Skrev ju om....

....mina ätproblem tidigare...Som jag sa till doktorn i tisdags, när jag bodde hemma som ungdom så åt jag frukost, lunch, middag och kvällsmat... När jag flyttade hemifrån så åt jag oftast lunch och något till kvällen.. Kära maken har oftast lagat mat till oss och barnen men jag åt oftast bara två ggr per dag, jag jobbade hellre med utejobb på gården, mocka stall, stänga hagar m.m... Jag hade inget behov av att "banta" men var inte sugen på något helt enkelt... Minns en gång på höskullen när jag var 25 år och skulle ta ner hö till hästarna vid 17 tiden, kallsvettades och höll på att svimma av slitet... då slog det mig att jag åt vid 16-tiden igår och hade inte ätit sedan dess...
 
Med stressen på jobbet blev matsuget ännu sämre, oftast blev det bara skollunchen som slank ned på en dag... Efter cancern så blev matlusten sämre och sämre.. Denna vinter har jag struntat i att äta flera dagar i veckan, har lagat mat men inte kunnat äta den, då risken för att spy varit överhängande då maten kväljer mig... Har spytt flera ggr i veckan, en cm gurka fick mig att spy och ett blodkärl i näsan spräcktes pga av kramperna då det fanns inget att spy upp...
 
Dagen efter när jag gick upp från sängen forsade blodet ur näsan, då sa min oroliga man nu kontaktar du läkare! Det gjorde jag och fick en tid 1,5 vecka efter samtalet...
 
Vi satte oss ned och pratade, jag sa att jag insåg att det inte var hållbart, lovade att börja äta det jag kan och inte mår illa av... Började äta frukost, naturell yuohurt med havregryn och äppelmos eller rostad smörgås med smör och ost, skaffade blendern och gör goda smoothies med bär eller frukt, havregrynsgröt med äppelmos och mjölk... Äter frukt..
 
När jag träffade läkaren berättade jag allt detta, hon frågade om jag haft halsbränna, det har jag inte haft, inte heller ont i magen..Blodtrycket var 120/80 helt suveränt... Fick tabletter mot illamående, till viss del lugnande, har aldrig tagit lugnande medel.. Ta dem inte sa min man, det har jag inte heller gjort, nu tycker jag att jag själv börjat räta till mitt ätande med rutiner jag inte tidigare haft... Kan jag inte äta kött längre så kan jag leva med det, det klarade folk förr... Väntar på besök till en dietist...
 
Jag och en av mina hästar, tänkte aldrig på vikten utan var nöjd med mig själv, 26 år på bilden... Med det rörliga liv jag levt med ridning, mockning av stall m.m och andra utesysslor, hundpromenader så har vikten hållt sig bra fram till ca 45 års ålder, där tog stressen och mindre ork över, åt mindre och orkade mindre, då kom de extra kilona...

Ibland undrar jag bara...

Hur överlevde folk förr?
 
De visste inte att de behövde kefir för att magen skulle må bra...När de gick upp i mörkret under vintern visste de inte att några hade SAD, vinterdepression, för det var jobbigt att komma igång i vintermörkret 😫 De var tvungna att jobba för överlevnad..
 
Våra läkare/forskare forskar mer och delger oss en massa"välfärdssjukdomar" som vi inte visste fanns...Till vilken nytta är dessa forskningar? Vi måste jobba var dag och försörja oss som förr, för bostad och mat som människor gjort genom alla tider, att vi är tröttare på vintern i mörkret behövs nog ingen "raketforkning" för...
 
Välfärdssamhället hittar hela tiden på nya diagnoser...Stressen är nog ett av vårt största samhällsproblem, såg ingen diagnos på det och hur den botas...
 
Vill ni se programmet jag reagerade på kika här
 
Kanske detta är en politisk bild för något parti... det bryr jag mig inte om..för mig är det sanningen.. Är totalt politiskt oberoende,..
 
 

Idag lämnade jag vår gård två ggr...

 
...händer inte ofta då jag helst är hemma och strosar.. Ska vi nu närma oss sanningen ännu mer så har jag även blivit rädd för att åka bil... Tror den sista stöten för min bilrädsla kom när jag blev påkörd kanske 30 meter från vår gård och bilisten bara fortsatte... Min första "krock" med någon annan, jag styrde nästan helt ned i diket för att undvika konfrontationen då det small...
 
Nu blev det närmsta staden idag, skulle ha en ram till en av Milles födelsedagspresenter...Hittade en och ramade in tavlan... Ljuden av alla människors pratande och musiken i affären gjorde mig yr... Utmattningssyndromet regerar mig fortfarande och jag inser att det får jag nog leva med....
 
Den här tavlan tycker jag säger allt om en livslång sjukdom...Alla som får sjukdomen är krigare och hjältar ❤️ Min lillasyster hade beställt den till sin son, jag fick länken och nu är tavlan här till en 10-år gammal HJÄLTE ❤️
 
Satt senare och myste i hammocken när dottern ringde och frågade, har Mille berättat att de  har premiär på teatern idag?.... Nej det visste vi inte! 1,5 timmar i förberedelse, jag som behöver dagar... 
 
Självklart var vi på plats klockan 18 när allt började... UNDERBART vilka kanonbra nummer de fina barnen bjöd på... teater och dans...
 
Suddig bild på Mille, vi satt för långt från scen ..
 
 Fullsatt...så kul!
 
Jag har två tuffa barnbarn, som farmor och mormor är jag så stolt över att de vågar bjuda på sig själva och ge oss och andra underhållning 👍❤️
Vår fina prinsessa ❤️, där vi stolta åkte på hennes dansuppvisningar och sedan tävlingsdansade hon.
Nu Mille som spelar teater för andra året i rad 👍 ❤️ Han började deras teater idag med sin replik...Har aldrig gillat "gubbkepsar" men på Mille var den superfin 👍 Tack kulturskolan för ert stora engagemang ni gör för våra barn/ungdomar ❤️ Ni lyfter så bra fram deras färdigheter och förmågor ❤️
 
 
 
 

Så fel jag hade 😂 om skiktröntgen.

... Vi startade tidigt för att hinna med allt hemma då det återigen blivit över 30 graders värme. Hundarna skulle badas i sjön så de höll sig svala tills vi kom hem, fläktar på, dörr till källaren öppen, hundarna kan även gå ned där om det blir för varmt. AC:n som går på vatten vågar vi inte ha på när vi inte är hemma då vattnet i värmen behöver fyllas på när det är extremvarmt.
 
Strax före 12 åkte vi, i mycket god tid så jag lungt kunde hitta röntgen, klarar inga som helst former av stress numera. Hade fått bra beskrivning av den som ringde mig igår så jag hittade rätt direkt. 40 minuter återstod då av väntan till min tid. Slog mig ned i väntrummet och en härlig dam vände sig till mig och frågade vad jag tyckte om värmen, det utvecklades senare till våra blixtnedslag på gården och hennes översvämmade källare då de fått 72 mm i en skur. Tiden gick fort 😊
 
13:05 blev jag uppropad, kom in i röntgenrummet...Du behöver bara ta av dig halssmycket och BH:n...Förvånad tittade jag på dem och frågade - Ska jag inte ta av skorna eller armbandet? Nej det behövdes inte, där låg jag fullt påklädd, med strumpor och skor (tji fick ni hälsprickor, läs förra bloggen 😂)
 
Du dricker för lite i värmen sa en av tjejerna, medgav det och hon förklarade att hon såg det direkt på min hud och att mina blodkärl var små och svåra att få tag i. Andra försöket fungerade, först koksalt, kände jag av det? -Nej! Så började jag fara fram och tillbaka i "tunnan" Andas djupt! Håll andan! jag följde det och det surrade och jag såg ljus snurra runt mig. Så var det klart. Då skulle kontrastvätska sprutas in, min syster hade förberett mig igår att jag skulle bli alldeles varm och att det kändes som jag kissat på mig. Personalen förklarade att jag skulle känna värme från halsen till urinblåsan. Lite läskigt var det när värmen omslöt mig 🙄Samma procedur som förra gången och sedan var det klart. Jag fick klara direktiv om att dricka mycket för att kissa ut kontrastvätskan som inte är någon höjdare för njurarna och det har jag följt. Fick gå ut i väntrummet och sitta där i 30 minuter innan kanylen skulle tas bort.
 
 Här ser man hur fnösketorr min hud är, i måndags hade jag smort mig med body butter och då ville inte häftan fastna efter proverna 😉, så idag blev det ingen insmorning.
 
Efter 30 minuter fick jag bort kanylen och det sattes en "jätteklut" på armen.
 
Nu skulle vi jaga en restaurang med god mat, vi stannade vid två, stängda! Så det blev Mc Donalds med varsin big mac, var inte precis det vi ville ha. 
 
Dottern kom och vi pratade, de hade sett ett hus de var intresserade av 👍 så jag hoppas de hittar ett hus de kommer att trivas i snart.
 Rambo låg lungt och sov i dotterns bil när hon skulle åka hem, en ruta nervevad så finns alltid Rambo i bilen.
 
Vid 19 utlovat åska, jag och Inez satt på trappen och bara hoppades innerligt att det inte skulle bli något, än har det inte åskat 👍
 
 
 

RSS 2.0