Ett glatt telefonsamtal idag 📞...

Idag ringde Mille och berättade att nu tar han sina insulinsprutor själv, han var pigg och glad och vi pratade en god stund. Vi planerade för när han ska komma hem och vi får fira en liten mini jul tillsammans. Dottern och han satt på cafét på sjukhuset och han åt kladdkaka. Dottern skrev och berättade att han köpt ett skydd till sin mätare på armen och att han är jättenoga med alla sina grejer ❤️
 
I morse när jag skötte om hönsen såg jag att gammeltuppen var lite blodig, ungtuppen har tagit över herraväldet i hönsgården. Ringde en grabb som har höns och frågade om han ville ha ungtuppen och det ville han. Jag behåller "gammeltuppen" han är inne på sitt tredje år nu.
 
Gammeltuppen närmast och Nougaten närmast, hon som blev hök-mat 😭
 
 

Igår ....

...försökte jag bara landa i den senaste tidens händelser och oro, började söka information på nätet och hittade en hel del bra saker som jag laddat ned. Gick med i en facebook grupp med föräldrar som har barn med diabets, vilken respons, tips och stöd jag fick direkt ❤️
 
Dottern ringde nyss och berättade att de hade träffat kurator och dietist idag, hon förklarade för mig och det kändes lite lättare efter det, jag hade tänkt hur räknar jag ut köttbullar? Hon berättade att kött är ju mest protein så det räknar man inte. Vi bestämde också att jag ska vara med på utbildningen de ska få senare.
 
Jag önskar vi inte hade så långt till sjukhuset för då skulle jag vara med på ALLT och kunde besöka Mille var dag. Som tur var fick han en surfplatta av oss i juklapp så han kan förströ sig med lite filmer från Netflix.
 
Har börjat förbereda för vårt nya liv, gjorde köttbullar på 1 kg köttfärs idag, för att snabbt kunna servera mat om det behövs, kommer att fortsätta göra Milles favoriträtter och frysa in dem i portioner.
 
En fin dag idag med sol och 2 minusgrader. En fantastisk solnedgång bjöds vi på, men jag hade inte tid att fota den för då stekte jag köttbullar 😉
 
Det får bli en vacker solnedgång jag fotat på gården tidigare.
 
 Skickade efter en bok jag fick tips om av Ragnar Hanås.
 
Bild och text lånad från Bokus:
 

Boken vill visa på ett praktiskt sätt vad du behöver veta för att själv kunna ta hand om din diabetes. Med diabetes i familjen behöver du faktiskt kunna mer om diabetes än vad genomsnittsdoktorn kan för att förstå och kunna ta hand om din sjukdom på ett ändamålsenligt sätt. Du behöver detta både för att må väl idag och för att kunna undvika sena komplikationer till diabetes. Modern forskning visar entydigt att ett lägre genomsnittligt blodsocker minskar risken för sena komplikationer. I den här boken kan du lära dig hur man åstadkommer detta i praktiken.

Behandlingen av diabetes har moderniserats snabbt under senare år, vilket avspeglas i den nya upplagan. Idag är det en självklarhet att starta med en intensiv flerdosbehandling oavsett ålder och förskolebarn får allt oftare insulinpump redan från debuten. Allt fler kliniker lär ut kolhydraträkning från debuten, och då blir den en naturlig del av diabetesbehandlingen som snabbt ger svar på den fråga alla familjer med nyupptäckt diabetes har: "Hur mycket insulin ska vi ge till maten?" Vi har sänkt gränserna för det vi betraktar som normalt blodsocker till 4 - 8 mmol/l, och om blodsockret är högre än så bör man korrigera det. Med uppföljning av medelbodsocker hemma som bör vara högst 8 mmol/l och snabb kontakt om det stiger så är det fullt möjligt att fortsätta att hålla ett lågt HbA1c på ca 50 mmol/l även efter att smekmånadsfasen tagit slut. Råden vid känning har ändrats så att man nu bara rekommenderar tillräckligt med druvsocker för att "komma upp på banan" igen, dvs få ett blodsocker över 4 mmol/l. Äter man något mer så behövs det insulin till. Detta minskar klart risken för efterföljande rekyleffekt. Vi är noga med att insulinet alltid skall tas före maten (till frukost gärna minst 15 minuter före) för att få tillräcklig effekt.

Kom ihåg att det är du som bestämmer över ditt liv - låt inte diabetessjukdomen göra det! Lär dig istället hur du ska hantera din diabetes i livets olika situationer. Boken vänder sig i första hand till dig som har barn- och ungdomsdiabetes i familjen men det mesta stämmer in även på vuxna med insulinberoende (typ 1) diabetes. Boken är även avsedd för undervisning av olika personer som kommer i kontakt med diabetesvården och diabetiker, tex sjuksköterskor, läkare, dietister, dagis- och skolpersonal och andra intresserade. Författaren Ragnar Hanås är barnläkare med specialisering på diabetes vid Uddevalla Sjukhus och Norra Älvsborgs Länsdelssjukhus (NÄL)

Annandagen...

..... Vi hade planerat in vårt besök till Mille idag...vi förberedde direkt på förmiddagen för hundar och katter att de kunde vara själva några timmar..
Strax efter 12 startade vi färden mot Västerås, vägarna var "skit" som vanligt, fyra "rena" asfaltsspår resten snö och modd ända fram till riksvägen.
 
Väl framme vid sjukhuset följde vi beskrivningen dottern gett oss...När vi gick in i rummet så var dottern och barnbarn borta, vi hörde de var på toaletten.
 
Jag önskar att inget barn ska behöva fira julen eller någonsin på ett sjukhus, där låg "gosekatterna" i sängen, en av dem var en gåva från sjukhuset (den renaste) Mitt hjärta grät 😭 Tack Gode Gud ändå för alla dessa fantastiska människor som valt att jobba inom vården, som alltid lika glada och lyssnande peppar sina patienter unga som gamla  ❤️
 
När  Mille kom ut från toan släppte en stor sten från mitt hjärta, kinderna var rundare, hade fått färg igen, han hade ökat 2 kg som han tappat i vätska. Men två dropp med vätska och insulin fick han/dottern dra med sig.
 
Inte med en min brydde han sig om att de kom in en gång i timmen och tog hans värden, sträckte bara ut handen och de fick ta proverna 👍.
 
Jag hoppas han blir "sjukskriven" efter jullovet, han måste ju få tid att landa i sin nya vardag med sin sjukdom.  En av mina yngre systrar har ett barn med diabetes och han fick en assistent för att trygga vardagen i skolan, något man kan kräva av skolan? Att förlita sig på att en nioåring kommer ihåg att kolla värden är för mycket tycker jag av erfarenhet.
Inser att detta kommer att ta lång tid för oss alla och Mille att landa i en trygghet där vår vardag fortsätter som förut....
 
 
 
 

Juldagen....

 
...Det blev en brunch med gårdagens lunch, champinjongratinerad fläskfile, fanns mycket kvar då dotter och familj saknades. 
Sonen och barnbarn tyckte det var jättegott och fick receptet.  Så mycket julmat kvar som nog försvinner ned med tiden i hundars eller hönsens magar (men det är det vanliga).
 
Strax efter 12 kramades vi farväl så for de vidare till storstaden,. Men de räddade vår jul  i år  ❤️ Utan dem ❤️ Så hade livet stannat upp för mig i oro och inget fungerat / utmattningsyndromet regerar mig fortfarande... 
Inser hur skör jag fortfarande är, Milles sjukdom tog mycket kraft och oro, sa till kära maken idag att jag ska bara vila lite och sedan dammsuga, la mig och sov i över tre timmar.... 
 
Vi nattade  hönsen vid 18:30, sedan dammsög jag och bäddade gästsängarna, 6 timmar senare än det jag hoppats och trott att jag skulle göra..
 
Är ändå nöjd med att jag tagit det lugnt inför julen, inte stressat inför denna jul, faktiskt njutit av att ha allt under kontroll vad det gäller julklappar, städning / skitit i städning i vissa vrår....men det oförberedda rår ingen över....
 
Mina härliga ljus med fladdrande låga  ❤️
 
 

Julafton, både glädje och sorg.....

....Vi vaknade till en kall morgon med - 15 och månen var fortfarande uppe, fotade med mob. Kära maken skötte djuren och jag fixade frukost. Julkänslor delux ❤️ 🎅🎄 Sonen och barnbarn vaknade strax efter. Började förbereda för lunch, då dotter med familj skulle komma.
 
Månen lyste fortfarande.
 
Med denna himmel i bakgrunden så vet man att det är kallt.
 
Plingar till i mobilen, dottern med pojkvän var på akuten med Mille. Mille har varit hängig en längre tid men inte funnits några symtom att ordentligt "ta" på .... oro....oro....
 
Dotterns pojkvän ringde en timme senare och berättade att Mille förts till IVA och där får man inte ha mobilerna på så han hade gått ut för att meddela oss. Då grät jag, lilla goa Mille, men han var ju i trygga händer och nu var de nästan säkra på att han har diabetes. Diabetes finns i släkten, då finns också kunskapen hur vi ska förhålla oss och hjälpa Mille på bästa sätt.
Självklart hade vi hoppats att han slapp den sjukdomen. Så nu är det nya tag..Kommer att förhöra mig om allt som jag behöver veta...Gissar att idag med den vetenskap som finns, moderna hjälpmedel, så kan man underlätta vardagen och förminska skador som var vanliga förr... Återkommer....
 
Snön ligger vit utanför fönstret.
 
Gårdagskvällens sedvanliga kvällsmat med risgrynsgröt och nygriljerad skinka, så gott.
 
Vi avslutade den kvällen med lite mys, godis och "Sunes jul" som vi alltid tittar på dan-före dopparedagen.
 
Den här fotpalllen har vi oftast ingen användning av, då katterna lägger beslag på den.
 
Vi körde på med vår julafton som vi brukar, Kalle Anka och efter det julklapparna. När Tv-värdinnan  pratade om alla som jobbar på julafton och alla som ligger på sjukhus brast det för mig igen, var tvungen att gå in på toaletten och gråta.
 
När vi satt och öppnade julklappar så ringde dottern, de skulle komma hem på kvällen då Milles pappa nu var där och han skulle sova över med Mille första natten, sedan byter dottern av honom imorgon.
 
 
 
Dotter och pojkvän kom vid 19-tiden, då hade vi julmiddagen klar. Hungriga var de då de inte kunnat äta något på hela dagen ( de kom in till akuten 08:30 ). Så blev det julklappsutdelning igen, godis och mys. Alla blev vi nöjda över våra fina julklappar.
 
Julaftonskväll klockan 23, trötta djur sover gott. Inez och Bosse sover med huvudena tätt ihop.
 
När jag satt och skrev på bloggen nu ringde Mille, han lät mycket piggare ❤️. I morgon åker vi och hälsar på honom och mamma på sjukhuset.
 
 

Nyare inlägg
RSS 2.0