Varmaste oktober på...

...146 år hörde kära maken på radion för någon vecka sedan, idag satt vi ute i solen utan jackor, solen riktigt gassade.
 
 Så grönt fortfarande, gräset växer fortfarande.
 
Vi plockade upp potatis, denna korg är lika stor som en korg i affären, jättepotatisar fick vi, dessa potatisar är från ett enda "potatisstånd", de minsta lades i en hink för sig och kokades till hönsen.
 
Sedan tog vi en skogssväng med hundarna, solen lyste mellan träden..
 
Inga röda löv då vi inte haft hårda frostnätter än...
 
Alla årstider har sin charm, älskar våra fyra årstider.
 
En liten solros har rotat sig utanför källaren, trots tre frostnätter så är den oförstörd. Såg på väderprognosen att vi kommer att få två så här härligt, varma dagar till både fredag och lördag. Nästa vecka vänder det och även snö utlovat. Hade glömt två tomatplantor ute, som tur var inga frostnätter sedan i söndags då jag planterade om de plantor jag sparat. Nu är de inne i säkerhet i värme och ljus.
 
Igår fick vi timern att fungera som den ska ljuset slås på 06:00 och stängs av 20:00...nu hoppas jag att mina nästa års tomatplantor växer och frodas i varmt klimat med ljus.
 
Ingen läkare har kontaktat mig än...vill ha det tredje och slutgiltiga svaret så jag kan gå vidare utan att undra mer.
 
 

Nu blev det ett uppehåll....

....på bloggen.
 
Behöver landa i mig själv...
Vet att jag kommer att få ett tredje samtal från min opererande läkare då hon fått två bud från specialisterna angående min efterbehandling, hon vill ha ett tredje besked för att ge mig ett sista lugnande besked...vågar inte korka upp champagneflaskan än som jag köpt. 
 
Har förberett för att vi ska få säga "fuck cancer" 👎
 
Den 24 september plockade vi in alla tomater, jag tog skott till nästa års odling, natten efter den 24 hittade vi alla växter frysta och förstörda efter frosten, tur som fasen hade vi..... vi skaffade en timer så växthusbelysningen inne ska slå på klockan 6 på morgonen och släckas klockan 20...Hitintills har vi inte fått den att fungera som vi vill, den lyser dygnet runt 🙄...
 
 Här får tomaterna mogna med ett rött äpple i mitten.
 
Tomatplantorna i bakgrunden, några av morötterna och den sista gurkan 😊 Klockchilin i källaren på vinterförvaring levererar massor fortfarande.
  
 Sista skörden av spetspaprika, tagit frön för nästa års odling.
 
Dagarna rullar på, är uppe i 8 timmar i sträck, ibland gör jag för mycket och det straffar sig...
Lite bilder...
 
Mys Gustav, han ska alltid lika tätt intill mig så vi får värmen från varandra 😍
(null)


 
Höstdimma, ute med hundarna på morgonen...dimman lovar en härligt solig dag 👍
 
 
Hönsen och tupparna springer fritt här på gården som vanligt, pappa och son på bilden och två unghönor ❤️ Till alla som har höns och undrar, tupparna håller sams...
 
 
 
 
 
 
 


I dag vann jag högsta vinsten....

.....Min opererande läkare ringde och berättade att specialistteamet gått igenom alla mina röntgenbilder, två patologer hade återigen undersökt livmodern och tumören, de hade kommit fram till att tumören var inbäddad i livmodern och ingen risk för spridning, de beslutade alltså att jag behöver ingen efterbehandling.
 
Det beskedet gjorde mig så glad, känns som jag vunnit den högsta vinsten man kan vinna här i livet 🙏 😊
 
 
 

Härlig "brittsommar" eller "indiansommar"

...härligt varmt idag och solen värmde...vi satt ute idag i solen och värmen i  över två timmar.
 
Efter undersökningen i torsdags med ultraljud och klämningar på magen så har jag smärtor igen...Så klart har inte allt inre läkt än.
 
Håll tummarna för mig nu att jag får en lymfkörteloperation i Linköping, proffsen i gynekologi 👍 Vill inte ha strålning och cellgifter.. Fem dagar strålning i fem veckor är alternativet + cellgifter mot en operation.
 
Gissar att jag imorgon får samtalet om vad de bestämt för min framtid.... specialistträff med  läkarna idag, så även specialister från Linköping trodde min fina vän som gjort denna cancer resa tidigare. Tack fina I.... för ditt stöd och alla dina kunskaper som du på den hårda vägen lärt dig ❤️ Kramar ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Bilden lånad här  
 
 

D-day....

.......Vi startade 06:45 för att ha god tid på oss och så att vi kunde köra sakta över skogen, älgjakten började igår fast man först gått ut med att i vår kommun skulle man ställa in jakten. Kära maken bromsade in efter en mil, en räv på vägen, den sprang snabbt in i skogen, efter 4 km kom en supervacker älgko glidandes över vägen, så otroligt vackra och "majestätiska" älgar är.
 
Ombyggnation på sjukhuset, en massa nya väggar var uppsatta och vi funderade om vi gick rätt i labyrinterna. Vi kom dock fram till kvinnokliniken långt före utsatt tid. Nu träder högkostnadsskyddet in sa receptionisten när jag skulle betala.
 
Så satt vi 30 minuter och väntade, blev inkallad till opererande läkare och kära maken följde med in. Jag började med att fråga om allting tagits bort, livmoder och livmoderhals? Fick ju inte veta det på ronden efter operationen, varför kan du läsa här. Allt är borta bekräftade läkaren. Frågade om sköldkörtelprovet och det var bra. Skönt tyckte jag för vill inte ha några fler krämpor, men den förklaring jag önskat till den övervikt jag har får jag alltså inte, kära maken bekräftade att jag äter inget som borde ge mig övervikt utan äter som en liten fågel.
 
Efter vad jag förstod, det var väldigt rörigt berättat av läkaren, så missade man att titta på magnetröntgen och de skulle egentligen gjort snitt när de opererade mig och även tagit bort närmsta lymfkörtlar, så nu skulle det bli en träff igen med specialisterna och där skulle de avgöra om jag får cellgifter och strålning eller få lymfkörtlarna bortopererade i Linköping. Får jag cellgifter och strålning här i Västerås? frågade jag. Det borde jag veta svarade läkaren men jag kan inte svara på det för jag vet inte!
Min man tyckte det var det rörigaste samtal han varit med om, i början begrep han inget av allt som sades.
 
Min cancer var typ 2, inte så aggresiv som jag förstod det men den växte för långt in på livmoderväggenför att de skulle vara säkra, fanns en liten risk att den kunnat smitta andra organ. Men allt som skulle göras i efterbehandling var av säkerhetsskäl. Jag visste ju innan att den risken fanns, men med titthålskirurgin hade jag blivit invaggad med att läkarna var rätt säkra på att den bara var inbäddad i livmodern.
 
Så då kör vi vidare, ska få meddelande i slutet av veckan om läkarnas beslut om vilken efterbehandling det blir.. Själv hoppas jag på en lymfkörteloperation i Linköping.
 
Hur mår jag då? Självklart inget besked jag ville ha, trodde resan var slut nu...Men jag kör på som tidigare, orkar inte oroa mig, får ta dagar, veckor och sjukhusbesök som de kommer. 
 
Blev lite handling efter sjukhusbesöket, nya madrasser till de nya sängarna då de gamla madrasserna var för höga, med mina 158  stolta cm över havet fick jag krypa upp i sängen som en barnunge. Jag köpte en madrass (combi) till mig som av värmen av min kropp anppassar sig efter den så jag sjunker ned lite mjukt och skönt. Vill jag ligga som vanligt utan att sjunka ned vänder jag bara på madrassen. Kära maken tog en "kall" madrass.
 
Åt på vår favvorestaurang, den Asiatiska. Lite fler butiker och sedan hem.
 
Väl hemma så tog kära maken hundsvängen sedan vilade vi, supertrötta av tidig morgon, beskeden att cancerresan fortsätter, alla tankar! Jag sov gott i närmare 1,5 timme.
 
Lyssnar nu på ljudboken Skuggorna ruva
 
Bilden och recensionen är lånad från Bokus
 
Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram. Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök. När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen. Skuggorna ruva är den fristående, femte delen i serien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg.

 

JONAS MOSTRÖM är författare och läkare. Sedan debuten 2004 med thrillern Dödens pendel har han nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg och psykiatrikern Nathalie Svensson två serier som vävdes samman i Dominodöden (Lind & Co, 2015).
 
 
 

I morgon får jag kanske svar.....

...Är cancern helt borta? Skölkörtelprovets svar? Hoppas så på att jag får alla svar imorgon. För mig är morgondagen viktigare än dagen när jag opererades, här ställs allt på sin spets...blir det efterbehandling? Framtiden?
 
Idag har vi firat kära makens födelsedag med smörgåstårta och presenter ❤️.
 
Supergod var smörgåstårtan...
 
Vi hade tänkt göra ett insektshotell själva, men här fick vi sporrningen och ideérna av dotter med familj till eget bygge... Whiskyn var god 😉 vi testade en "lilling" ikväll 👍
 
Upp tidigt i morgon, så tidig kväll...Natti alla och sov gott! 😴
 
Håll tummarna 👍

Mår så mycket bättre nu...

...har tagit över hönsens skötsel utom deras vatten, det sköter kära maken då det är för tungt, på tisdag får jag veta om de tror sig fått bort cancern helt. Precis som tidigare oroar jag mig inte för återbesöket, jag får se på tisdag vad de kommit fram till. Orkar som tidigare inte tänka mig vidare i något som jag inte vet något om.
 
Min kära make har fixat ihop vår gamla säng i nya gästrummet, jag planerar inför hur rummet ska se ut och har nu bestämt mig för att slänga massor av böcker. Vi har böcker i dubbla rader i alldeles för många bokhyllor (jag och kära maken har varit bokmalar i hela vårt liv), flera kassar med böcker som inte ryms i huset finns på vinden, nu ska mycket bort, luft och rymd vill jag ha, inte dessa dammhärdar som böcker och bokhyllor är.
 
Hörde för ett tag sedan om uttrycket "dödstäda" det är kanske det jag gör nu, vill inte att barnen ska behöva ta reda på allt gammalt skräp jag samlat på mig genom alla år, när man bor som vi med en stor källare och vind så samlas det en massa "minnessaker". I källaren finns några av min dotters käpphästar hon och kusinen tillverkade  m.m. Vet att jag på vinden har böcker från min skoltid, lågstadiet, skor från "Hedenhös", mina barns babykläder, hur ofta tittar jag på dem? Nästan aldrig.
 
Jag sa åt min man, det vi inte använt/behövt på 5 år kastar vi! Så det är en gyllene regel vi går efter i vår rensning.. 
 
I förrgår eldade kära maken upp en massa skräp från stallet i flera timmar, många eldningstimmar finns framför oss, ett stort bokbål blir det men vissa böcker kommer vi att ge till röda korset eller skänka bort...
 
Två sovande katter med delar av bokhyllan i sovrummet, de flesta hyllorna har dubbla rader av böcker, våra absoluta favoriter av böcker kommer att sparas.
 
 

Vilken toppendag...

...vi gick upp 07:30 och började nedmontera gamla sängen ( vi sa "svinskiten"  mammas uttryck när någon tar åt sig andras ära! ) det var min man som gjorde så gott som allt, vår gamla säng kommer nu att hamna i gästrummet på övervåningen.
Solen sken och höstfärgerna börjar anas på riktigt nu.
Igår åkte vinterdäcken på då vi har haft tre frostmornar redan. Jag sparar inte på vinterdäcken och säkerheten, en tur ned i diket blir betydligt dyrare.
 
Vid 11 rullade en mindre lastbil in på vår gård från sängjätten. äntligen fick vi våra sängar, killarna monterade ihop dem och kollade att elektroniken fungerade, tog med sig allt emballage de var förpackade i. Blev en hel del kan jag lova.
 
Sängarna är ju specialtillverkade  efter vårt eget önskemål så då blir det en liten väntetid, skrev en blogg här när vi kikade och hittade rätt säng.
Här tog jag ett snabbfoto innan vi bäddade i sängarna, sen surrade det glatt i vårt sovrum när vi testade både huvud och fotändar hur långt upp de gick. Det blir så himla bra när man ska dammsuga under sängarna när de är upplyfta och nu slipper man ligga och krypa runt på golvet när man ska dammsuga under sängarna. Supernöjda!
 
Lunch ute idag.
 
Strax efter två var det nästa efterlängtade besök, hårfrisörskan som jag inte varit hos sedan i maj då jag inte kunnat boka in en tid pga alla sjukhusbesök och alla röntgen. Hade tidigare en tid i augusti men fick avbeställa den då jag fick vara beredd på allt och ett eventuellt sjukhusbesök, ibland ringde de från sjukvården på em och jag fick tid till dagen efter, så innerligt tacksam för det och hur fort allting gått.
 
Efter så många timmar i säng en månad före operationen och nu tre veckor efter hade håret farit illa i sängläget, det behövdes klippas upp rejält, jag försökte rädda det så gott jag kunde med flätor dag som natt, men ibland såg det uppklippta håret ut som ett "skatbo" i alla fall.  Min fina hårfrisörska Pia gjorde slingor och klippte det som vanligt galant. 
 
Så nöjd...Tycker själv att jag ser friskare ut nu, min dotters pojkvän sa det även den dagen jag kommit hem efter operationen, - Du ser redan friskare ut och han tyckte de mörka skuggorna under ögonen försvunnit. Kan nog bara hålla med!
 
 

Jag tror inte jag är rädd för att dö...

....Får jag ett besked från patologen som jag hoppas och tror på blir positivt, har nog bara tänkt positivt hela tiden runt min cancer, inte kunnat/velat ta in något annat...... Men om svaret blir ett annat, en aggresiv cancer som de tror spritt sig så kanske jag tänker annorlunda...
 
Tittade på filmen om Alexander igår, så orättvist att en så ung människa drabbas av cancer och dör för tidigt. Tårarna rann....
  
 
Ikväll hittade jag på D-Play Meltzer & döden, började kika på hennes program. Hennes rädsla för döden finns inte hos mig och har aldrig någonsin gjort det, hon tänker på döden var dag. Det finns bara två saker vi vet i livet..har du blivit född så kommer du också en gång att dö, resan där emellan vet vi inget om. Så klart hoppas vi alla på en lång livsresa.
 
Min kompis brukar ta ett måttband och visa hur tiden krympt, vi har slutsträckan på 90 år.. 27 år kvar för oss om vi får ha hälsan kvar.
 
 

Har nu tittat på Mia Skäringers..

...alls tre program om kroppshets.
Är så glad att jag inte på något sätt fallit in i idealet hur vi ska se ut... är 158 cm lång så jag har aldrig drömt om en modellkarriär..
 Som ung hade jag inga som helst problem med vikten, jag kan se idag att kilona jag hade, hade placerat sig rätt (som de oftast gör utan manipulation)
Flera av mina vänner bantade inför badsäsongen, varje sommar skrev veckotidningarna om den perfekta bantningsmetoden. Mina vänner späkte sig några veckor inför badsäsongen, gick ned några kilon och gick upp dem dubbelt igen. Har aldrig haft en tanke på att banta eller försökt....
 
När kilona började skramla på vid 55 års ålder, tänkte jag nog mest på att jag förstört min ämnesomsättning då jag ätit för lite, tappat matlusten ... Stressade jämt, skulle bara och måste bara...När det en dag sa STOPP! sjukskriven för utmattningssyndrom  och alla krafter borta, så fanns inte maten jag struntat i så många år på min världskarta....  jag bara inte orkade bry mig om något så värdsligt som mat, jag orkade ju bara sköta mina uppgifter i vardagen, det var mitt fokus...
 
Jag borde vara supersmal, har ju inte ätit mycket på ca 10 år, inget godis eller bakverk..Min stress förtog all min lust till att stoppa något i munnen. Om jag nu får svar på att min ämnesomsättning pga sköldkörteln är för låg blir jag glad, vill självklart ha en förklaring till varför vikten ökar när jag inte äter något som ska påverka den..Att mina värden varit så bra bevisar väl ändå att det jag med möda stoppat i munnen, tuggat och svalt tillagat av kära maken varit så rätt....
 
Jag har varit ett med min kropp hela livet...Självklart förändras vi med åren och jag har varit nöjd med det, det tillhör livets gång. Övervikten har jag inte förstått var den kommer ifrån, men har heller inte grubblat mig sömnlös över den heller...kanske får jag svar nu... Får jag inte svaret  på var övervikten kommer ifrån, så lever jag med det som jag gjort tidigare utan grubblerier.....
 
Min första häst, fick henne som 9-åring..29 år på bilden..
 
Ung mamma och fru, gul och blå jeans...gissar att jag gör "russinvälling" här min och barnets favotit.
 
Mina kära flätor, snart 30 och jag var nöjd med mig själv och livet vi hade, min kära lilla familj.
 
 
 
'

Så var jag där igen...

....tror mig fixa så mycket mer än jag klarar....Idag var det jag som morgonrastade hundar och släppte ut hönsen, fixade kaffe och morgonmat till hundar och katter, kära maken skulle äntligen få en sovmorgon ❤️.
 
Vilade sedan i några timmar, sa sedan till kära maken ska vi leta efter svamp innan regnet? Sagt och gjort, vi gick ut i skogen och hittade en hel del svamp, svampen  inkluderades till vår middag, så gott ❤️ Enligt läkaren ska jag klara allt då jag blev "titthålsopererad", men om jag fått ett snitt i buken, vad är då skillnaden i inre läkningsprocess mot yttre sår och mina häftklamrar? samma saker är ju borta, livmodern? 
 
Orkar egentligen inte fundera över det, jag har haft ont i dag, gick för långt och det straffade sig.....Gör samma promenad om en vecka och ser om jag fixar det då. Igår var det två veckor sedan operationen...
 
 
.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hoppas på att min cancer resa slutar nu....

....och här börjar min resa mot att bli frisk igen. Första steget, stygnen bort.
 
Mina fina "häftklamrar".
 
Fina läkta sår, det kliade som tusan de senaste dagarna, läkningsprocess. Kändes inte ett dugg då den fina sköterskan plockade dem.
 
På vårdcentralen klockan 09:30 kände jag igen en kollegas man, stolen bredvid honom var tom men det låg en jacka där, förstod att min fd kära kollega var på toaletten. När jag såg henne insåg jag att jag inte skulle ha känt igen henne pga av vad cancern gjort mot henne, hon var en liten skugga mot sitt forna jag. En stor kram blev det ❤️
 
Världens goaste kollega hade från en snabb arbetsmyra, alltid så vacker med ett kopparrött hår i mjuka lockar och en liten smakfull makeup, alltid så vänlig och glad, alltid så stilfullt klädd, blivit en skugga av sitt forna jag 😭 Jag frågade hur hon mådde och hon berättade att cancern hade spridit sig till hela hennes kropp, hon har kämpat i 25 år mot cancern 😭. Jag berättade om min cancer, vi pratade tills hon ropades in.
 
Det blev en sorgsen dag och så många tankar, hur har hon orkat kämpa i 25 år? Det kändes även som hon hade kämparglöd kvar.
Hon gav mig mitt livs första healing då jag hade spänningshuvudvärk och jag skulle orka med möten på jobbet på em. Hon la händerna på min panna och värmen omslöt mitt huvud och värken försvann ❤️ Healing hade jag inte trot på tidigare, men efter denna gång så tar jag tacksamt emot healing.
 
Jag har tyckt att denna sommar varit en tuff resa att först misstänka cancer, till att få den bekräftad, operera bort den och väntar nu på svar om den är helt borta? Vad är april till september mot 25 år? 
 
Min cancer resa börjar egentligen i april  i år då jag skulle hjälpa maken att klyva ved, får blödningar, men då skriver jag inget om det, tror och intalar mig själv att det nog beror på livmoderfamfall pga att jag lyfter tungt.... I juli åker jag på semester, rör mig mycket med tilltagande problem som blödningar. Tror fortfarande på "livmoderfamfall"...
Den 5 augusti kan jag inte blunda längre för mina kroppsliga symtom, blöder mycket, smärtor när jag bara sitter..Efter det fortsätter min resa genom röntgen, provtagningar och slutligen operation.
 
Min diagnos blev livmoderkroppscancer, läs om min diagnos här....
 
 
 
 

Förberedelser inför operationen...

.....Fick ju en hel "bibba" med papper från op-kordinatorn som jag skulle följa.
 
Blodprov dagen innan och det togs på min vårdcentral 08:30 för att det skulle hinna in till Central lassarettet inför morgondagens operation.
 
Duscha och tvätta håret två dagar innan.
 
Allt könshår skulle bort inför operationen...Köpte kräm på apoteket, men det tog inte bort allt så rakhyvel blev nästa steg.
 
Duscha operationsdagen och tvätta ur naveln noga med tops, jag tvättade ur den med tvål först och sedan handsprit som vi hade hemma, sved som tusan...
 
När jag väl fått på strumporna på operationsdagen och rocken som var knuten i nacken var det sängen som gällde.. 10:38 låg jag med håret flätat under ett hårskydd och väntade på att rullas in på operation i ca 20 minuter. Vill du läsa en tidning? Nej tack! Så många tankar som jag behövde tänka....
 
Så rullades jag in i operationssalen, så mycket folk, minst 8-10 personer i rummet. Tre fanns runt mig direkt, de fattade båda mina händer, nålar sattes in i båda händerna, jag skulle andas in syrgas från en mask. Andades nog in den överdrivet mycket , då de bad mig att andas som vanligt...Visste ju från narkosläkaren då han sa att kroppen behövde extra syre för då du får narkosen upphör du att andas. 
Nya varma "strumpor" trädes på benen..
 
Nu kommer du antingen att känna värme eller yrsel sa mannen bakom mig, jag känner bara värme från handen runt min handled sa jag, så kände jag yrseln och bekräftade den...så var jag borta....
 
Vaknade upp på "uppvaket" att en upphetsad röst sa - hon blöder...kände hur man "pysslade om mig"  Någon sa att det har inte runnit blod ned i sängen. I dimmorna så tog jag inte riktigt till mig vad som hände.
 
Jag vaknade till mer och mer..vill du ha något? -gärna kaffe...
efter en stund...Vill du ha nyponsoppa? - ja gärna.
 
Fick blåsa upp lungorna med en "mojäng" 10 blås och vila.....jag fortsatte blåsa utan order...
 
Såg på klockan och blev orolig, klockan var 18:05 och jag var fortfarande på uppvaket...visste ju att mitt barnbarn och hennes mormor skulle komma på besök 18:30, ville ju även hinna ringa kära maken och kära syster, så länge de gått oroligt och väntat på besked från mig, men regeln är fyra timmar helt vaken på uppvak och mobilen i skåpet på rummet. Försökte ringa kära maken från sjukhusets telefon...Han var ute med hundarna och mobilen låg väl på hallbordet som vanligt......
 
Väl uppe på rummet.....Hann ringa ett snabbt - det gick bra, vi hörs senare....
 
Tacksamheten att möta dessa två kära igen ...Barnbarn och fina mormor som stöttat mig från dag ett, samma dag jag fick cancerdiagnosen...
Gissar att jag fortfarande var lite "hög" på smärtstillande men så glad att se dem och prata med dem....
 
När de sa hejdå fick jag en smörgås, ringde, tog min kateterpåse i fickan i rocken och vandrade genom hela avdelningen med en sköterska vid min sida...
 
Kastade snabbt ut mitt mest konstiga inlägg på FB" "vad det blåser idag, ha en fin kväll"  ville bara att mina få vänner där på FB som vet om min cancer skulle veta, att jag var i livet efter operationen
 
I den här handen vet jag att sövningsmedlet sattes in.
 
Vad dessa kanyler var till för vet jag inte men den fick sitta kvar till strax innan jag åkte hem dagen efter..
 
Här har man lagt "paddar" på blödningen, de vill inte lägga om för infektionsrisken skull.
 
 
Efter besökstiden fick jag en god kopp kaffe och en smörgås, hade varit fastande i 24 timmar (förutom kaffe och nyponsoppa på uppvaket) så det smakade supergott med en smörgås.
 
 
..
 
 

Undrar hur läkaren kunde säga så?

Dagen efter operationen kom opererande läkare in på rummet där jag låg i sängen. Hon klappade på min svullna mage som även var fylld med luft efter operationen och frågade hur jag tänkte åtgärda den? Fetma samlar östrogen och är en stor orsak till cancer förklarade hon... Med andra ord läste jag in att jag själv var skyldig till min cancer ...Då blev jag arg, så besviken på läkaren och sa att om jag ska äta mindre än jag gör idag så dör jag, äter inget godis, inga bakverk, hoppar mat en hel dag ibland. Visst, jag har nog förstört min ämnesomsättning idag pga att jag de senaste 10 åren har tappat all matlust och aptit och berättade det för henne...
 
Då ville läkaren att jag skulle ta ett sköldkörtelprov, då sköldkörteln kanske kan vara problem till vikten, de tog provet, får svar senare. Har en fin vän som bemöttes av samma bemötande efter hon blev opererad. HUR kan en läkare kasta något dylik som vikt i ansiktet på en nyopererad? Du vill veta om de tror de fått bort cancern och mina framtidsutsikter?
Min operation vet jag inget om, hur de såg på den, gick den bra, prognosen....Blev bara så arg och besviken...vi fastnade vid vikten och läkartider är korta, hon försvann....Jag är inget "offer" trots min sjukdom, jag har ett värde som människa och ska bemötas därefter....
 
Skrämmande, som en käftsmäll när du är nyopererad och vill höra om operationen gick bra...Det samtalet angående övervikt  bör nog tas vid återbesöket, att det är en stor riskfaktor med övervikt vid cancerdiagnoser. Vad gjorde dig överviktig? har inte fått en enda fråga tidigare? Gissar det är få som väljer att bli överviktiga med flit men för min del beror nog vikten  på  "flit och stress"  de största bidragande orsakerna och deras verkan, att bara orka jobbet, djuren, strunta i mat och sedan lägga sig och vila för att orka morgondagen, så var min vardag i många år....
 
Innan operationen togs alla prover, röntgen och alla nödvändiga uppgifter om kroppens fysiska tillstånd, så tacksam för det....Men ingen frågade om hur jag mått psykiskt tidigare, så fel tycker jag att läxa upp mig/andra dagen efter en operation..
 
Några länkar att kika på om du har problem med vikt trots att du som jag inte äter något som du kan bli överviktig av.
 

https://www.mabra.com/darfor-gar-du-upp-i-vikt-av-stress/

 

https://www.expressen.se/halsoliv/bli-kvitt-tjockhormonet---slipp-dina-stresskilon/

 

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7389

 

https://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/sjukdomar/hypotyreos-underfunktion-i-skoldkorteln-lag-amnesomsattning/3

https://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True

 

https://www.allas.se/symtom-pa-skoldkorteln/

 

 Vill bara att ni kikar på denna film av Mia Skäringer som heter kroppshets så tänkvärd! I mitt liv som ung fanns inga viktbekymmer, allt fysikt arbete med djuren och hästarnas dagliga omvårdnad och ridturer, hundarnas dagliga turer, jag åt (lite) och rörde på mig.

 

Vart efter djurantalet krymte, barnen växte upp, stressen på jobbet ökade,uppgifterna som arbetsgivare la på mig, i samma takt så minskade den fysiska aktiviteten.  Matlusten försvann!

Livet är en resa.....Jag kan inte förstå att någon ska tro att jag ska ha samma kropp som jag hade till 40 års ålder nu när jag är 63? Jag har inte själv de kraven på mig, inte heller på kära maken....

 

Idag har jag suttit ute i solen en timme, har tvättat två maskiner, lyssnat på ljudbok, sovit...min man är lyrisk idag och han ser hur mycket jag orkat denna dag och hur jag drar mig från sängen..Inga smärtstillande idag, vill bara tillbaka till livet, promenader med hundarna med kära maken, få finnas där för mina barn och barnbarn släkt och vänner   

 
Arg är bara förnamnet 😡 I mitt jobb var det bara en självklarhet att möta alla med RESPEKT, fanns bara en väg att gå för att förstå den förälder/ungdom jag  mötte...genom att lyssna på den personens livsresa/hur var situationen just nu, vad hade gjort förändringen i beteende? ..Hur kunde vi gå vidare tillsammans? 
 
 

Vad tusan....

.....en stor åsksmäll...snabbt drog vi ur kontakterna...ösregnet smattrade mot rutorna och träden vek sig i den kraftiga blåsten.På en halvtimme var ovädret över, jag flyttade mig från sängen till soffan i vardagsrummet  med kära maken och hundarna, så skakis efter sommarens blixtnedslag. Sedan sken solen igen. Av stormen Knud som varnats för märker vi inget av här i inlandet i nuläget.
 
Innan operationen såg jag när jag hängde tvätt att vårt stängsel vi satt upp för hundarna var skadat, kikade närmre och såg att blixten föjt staketet ända fram till stuprännan, staketet var helt svart och sönderbränt och sönder. Inte undra på att TV:n som varit urdragen från all elektricitet ändå gick sönder av den högspänning som gick in i den ca 3 meter bort. Har inte testat VHS och Blue ray spelaren ännu, kanske är de också förstörda...Tiden får utvisa när jag testar dem men försäkringsbolagen ersätter dem inte eller TV:n, elektronikprylar fallar snabbt i värde.
 
Mår hyffsat, vågade duscha idag när operationssåren läker bra, ser mina "tre häftklamrar" i vart sår då vi bytte plåster efter duschen...En tyngdhetskänsla finns i underlivet, högre upp om jag rör mig för mycket, kan inte riktigt förklara/placera var det sitter....
 
Måste "stilla" mig, vila, låta det inre läka....Men är så trött på sängen, vill så mycket, så mycket som behöver göras och planer för hemmet...
 
Min kära make läste på väderappen att kylan kommer nu, persiljan inne i fönstren i växtrummet, paprikan får mogna från grön till röd under växthusbelysningen...imorgon åker klockchilin in i källaren för vintervila och allt sköter kära maken och imorgon ska jag ta skott från mina ekologiska tomater ... Mitt projekt den dagen...
 
Det här sommaren har min kära make fått sköta det mesta, mig, maten, handling, djuren och växthusen...Men nästa sommar är det vi två igen och då  delar vi på jobben då blir det som vanligt att hönsen och växthusen blir mitt ansvar....Så jag längtar efter att få kraft och ork tillbaka igen....
 
 
 
 
 
 
 
 


Bilderna är mina egna, det är förbjudet att ta någon bild utan att kontakta mig först.

Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Har världens bästa jobb, jobbar med ungdomar och har gjort det i 25 år : ) Jobbar med olika former av problem och även beteendeproblem av alla slag. Är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m m.

På vår gård finns idag bara en häst, två katter och två hundar...Miste mitt livs stora hundkärlek den 22 november 2013, min älskade Arne ♥ i hjärtat lever han alltid kvar ♥. Är gift, har två utflugna barn, är både farmor och mormor.

Här skriver jag ned lite tankar, vardagshändelser och sätter in bilder från min vardag...



RSS 2.0


bloglovin