allt om de hade en bra självkänsla, en bra självbild....Blir så ledsen när jag ser programmen och hör deras berättelser om livet och valen 😭
 
Självklart har jag även hittat elever i roligare sammanhang, inom musik, teater och i filmer bla....
 
Ni kan hitta serien här och bilden är tagen därifrån, midnattssol... En kille som visste vad han ville redan på högstadiet, ni hittar honom även i Wallander och så många fler filmer... 
 
 
 

April så satans kallt....

...-9,1 inatt, -4 när jag gick med hundarna igår kväll runt 22. Katten Rambo kände det nog på sig att det skulle bli en kall natt så han sov inne hela natten 😉
.
Var -3,1 när jag gick sista svängen med hundarna kl 22 ikväll..
 
Igår kväll ringde sonen, han hade blivit erbjuden ett jobb som "kvalitetsansvarig" från ett "headhuntingföretag".. Han trivs på sitt nuvarande jobb och nu ville de ha hans kunskaper till sitt företag...Ett vinn, vinn koncept tycker jag, min son har sitt stora kunnande, trivs på sitt nuvarande jobb...Vad kan de då erbjuda för att vinna honom över till sitt företag? Ska bli intressant att se fortsättningen 👍😁 Vi pratade länge om detta igårkväll, så stolt över min son ❤️
 
En fin, någorlunda varm och solig dag med några timmar ute, kärt besök som vanligt på gården ❤️
 
 Fotade rågeten från trappan, hon såg mig men bekymrade sig inte nämnvärt ❤️
 
Bocken hade hittat något riktigt gott, han lyfte inte huvudet en enda gång från marken ❤️
 

dan före dan...före dopparedagen 🎄

Vilken vacker dag vi haft idag, solen sken och små snöflingor föll. Dottern och pojkvän kom och tog med sig hundarna på en riktig långsväng i skogen. Jag och kära maken städade det sista, sedan har jag tillbringat dagen fram till 19 med att pynta, plockat fram tomtar och satt upp bonader. Så härligt "juligt" i hela huset nu, myser ❤️
 
Solen skiner och små lätta snöflingor faller ❤️
 
 Igår regnade det och var - 2 , trafikolyckor duggade tätt på radion. Idag var björkens grenar fulla av is och gnistrade vackert i solen.
 
Min nya storbonad av Anders Olsson längst till vänster, de andra bonaderna från samma konstnär köpte jag som 17-åring och de hänger med än.
 
Pyntat på toan, även där finns 5 alster av Anders Olsson.
 
Ingen jul utan dessa bonader hävdar min dotter, håller med henne för de är så detaljrika, varma och har så kärleksfulla motiv.
 
De stora bilderna är från gamla plastpåsar från Coop, de har även några år på nacken. Skulle skifta underlag på soffan men fick vänta tills goa Gustav hade sovit klart 😉
 
Igår var jag på barnbarnets skolavslutning, så fint och mysigt i kyrkan. När de sagt hejdå senare i skolan så åkte Mille med morfar hem (dottern jobbade) och mormor stannade kvar för att tacka av en kär kollega som går i pension. Nog rann det tårar under hans tal, han kommer att bli grymt saknad av både elever och kollegor... 
 
 

Fick en överraskning idag och skolavslutning..

Dagen bjöd på lite julpyssel och lite mer handling.
 
Vid 16 fick jag ett sms, inget nummer jag kände igen men när jag läst det såg jag att det var från en väns son, han önskade oss God Jul och skickade med en bild...
Den bilden tecknade jag till honom när han var liten och jag vill minnas att vi pratade hela tiden jag tecknade om vad som skulle finnas med på bilden, han är drygt 40 år idag...
Blev så rörd över att han har den kvar, trodde den försvunnit i trasor för länge sedan...
 
Den gamla bilden jag tecknade på blått papper, den är minst 30 år.
 
Klockan 18 var jag i vår kyrka för att följa julavslutningen för högstadiet, skulle filma en överraskning men den filmen lägger jag inte ut på bloggen. Imorgon bitti följer jag Milles avslutning, sedan följer han med morfar hem då jag stannar kvar för att avtacka en mycket kär kollega som går i pension.. Så kul, så många skämt och skratt och mycket bus vi gjort under våra 28 år som jag jobbade där.. Det blir bus imorgon också, så kul att få ge igen 👍🏼
 
Några bilder från avslutningen.
 
Fackeltåg till kyrkan.
 
Så varmt och fint inne i kyrkan.
 
Väntar på kära maken och tar en bild på vår vackra kyrka.

Julbordet blev tidernas överraskning ❤️

 

Klockan 13:30 kom två vänner och hämtade mig, jag frågade om hon visste hur många som skulle komma? Ingen aning svarade min vän ( hon visste 😁).

 

När vi kom fram till stället där vi skulle äta såg jag några kära kollegor och kramade om dem...så kul tänkte jag, att lärarförbundet har sitt julbord här idag.. hinner nog smita till deras bord och snacka lite sen.

 

En främmande man eskorterade mig till bordet, lite konfunderad blev jag, vad var detta? Min mat och dryck var redan betald berättade vännen L...., jag fattade ingenting.

 

Vid bordet satt mina kära fd kollegor jag sett tidigare, några kom efter, så kul.  ❤️

Du går först och hämtar mat sa vännen L....., tänkte varför ska jag gå först? Men självklart gjorde jag det. Sedan åt vi, pratade, skrattade glatt och pratade om nutid och en massa roliga minnen.

 

Så reste sig L.... upp och sa – Vi har samlats här för att fira att du är FRISK igen! Där stannade världen upp lite, sakta började jag förstå alla bitar jag inte förstått tidigare, kan inte tänka mig ett härligare sätt att bli grundlurad på....Insåg att jag varit huvudpersonen i festen, men jag undrar hur jag förvaltade det?

Nåja jag var mig själv (nästan som förr) Säger för mycket och för högt och skrattar HÖGT, mina kollegor är vana så jag hoppas jag var den person de under 28 år vant sig vid. 

 

KÄRA, UNDERBARA vänner och kollegor, vilken härlig överraskning och glädje ni bjöd mig på och den största glädjen var att få träffa så många av er som jag saknat så mycket, allt kul vi haft  ❤️ L....  räckte mig ett stort paket med blomsterpapper och jag trodde det var en blomma, kände något mjukt när jag öppnat lite, det var en stor och helt underbar tomte  ❤️ 

 

 

 Fin utsikt hade vi.
 
 
 Så glad över den fina tomten  ❤️
 
Nu vaktar de julklapparna ihop. Den vita tomten har fått namnet Noel Frisk, han kommer i resten av mitt liv påminna mig om ETT GLÄDJENS JULBORD och alla mina VÄNNER ❤️
 
Har levt på glädjen och överraskningen i flera dagar nu, fnissat för mig själv över hur härligt grundlurad jag blev.
På torsdag ska jag gå på högstadiets skolavslutning och på fredag ska jag gå på Milles avslutning.. Gissar nog att en liten, härlig fortsättning följer....

 

 

 

 


Hur många var ni er klass på lågstadiet?

....En fråga som dök upp på facebook i en grupp jag är med i. Tankarna började genast vandra tillbaka i tiden...
 
Vi var 4 elever i min klass, gick i en B2 skola på landet, ensam tjej i klassen från ettan till sexan. Gissa om jag har slagits med grabbarna? Blåtiror flera ggr eftersom jag alltid var målvakt i fotboll. Men mest slogs jag med min tvillingbror, vi utgjorde ju även halva klassen. Min bästis hette Lasse, en jättefin och snäll kille, vi umgicks inte på fritiden men i skolan 👍.
 

När jag kom upp i trean fick jag tre årskurser till i klassrummet och fick då även tjejkompisar. Jag minns att vi tjejer inte var lika renhåriga mot varandra som killarna var, någon skulle alltid hamna utanför, bli det tredje hjulet, det skiftade från vecka till vecka vem av oss som inte fick vara med.

 

Det var hårt, vi fixade inte att vara schyssta mot varandra, kampen om populariteten var viktigast...så drog vi oss fram i osäkerheten om kamratskapet hela mellanstadiet.

Mobbningen från min lågstadielärare mot mig och min tvillingbror pga att vi var fosterbarn gissar jag avgjorde mitt yrkesval. Så även den mobbning vi tjejer gjorde mot varandra.   Vuxna måste se och avbryta det som pågår. Under min lågstadietid fick vi puckla på varandra så mycket vi ville, rastvakter var inte uppfunnet då.

Minns vårt första anti mobbingteam på skolan som jag var med i, vi skulle göra enkäter som barn/ungdomarna skulle svara på angående kränkande beteenden inom klassen och inom skolan. Min fråga till dem var självklar... Finns det någon vuxen som kränkt/kränker dig?

Måste bara även få berätta, det fanns ju skidtävlingar för alla åldersgrupper på den tiden, ensam i min årsklass kunde jag såsa fram och ansträngde mig inte det yttersta i skidspåret men vann alltid första pris i tävling för flickor i min åldersklass 👑. 

 

 

 

De först två åren på lågstadiet minns jag med ständiga slagsmål, men hoppade någon på brorsan så slogs jag alltid ihop med brorsan och vice versa. Att vi själva slogs jämt och ständigt var en annan sak, men vi hade båda ett måtto...ingen rör mitt syskon 🤣

 


jag väntar....

.....och väntar....På beskedet om livränta från försäkringskassan.... Var allt slit under alla dessa år något värt det från försäkringskassans/samhällets sida??? Från min sida sett....Jaaaa.....Ångrar inte en dag mitt engagemang i ungdomarna och deras problem....Jag såg inte gränsen....Men så många ungdomar jag hjälpt....mitt facit och belöning idag ♥♥ 
 
 

Stannade upp!

Hade myst ute hela dagen i värmen...kollat växthusen och att hönsen hade det bra, vi softade kära maken och jag i uterummet, jag låg i soffan och nästan somnade till när vi lyssnade på poddradio...avslappning när den som är som bäst...
Jag stannade helt plötsligt upp och tänkte..
Det här är vårt liv nu, vi har fortfarande augusti och september kvar som vi kan njuta av ute alla fina dagar som idag......
Vi gör vad vi vill och sommaren tar inte slut för att vi ska börjar jobba igen....Idag började mina fd kollegor att jobba igen..
Jag hade det här fria livet tidigare innan 7-års ålder...Sedan har livet skramlat på med skola, familj, djur , jobb och stress...
Vi planerade inte att bli lediga så tidiga i livet.. Vi hade inga stora krav på välfärd mer än det vanliga, inga fina bilar eller möbler och när barnen flyttade hemifrån och hästarna minskade i antal, så blev det lite pengar över som vi sparade...
Vi kalkylerade vår ekonomi...Vi blir som så många andra "fattigpensionärer" Men för mig blev FRIHETEN viktigast...ALDRIG mera stress!

Lite bilder:

 Det har blivit mycket grilla i sommar  
 
Hur gott blev det ?   grillad spetspaprika med rochefordost  tog fröna ur paprikan o planterade direkt 
 
 Lärde mig något nytt och jättegott , lägg gula ärtor på fuktad jord, se till att de alltid är fuktiga och ni får...
 
Världens godaste ärtskott att lägga på smörgåsen eller salladen när de är 10 cm 
 
Agda fick gå fritt på gården en eftermiddag, när jag skulle sätta tillbaka henne i hönsgården var hon inte med på noterna, det blev en skogstur där hela familjen engagerades i infångat  jag fick tag i henne under en gran lite rivsår efter grenarna fick jag på armarna. Har ni sett någon tjurigare än Agda efter infångande. Min dotter tog fotot 
 
Mina vackra hässleklockor blommade för fullt i hela rabatten, så vackra ❤️
 
 Vi får mycket gröna ärtor ute, de har jag sått för att bara äta som godis 
 
Chilin är full med frukt, bild från idag 
 
Vår underbara och söta kattunge Alex  ❤️ ❤️ ❤️ ❤️
 
Självklart har det blivit några kräftor, en kräftskiva senare med hela familjen, kräftor får man aldrig nog av  
 
Lilla kycklingen har blivit så stor, nu sitter "hen" (men tror det är en höna) hos mamma på pinnen i hönshuset ❤️
 
 
När regnet kom  i förra veckan dök oxå svampen upp ur den snustorra marken, så här har vi ätit kvällssmörgåsar med kantareller var kväll ❤️  samt fryst in överskottet 
 
 
Det har varit en märklig sommar, mycket sol och blåst, ensiffrigt på nätterna, imorse bara 5 grader. Men jag tycker att det varit en mycket fin sommar ändå..
 
 
 
 

 
 
 
 

 


Så blev jag då för första gången drabbad.....

.....Av "anonym" som fegt gömmer sig bakom en skärm och inte skriver ut en e-mail adress och som skriver en taskig kommentar....har klarat mig fram till nu från 2009 när jag började blogga.
 
Jag kan ta kritik, är inte på något sätt perfekt, men då vill jag veta vad kritiken grundar sig på? Kan även förklara mitt handlande för vederbörande om "hen" ger mig möjligheten och skriver ut sin e-mail...
 
Att inte acceptera fega "nät-troll" lärde jag mina elever i skolan, var det någon som skrev taskiga saker, ta skärmdumpar, IP-nummer och polisanmäl direkt! Jobbade mot mobbing i 20 år och jag gick runt i klasserna och lärde eleverna detta.. 
 
Bilden lånad från http://djurfamiljens.vimeddjur.se/
 
Lånade även en blogg fån henne...läs
http://djurfamiljens.vimeddjur.se/det-har-med-hatkommentarer/?fb_comment_id=1056348597786061_1056931071061147&doing_wp_cron=1497896735.0457019805908203125000#fe211e1b88d874
 

Asperger, Autism, ADD och ADHD


Asperger, Autism, ADD och ADHD vill göra alla medvetna om deras problematik denna  månad och detta är för att hedra alla barn/vuxna som kämpar varje dag i skolan/jobbet och i sin vardag.!!!  
 
Föräldrarna kämpar hårt var dag mot samhällets oförstående mot deras barn, väntar på telefonsamtalen som kan komma tre ggr på en dag från en upprörd lärare....barnen är inte ouppfostrade, de behöver en hjälp som skolan lovat...individuell undervisning utifrån vart barns förmåga och behov...Skolan är skyldig att ge DITT barn de resurser som det behöver.
 
Jag har oftast jobbat med barn med olika diagnoser i 28 år, så UNDERBARA ungdomar jag mött  Att stanna upp och lyssna till deras kunskap om hur vi tillsammans kan lösa vardagen i skolan, vad som fungerar bäst för dem, ger de oss lösningen på det som vi ser som "utåtagerande problem"
 
Vår skolas "värdegrundsdagar" som terminerna startas upp med var termin är oftast en katastrof för dessa elever, totalt ostrukturerade dagar där syftet är att lekar och olika övningar ska stärka gemenskapen och förståelsesen för varandra,......vanliga så kallade skötsamma elever "flippar ur"..tar sig friheter de inte gör annars och de tre dagarna blir mest ett allmänt kaos och stökigt.... för många elever med "diagnoser" innebär det att de inte klarar "kaoset"..blir utåtagerande ...de misslyckades igen....första dagen på terminen...
 
Har larmat för detta i många år, men ingen vill lyssna...På slutet när jag blev säkrare i min yrkesroll gav jag de ungdomar friheten att stanna hemma/ få gå hem när det blev för kaotiskt...talade även med föräldrarna så de var förberedda varför deras barn inte fullföljde skoldagen.
 
Till er som undrar kan jag bara säga att till de elever som jag gav friheten att gå hem när det blev för stojigt och kaotiskt....Så gick de hem och slapp misslyckas...
 
Ber bara tidigare elever om förlåtelse att jag inte förstod bättre tidigare och gav er samma chans, kramar ♥
 
 
 
blob:http://www.tv4play.se/c1b5be15-51d5-4051-bc18-3a60a4114f7e

Hur kommer det sig?

.....Att när jag jobbade så kände dagarna E  V  I  H  E  T  S  L  Å  N  G  A? Mockade stallet före sex på morgonen, svabbade av golven från hundhår och smuts innan jobbet, visste att när jag kom hem orkade jag bara med det nödvändigaste, hundpinksväng, stallet och vila.
Idag har dygnet krympt med tolv timmar...minst! Förstår så väl att pensionärerna behöver skynda sig och trängas i ICA - kön m.m då tiden fattas   ;)
 
Vi turas om på morgnarna kära maken och jag att sköta djuren, när hästar, höns, hundar och katter fått sitt så blir det vår tur...då har vi två val...kaffe och dator en stund eller en lång sömn i sängen igen ;) Jag brukar ta det senaste...Lyssnar på en ljudbok...somnar om och kan sova till 11 ibland, så ♥ Underbart ♥
 
Vad det gäller städningen i huset idag så har jag tappat det helt, sopar, moppar, dammsuger kanske var tredje dag, hundarna skitar ner lika mycket idag som när jag jobbade, idag har jag mer ork ...men idag finns ingen lust att städa förrän det ser för skitigt ut för mittt sinnelag, vi har valt djuren, håren, leriga tassar och inte ett perfekt hem.
 
Nu har även fsk hört av sig angående min ansökan om "livränta" pga utmattningssyndrom" Fick svara på en del frågor om mitt arbetsliv, privatliv, fritid, har jag varit arbetslös någon gång i mtt liv -nej ..min handläggare sa" jag ska läsa in mig på din akt, har inte hunnit gjort det än" sa hon ? Kan bara undra är det inte ditt jobb att veta mina problem innan du ringer?.
 
I mitt jobb fanns det inga frågetecken vid problem. Klart att vi skulle ha alla fakta på bordet..kom vi med ett problem så skulle vi kunna redogöra för det till 100 % , Alla berörda vidtalade innan......Blev jag besviken på FSK igen ? Minst sagt - JA...
Nu går det månader då ytterliggare handläggare med flera och deras läkare ska med samma entusiasm som min handläggare se om jag "möjligtvis" stressat för mycket i jobbet (utan att någonsin ha träffat mig), veta något om min kärlek till mina elever, min vilja att få dem att se deras möjligheter i framtiden.....Min  arbetssituation från arbetsgivare och hur det påverkat mig /min situation till hur jag mår idag? Fortsättning  får ni här på bloggen...
 
Insåg att min första "stress"sjukskrivning var 1997, fick ju tänka till då hela mitt liv ska redogöras för denna utredning. Idag ska jag försöka övertyga FSK om att jag jobbade för mycket/tappade gränserna när arbetsbördan, las på mer...och mer av chefer/rektorer )
...Mina fotoalbum är en guldgruva av minnen....
 
Min läkare ordinerade mig då 1997 pga högt blodtryck av stress att i två veckor ( före påsk), rida vila och gå promenader med hundarna för att må bättre, jag kunde inte vara säker på att få gå tillbaka till jobbet efter påsken sa läkaren, gick med hundarna, red och vilade allt efter doktorns rekommendationer. Sänkte blodtrycket och fick gå tillbaka och jobba efter påsklovet till min stora lycka..
Funkade då....Men jag ville ju göra så mycket och hade så mycket mer att ge, älskade mitt jobb och alla de ungdomar jag jobbade med...
 
 Vilar, rider, går med hundar precis som läkaren sagt, så skrämmande det här var inte jag....sen sprang det på till nästa sjukskrivning 2013 Vill bara berätta att de juvelerna jag jobbade med 2013 tog sina studenter i år, så duktiga ♥
 
 
 

Idag försöker jag...

 ..ge en förklaring till vad som hände mig,....min sjukdom...
Nu har jag börjat strida, förklara felen i arbetslivet enligt mig....tror det är ett stort friskhetstecken även om jag inte ser det i vardagen så mycket...sover länge, orkar inte mycket, samma långa uppstartssträcka för att göra något.....men gnistan jag alltid haft finns fortfarande långt därinne..jag vill att situationen ska bli bättre för barn/ungdomar och kollegor på mitt jobb....
då blir jag mitt gamla jag igen...ser de svagaste / barnen...blir återigen obekväm och säger de orden många inte vågar säga....Inser att jag de sista åren i min trötthet (som jag inte förstod då)  var en stridsmaskin som protesterade mot mycket...så mycket energi som vi la  ned på på oväsentligheter på möten och som jag tycker tappade fokus från det väsentliga...
 
Hade flera varningstecken som jag ignorerade, det första var när jag inte orkade ta mig ur sängen en dag, orkade knappt lyfta luren och ringa och sjukskriva mig feb 2013, vår sjukvikarien är underbar, hon lyssnade till min gråt och min trötthetsförklaring, - du går till läkare omedelbart, du ska vila, kom tillbaka när du är frisk och pigg och en stor kram från mig ♥ ringde vårdcentralen, träffade läkare, blev sjukskriven som jag senare bröt, kunde inte koppla av hemma, visste att mina ungdomar behövde mig...
De förklarade glatt för mig när jag kom tillbaka att de inte gjort något utan väntat på mig...
 
När jag nu inte lyssnade till vad "knoppen" sa till mig så bestämde kroppen sig för att ge mig den sista varningssignalern jag kunde inte gå pga yrsel, att sätta sig på en stol kändes som fritt fall på 10 meter, akuten (finns att läsa på min blogg "påskafton blev anorlunda" april 2015, sjukskrivning i ett år....Det slutade med att läkaren förbjöd mig att återvända till mitt jobb, en sväng till och jag skulle kanske aldrig bli frisk igen, jag sa upp mig efter 28 år,
 
Vill ni förstå vem jag är idag, så läs detta... En mycket bra beskrivning.♥'
 
Lånat från - http://blogg.topphalsa.se/valbefinnandebloggen/2016/09/13/10-saker-du-onskar-att-andra-forstod-nar-du-drabbats-av-utmattningssyndrom/
 

När man har drabbats är det inte så lätt att förklara hur det är, eller vad man behöver. För man har fullt upp att bara orka med dagen som ligger framför. Så därför har jag satt samman sådant som jag tänker att den som hamnat i utmattning önskar att omgivningen skulle förstå.

 

 

1. Det är svårt att acceptera!

De allra flesta som drabbas av utmattningssyndrom är personer som är högpresterande och vana att kunna hantera att mycket pågår i livet. Många gånger också med en stolthet över att vara kapabla och få mycket uppmärksamhet för allt de får gjort med en sådan hög kvalitet. Men det gör också att det blir väldigt svårt att acceptera sjukdomen. Att själv komma till insikt att orken inte finns. Att kraften inte finns. Att lusten inte finns. Många kämpar på alldeles för länge och ignorerar alla signaler. För att vara duktiga. För att vara till lags. För att vara kapabel. I efterhand brukar de flesta säga sig ha kunnat se olika signaler fram till fallet – men i stunden är signalerna otydliga. De läggs åt sidan och det finns alltid yttre omständigheter. Det blir bättre sen… Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.

 

girl-1031641__180

 

2. Det är en sjukdom!

Det finns en diagnos. Det är ett sjukdomstillstånd. Hjärnan fungerar inte som den brukar. Det finns numera forskning som visar på förändringar i hjärnan vid utmattningssyndrom, som ger – vad man tror – permanenta förändringar på hjärnan. Det blir svårt att minnas saker. Svårt att komma ihåg saker. Man får koncentrationssvårigheter. Har svårt att bibehålls fokus. Man kan få läsa samma text flera gånger, med resultatet att innehållet ändå inte fastnar. Så har förståelse för det här och sätt inte svåra uppgifter i händerna på någon som nyligen har fått den här diagnosen. Kräv inte att personen ifråga skall kunna delta i komplexa diskussioner, finna lösningar på saker och vara med och analysera olika valmöjligheter och dess konsekvenser. Presentera istället en lösning och fråga om det är ok eller inte. Förenkla och underlätta.
 

3. Det syns inte på utsidan!

När du träffar en person som har utmattningssyndrom är det inte säkert att du ser det. Personen ifråga har förmodligen ansträngt sig ordentligt inför ert möte. Så troligtvis går du från er träff med känslan av att han eller hon nog är på rätt väg. Men det kan vara precis tvärtom! Som sagt var så har säkert detta möte krävt enormt mycket energi och stor ansträngning från personen ifråga. Att orka göra sig i ordning. Att orka ta sig dit. Att orka sätta på sig ett leende och hänga med i samtalen. Förmodligen krävs det sedan dagar av återhämtning efter ett sådant socialt möte. För att komma tillbaka till samma nivå som man var på innan mötet blev bestämt. En timmes träff med dig är inte representativt med resten av dygnets timmar.

 

4. En enkel uppgift blir som att bestiga ett berg!

Det som man tidigare gjorde utan att egentligen lägga någon tanke på, det blir vid utmattningssyndrom en enormt stor uppgift. Att till exempel gå och handla ett paket mjölk, kan ta en hel dag att få gjort. Något som man tidigare kanske bara svängde förbi macken på lunchrasten för att lösa blir nu näst intill oöverstigligt. Det skapar stress att göra sig i ordning, ta sig dit, vara beredd på att träffa någon och sedan ta sig hem igen. Så ha detta i åtanke. Be inte någon som befinner sig i utmattning att hjälpa dig med saker som du anser är enkla och lätta. För personen ifråga är det som du ser som simpelt som att bestiga ett berg, vilket kan innebära enormt mycket stress och energitapp.

 

5. Förändringar skapar oro och stress!

Med tanke på att enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi och förberedelser för att klara av, blir det väldigt stressande när något som är bestämt förändras. Även om det i dina ögon är något som är positivt eller som inte gör någon direkt skillnad från ursprungsplanen. Så försök att hålla dig till det som är planerat. Överraska inte eller ändra inte saker i sista minut. Det kan du göra sen – men inte nu under sjukdomstiden.

 

mother-1327186__180

 

6. Relationer blir krävande!

Att höra av sig och delta i olika sociala sammanhang blir kravfyllt. Och att inte klara av det skapar skuldkänslor. Det här är en person som troligtvis har varit mycket social. Bjudit in, hört av sig, varit till lags och varit mån om sina vänner och bekantas välbefinnande. Men nu blir ett samtal att ringa jobbigt. Att svara på ett sms kan ta flera dagar. Och att få besök känns inte just nu som ett härligt alternativ. Ha förståelse för detta. Ställ inga krav och var tydlig med att så är fallet. Berätta att du kommer att finnas kvar och att personen ifråga som har utmattningssyndrom nu i första hand skall prioritera sig själv och sitt tillfrisknande. Men sluta inte själv att höra av dig. Skicka ett sms då och då – tala om att du tänker på personen ifråga och finns där när han eller hon orkar ses eller prata. Men förvänta dig inget svar tillbaka. Och var medveten om att det inte har något med dig att göra. Det finns helt enkelt ingen ork.

 

7. Ingenting känns roligt!

Man tappar lusten att göra saker. Känner inte igen sig själv. Det som man tidigare tyckte om skänker nu ingen glädje. Många förlorar också sin sexlust. Allt som brukar vara lustfyllt blir istället kravfyllt eller ger en känsla av tomhet. Så tvinga inte den som är drabbad att göra en massa saker som han eller hon borde tycka om. Eller har tyckt om. Men inkludera och fråga om din vän vill följa med. Igen, förvänta dig inget svar. Förvänta dig inte ett rungande ja. Men ge personen ifråga chans att kunna få följa med om det är så att det just den dagen finns lite energi. Men låt det alltid finnas en bakdörr. Att få veta att det är ok att backa ut i sista sekund, eller ge besked i sista sekund.

 

8. Det går inte att vila bort!

Jag tror att de allra flesta som har eller har haft utmattninssyndrom har fått höra något i stil med ”Du är nog bara trött och behöver sova lite” eller ”Ta en veckas semester och åk iväg till solen och värmen, så skall du se att du får tillbaka din energi”. Men har man fått utmattningssyndrom spelar det ingen roll hur mycket du sover. Du är precis lika trött när du vaknar. Den första tiden när man har accepterat att man är sjuk brukar de allra flesta bli mer eller mindre sängliggande. Men är fortfarande lika trötta. Att vila och sova är läkande. Men det är skillnad på att vara utarbetad, där det kan hjälpa att vila eller ta semester, mot att ha blivit sjuk i utmattningssyndrom där hjärnan och hela systemet är ur funktion. Så ge inga käcka tips på vad som hjälper. Utan finns där och uppmuntra den drabbade att få vara egoistisk och för en gångs skull prioritera sig själv. Att lyssna till kroppen. Och se istället om du kan underlätta på något sätt i vardagen, så att tiden till återhämtning finns.

 

9. Det ger mycket skam och skuldkänslor!

En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar. Var medveten om det och visa tydligt att du inte skuldbelägger. Tala om att det är ok att vara sjuk. Berätta att du är stolt över din vän som nu tar det på allvar och att acceptera att man är sjuk och inte orkar är det första steget till att tillfriskna.

 

man-and-dog-1149400__180

 

10. Det är lätt att trilla tillbaka!

Den kanske allra största utmaningen är när man blivit ”frisk”. Att hantera livet i den vanliga vardagen men nu med en ökad stresskänslighet. För efter utmattningssyndrom har man en ökad sårbarhet för stress än tidigare. Kroppen reagerar snabbare och man behöver vara mer rädd om sig. Fylla på energi. Vila. Eftersom många är högpresterande och vill tillbaka till sitt ”gamla jag” kan det bli tufft att inse och acceptera att förändringar behöver göras för att må bra och hantera sitt liv. Att skala av. Att sänka kraven. Att säga nej. Och många gånger trillar man tillbaka. Men det behöver inte vara farligt. Om det första fallet inte är så djupt och man ser det och kan hantera det med förståelse och en ny erfarenhet. Så som livet är. Att lära genom att leva. Att vara modig att prova, men också lyhörd och villig att ändra för att må bra. Som vän är det fint att du är lite observant. Om ni tillbringar tid tillsammans, se till att det alltid finns återhämtningsluckor. Att ert schema med aktiviteter innehåller luft. Ha respekt för att han eller hon kanske behöver lägga sig tidigare, sova längre, ha egentid för återhämtning och reflektion. Och framförallt – förvänta dig inte att han eller hon är som tidigare – innan sjukdomen. Utan omfamna din nya vän, med nyfikenhet och stolthet över det som han eller hon lärt sig.


I morgon går en epok i graven....

.....då ska jag följa mina sista 9:ors avslutning och vinka hejdå...Vet att många tårar kommer att falla då, så underbara ungdomar...senast igår hade jag besök av F och J, alltid så kul med deras besök och de har troget kommit och underhållit mig ♥ Då sitter vi och snackar någon timma över en kopp kaffe =)
 
Det mullrar rejält när denna Epa-lastbil dundrar in på gården ;) Här är vi och äter pizza den 4 maj.
 
På måndag blir jag avtackad och säger hejdå till många goa arbetskamrater, hämtar mina personliga tillhörigheter och lämnar mina nycklar....
 

Härlig dag, solen lyste och....

....fick besök av två goa killar från klassen =) de kom brummade in på gården (Epa-lastbil) strax före11. De hade haft två lektioner på morgonen och sedan var de lediga till 14...Två lärare sjuka och två på kurs...
 
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, medan vi fikade, sedan kom vi in på skolmaten (som jag tycker är en höjdare, vi har Sveriges bästa skolmat) men åsikterna delas inte alltid av eleverna ;) 
 
Jag hade ingen lust att göra mat till mig själv då  kära maken jobbar..så vi bestämde ihop att vi käkar pizza...sagt och gjort ungdomarna åkte och köpte pizza och jag tog en skogssväng med hundarna =) Vi käkade pizzan här hemma och dom berättade om hur vardagen i skolan ser ut just nu för 9::onde klassarna...
 
Vi bestämde att snart göra om det =D Finns alltid så mycket att prata om...
När ungdomarna är här hemma  hos mig har de alltid en katt eller ett hundhuvud i knät som vill gosa med dem. 
Ett år har snart gått sedan jag blev sjukskriven och mina goa ungdomar dyker upp hos mig med jämna mellanrum.....Blir så GLAD att de inte glömt mig ♥ För de finns med i mitt hjärta jämt =)
 
EN HÄLRLIGT SOLIG DAG MED PRAT OCH SKRATT =D ♥
 
 
Tog inga bilder från vår lunch...bilden lånad här =)
 
-9 när jag vaknade idag  och just nu på kvällen  -10,3 och någon cm snö,  sjärnhimmel och halvmåne.....Jag som trodde våren kom tidigt efter förra helgen då det var varmt och snö/isfritt...
 
bild från förra söndagen
 Inez med pinne på bar gräsmatta ♥
 
 

GLAD PÅSK alla vänner.....

 
......Hos oss blir det fullt hus och traditonellt påskbord och traditioner ♥ ÄLSKAR alla storhelger ♥
 
Idag hade jag och eleverna en överenskommelse, vi skulle lura en av deras lärare att de tagit mitt aprilskämt på allvar och att de stannat hemma ;) Jag åkte till jobbet tidigare för att gömma dem i ett grupprum ;) De smög tyst in och jag stod som ett levande frågetecken när klassrummet var tomt och läraren dök upp, sade att jag ångrade så mitt aprilskämt och jag hade inte sett någon av eleverna fast jag varit på skolan tidigt. Nåväl, hon frågade elever och vuxna som gick förbi i korridoren om de sett eleverna, men det hade de inte =) efter ett tag och lite funderande så anade hon "ugglor i mossen"  -Jag tror de gömt sig i ett grupprum sa hon och gick och tittade, APRIL, APRIL ropade en hel klass unisont =)
Man får luras den 2:a april om man inte hade läraren den 1:a april, det var eleverna och jag helt överens om ;)
 
Dagens lunch var en supergod påsktallrik ♥ Har sagt det tidigare - Vi har Sveriges bästa skolmat och mat-tjejer ♥
 
GLAD PÅSK ♥
 
GGLAD

Tidigare inlägg
RSS 2.0