Så var jag där igen...

....tror mig fixa så mycket mer än jag klarar....Idag var det jag som morgonrastade hundar och släppte ut hönsen, fixade kaffe och morgonmat till hundar och katter, kära maken skulle äntligen få en sovmorgon ❤️.
 
Vilade sedan i några timmar, sa sedan till kära maken ska vi leta efter svamp innan regnet? Sagt och gjort, vi gick ut i skogen och hittade en hel del svamp, svampen  inkluderades till vår middag, så gott ❤️ Enligt läkaren ska jag klara allt då jag blev "titthålsopererad", men om jag fått ett snitt i buken, vad är då skillnaden i inre läkningsprocess mot yttre sår och mina häftklamrar? samma saker är ju borta, livmodern? 
 
Orkar egentligen inte fundera över det, jag har haft ont i dag, gick för långt och det straffade sig.....Gör samma promenad om en vecka och ser om jag fixar det då. Igår var det två veckor sedan operationen...
 
 
.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hoppas på att min cancer resa slutar nu....

....och här börjar min resa mot att bli frisk igen. Första steget, stygnen bort.
 
Mina fina "häftklamrar".
 
Fina läkta sår, det kliade som tusan de senaste dagarna, läkningsprocess. Kändes inte ett dugg då den fina sköterskan plockade dem.
 
På vårdcentralen klockan 09:30 kände jag igen en kollegas man, stolen bredvid honom var tom men det låg en jacka där, förstod att min fd kära kollega var på toaletten. När jag såg henne insåg jag att jag inte skulle ha känt igen henne pga av vad cancern gjort mot henne, hon var en liten skugga mot sitt forna jag. En stor kram blev det ❤️
 
Världens goaste kollega hade från en snabb arbetsmyra, alltid så vacker med ett kopparrött hår i mjuka lockar och en liten smakfull makeup, alltid så vänlig och glad, alltid så stilfullt klädd, blivit en skugga av sitt forna jag 😭 Jag frågade hur hon mådde och hon berättade att cancern hade spridit sig till hela hennes kropp, hon har kämpat i 25 år mot cancern 😭. Jag berättade om min cancer, vi pratade tills hon ropades in.
 
Det blev en sorgsen dag och så många tankar, hur har hon orkat kämpa i 25 år? Det kändes även som hon hade kämparglöd kvar.
Hon gav mig mitt livs första healing då jag hade spänningshuvudvärk och jag skulle orka med möten på jobbet på em. Hon la händerna på min panna och värmen omslöt mitt huvud och värken försvann ❤️ Healing hade jag inte trot på tidigare, men efter denna gång så tar jag tacksamt emot healing.
 
Jag har tyckt att denna sommar varit en tuff resa att först misstänka cancer, till att få den bekräftad, operera bort den och väntar nu på svar om den är helt borta? Vad är april till september mot 25 år? 
 
Min cancer resa börjar egentligen i april  i år då jag skulle hjälpa maken att klyva ved, får blödningar, men då skriver jag inget om det, tror och intalar mig själv att det nog beror på livmoderfamfall pga att jag lyfter tungt.... I juli åker jag på semester, rör mig mycket med tilltagande problem som blödningar. Tror fortfarande på "livmoderfamfall"...
Den 5 augusti kan jag inte blunda längre för mina kroppsliga symtom, blöder mycket, smärtor när jag bara sitter..Efter det fortsätter min resa genom röntgen, provtagningar och slutligen operation.
 
Min diagnos blev livmoderkroppscancer, läs om min diagnos här....
 
 
 
 

Förberedelser inför operationen...

.....Fick ju en hel "bibba" med papper från op-kordinatorn som jag skulle följa.
 
Blodprov dagen innan och det togs på min vårdcentral 08:30 för att det skulle hinna in till Central lassarettet inför morgondagens operation.
 
Duscha och tvätta håret två dagar innan.
 
Allt könshår skulle bort inför operationen...Köpte kräm på apoteket, men det tog inte bort allt så rakhyvel blev nästa steg.
 
Duscha operationsdagen och tvätta ur naveln noga med tops, jag tvättade ur den med tvål först och sedan handsprit som vi hade hemma, sved som tusan...
 
När jag väl fått på strumporna på operationsdagen och rocken som var knuten i nacken var det sängen som gällde.. 10:38 låg jag med håret flätat under ett hårskydd och väntade på att rullas in på operation i ca 20 minuter. Vill du läsa en tidning? Nej tack! Så många tankar som jag behövde tänka....
 
Så rullades jag in i operationssalen, så mycket folk, minst 8-10 personer i rummet. Tre fanns runt mig direkt, de fattade båda mina händer, nålar sattes in i båda händerna, jag skulle andas in syrgas från en mask. Andades nog in den överdrivet mycket , då de bad mig att andas som vanligt...Visste ju från narkosläkaren då han sa att kroppen behövde extra syre för då du får narkosen upphör du att andas. 
Nya varma "strumpor" trädes på benen..
 
Nu kommer du antingen att känna värme eller yrsel sa mannen bakom mig, jag känner bara värme från handen runt min handled sa jag, så kände jag yrseln och bekräftade den...så var jag borta....
 
Vaknade upp på "uppvaket" att en upphetsad röst sa - hon blöder...kände hur man "pysslade om mig"  Någon sa att det har inte runnit blod ned i sängen. I dimmorna så tog jag inte riktigt till mig vad som hände.
 
Jag vaknade till mer och mer..vill du ha något? -gärna kaffe...
efter en stund...Vill du ha nyponsoppa? - ja gärna.
 
Fick blåsa upp lungorna med en "mojäng" 10 blås och vila.....jag fortsatte blåsa utan order...
 
Såg på klockan och blev orolig, klockan var 18:05 och jag var fortfarande på uppvaket...visste ju att mitt barnbarn och hennes mormor skulle komma på besök 18:30, ville ju även hinna ringa kära maken och kära syster, så länge de gått oroligt och väntat på besked från mig, men regeln är fyra timmar helt vaken på uppvak och mobilen i skåpet på rummet. Försökte ringa kära maken från sjukhusets telefon...Han var ute med hundarna och mobilen låg väl på hallbordet som vanligt......
 
Väl uppe på rummet.....Hann ringa ett snabbt - det gick bra, vi hörs senare....
 
Tacksamheten att möta dessa två kära igen ...Barnbarn och fina mormor som stöttat mig från dag ett, samma dag jag fick cancerdiagnosen...
Gissar att jag fortfarande var lite "hög" på smärtstillande men så glad att se dem och prata med dem....
 
När de sa hejdå fick jag en smörgås, ringde, tog min kateterpåse i fickan i rocken och vandrade genom hela avdelningen med en sköterska vid min sida...
 
Kastade snabbt ut mitt mest konstiga inlägg på FB" "vad det blåser idag, ha en fin kväll"  ville bara att mina få vänner där på FB som vet om min cancer skulle veta, att jag var i livet efter operationen
 
I den här handen vet jag att sövningsmedlet sattes in.
 
Vad dessa kanyler var till för vet jag inte men den fick sitta kvar till strax innan jag åkte hem dagen efter..
 
Här har man lagt "paddar" på blödningen, de vill inte lägga om för infektionsrisken skull.
 
 
Efter besökstiden fick jag en god kopp kaffe och en smörgås, hade varit fastande i 24 timmar (förutom kaffe och nyponsoppa på uppvaket) så det smakade supergott med en smörgås.
 
 
..
 
 

Undrar hur läkaren kunde säga så?

Dagen efter operationen kom opererande läkare in på rummet där jag låg i sängen. Hon klappade på min svullna mage som även var fylld med luft efter operationen och frågade hur jag tänkte åtgärda den? Fetma samlar östrogen och är en stor orsak till cancer förklarade hon... Med andra ord läste jag in att jag själv var skyldig till min cancer ...Då blev jag arg, så besviken på läkaren och sa att om jag ska äta mindre än jag gör idag så dör jag, äter inget godis, inga bakverk, hoppar mat en hel dag ibland. Visst, jag har nog förstört min ämnesomsättning idag pga att jag de senaste 10 åren har tappat all matlust och aptit och berättade det för henne...
 
Då ville läkaren att jag skulle ta ett sköldkörtelprov, då sköldkörteln kanske kan vara problem till vikten, de tog provet, får svar senare. Har en fin vän som bemöttes av samma bemötande efter hon blev opererad. HUR kan en läkare kasta något dylik som vikt i ansiktet på en nyopererad? Du vill veta om de tror de fått bort cancern och mina framtidsutsikter?
Min operation vet jag inget om, hur de såg på den, gick den bra, prognosen....Blev bara så arg och besviken...vi fastnade vid vikten och läkartider är korta, hon försvann....Jag är inget "offer" trots min sjukdom, jag har ett värde som människa och ska bemötas därefter....
 
Skrämmande, som en käftsmäll när du är nyopererad och vill höra om operationen gick bra...Det samtalet angående övervikt  bör nog tas vid återbesöket, att det är en stor riskfaktor med övervikt vid cancerdiagnoser. Vad gjorde dig överviktig? har inte fått en enda fråga tidigare? Gissar det är få som väljer att bli överviktiga med flit men för min del beror nog vikten  på  "flit och stress"  de största bidragande orsakerna och deras verkan, att bara orka jobbet, djuren, strunta i mat och sedan lägga sig och vila för att orka morgondagen, så var min vardag i många år....
 
Innan operationen togs alla prover, röntgen och alla nödvändiga uppgifter om kroppens fysiska tillstånd, så tacksam för det....Men ingen frågade om hur jag mått psykiskt tidigare, så fel tycker jag att läxa upp mig/andra dagen efter en operation..
 
Några länkar att kika på om du har problem med vikt trots att du som jag inte äter något som du kan bli överviktig av.
 

https://www.mabra.com/darfor-gar-du-upp-i-vikt-av-stress/

 

https://www.expressen.se/halsoliv/bli-kvitt-tjockhormonet---slipp-dina-stresskilon/

 

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7389

 

https://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/sjukdomar/hypotyreos-underfunktion-i-skoldkorteln-lag-amnesomsattning/3

https://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True

 

https://www.allas.se/symtom-pa-skoldkorteln/

 

 Vill bara att ni kikar på denna film av Mia Skäringer som heter kroppshets så tänkvärd! I mitt liv som ung fanns inga viktbekymmer, allt fysikt arbete med djuren och hästarnas dagliga omvårdnad och ridturer, hundarnas dagliga turer, jag åt (lite) och rörde på mig.

 

Vart efter djurantalet krymte, barnen växte upp, stressen på jobbet ökade,uppgifterna som arbetsgivare la på mig, i samma takt så minskade den fysiska aktiviteten.  Matlusten försvann!

Livet är en resa.....Jag kan inte förstå att någon ska tro att jag ska ha samma kropp som jag hade till 40 års ålder nu när jag är 63? Jag har inte själv de kraven på mig, inte heller på kära maken....

 

Idag har jag suttit ute i solen en timme, har tvättat två maskiner, lyssnat på ljudbok, sovit...min man är lyrisk idag och han ser hur mycket jag orkat denna dag och hur jag drar mig från sängen..Inga smärtstillande idag, vill bara tillbaka till livet, promenader med hundarna med kära maken, få finnas där för mina barn och barnbarn släkt och vänner   

 
Arg är bara förnamnet 😡 I mitt jobb var det bara en självklarhet att möta alla med RESPEKT, fanns bara en väg att gå för att förstå den förälder/ungdom jag  mötte...genom att lyssna på den personens livsresa/hur var situationen just nu, vad hade gjort förändringen i beteende? ..Hur kunde vi gå vidare tillsammans? 
 
 

Svårt att sova efter operationen...

Somnade vid 23:30 på onsdagen och vaknade klockan 1, så ovan vid alla ljud på natten, det larmade, dörrar öppnades och stängdes, lågt mummel av röster osv., hörde ett skvalande ideligen och insåg att det nog var min urin som rann ned i kateterpåsen. Kunde inte somna om, lyssnade på ljudbok, läste nyheter, blundade och försökte sova, men, NEJ! omöjligt.
Hemma är det långt ifrån knäpptyst på nätterna, hundar som suckar, drömmer, kliar sig och bara "släpper" ned 30 och 48 kilos kroppar på en svalare plats. Katten Rambo och kära maken kan till och med snarka  Men det är mina härliga och trygga hemmaljud 
 
Katetern togs bort strax efter 6, ta ett djupt andetag sa sköterskan och det gjorde jag, när hon drog ut den sved det till ytterst lite men distraktionen gjorde det nog smärtfritt med andetaget, så var jag fri och rörlig igen..Först till frukosten, gott var det.
 
Åt en en supergod frukost ute i "allrummet"  blev även två samtal där då jag inte ville ringa på rummet då min sängkamrat behövde lugn och ro. Sedan kom fler frukostgäster, slutade samtalet för de ville säkert äta utan mina samtal i bakgrunden.
 
Hur lyxigt var det inte på sjukhuset, du hade minst femton rätter och även en hel del efterrätter du kunde beställa till lunch och middag, en broschyr med härliga bilder som jag tycker restauranger ska ta efter för att marknadsföra sin goda mat, istället för en tråkig beskrivning i text. Jag beställde strömming till lunch, gott var det och sedan packade jag ihop och åkte hem..
 
Så skönt att krypa ned i sin egen säng  Vi satte för en grind för att superglada hundar inte skulle välkomna matte för mycket, de fick krypa upp på husses sida och jag gosade med dem och sedan sa vi åt dem att gå ned efter det. 
Dotter med familj kom, hon gav mig kvällens spruta (jag egentligen skulle tagit själv 😱 ) och visade kära maken hur han ska göra, vi har fem sprutor till att ta för att motverka blodpropp efter operationen. Gick galant ikväll 👍
 
Har så mycket att berätta, förberedelserna inför operationen, all stöttning, alla härliga skratt och skämt , så tokigt och roligt allt kan bli mitt i allt som borde vara bedrövelse under denna resa till och efter operation , t.ex.  jag och min kompis L..... vi  skrattade ihop så vi kiknade i över två minuter igår kväll 🤣, ni alla fina älskade som funnits runt mig familj, släkt och vänner   kan bara säga ett stort TACK!
 
 
 
 

Fick åka hem idag...

....Jag bävade för det innan då jag hört att när man opereras med robotkirurgi/titthålskirurgi får man åka hem dagen efter operation. Skulle en komplikation tillstöta har jag över 6 mil och en timmes bilfärd till sjukhuset, lika illa med ambulans, vi ligger sämst till i vårt län i vår kommun efter en mätning av ambulanstid i länet.
 
Men det var fullt på vårdavdelningen, någon åkte kanske hem igår lika orolig som jag och överlät sin sängplats till mig. På ca en månad från upptäckt cancer blev jag opererad, klart jag ville ge samma möjlighet till någon annan. 
 
Vill ge alla på vårdavdelning 85 på Västerås Centrallasarett ett så stort tack för ert kärleksfulla bemötande och omhändertagande av oss patienter ❤️ 
 
Nu får jag vänta 4-5 veckor innan svar från patologen om hur "aggressiv" eller "snäll" cancern var, om jag behöver efterbehandling eller om det slutade med en operation.
 
 
 Västerås lassarett bilden lånad här
 
 
 
 
 

Operationen gick bra 👍

Den sjuksköterska som tog hand om mig när jag kom till avdelningen är en god väns dotter 😊 Det blev en kram och sedan gick denna mjuka, goa., omtänksamma, duktiga och söta sköterska igenom allt som skulle ske innan operationen ❤️ 
 
Operationen skriver jag om när jag kommer hem 
Blir så väl omhändertagen här 👍.
 
Min, farmors älskade prinsessa 😍❤️ och hennes mormor, min största stöttepelare sedan dag ett i min sjukdom, tack fina I....,,,  ❤️ Kom och besökte mig vid 18:30 så roligt 😄😊
 
Nu nattis från mig 😴💤
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0