Ett år sedan...

... Jag opererades från livmoderkroppcancer just idag...
 Själv hade jag inte kommit ihåg det, utan FB påminde mig, med den knäppaste kommentar jag någosin levererat på FB, fortfarande borta av narkosen.... men för att mina nära och kära såg att jag fortfarande levde och mådde bra ......
 
Jag förträngde och orkade inte ta till mig cancern när den fanns där, det har jag inte gjort senare heller så kanske inte så underligt att jag inte tagit till mig datum...
 
Jag lever när jag lever 👍❤️😊   
 
Idag kom Mille, han låg helt rätt hela tiden, runt 7... Han följde vägen de grävt ned fibern, hundarna sprang oroligt runt på gården då de inte fullt kunde övervaka honom...
 
Middagen blev pannbiffar och potatismos, han orkade dock inte äta två (dl potatismos /hemlagat) som vi räknat på, blev en matlåda till imorgon, och en hand russin som kompensation på de kolhydrater vi räknat på... Ringde och pratade med dottern om missen så hon har koll under kvällen om värdena sjunker....
 
Vår vardag... bilden lånad här

Familjens årliga kräftskiva...

....hade vi idag..
Igår kokade jag ny kräftlag och den blev supergod 👍
 
Blandade alla ingredienser och gick ut till landet och plockade flera liter dillkronor, så mysigt att  plocka in dem, 2 minuter färska innan de hamnade i kastrullen 👍 Strax efter steg en härlig dilldoft sig i hela huset, när lagen svalnat åkte den och kräftorna ned i två kastruller, sedan ned i matkällaren över natten...   
 
Kokade lag på 5 liter då 3 kg kräftor skulle dra i lagen för godare smak.. Kräftorna fick dra i den hela natten och fram till 4 på em, då vi samlades...
 
Så gott allt blev! Mina vitlöksbröd finns dock inte med på bilden, de är i ugnen, gör oftast vitlökssmöret själv, dotter eller barnbarn 👍, mycket salt och mycket vitlök på baguetterna 😋👍 Alla gillar dem 😁
 
Den godaste västerbottenpaj jag någonsin ätit, dotterns pojkvän hade gjort den, med viss (liten) hjälp från dottern, på hälften kantareller en del utan, då de de yngsta i familjen inte gillar svamp.... 
 
Så fint och aptitligt med färska dillkronor till serveringen 👍 , har inte ens plockat hälften av alla dillkronor från landet, resten som står kvar självsår landet till nästa år 👍 
 
Förra året blev det ju ingen familjekräftfest, jag åkte ju på olika röntgen hela tiden, var supertrött och låg ofta till sängs, canceroperation den 12 september och återhämtningen som tog sin tid 😞
 
Därför så glad att vi fick denna möjlighet igen att som familj med en tradition få träffas, prata, skämta och skratta, äta gott....Min stol stod inte tom i år, är så tacksam 👍

Värt att lyssna på....

Jag brukar inte lyssna på "sommarpratarna" i år har jag gjort det.
 
Denna sommarpratare berörde mig mest, beskrivning av Magnus Ranstorp; Statsvetaren och terrorexperten tar oss från uppväxten på skånska landsbygden till Belfast, Gaza och CIA-högkvarteret i Langley.
Han berättar om sin väg till en idag mycket framskjuten position i den internationella forskningen och nyhetsbevakningen – men hur han samtidigt själv hamnat på USA:s ”svarta lista” och hudflängts i svensk debatt...
 
Citat från hans sommarprat: ”Jag tror inte längre att terrorismen går att eliminera. Det går bara att leva med den. Det viktigaste är ändå att vi som samhälle står samman och inte låter hatet splittra oss.” lyssna!
 
Bilden lånad här
 
Fanns även en sommarpratare till jag fastnade för, tårarna rann hela tiden...Stina Wolter och hennes engagemang i en 8-årig cancerdöende flicka, de fick för första gången kontakt i programmet "Karlavagnen" Stina följde och stöttade denna flicka till hennes död..Lyssna
 
Beskrivning av Stina Wolter: är en produktiv konstnär, föreläsare och känd kroppsaktivist med många följare i sociala medier. Aktuell med serien Kroppskontakt i P1 i sommar och författare till boken Kring denna kropp.

Har haft åtskilliga utställningar i Sverige och utomlands. Har utformat altarplatsen i Korskyrkan i Uppsala och undervisar i konst sedan 90-talet.

Stina har hörts i Sveriges Radio mer än ett kvarts sekel och är en av programledarna för Karlavagnen i P4. Lett frågeprogrammet Otroligt antikt på SVT.

 

Bilden lånad här
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sov gott fina Agnes ❤️

När jag själv var diagnostiserad cancer  i augusti så fick jag syn på en blogg som handlade om en 23- årig flicka som hade en obotlig cancer, en så tuff och levnadsglad tjej som inte lät sjukdomen påverka varken hennes lust att leva ett så normalt liv som möjligt med sin kära familj, kära sambo och alla sina kära vänner.. Hon skrev naket och ärligt om sin sjukdom.. Såg idag att hon gått bort 😢 För mig den bloggen  som var mest värd att läsa...
 
Finaste Agnes, så fattig vår värld blir utan din visdom och din livsglädje som du hela tiden delade med oss läsare, vila i frid ❤️
 
Jag hoppas hennes blogg får finnas kvar då den kan ge styrka till alla som drabbas av denna hemska sjukdom, Agnes visade på det viktigaste, att man ska leva in i det sista ❤️
 
Har en länk bland mina länkar till hennes blogg...😢
 
Agnes berättar om sin sjukdom för Expressen
 
 

Nu har vi städat....

......och tvättat huset från golv till tak, vi tog in julstädningen här också när vi ändå gned på att ta bort alla flugprickar och hundarnas alldagliga nedskitande....
 
I morgon firar vi 30 år på gården och vi la även till att jag är cancerfri i firandet med våra barn, barnbarn och med några av våra närmsta vänner som  ställt upp för mig till 100 %  under både utmattningsyndromet och senare under cancerdiagnosen.
 
All maten är beställd från Catering, för mig räckte det med städning och planering inför dagen så maten lejde vi bort.
 
Hoppas på en fin fest med nära och kära imorgon 👍❤️
 
 
 
Champagne är inköpt så även en alkoholfri och pommac till barnbarnen, men skåla ska vi alla göra för 30 lyckliga år på "farmen" med vår familj, vänner och alla våra djur 🥂
 
 

November-grått...

....Mörkt hela dagarna....Har den senaste veckan varit uppe sedan jag vaknat tills jag lägger mig, har straffat sig (igen) Har ont på vänster sida, en stickande smärta emellanåt, vad beror den på? Vet inte, tänker var dag att i morgon ska jag vila mera, men det blir inte så då det finns så mycket roligare jag kan göra.
 
Har skippat sociala medier mer och mer, vet inte när jag gjorde ett instagram inlägg sist 🤔 Försöker lite "haltande" hålla igång facebook, men inläggen sker med flera dagars mellanrum.
 
Även här på bloggen kommer det nog att "halta" en hel del och inläggen blir färre. Jag måste landa tillbaka till så mycket nu. Tiden före cancerdiagnosen, oron om vad som händer i kroppen, diagnosen, alla undersökningar och väntan på svar både inför diagnos och operation.
 
Alla som har genomgått samma resa med cancer säger att du kommer att "dippa" förr eller senare och jag tror jag står där nu, orkar inte vara social utan orkar bara bry mig om det som ger mig glädje för stunden. 
 
Det här ger mig glädje, två goda vänner, Inez och Gustav som sover gott i varandras värme ❤️ Vi har kastat ut de gamla madrasserna som luktade skunk/hund 🤢, så nu har hundarna fått nya 👍  Djuren får mig att känna så stor glädje var dag ❤️ I förra veckan fick vi 13 ägg av 17 höns på en dag, ett under i novembermörkret 👍

Idag orkade jag inte vänta längre 😕...

.....Ringde till kvinnoklinkiken till min kontaktsköterska och berättade att jag väntat så på telefon från opererande läkare för att få en tredje slutgiltig prognos. Hon bad om mitt personnummer och gick in i journalen, hon berättade att min läkare skrivit ett brev till mig och postat det i fredags, har du fått det ännu? frågade hon, -nej! svarade jag. Vill du att jag läser vad hon skrivit frågade sköterskan, om jag ville... Det stod att min cancer inte vuxit så långt in i livmoderväggen så då fanns det inte någon risk för spridning och då behövs inte heller någon form av efterbehandling.
YIIIIPPPPIIIE! Så glad, högsta vinsten man kan få 🤣!
 
Kära maken undrade vad vi skulle ha till champagnen för att fira? Ingen mat sa jag men gärna ost och kex...I kväll har vi firat, så glada ❤️ vi får se när glädjebeskedet har landat helt hos mig.
 
En glädjens skål 😁🍾🥂 
 
Gott var det 😊

När tänker du lägga dig inatt?

.....Jag vet inte svarade jag, jag lägger mig och sover när jag vill svarade jag kära maken, som barn / ungdom satt jag ofta och tecknade bort helgkvällarna och halva nätterna....Jag har alltid gillat helger och friheten de gett mig att få vara uppe så länge jag vill.

Jag sköter om våra djur, väckarklockan ringer varannan dag, jag låter hundarna göra sina behov, öppnar åt hönsen, ger hundarna mat, kokar kaffe sedan klär jag av mig och sover igen...
 
Vi har olika dygnsrytmer kära maken och jag,...oftast har det varit berikande i vår vardag....Men just nu kunde jag nog sova dygnet runt..Tröttheten är konstant.....
 
Bilden lånad här


Många har varnat mig....

 
 
 
.....Du kommer att bli så trött efter cancerresan..Jag har nog blundat för det, kunde jag hålla humöret uppe mitt under en cancerdiagnos och ha tro, tillit och hopp att klara den så ska jag nog få må bra när cancern ser ut att vara besegrad? 
Är det höstmörker eller alla de krafter jag la ned på min sjukdom som gjort mig så trött nu? Vill ju fira våra 30 år på gården, mitt hem, min trygghet i världen....
 

Pratade med L...... igår och berättade för henne att idag hade vi fått 11 ägg, så konstigt sa hon, pratade just med en kompis och hon hade bara fått ett ägg på 14 dagar...

11 ägg på en dag, rekord för oss av våra fina höns vi har just nu....
 
Ingen läkare har ringt ännu, förlitar mig på att sista diagnosen läkaren ringde om gäller fortfarande och att jag inte behöver efterbehandling. Däremot duggar undersökningar in från sjukhuset där de vill att jag ska svara på enkäter,  innan operationen och efter  Innan jag fått ett slutgiltigt svar från sjukhuset ang,. min cancer så kan de glömma mina svar....
 
Igår tog vi upp sista potatisen, så grymt stora! En potatis kan räcka till en middag...Vi gjorde en potatissoppa med lök, blev bara så sugen..Småpotatisen kokar vi till hönsen..
 
Så grymt stora potatisar, vissa större än min hand..Men så här sent har vi aldrig plockat upp potatis. tidigare.....
 
 
 
 
 

Champagne flaskan är fortfarande...

....inte öppnad. Har inte fått telefonsamtalet ännu eller det slutgiltigta beskedet från min läkare angående eventuell eftervård.
 
Var nyss ut med hundarna (22:15), älskar bara räven som retas med dem... Hundarna far ut i mörkret som två
skällande galningar och räven svarar dem lite kaxigt på betryggat avstånd. Räven vet att det finns ett staket emellan dem.
 
I två dagar efter det jag gått upp på morgonen så har jag varit uppe hela dagen tills jag lagt mig på kvällen, har straffat sig idag..Haft ont, men idag blev det bara sen eftermiddagsvila.
 
Har ju ingen aning om när mitt inre är läkt, när jag kan börja lyfta saker? Gå längre promenader?  Det enda jag fick i information på sjukhuset efter operationen är att jag får inte ha samlag på 8 veckor ( har inte haft en tanke på det, precis som efter mina förlossningar så tar det sin tid att läka ) eller använda tamponger ( varför skulle jag göra det? frågade jag, jag har ingen livmoder kvar?)
Inte lyfta för tungt...Vad är för tungt? 1kg, 5kg, 10kg eller 20kg? 
Jag får helt enkelt lita på min kropp, gör det ont så tar jag det lugnare annars försöker jag komma tillbaka till vardagen sakta men säkert.
 
.
 
 
Eftersom jag själv är tvilling blev jag nyfiken på boken Istvillingar, det blir ett Njaaa! Lite för mycket för min smak om spökerier och det fördolda inför den andra tvillingens död.
 
Bild och recension lånad här
 
Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

S. K. TREMAYNE är journalist och författare, bosatt i London. Istvillingar utkommer i år i en lång rad länder.

"nästan olidligt ruggigt. Tremayne växlar mellan makarnas perspektiv vilket ger en extra dimension. Men framför allt är detta en uppvisning i att skickligt bygga upp en riktigt läskig stämning."
Cecilia Gustavsson, Aftonbladet

"spänningen är gastkramande. En smygande otäck känsla av att inget är vad det verkar greppar tag i läsaren, och man kan bara inte släppa den här finurligt uppbyggda romanen med övernaturliga inslag. Inget för mörkrädda och lättskrämda. Men sjukt bra, spännande och vemodigt."
Maria Zaitzewsky Rundgren, 
  
 
Just nu lyssnar jag på... "En tillräckligt vacker dag för att dö" av Jeanette Lindblad, har mer än hälften kvar av boken, så jag kan inte ge ett rättvist omdöme än.
 
 
Bild och recension från Bokus
Hon är ung, blond och reser runt i världen och försörjer sig som designer. När Jeanette Lindblad kommer till Brasilien möter hon Carlos - den vackraste man hon någonsin sett. Hon blir handlöst förälskad, de flyttar ihop, och hon blir snabbt med barn. Men det finns en hake: Carlos är medlem av kokainmaffian. När han misshandlar henne första gången får hon en chock. Snart har misshandel, vapenhot och polisjakter blivit vardag. Ensam i en annan världsdel, utan stöd från svenska myndigheter, kämpar Jeanette Lindblad för sitt liv - och för sina två barns.

Nu blev det ett uppehåll....

....på bloggen.
 
Behöver landa i mig själv...
Vet att jag kommer att få ett tredje samtal från min opererande läkare då hon fått två bud från specialisterna angående min efterbehandling, hon vill ha ett tredje besked för att ge mig ett sista lugnande besked...vågar inte korka upp champagneflaskan än som jag köpt. 
 
Har förberett för att vi ska få säga "fuck cancer" 👎
 
Den 24 september plockade vi in alla tomater, jag tog skott till nästa års odling, natten efter den 24 hittade vi alla växter frysta och förstörda efter frosten, tur som fasen hade vi..... vi skaffade en timer så växthusbelysningen inne ska slå på klockan 6 på morgonen och släckas klockan 20...Hitintills har vi inte fått den att fungera som vi vill, den lyser dygnet runt 🙄...
 
 Här får tomaterna mogna med ett rött äpple i mitten.
 
Tomatplantorna i bakgrunden, några av morötterna och den sista gurkan 😊 Klockchilin i källaren på vinterförvaring levererar massor fortfarande.
  
 Sista skörden av spetspaprika, tagit frön för nästa års odling.
 
Dagarna rullar på, är uppe i 8 timmar i sträck, ibland gör jag för mycket och det straffar sig...
Lite bilder...
 
Mys Gustav, han ska alltid ligga tätt intill mig så vi får värmen från varandra 😍
(null)
 
 
 
Höstdimma, ute med hundarna på morgonen...dimman lovar en härligt solig dag 👍
 
 
Hönsen och tupparna springer fritt här på gården som vanligt, pappa och son på bilden och två unghönor ❤️ Till alla som har höns och undrar, tupparna håller sams...
 
 
 
 
 
 
 
 

I dag vann jag högsta vinsten....

.....Min opererande läkare ringde och berättade att specialistteamet gått igenom alla mina röntgenbilder, två patologer hade återigen undersökt livmodern och tumören, de hade kommit fram till att tumören var inbäddad i livmodern och ingen risk för spridning, de beslutade alltså att jag behöver ingen efterbehandling.
 
Det beskedet gjorde mig så glad, känns som jag vunnit den högsta vinsten man kan vinna här i livet 🙏 😊
 
 
 

Härlig "brittsommar" eller "indiansommar"

...härligt varmt idag och solen värmde...vi satt ute idag i solen och värmen i  över två timmar.
 
Efter undersökningen i torsdags med ultraljud och klämningar på magen så har jag smärtor igen...Så klart har inte allt inre läkt än.
 
Håll tummarna för mig nu att jag får en lymfkörteloperation i Linköping, proffsen i gynekologi 👍 Vill inte ha strålning och cellgifter.. Fem dagar strålning i fem veckor är alternativet + cellgifter mot en operation.
 
Gissar att jag imorgon får samtalet om vad de bestämt för min framtid.... specialistträff med  läkarna idag, så även specialister från Linköping trodde min fina vän som gjort denna cancer resa tidigare. Tack fina I.... för ditt stöd och alla dina kunskaper som du på den hårda vägen lärt dig ❤️ Kramar ❤️❤️❤️❤️❤️
 
Bilden lånad här  
 
 

D-day....

.......Vi startade 06:45 för att ha god tid på oss och så att vi kunde köra sakta över skogen, älgjakten började igår fast man först gått ut med att i vår kommun skulle man ställa in jakten. Kära maken bromsade in efter en mil, en räv på vägen, den sprang snabbt in i skogen, efter 4 km kom en supervacker älgko glidandes över vägen, så otroligt vackra och "majestätiska" älgar är.
 
Ombyggnation på sjukhuset, en massa nya väggar var uppsatta och vi funderade om vi gick rätt i labyrinterna. Vi kom dock fram till kvinnokliniken långt före utsatt tid. Nu träder högkostnadsskyddet in sa receptionisten när jag skulle betala.
 
Så satt vi 30 minuter och väntade, blev inkallad till opererande läkare och kära maken följde med in. Jag började med att fråga om allting tagits bort, livmoder och livmoderhals? Fick ju inte veta det på ronden efter operationen, varför kan du läsa här. Allt är borta bekräftade läkaren. Frågade om sköldkörtelprovet och det var bra. Skönt tyckte jag för vill inte ha några fler krämpor, men den förklaring jag önskat till den övervikt jag har får jag alltså inte, kära maken bekräftade att jag äter inget som borde ge mig övervikt utan äter som en liten fågel.
 
Efter vad jag förstod, det var väldigt rörigt berättat av läkaren, så missade man att titta på magnetröntgen och de skulle egentligen gjort snitt när de opererade mig och även tagit bort närmsta lymfkörtlar, så nu skulle det bli en träff igen med specialisterna och där skulle de avgöra om jag får cellgifter och strålning eller få lymfkörtlarna bortopererade i Linköping. Får jag cellgifter och strålning här i Västerås? frågade jag. Det borde jag veta svarade läkaren men jag kan inte svara på det för jag vet inte!
Min man tyckte det var det rörigaste samtal han varit med om, i början begrep han inget av allt som sades.
 
Min cancer var typ 2, inte så aggresiv som jag förstod det men den växte för långt in på livmoderväggenför att de skulle vara säkra, fanns en liten risk att den kunnat smitta andra organ. Men allt som skulle göras i efterbehandling var av säkerhetsskäl. Jag visste ju innan att den risken fanns, men med titthålskirurgin hade jag blivit invaggad med att läkarna var rätt säkra på att den bara var inbäddad i livmodern.
 
Så då kör vi vidare, ska få meddelande i slutet av veckan om läkarnas beslut om vilken efterbehandling det blir.. Själv hoppas jag på en lymfkörteloperation i Linköping.
 
Hur mår jag då? Självklart inget besked jag ville ha, trodde resan var slut nu...Men jag kör på som tidigare, orkar inte oroa mig, får ta dagar, veckor och sjukhusbesök som de kommer. 
 
Blev lite handling efter sjukhusbesöket, nya madrasser till de nya sängarna då de gamla madrasserna var för höga, med mina 158  stolta cm över havet fick jag krypa upp i sängen som en barnunge. Jag köpte en madrass (combi) till mig som av värmen av min kropp anppassar sig efter den så jag sjunker ned lite mjukt och skönt. Vill jag ligga som vanligt utan att sjunka ned vänder jag bara på madrassen. Kära maken tog en "kall" madrass.
 
Åt på vår favvorestaurang, den Asiatiska. Lite fler butiker och sedan hem.
 
Väl hemma så tog kära maken hundsvängen sedan vilade vi, supertrötta av tidig morgon, beskeden att cancerresan fortsätter, alla tankar! Jag sov gott i närmare 1,5 timme.
 
Lyssnar nu på ljudboken Skuggorna ruva
 
Bilden och recensionen är lånad från Bokus
 
Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram. Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök. När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen. Skuggorna ruva är den fristående, femte delen i serien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg.

 

JONAS MOSTRÖM är författare och läkare. Sedan debuten 2004 med thrillern Dödens pendel har han nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg och psykiatrikern Nathalie Svensson två serier som vävdes samman i Dominodöden (Lind & Co, 2015).
 
 
 

I morgon får jag kanske svar.....

...Är cancern helt borta? Skölkörtelprovets svar? Hoppas så på att jag får alla svar imorgon. För mig är morgondagen viktigare än dagen när jag opererades, här ställs allt på sin spets...blir det efterbehandling? Framtiden?
 
Idag har vi firat kära makens födelsedag med smörgåstårta och presenter ❤️.
 
Supergod var smörgåstårtan...
 
Vi hade tänkt göra ett insektshotell själva, men här fick vi sporrningen och ideérna av dotter med familj till eget bygge... Whiskyn var god 😉 vi testade en "lilling" ikväll 👍
 
Upp tidigt i morgon, så tidig kväll...Natti alla och sov gott! 😴
 
Håll tummarna 👍

Mår så mycket bättre nu...

...har tagit över hönsens skötsel utom deras vatten, det sköter kära maken då det är för tungt, på tisdag får jag veta om de tror sig fått bort cancern helt. Precis som tidigare oroar jag mig inte för återbesöket, jag får se på tisdag vad de kommit fram till. Orkar som tidigare inte tänka mig vidare i något som jag inte vet något om.
 
Min kära make har fixat ihop vår gamla säng i nya gästrummet, jag planerar inför hur rummet ska se ut och har nu bestämt mig för att slänga massor av böcker. Vi har böcker i dubbla rader i alldeles för många bokhyllor (jag och kära maken har varit bokmalar i hela vårt liv), flera kassar med böcker som inte ryms i huset finns på vinden, nu ska mycket bort, luft och rymd vill jag ha, inte dessa dammhärdar som böcker och bokhyllor är.
 
Hörde för ett tag sedan om uttrycket "dödstäda" det är kanske det jag gör nu, vill inte att barnen ska behöva ta reda på allt gammalt skräp jag samlat på mig genom alla år, när man bor som vi med en stor källare och vind så samlas det en massa "minnessaker". I källaren finns några av min dotters käpphästar hon och kusinen tillverkade  m.m. Vet att jag på vinden har böcker från min skoltid, lågstadiet, skor från "Hedenhös", mina barns babykläder, hur ofta tittar jag på dem? Nästan aldrig.
 
Jag sa åt min man, det vi inte använt/behövt på 5 år kastar vi! Så det är en gyllene regel vi går efter i vår rensning.. 
 
I förrgår eldade kära maken upp en massa skräp från stallet i flera timmar, många eldningstimmar finns framför oss, ett stort bokbål blir det men vissa böcker kommer vi att ge till röda korset eller skänka bort...
 
Två sovande katter med delar av bokhyllan i sovrummet, de flesta hyllorna har dubbla rader av böcker, våra absoluta favoriter av böcker kommer att sparas.
 
 

Vilken toppendag...

...vi gick upp 07:30 och började nedmontera gamla sängen ( vi sa "svinskiten"  mammas uttryck när någon tar åt sig andras ära! ) det var min man som gjorde så gott som allt, vår gamla säng kommer nu att hamna i gästrummet på övervåningen.
Solen sken och höstfärgerna börjar anas på riktigt nu.
Igår åkte vinterdäcken på då vi har haft tre frostmornar redan. Jag sparar inte på vinterdäcken och säkerheten, en tur ned i diket blir betydligt dyrare.
 
Vid 11 rullade en mindre lastbil in på vår gård från sängjätten. äntligen fick vi våra sängar, killarna monterade ihop dem och kollade att elektroniken fungerade, tog med sig allt emballage de var förpackade i. Blev en hel del kan jag lova.
 
Sängarna är ju specialtillverkade  efter vårt eget önskemål så då blir det en liten väntetid, skrev en blogg här när vi kikade och hittade rätt säng.
Här tog jag ett snabbfoto innan vi bäddade i sängarna, sen surrade det glatt i vårt sovrum när vi testade både huvud och fotändar hur långt upp de gick. Det blir så himla bra när man ska dammsuga under sängarna när de är upplyfta och nu slipper man ligga och krypa runt på golvet när man ska dammsuga under sängarna. Supernöjda!
 
Lunch ute idag.
 
Strax efter två var det nästa efterlängtade besök, hårfrisörskan som jag inte varit hos sedan i maj då jag inte kunnat boka in en tid pga alla sjukhusbesök och alla röntgen. Hade tidigare en tid i augusti men fick avbeställa den då jag fick vara beredd på allt och ett eventuellt sjukhusbesök, ibland ringde de från sjukvården på em och jag fick tid till dagen efter, så innerligt tacksam för det och hur fort allting gått.
 
Efter så många timmar i säng en månad före operationen och nu tre veckor efter hade håret farit illa i sängläget, det behövdes klippas upp rejält, jag försökte rädda det så gott jag kunde med flätor dag som natt, men ibland såg det uppklippta håret ut som ett "skatbo" i alla fall.  Min fina hårfrisörska Pia gjorde slingor och klippte det som vanligt galant. 
 
Så nöjd...Tycker själv att jag ser friskare ut nu, min dotters pojkvän sa det även den dagen jag kommit hem efter operationen, - Du ser redan friskare ut och han tyckte de mörka skuggorna under ögonen försvunnit. Kan nog bara hålla med!
 
 

Jag tror inte jag är rädd för att dö...

....Får jag ett besked från patologen som jag hoppas och tror på blir positivt, har nog bara tänkt positivt hela tiden runt min cancer, inte kunnat/velat ta in något annat...... Men om svaret blir ett annat, en aggresiv cancer som de tror spritt sig så kanske jag tänker annorlunda...
 
Tittade på filmen om Alexander igår, så orättvist att en så ung människa drabbas av cancer och dör för tidigt. Tårarna rann....
  
 
Ikväll hittade jag på D-Play Meltzer & döden, började kika på hennes program. Hennes rädsla för döden finns inte hos mig och har aldrig någonsin gjort det, hon tänker på döden var dag. Det finns bara två saker vi vet i livet..har du blivit född så kommer du också en gång att dö, resan där emellan vet vi inget om. Så klart hoppas vi alla på en lång livsresa.
 
Min kompis brukar ta ett måttband och visa hur tiden krympt, vi har slutsträckan på 90 år.. 27 år kvar för oss om vi får ha hälsan kvar.
 
 

Har nu tittat på Mia Skäringers..

...alls tre program om kroppshets.
Är så glad att jag inte på något sätt fallit in i idealet hur vi ska se ut... är 158 cm lång så jag har aldrig drömt om en modellkarriär..
 Som ung hade jag inga som helst problem med vikten, jag kan se idag att kilona jag hade, hade placerat sig rätt (som de oftast gör utan manipulation)
Flera av mina vänner bantade inför badsäsongen, varje sommar skrev veckotidningarna om den perfekta bantningsmetoden. Mina vänner späkte sig några veckor inför badsäsongen, gick ned några kilon och gick upp dem dubbelt igen. Har aldrig haft en tanke på att banta eller försökt....
 
När kilona började skramla på vid 55 års ålder, tänkte jag nog mest på att jag förstört min ämnesomsättning då jag ätit för lite, tappat matlusten ... Stressade jämt, skulle bara och måste bara...När det en dag sa STOPP! sjukskriven för utmattningssyndrom  och alla krafter borta, så fanns inte maten jag struntat i så många år på min världskarta....  jag bara inte orkade bry mig om något så värdsligt som mat, jag orkade ju bara sköta mina uppgifter i vardagen, det var mitt fokus...
 
Jag borde vara supersmal, har ju inte ätit mycket på ca 10 år, inget godis eller bakverk..Min stress förtog all min lust till att stoppa något i munnen. Om jag nu får svar på att min ämnesomsättning pga sköldkörteln är för låg blir jag glad, vill självklart ha en förklaring till varför vikten ökar när jag inte äter något som ska påverka den..Att mina värden varit så bra bevisar väl ändå att det jag med möda stoppat i munnen, tuggat och svalt tillagat av kära maken varit så rätt....
 
Jag har varit ett med min kropp hela livet...Självklart förändras vi med åren och jag har varit nöjd med det, det tillhör livets gång. Övervikten har jag inte förstått var den kommer ifrån, men har heller inte grubblat mig sömnlös över den heller...kanske får jag svar nu... Får jag inte svaret  på var övervikten kommer ifrån, så lever jag med det som jag gjort tidigare utan grubblerier.....
 
Min första häst, fick henne som 9-åring..29 år på bilden..
 
Ung mamma och fru, gul och blå jeans...gissar att jag gör "russinvälling" här min och barnets favotit.
 
Mina kära flätor, snart 30 och jag var nöjd med mig själv och livet vi hade, min kära lilla familj.
 
 
 
'

Så var jag där igen...

....tror mig fixa så mycket mer än jag klarar....Idag var det jag som morgonrastade hundar och släppte ut hönsen, fixade kaffe och morgonmat till hundar och katter, kära maken skulle äntligen få en sovmorgon ❤️.
 
Vilade sedan i några timmar, sa sedan till kära maken ska vi leta efter svamp innan regnet? Sagt och gjort, vi gick ut i skogen och hittade en hel del svamp, svampen  inkluderades till vår middag, så gott ❤️ Enligt läkaren ska jag klara allt då jag blev "titthålsopererad", men om jag fått ett snitt i buken, vad är då skillnaden i inre läkningsprocess mot yttre sår och mina häftklamrar? samma saker är ju borta, livmodern? 
 
Orkar egentligen inte fundera över det, jag har haft ont i dag, gick för långt och det straffade sig.....Gör samma promenad om en vecka och ser om jag fixar det då. Igår var det två veckor sedan operationen...
 
 
.
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0