I mer än 10 år....
...tappade jag bort min fritid, jag hade tillåtit mitt jobb att ta all min tid och fritid. Det var ingenting jag märkte själv men mina nära och kära hade försökt bromsa mig i många år, det har varit för döva öron från mig, jag måste bara...skulle bara....
Jag blev allt som oftast sjuk de senaste 5 åren, förkyld, feber och andra krämpor, något jag aldrig varit tidigare. Stannade aldrig upp och reflekterade över varför jag nu blev sjuk så ofta , jag måste bara...skulle bara....
Försäkringskassan Avslog min sjukskrivning, jag skulle ha jobbat, jag var inte tillräckligt sjuk tyckte handläggaren som aldrig träffat mig och satt 17 mil bort, min läkare avfärdades totalt, handläggaren menade att han inte skrivit ”enligt socialstyrelsens normer” Där satt jag emellan dessa instanser vårdcentral och försäkringskassa, så ända in i själen TRÖTT och med all KRAFT borta, har inte behövt försäkringskassan på 15 år då jag inte fött barn och varit frisk, så klart att jag nu försökte passa på att ”sko” mig på den.
Vårt trygga Sverige som en gång i tiden såg till att de som var svaga, sjuka och de som blev utan arbete trots lågkonjunkturer ändå kunde få en dräglig vardag, var finns det tänkandet idag? Den sociala välfärden jag trodde att jag betalat i skatt för mig och för andra i vårt samhälle i över 25 år...är den totalt utraderad, nada, puts väck =/. Är det då så konstigt att våra uteliggare och hemlösa har ökat i antal?
Vad betalar vi vår skatt till idag ?? till de som redan har pengar och vill ha mer??
För mig blev det inte så häftigt att betala skatt längre, när jag ställdes inför faktum att jag inte var en betrodd medborgare i vårt samhälle längre, utan skulle granskas under lupp för att "latmansfusket" inte skulle få en krona från våra styrandes "välfärdsbudget"
Visst är det galet! Skatten går istället till att ge dem som redan har mycket mer... Fy fan så arg jag blir!
nej, den där tryggheten som sjuka och svaga i samhället hade, den är borta, helt borta, det finns ingen medmänsllighet längre
GRATTIS till dig som ändå lyckades med ditt, men som du skriver, om du varit ensamstående, hur hade du då klarat dig ekonomiskt under tiden
kramar