Regn igår 😞

Nu är snart vinternkänslan och snön borta, så trist.
Igår var vi barnvakt till Mille, vi skulle hämta honom efter han spelat piano, men de ringde från skolan och han ville inte till fritids utan bli hämtad DIREKT 😉 Så det var bara att åka 😃

Jag följde med till Milles pianolektion och filmade när han spelade, vi hade bestämt att vi skulle överraska hans farmor med filmen igår på hennes födelsedag 🎂 Filmen skickades med gratulationer ♥

 

 Här en bild från filmen och lektionen =)

 


Disigt och dimmigt...

....plusgrader och nu på kvällen när vi gick ut duggade det. Märkligt hur vädret skiftar från en dag till en annan, för två dagar sedan hade vi -12,5 på morgonen. Hade gärna haft snön kvar och någon enstaka minusgrad. Det blir ljusare på dagarna och hundarna drar inte in någon smuts. 
 
Tror även vädret påverkar djuren, katterna gillar inte regn, primadonnan Inez gillar inte heller regn hon vill in och blinkar olyckligt för var droppe, de enda som inte bryr sig om vädret är Bosse och hästen, de vill vara ute i ur och skur =)
 
 
 
 

En underbar helg!

Denna helg var vi barnvakt då dottern jobbade, son och andra barnbarnet kom också över helgen. Så mysigt när vi är samlade alla ♥ Dottern hann komma några timmar på lördagen. Jag och mitt äldsta barnbarn "prinsessan" gick ut och tog några bilder. dessa tog jag på henne :
 
 
 
Tre bilder på det finaste jag vet ♥ ♥ ♥
 
 
 Sedan tog barnbarnet över kameran och fotade dessa härliga bilder:
 
 
En och sol ♥
 
Lokie funderade vad vi sysslade med och kikade ut från stallet ♥
 
Bosse med snöpudrad nos ♥
 
UNDRENS TID ÄR INTE FÖRBI ;)
 Sotis vår vilkatt som kom till oss kan ibland vara lite brysk mot hundarna, de åker på en "smocka" ibland när det passar honom. Bosse tar det med ro och gosar gärna med honom, medan Inez inte vill vara i närheten av honom, hon tycker han är opålitlig. Döm om våran förvåning när vi fick se två under ske igår 
 
 Sotis hade snott hundarnas bädd och helt plötsligt gick Inez och la sig hos honom, men hon ser inte helt bekväm ut ;)
 
Mille har Sotis skytt som pesten, så fort han kommit i närheten har han stuckit undan...men inte igår då fick Mille gosa med honom ♥
 
 
En härlig kväll var till ända och sängdags, alla sov gott!
 
Rambo gonar in sig i täcket ♥
 
Inez madrass är så stor att den försvinner in några dm under sängen och det gör hon oxå ibland ;)
 
En trött liten Mille sussar gott ♥
 
Söndagskvällern vart det härligt födelsedagsmys hos en kompis, vi har alltid så roligt ihop och man skrattar tills man får ont i magen =D
 
 
 
 

Min superba ficklampa var borta .....

Hade tappat bort min superba ficklampa som gör mörkret till dag när jag kvällspinkar hundarna  ( alla som känner mig vet att jag är hiskeligt mörkrädd sedan barndomen ) Åkte till däckfirman som sålde den till mig för två år sedan i förhoppning att den fanns kvar...det gjorde den inte  men de hade nya modeller, försäljaren bröt upp förpackningen på en liknande lampa men den kostade bara 299 så mina förhoppningar var inte stora (min lampa kostade 600) Nix! den kom inte ens i närheten av ljus som min förra lampa....Vad säger den underbara försäljaren då?
Jo - jag vet exakt vilken lampa du menar har en själv hemma då jag går med hunden, jag har en lampa kvar på kontoret och du får ta den till samma pris som denna (299) jag behöver inte en så bra lampa här på jobbet Hur serviceminded kan någon vara och generös   Så TACKSAM 
 
På kvällen när jag gick med hundarna var de upprörda, något djur fanns i närheten, zoomade lampan och såg ögonen på ett djur på andra sidan vägen....följde det och såg hur det smög sakta bort från ljusstrålen....Så glad över denna helt suveräna ficklampa som lyser över 500 meter bort  ...och vet ni vad? idag hittade jag den bortappade lampan   glädjen är stor   
Köpte en bra ficklampa till kära maken i julklapp förra året, den kostade 900 men är oxå superbra, hos oss blir ju allt nattsvart på kvällen så bra lampor behövs =)
Ha en bästa helg vänner!  
 
 
  Min ficklampa heter Elwis, en nyare modell än min, lätta att bära och ryms bra i fickan =)
 
 

Idag blev det...

...inte många knop gjorda ;) Förutom mockning, skötsel av djur och matlagning har jag mest slappat framför datorn. Blev glad nyss när jag hörde en uggla utanför. Förr hörde vi kattugglan ofta på kvällarna men när vi sedan hade tre katter (nu två katter) som tar mössen blev den mer sällsynt.
 
Var nyss ute och det snöade för fullt, - 2,5 grader nu vid 18 så snön blir kvar ett tag verkar det som =) Inte mig emot, det är ljusare ute även om det är en mulen dag och snön reflekterar ficklampans sken så det blir ljust och fint =)
  

Lyckan hade varit total...

....om jag hade haft en sådan här häst när jag var liten ♥ visserligen red jag på riktiga hästar men efter en timmes ridning sa pappa stopp. Jag hade byggt hinderbanor och dressyrbanor och spungit runt och hoppat och lekt dressyr...En fälttävlans bana i skogen hade jag nog oxå fixat ;)
Vet att min dotter oxå skulle älskat att ha en sådan häst, hon och hennes kompisar byggde "käpphästar" som de sprang runt med och hoppade hinder i paddocken =) precis som jag hade hon riktiga hästar att rida på, men energin i ett barn räcker längre än hos hästarna som arbetar under oss  ;)
 
Skrattade så jag grät när jag såg denna film, älskar engelsmännens humor oftast =)
  

Råkallt idag och mer snö...

Idag tog jag vantar på när jag mockade stallet, råkallt som tusan och det vräkte ned en massa snö på fm. Tydligen har vi i Västmanland fått mer snö än i Dalarna som hade klass 2 varning igår. 
 
Bytte rent på hundbäddarna idag, det är inte lätt för när jag ska göra det så lägger sig båda på bädden ;) Vi har skurit av en tjock skumgummimadrass på mitten så hundarna har varsin härlig bädd att sträcka ut sig på ♥
 
Inez på sin bädd ♥ Köpte in ett stort antal filtar "kråkris" från Ikea när Bosse opererades 2014 för att han alltid skulle ligga på rent underlag =)
 
Mina älskade hundar Inez och Bosse ♥ ♥ Bild från 2015 augusti vill jag minnas ;)
 
 
 

Snön kom som lovat...

Vaknade som vanligt av talgoxarnas knackande på fönstret, vi kittade om fönstren i somras och talgoxarna tycks älska kitt. Vi hade satt upp plastpåsar utanför fönstren för att skrämma bort fåglarna, men det fungerade INTE, talgoxarna satt på dem och svajade fram och tillbaka mellan tuggorna. Det enda som hjälper är Sotis som inte tycker om deras knackande i fönstren. Då hoppar han upp i fönstren och gör utfall och då försvinner de.
 
Bild från i morse då han jagar bort talgoxar ♥
 
Har blivit en hel del småplock inne idag förutom mockning av stall. Kära maken får stå för hundsvängarna idag, är inte bra i höften än efter halvvurpan på Inez boll den 18 augusti och efter allt klättrande upp och ned på fönsterbräder och stolar vid fönstertvätten, så idag går jag som en halt "kråka".
 
Bild från 14:30 idag, det har tagit i och snöar rejält, hästen tycker om snö och är ute mestadels. Han har ju möjligheten att gå in i stallet när han vill =) 
 
 

I morgon november och snö utlovat...

Första delen av oktober hängde sommarvärmen med ett tag, sedan kom regnet och mörkret sakta krypande.
 
Igår och idag har jag tvättat alla fönster på nedervåningen, övervåningen får min kära make hjälpa mig med att tvätta utsidan på fönstren då jag är fruktansvärt höjdrädd ;)
 
Idag har jag även vinterstängt hästhagen och kollat att strömmen är ok, nu får hästen bara vara i paddocken och stallet om nätterna, vi har ju varg i trakterna och en ensam häst har inte en chans mot en flock. Vår skyldighet som ägare att stänga in hästen tryggt. 
 
Har kikat lite på gamla serier på TV på svt play,min favorit är fortfarande ”Hem till byn ” Pappa och jag såg de första när jag fortfarande bodde hemma som tonåring   ...så många minnen och tankar som kommer igen, den serien är outstanding och berättar precis hur det gick till när man ville utrota ”småbönder” Pappa älskade alla sina djur, och när det var dags för slakt försvann han från gården, han kunde inte se det han fött upp dö...ingen vanlig bonde var han skulle jag tro men jag älskade honom för det ♥
Första utklassningen av pappa som bonde var när mjölken skulle levereras varannan dag, han var tvungen att skaffa kylanläggning och vattnet stod på konstant för att hålla mjölken tillräckligt kyld, sedan var han tvungen att skaffa isolerande skydd så att mjölken inte blev för varm/ eller frös på mjölkpallen efter stora vägen...Jag fanns ofta med på flaket, då de stora mjölkflaskorna skulle på, vi hämtade även upp grannarnas mjölkflaskor efter vägen, som 10-11 åring hade man fått in tekniken hur man greppade dessa tunga kärl som vägde mellan 20-30 kg, man grep tag i handtagen och rullade på dem med en snits ;) Alla hade gårdsnummer på sina mjölkflaskor =)

Det som slog ut pappa som bonde med sina femton kor var när det skulle installeras mjölktankar och Arla vägrade att hämta mjölken från den avlägset belägna gården, de skyllde på plogning vintertid och allt möjligt...Men det jag aldrig kunde förstå var att pappa alltid var så hängiven RLF och Centern? Det var ju de som tog hans livsverk och det jobb han älskade ifrån honom.

 Minns när jag och min man som 20-åringar diskuterade politik med pappa, vi körde hö och som småbonde hade dessa små-åkrar blivit ”strängade”, pappa stod på lasset och vi lassade upp hö till honom, han tittade fortfarande på ”hem till byn” och gillade serien mycket, pappa tyckte allt var så bra och sant, kände så igen sig i hur han sakta blev överkörd som småbonde, när vi berättade för honom att Bengt Bratt var kommunist som skrivit denna serie ramlade han nästan ned från lasset...Kommunister var ju det farligaste som fanns (enligt mediavärlden och den tidens propaganda) SÅ döm aldrig andra, titta på budskapet, vilka politiska åsikter du än tillhör så finns det kloka människor överallt.

 

 

Lite bilder från oktober...

 !2 oktober, Inez känner på vattnet ;)
 
 Vackert och fridfullt, hundarnas favoritställe.
 
Skogspromenad en härligt solig dag den 28 oktober.
Bilderna tagna med Iphone.
 
 
Som jag berättade har jag tvättat alla fönster på nedervåningen, bytte gardiner och la de gamla på vardagsrumsbordet, när jag kikade in i rummet hade Sotis hittat ett nytt härligt sovställe ♥ Finns nog inte något i vårt hem som inte är fullt med katt eller hundhår, dock brukar gardinerna vara hårfria, inte dessa gardiner ;)
 
När jag tvättade fönster nummer två i vardagsrummet såg jag denna älskade syn ♥ Gamlingen vilar i hagen idag den 31 oktober . 
 
Höns är så mysiga och roliga, är så glad över mina juveler ♥ satt i 30 minuter i hönsgården när jag varit ut med matrester och fotade..
 
Min favorithöna Agda som följer mig överallt ♥ När hon ser att jag kommer springer hon till dörren och väntar in mig, känner ibland hur hon drar i jackan och pockar på uppmärksamhet =) sånt lönar sig, hon får ta för sig av det goda först ;)
 
 Vår ståtliga tupp, döpt till Tuppis av Mille =)
 
Goskatten Rambo ville in till matte i hönsgården, här ser han sig omkring om han kan hitta något ställe att smita in...
 
Vi har nät för rovfåglarna inte ska kunna ta hönsen, så han fick ge upp, tuppen följde hans förehavanden, han vakar nogsamt över sina hönor ♥
 
Belöningen från dem var dag är två -tre ägg, ägg-gulan är orange efter allt det gröna de äter ute och så är äggen fantastiskt goda ♥ Ska snart göra iordning ett rede så de kan ruva om de vill =)
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

Delar en artikel med er

 

Ingen tackar dig för att du jobbar dig sjuk

 

Debattören: Som tidigare utbränd är du bränd på arbetsmarknaden

 
Zandra Hedlund.Foto: Jonas Herjeby

Jag är utbränd.

Utmattningsdeprimerad. Sjukskriven för att jag inte klarade mer. Det brukar kallas att gå in i väggen. Jag skulle snarare jämföra det med att gå rakt utför ett stup. Jag såg aldrig någon vägg, jag kände ingen krasch, det tog aldrig stopp. Plötsligt tappade jag bara fotfästet.

Jag är utbränd, du kan bli det och vi måste prata om det

 

Ett halvår senare är jag fortfarande inte tillbaka. Bara tanken på att arbeta heltid ger mig fortfarande svindel.

Hela mitt liv har gått i ett rasande tempo. Jag är otroligt ambitiös, har gjort massor och jag har haft jättekul. Det är det som är problemet. När allting är roligt och känns viktigt så sätts förmågan att prioritera ur spel.

Hur länge går det att hålla maxtempo innan kroppen säger ifrån?

I jättemånga år. Jag minns inte tiden innan, men jag minns när jag slutade sova hela nätter. Det var för tre år sedan. Jag började sova mindre än fem timmar per natt, ofta ännu mindre.

Någonstans på vägen tappade jag koncentrationsförmågan. Slutade att titta på film och slutade att läsa böcker. Vid ett tillfälle fann jag mig själv stående mitt på Kungsgatan i Stockholm utan att veta hur jag kom dit eller hur jag skulle ta mig därifrån. Jag skyllde på sömnbristen.

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting.

Frågan ekar i huvudet. Vad blev det, Zandra? Alla obetalda övertidstimmar. Att leva dygnet runt med en ständig stressklump i bröstet? Var det värt det, Zandra?

Hade någon frågat för ett par år sedan hade jag tveklöst sagt ja. Nu är jag inte lika säker.

Jag ska berätta för dig hur det ligger till. Genom att arbeta, genom att vara duktig, förstör du dina chanser på arbetsmarknaden.

Det är fakta. Låt mig förklara.

Ingen anställer dig som har varit utbränd och har hög sjukfrånvaro. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

De flesta utbrända och före detta utbrända är helt enkelt tvingade att stanna kvar på den arbetsplats som drev dem mot stupet från början. Det tror jag är en del av orsaken till att sjukskrivningar drar ut på tiden och att återfall är vanligt.

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

 

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan utbränd och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående.

För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du sitter kvar sent en fredagskväll.

Vid årsskiftet började jag jobba igen, på deltid. Tillbaka på arbetsplatsen där ingenting har förändrats. Men jag har lärt mig att jag är utbytbar.

Jag ska sluta försöka så mycket. Sluta göra för mycket.

Jag ska fokusera på att bli den där medarbetaren som alltid går hem i tid och lämnar saker halvfärdiga på skrivbordet. Som aldrig klockar en obetald övertidstimme och som säger nej till extrauppgifter när schemat är fullt. Ni vet en sådan där medarbetare ni stör ihjäl er på, för att ni tycker att hen inte gör sitt jobb.

Det är precis det hen gör – SITT jobb.

Inte ditt, inte någon annans.

Om fler håller sig till sina arbetsuppgifter och lär sig att säga nej, så kommer det småningom att leda till fler tjänster och färre behöver jobba ihjäl sig.

Det är en sådan medarbetare jag vill vara.

 

 

Zandra Hedlund

Texten har publicerats i en längre version av tidningen Naturvetare.

 

FAKTA

DEBATTÖREN

Zandra Hedlund, 31, legitimerad dietist, Stockholm.

 

DEBATTEN

I dag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till att människor sjukskrivs i Sverige. I en majoritet av dessa fall ligger ”reaktion på svår stress” och depressioner bakom. En av människorna bakom statistiken är dagens debattör.

 

 
 

Blåser som tusan....

...och har gjort det hela dagen, när jag gick ut med hundarna ikväll small det än här och där. Får se vad vi saknar imorgon ;)
Igår och idag har jag laddat för att tvätta håret, det skedde 21 ikväll, då fick jag till det ;) Ni som läste mitt inlägg igår förstår vad jag menar..
Imorgon ska jag och dottern träffa kära vänner och äta gott på restaurang ♥ Min dotters bästa vän och hennes mor, en fin vän och kär kollega till mig =)
Ser alltid fram mot de träffarna med glädje ♥ de kostar inte energi, de ger energi =) har flera vänner som ger mig energi ,det är så klart min bästis A.. och fina vän  L....De har alltid förstått mig, funnits vid min sida och stöttat mig i ur och skur, vi är själsfränder och har så mycket lika tänkanden ...Vissa saker behöver inte sägas då de förstår det ändå..
Har även så många fler vänner som jag förstår att jag inte lyssnat in lika noga och gett dem samma chans, förlåt! Men ni har även funnits där och har alltid stöttat mig ♥
 
 
 
 
 
 Två sanningar här, de två första står jag helt upp för men den sista finns inte i min värld, skulle aldrig slå någon, i min värld är det helt oacceptabelt att slå någon, varför? till vilken nytta? förutom att du själv fick ut din ilska..och hur mår du efter det?

Idag försöker jag...

 ..ge en förklaring till vad som hände mig,....min sjukdom...
Nu har jag börjat strida, förklara felen i arbetslivet enligt mig....tror det är ett stort friskhetstecken även om jag inte ser det i vardagen så mycket...sover länge, orkar inte mycket, samma långa uppstartssträcka för att göra något.....men gnistan jag alltid haft finns fortfarande långt därinne..jag vill att situationen ska bli bättre för barn/ungdomar och kollegor på mitt jobb....
då blir jag mitt gamla jag igen...ser de svagaste / barnen...blir återigen obekväm och säger de orden många inte vågar säga....Inser att jag de sista åren i min trötthet (som jag inte förstod då)  var en stridsmaskin som protesterade mot mycket...så mycket energi som vi la  ned på på oväsentligheter på möten och som jag tycker tappade fokus från det väsentliga...
 
Hade flera varningstecken som jag ignorerade, det första var när jag inte orkade ta mig ur sängen en dag, orkade knappt lyfta luren och ringa och sjukskriva mig feb 2013, vår sjukvikarien är underbar, hon lyssnade till min gråt och min trötthetsförklaring, - du går till läkare omedelbart, du ska vila, kom tillbaka när du är frisk och pigg och en stor kram från mig ♥ ringde vårdcentralen, träffade läkare, blev sjukskriven som jag senare bröt, kunde inte koppla av hemma, visste att mina ungdomar behövde mig...
De förklarade glatt för mig när jag kom tillbaka att de inte gjort något utan väntat på mig...
 
När jag nu inte lyssnade till vad "knoppen" sa till mig så bestämde kroppen sig för att ge mig den sista varningssignalern jag kunde inte gå pga yrsel, att sätta sig på en stol kändes som fritt fall på 10 meter, akuten (finns att läsa på min blogg "påskafton blev anorlunda" april 2015, sjukskrivning i ett år....Det slutade med att läkaren förbjöd mig att återvända till mitt jobb, en sväng till och jag skulle kanske aldrig bli frisk igen, jag sa upp mig efter 28 år,
 
Vill ni förstå vem jag är idag, så läs detta... En mycket bra beskrivning.♥'
 
Lånat från - http://blogg.topphalsa.se/valbefinnandebloggen/2016/09/13/10-saker-du-onskar-att-andra-forstod-nar-du-drabbats-av-utmattningssyndrom/
 

När man har drabbats är det inte så lätt att förklara hur det är, eller vad man behöver. För man har fullt upp att bara orka med dagen som ligger framför. Så därför har jag satt samman sådant som jag tänker att den som hamnat i utmattning önskar att omgivningen skulle förstå.

 

 

1. Det är svårt att acceptera!

De allra flesta som drabbas av utmattningssyndrom är personer som är högpresterande och vana att kunna hantera att mycket pågår i livet. Många gånger också med en stolthet över att vara kapabla och få mycket uppmärksamhet för allt de får gjort med en sådan hög kvalitet. Men det gör också att det blir väldigt svårt att acceptera sjukdomen. Att själv komma till insikt att orken inte finns. Att kraften inte finns. Att lusten inte finns. Många kämpar på alldeles för länge och ignorerar alla signaler. För att vara duktiga. För att vara till lags. För att vara kapabel. I efterhand brukar de flesta säga sig ha kunnat se olika signaler fram till fallet – men i stunden är signalerna otydliga. De läggs åt sidan och det finns alltid yttre omständigheter. Det blir bättre sen… Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.

 

girl-1031641__180

 

2. Det är en sjukdom!

Det finns en diagnos. Det är ett sjukdomstillstånd. Hjärnan fungerar inte som den brukar. Det finns numera forskning som visar på förändringar i hjärnan vid utmattningssyndrom, som ger – vad man tror – permanenta förändringar på hjärnan. Det blir svårt att minnas saker. Svårt att komma ihåg saker. Man får koncentrationssvårigheter. Har svårt att bibehålls fokus. Man kan få läsa samma text flera gånger, med resultatet att innehållet ändå inte fastnar. Så har förståelse för det här och sätt inte svåra uppgifter i händerna på någon som nyligen har fått den här diagnosen. Kräv inte att personen ifråga skall kunna delta i komplexa diskussioner, finna lösningar på saker och vara med och analysera olika valmöjligheter och dess konsekvenser. Presentera istället en lösning och fråga om det är ok eller inte. Förenkla och underlätta.
 

3. Det syns inte på utsidan!

När du träffar en person som har utmattningssyndrom är det inte säkert att du ser det. Personen ifråga har förmodligen ansträngt sig ordentligt inför ert möte. Så troligtvis går du från er träff med känslan av att han eller hon nog är på rätt väg. Men det kan vara precis tvärtom! Som sagt var så har säkert detta möte krävt enormt mycket energi och stor ansträngning från personen ifråga. Att orka göra sig i ordning. Att orka ta sig dit. Att orka sätta på sig ett leende och hänga med i samtalen. Förmodligen krävs det sedan dagar av återhämtning efter ett sådant socialt möte. För att komma tillbaka till samma nivå som man var på innan mötet blev bestämt. En timmes träff med dig är inte representativt med resten av dygnets timmar.

 

4. En enkel uppgift blir som att bestiga ett berg!

Det som man tidigare gjorde utan att egentligen lägga någon tanke på, det blir vid utmattningssyndrom en enormt stor uppgift. Att till exempel gå och handla ett paket mjölk, kan ta en hel dag att få gjort. Något som man tidigare kanske bara svängde förbi macken på lunchrasten för att lösa blir nu näst intill oöverstigligt. Det skapar stress att göra sig i ordning, ta sig dit, vara beredd på att träffa någon och sedan ta sig hem igen. Så ha detta i åtanke. Be inte någon som befinner sig i utmattning att hjälpa dig med saker som du anser är enkla och lätta. För personen ifråga är det som du ser som simpelt som att bestiga ett berg, vilket kan innebära enormt mycket stress och energitapp.

 

5. Förändringar skapar oro och stress!

Med tanke på att enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi och förberedelser för att klara av, blir det väldigt stressande när något som är bestämt förändras. Även om det i dina ögon är något som är positivt eller som inte gör någon direkt skillnad från ursprungsplanen. Så försök att hålla dig till det som är planerat. Överraska inte eller ändra inte saker i sista minut. Det kan du göra sen – men inte nu under sjukdomstiden.

 

mother-1327186__180

 

6. Relationer blir krävande!

Att höra av sig och delta i olika sociala sammanhang blir kravfyllt. Och att inte klara av det skapar skuldkänslor. Det här är en person som troligtvis har varit mycket social. Bjudit in, hört av sig, varit till lags och varit mån om sina vänner och bekantas välbefinnande. Men nu blir ett samtal att ringa jobbigt. Att svara på ett sms kan ta flera dagar. Och att få besök känns inte just nu som ett härligt alternativ. Ha förståelse för detta. Ställ inga krav och var tydlig med att så är fallet. Berätta att du kommer att finnas kvar och att personen ifråga som har utmattningssyndrom nu i första hand skall prioritera sig själv och sitt tillfrisknande. Men sluta inte själv att höra av dig. Skicka ett sms då och då – tala om att du tänker på personen ifråga och finns där när han eller hon orkar ses eller prata. Men förvänta dig inget svar tillbaka. Och var medveten om att det inte har något med dig att göra. Det finns helt enkelt ingen ork.

 

7. Ingenting känns roligt!

Man tappar lusten att göra saker. Känner inte igen sig själv. Det som man tidigare tyckte om skänker nu ingen glädje. Många förlorar också sin sexlust. Allt som brukar vara lustfyllt blir istället kravfyllt eller ger en känsla av tomhet. Så tvinga inte den som är drabbad att göra en massa saker som han eller hon borde tycka om. Eller har tyckt om. Men inkludera och fråga om din vän vill följa med. Igen, förvänta dig inget svar. Förvänta dig inte ett rungande ja. Men ge personen ifråga chans att kunna få följa med om det är så att det just den dagen finns lite energi. Men låt det alltid finnas en bakdörr. Att få veta att det är ok att backa ut i sista sekund, eller ge besked i sista sekund.

 

8. Det går inte att vila bort!

Jag tror att de allra flesta som har eller har haft utmattninssyndrom har fått höra något i stil med ”Du är nog bara trött och behöver sova lite” eller ”Ta en veckas semester och åk iväg till solen och värmen, så skall du se att du får tillbaka din energi”. Men har man fått utmattningssyndrom spelar det ingen roll hur mycket du sover. Du är precis lika trött när du vaknar. Den första tiden när man har accepterat att man är sjuk brukar de allra flesta bli mer eller mindre sängliggande. Men är fortfarande lika trötta. Att vila och sova är läkande. Men det är skillnad på att vara utarbetad, där det kan hjälpa att vila eller ta semester, mot att ha blivit sjuk i utmattningssyndrom där hjärnan och hela systemet är ur funktion. Så ge inga käcka tips på vad som hjälper. Utan finns där och uppmuntra den drabbade att få vara egoistisk och för en gångs skull prioritera sig själv. Att lyssna till kroppen. Och se istället om du kan underlätta på något sätt i vardagen, så att tiden till återhämtning finns.

 

9. Det ger mycket skam och skuldkänslor!

En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar. Var medveten om det och visa tydligt att du inte skuldbelägger. Tala om att det är ok att vara sjuk. Berätta att du är stolt över din vän som nu tar det på allvar och att acceptera att man är sjuk och inte orkar är det första steget till att tillfriskna.

 

man-and-dog-1149400__180

 

10. Det är lätt att trilla tillbaka!

Den kanske allra största utmaningen är när man blivit ”frisk”. Att hantera livet i den vanliga vardagen men nu med en ökad stresskänslighet. För efter utmattningssyndrom har man en ökad sårbarhet för stress än tidigare. Kroppen reagerar snabbare och man behöver vara mer rädd om sig. Fylla på energi. Vila. Eftersom många är högpresterande och vill tillbaka till sitt ”gamla jag” kan det bli tufft att inse och acceptera att förändringar behöver göras för att må bra och hantera sitt liv. Att skala av. Att sänka kraven. Att säga nej. Och många gånger trillar man tillbaka. Men det behöver inte vara farligt. Om det första fallet inte är så djupt och man ser det och kan hantera det med förståelse och en ny erfarenhet. Så som livet är. Att lära genom att leva. Att vara modig att prova, men också lyhörd och villig att ändra för att må bra. Som vän är det fint att du är lite observant. Om ni tillbringar tid tillsammans, se till att det alltid finns återhämtningsluckor. Att ert schema med aktiviteter innehåller luft. Ha respekt för att han eller hon kanske behöver lägga sig tidigare, sova längre, ha egentid för återhämtning och reflektion. Och framförallt – förvänta dig inte att han eller hon är som tidigare – innan sjukdomen. Utan omfamna din nya vän, med nyfikenhet och stolthet över det som han eller hon lärt sig.


Bara så BRA!

....Gillar Netflix med alla deras bra utbud av program ♥ köpte en 15 meters HDMI sladd i våras för att kunna koppla datorn till TV...fippel..fippel och jag tröttnade ur att krångla mellan två rum, sätta upp sladden högt så att inte hundar gick in i den osv...
Skaffade en chromecast och fick den idag =) kopplade in den i TV:n och mobilen funkar som fjärrkontroll, älskar bara dagens teknik ♥ Blev en kväll med bra serier, liggandes bekvämt i soffan =) Utan en massa kablar hängandes mellan rummen ;)
 
 
 

Satt ikväll vid datorn....

...sträckte ut foten och min fot mötte en varm tass ♥ kikade under skrivbordet och det var Bosses tass ♥ Älskade underbara djur  som berikar min vardag så mycket ♥ Nu när mina barn blivit vuxna och lämnat hemmet, så har jag ändå så många individer kvar att älska och värna om i min vardag =)
 
Vi hämtade barnbarnet idag efter hans helg hos pappa, farmor och farfar, då mamma jobbade, en glad stund blev det att få träffa goa exsvärsonen och finaste J....Milles syster  ♥  vägen hem var jag och Mille hemliga agenter, har fortfarande leksinnet kvar även om Mille ibland tycker jag blir för "MYCKET" i leken ;)
 
Idag var oxå sista dagen då vi behövde rengöra hästens hov med desinficerande medel efter hans sista hovböld, han har varit ohalt i fyra dagar nu. Har världens bästa hovslagare som kom på fem minuter och skar upp bölden i måndags då jag såg att hästen var mycket halt  ♥ Med hästens ålder (26 år) och tyngd  så har han haft minst två hovbölder per år de de två senaste åren. Innan jag kontaktar veterinär tar jag alltid ut hovslagaren först vid hälta.
 
Vi satt ute i den ljumma septemberkvällen maken och jag, såg hur schäfern Bosse gick mot växthuset och där snodde han en tomat, började kasta upp den i luften och lekte som en katt  gör med saker ♥  =) Har sett att några grenar på tomaterna brutits men då vi har fått så mycket tomater trodde jag de brutits av tyngden.....nu vet jag varför =) Schäfertiken Inez tog tomaten från honom och åt upp den i avundsjukan för att han hade kul ;) Medan vi satt och tittade på så snodde Bosse 3 tomater till och lekte glatt med dem.....Ska försöka filma honom imorgon när han snor tomater och leker med dem ;) 
 
 

Åren går .....

....och idag fyller min minsting 30 ♥
 
Eftersom hon bor i lägenhet så hade vi festen hos oss, lite blåst och fortfarande härlig sommarvärme så vi firade festen ute.....En härlig dag blev det....Trött nu men så nöjd :) 
 
♥ 13:03 är du född  den 28 augusti 1986...Klockan 13 stod jag på golvet och 3 minuter senare var du född.... du var snabbare än brorsan han tog 20 minuter med ambulans från första krystvärken tills han var född
......Jag kan bara hoppas att jag nedärvt mina snabba och smärtfria förlossningar även till mitt barnbarn.....Mille kom snabbt och jag bad min dotter berätta om mina snabba födslar för sin läkare...Hon gjorde det INTE....I och för sig såg min läkare mig som förstföderska efter 14 år mellan barnen, och menade att det inte var troligt att det skulle gå lika snabbt denna gång...Dottern blev så mycket snabbare ut i världen, var tvungen att säga åt barnmorskan att barnet kom....Efteråt berättade en erfaren barnmorska att om de hade vetat hur fort jag skulle föda så skulle de satt in annan hjälp och erfarenhet......
 
Jag och dottern ♥
 
Mina älskade barn ♥ ♥
 
Min dotter idag ♥
 
Min prinseesa har blivit stor och presenterade för oss sin fina pojkvän :) En så fin och go kille...ser fram mot att träffa dig igen A...... =)
 
 
 
 
 
 


Bilderna är mina egna, det är förbjudet att ta någon bild utan att kontakta mig först.

Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Har världens bästa jobb, jobbar med ungdomar och har gjort det i 25 år : ) Jobbar med olika former av problem och även beteendeproblem av alla slag. Är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m m.

På vår gård finns idag bara en häst, två katter och två hundar...Miste mitt livs stora hundkärlek den 22 november 2013, min älskade Arne ♥ i hjärtat lever han alltid kvar ♥. Är gift, har två utflugna barn, är både farmor och mormor.

Här skriver jag ned lite tankar, vardagshändelser och sätter in bilder från min vardag...



RSS 2.0


bloglovin