I mer än 10 år....

 ...tappade jag bort min fritid, jag hade tillåtit mitt jobb att ta all min tid och fritid. Det var ingenting jag märkte själv men mina nära och kära hade försökt bromsa mig i många år, det har varit för döva öron från mig, jag måste bara...skulle bara....

 

Jag blev allt som oftast sjuk de senaste 5 åren, förkyld, feber och andra krämpor, något jag aldrig varit tidigare. Stannade aldrig upp och reflekterade över varför jag nu blev sjuk så ofta , jag måste bara...skulle bara....

 

 

I början av februari  i år så tog det STOPP, jag hade inte något minsta uns av krafter kvar. Efter jullovet så rivstartade jag som vanligt med att jobba helg, fredag och lördag på fritidsgården, sedan började jag direkt veckan efter med mina utvecklingssamtal var vardagskväll, sedan kväll på fritidsgården igen och på dagarna jobbade jag med mina kära ungdomar i skolan. De gick i 9:an och jag stressade på för gymnasiebetygen...Ungdomarna märkte oxå min stress och bad mig vänligt att lugna mig....men jag måste bara...skulle bara....

 

...Jag gick till vår vårdcentral, med min trevliga och sociala ”mask” på, men läkaren såg igenom ”masken” och menade att det inte var mänskligt med den arbetsbörda jag haft i så många år...jag blev helt sjukskriven i tre veckor......Sedan sa jag ifrån att jag inte kunde vara hemma längre, jag kunde inte koppla av när jag tänkte på ungdomarna, jag måste börja jobba igen....ok sa läkaren 50 %. Jag jobbade förmiddagarna fram till sista veckan i maj, och ungdomarna fixade sina betyg och kom senare in på sina gymnasieval ♥ =)
 
 
 

Försäkringskassan Avslog min sjukskrivning, jag skulle ha jobbat, jag var inte tillräckligt sjuk tyckte handläggaren som aldrig träffat mig och satt 17 mil bort, min läkare avfärdades totalt, handläggaren menade att han inte skrivit ”enligt socialstyrelsens normer” Där satt jag emellan dessa instanser vårdcentral och försäkringskassa, så ända in i själen TRÖTT och med all KRAFT borta, har inte behövt försäkringskassan på 15 år då jag inte fött barn och varit frisk, så klart att jag nförsökte passa på att ”sko” mig på den.

 
Det finns något som jag HATAR och det är orättvisor, ilskan fick mig att agera och fungera igen, jag samlade in fakta som jag visste var så fel och kunde användas mot försäkringskassan i mitt ärende, mailade handläggaren och fick dokumenterat felen min handläggare gjort och till slut när jag hade allt det material som behövdes gjorde jag en överklagan och vann. Men i 6 månader fick jag inga pengar och en halvtidslön från jobbet. Hade jag varit ensamstående, hur skulle jag klarat mig då?
 
 

Vårt trygga Sverige som en gång i tiden såg till att de som var svaga, sjuka och de som blev utan arbete trots lågkonjunkturer ändå kunde få en dräglig vardag, var finns det tänkandet idag? Den sociala välfärden jag trodde att jag betalat i skatt för mig och för andra i vårt samhälle i över 25 år...är den totalt utraderad, nada, puts väck =/. Är det då så konstigt att våra uteliggare och hemlösa har ökat i antal?

 

 

 Vad betalar vi vår skatt till idag ??  till de som redan har pengar och vill ha mer??

 

 

 För mig blev det inte så häftigt att betala skatt längre, när jag ställdes inför faktum att jag inte var en betrodd medborgare i vårt samhälle längre, utan skulle granskas under lupp för att "latmansfusket" inte skulle få en krona från våra styrandes "välfärdsbudget"

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Freja

Visst är det galet! Skatten går istället till att ge dem som redan har mycket mer... Fy fan så arg jag blir!

2013-12-29 @ 20:22:24
URL: http://frejareddevil.wordpress.com
Postat av: ansepanse

nej, den där tryggheten som sjuka och svaga i samhället hade, den är borta, helt borta, det finns ingen medmänsllighet längre
GRATTIS till dig som ändå lyckades med ditt, men som du skriver, om du varit ensamstående, hur hade du då klarat dig ekonomiskt under tiden
kramar

2013-12-30 @ 10:37:30
URL: http://kinaguld.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0