kort.webblogg.se

Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Hade världens bästa jobb, jobbade med ungdomar och gjorde det i 28 år =) Jobbade med olika former av problem och även beteendeproblem av alla slag. Är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m. m. Har nu slutat mitt jobb!

Sista undersökningen i måndags..

... I uppföljning efter cancern, allt såg bra ut, ultraljudande och fler undersökningar som tidigare...

Då cancern var inbäddad i livmodern så trodde man inte den spridit sig till lymfkörtlar, jag slapp strålning eller tabletter då cancern säkerligen stannat i livmodern.. Sjukvården glömde dock kolla mig om cancern återkommit under tre år.. Fick ett ursäktande brev om deras glömska från 2018 till 2021..Har skrivit om det på bloggen tidigare..

 

 Min läkare var rätt arrogant dagen efter operationen, klappade mig på min mage och sa att fett orsakar cancer...Jag har ju nu gått ned 26 kg sedan förra året då jag inte kunde äta något, smooties var det jag levde på.. Har fått köpt en "sittring" då jag inte klarar att sitta på hårda stolar längre...Som läkaren sa idag, du hittar på egna utvägar i din livssittuatton, jag redovisar inte allt här på bloggen vad vi talade om.... 

 

Min matupplevelse idag är inte i stort förändrad, kött som frysen är full av hoppar jag över, klarar inte konsistensen idag, lax 😞 luktar för mycket.. Torsk (kokt) 💗 äter jag glatt så även få andra rätter..

 

När jag väl fick mina cancerkontroller var min läkare supertrevlig, idag pratade vi om mina djur, att hon köpte kravmärkta ägg..Gillar hon mig? var hon stressad på ronden när hon klappade på min mage efter operationen? Jag gillar henne idag.. Men kanske fjäsk för att inte bli IVO anmäld? Struntar i vilket.. Jag väljer att gilla människor även om de sårat mig och vill verka för förändring.. Jag fick en cancerdiagnos i slutet av augusti, opererades i mitten av september.. är så tacksam för alla röntgen, undersökningar jag fick och en suverän läkare som opererade mig..

 

 

 När undersökningen var klar så gissade jag att kära maken var på Granngården och köpte foder, gick till cafeterian och köpte två räksmörgåsar, en god kopp kaffe hemma och bryta vanligheten att bara dricka kaffe på morgonen utom vid besök..Ringde kära maken och sa att jag var klar, kommer om två minuter blev svaret.. Vi åkte hem, jag släppte ut hönsen, katten Börje kom in, kära maken bryggde kaffe.. sedan mumsade vi på räkmackorna..Orkade bara halva mackan så hönsen blir glada i morgon 😉 men hälften av räkorna käkade Börje upp, han älskar räkor 😊...

 

 

Mille fick min gamla digitalkamera, han gick ut och testade den, resultatet blev denna underbara bild på sötnöten Börje 💗

 

 

Cancerdiagnos vad gör den med din familj?

Har tittat på dokumentären om Patrik Ekvalls fru där hennes bröstcancer tog livet av henne inom några månader, lyssnat även på boken.. Jag fick min cancerdiagnos 2018 i slutet av augusti, blev opererad i mitten av september, jag gjorde som jag gjort i hela mitt liv, stängde ute beskedet

 

Var vecka en massa prov och alla sorters röntgen innan operationen för att se mina värden och lokalisera cancern, vem körde mig till alla mina provtagningar och röntgen MIN ÄLSKADE MAN 💗 Min styrka räckte bara till mig, förstod nog kanske inte hur kära maken upplevde "dödshotet", efter så många år tillsammans skulle vi kanske snart skiljas åt?  Barnens rädsla och tårar, min dotter fick ändra arbetstider, att berätta varför förstår jag till fullo hur hårt det var då jag som mamma/mormor inte kunde vara det jag älskade mest av allt 💗 att vara barnvakt till Mille..

 

Som barnhemsbarn, från två-årsålder fosterbarn med slitningar mellan fosterföräldrar och modern lade jag på mig ett skal att bara lyssna till mig själv, tänka bort vad som kan hända mig.. Inser nu att mitt skal kanske även skadat min egen familj med min orädsla och att det bara är några få gånger som jag visat mitt sköra jag.. 

 

Den enda gången jag grät under vägen från diagnos till operation, var när kära maken sa att innan din operation så ska årets tuppkycklingar bort då de kanske börjar slåss, de var resultat efter det årets ruvningar... Alla djur har gett mig trygghet, varit mitt liv under barndom och de följde med mig in i min vuxenvärld.

 

Min cancer resa från dag ett finns här på bloggen under länken "cancer" Man glömde efterkollen på  mig i tre år, skulle kollas igen i januari i år, avbokade tiden då jag hatar att ha bokade möten två veckor före en kontroll och vi har över 6 mil enkel resa till sjukhuset, är det snöstorm? ishalka? Det är viktigt att kolla sig sa sköterskan.. Jag svarade som det var att ni glömde mig i tre år, så om vi väntar till våren blir det bra sa jag och då vill jag ha ny tid..

 

Jag och kära maken pratade idag när jag berättade vad jag skrivit i min blogg då sade han,med ditt lugn och ingen rädsla stärkte du mig... Jag hoppas jag stärkte mina barn också...

  

Magnetröntgen var det mest vedervärdiga jag någonsin gjort, hörde inget från de hörlurar jag fått på för att slippa slamret, den radiokanalen jag fick välja på hörde jag noll och intet från. Att åka in i det trånga hålet.. Blunda, blunda var min metod, det vedervärdigaste jag varit med om.. Men de fick sina bilder de behövde, självklart tacksam för det 😍

 

 

Är så tacksam att jag fick min operation innan covid, gick drygt en månad från diagnos till operation, 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick ett brev... som skapade ångest och oro...

... Har du haft cancer ska du kollas framåt de senaste fem åren, två gånger om året... Man hade glömt bort mig i över tre år och efter en genomgång dök mitt namn upp.. fick en kallelse tidigare....

 

Ni som kanske följde min cancerresa från augusti 2018 vet att då fick ingen ångest ta plats i mig, jag vägrade tänka på något jag inte hade någon kunskap om, vägrade ta ut någon sorg eller oro i förskott...

 

Idag inser jag att cancern kanske spridit sig och efter tre år är det kanske försent att åtgärda det... Inget jag tänkt tidigare då jag är en mästare på att förtränga allt det obekväma... Men ditt undermedvetna kan du inte lura... Har sovit dåligt över en vecka efter brevet och så även kära maken, vi har mötts i nattens mörker och frågat varandra är du också vaken? Svaret från oss båda har bara varit - Ja! jag kan inte sova...

 

Besökte kvinnokliniken idag, berättade om mina matproblem med smak, aptit och förhöjd lukt som tar bort aptiten... Läkaren trodde som min son att jag haft covid 19, hon hade inte hört tidigare att cancerpatienter haft de problemen.... Min viktnedgång såg vi båda som positivt, men under 15 år har jag ätit minimalt pga stress bla....

 

Allt såg bra ut efter undersökning, när allt var klart åkte vi till min favoritkinarestaurang, maten var super med en hetta och jag tog även om 😄 Sedan åkte vi till Ö och B där jag alltid handlar in hårvårdsartiklar för ett år då de är billigare än våra butiker i samhället... Så härligt att få skrota runt i en affär, två år sedan jag var i storstaden...kikade på alla julsaker de tagit fram, men inget blev köpt förutom nyttoprylarna....

 

En ödmjuk läkare mötte jag som bad om ursäkt flera gånger för deras slarv...En IVO anmälan vore nog inte ´kul......

 

Det mesta fick jag i mig förutom det friterande som smakade noll...Kycklingen var supergod och verkligen het  och det gillade jag 😊

 

Att bara få strosa runt i en butik med mundkydd, känna sig som vanlig 😊💗 UNDERBART 💗

 

 

 

 

 

Många tankar.. och ännu vildkatts framsteg...

En sommar vi inte kan klaga på hitintills 😄 Oftast behagligt att sitta ute, särskilt om kvällen... Himlen vid solnegången är vacker...

 

Idag lyssnade jag på en ljudbok som handlade om en chef inom polisen som haft cancer, där skrev författaren att hade man haft cancer så kunde både hungerkänslor och smaken förändras... Googlade och det stämde, jag fick äntligen svar på mina tankar, Idag smakar allt hemskt om det är kryddat, allt det jag tidigare tyckte om att äta, idag kräks jag om jag äter det 😫 Idag trycker jag i mig smooties med bär, havregrynsgröt med äppelmos, youghurt med sylt och havregryn, igår åt jag faktiskt en pytteportion av mos och fisk med dillsås. Vi provade färska hamburgare idag, tvärstopp... två tuggor och sedan nej om jag inte ville spy av smaken 🤢

 

Minns hur jag och kära maken grillade/ rökte fisk och korv var dag och åt våra middagar ute och vi började i slutet av mars och höll på hela sommaren och det blev så gott.... Det var innan 2018 och cancerdiagnosen.

 

Idag när kära maken var och handlade så kom vildkatten och åt... Förstod att kära maken skulle hinna hem innan katten ätit färdigt, mycket riktigt hörde jag snart mullret från bilen.. Stod i köksfönstret och skulle registrera hur katten reagerade, han fortsatte äta, kikade i andra fönstret och kära maken satt kvar i bilen då han sett vildkatten... Efter 5 min öppnade han försiktigt bildörren, katten fortsatte äta, han öppnade passagerardörren för att ta ut matkassarna, katten kikade upp och fortsatte äta... avståndet var 10 -15 meter från bil till trädäck.. Kära maken gick över den grusade grusgången som knastrar in i huset och katten var kvar 💗

Båda jublade, då vi inte trodde katten skulle ha så stort förtroende redan 😄

 

Nu har vi även flyttat in mat och vatten i ladan, när vi ser att han äter där så slutar vi att mata honom på trädäcket... Då kan vi även avmaska honom och han har en trygg och bra viloplats att tillbringa på då höstregnen och snöstormar kommer...

 

Härlig kväll, vi satt ute till 20:00, sedan kommer myggen 😊 Bosse leker med sin älskade boll..

 

Kvällens vackra himmel 😊

 

Kvällskymmning två dagar sedan 😊

 

 

 

 

 

 

 

Min kära make sa idag...

Igår var det mest sorg och i dag kom även tomheten.... Att gå första morgonsvängen med bara Bosse utan Inez springande framför som hon alltid gjort 😥 Bosse sörjer, han ligger oftast platt som en pannkaka på golvet och vi ser hans sorg, han kan inte förstå vad som hänt... Vår dotter sa idag när jag uttryckte vår oro över Bosse att det har alltid varit ålderskillnad på era hundar och de har överlevt det att någon försvunnit..

 

Idag känns det som om vi inte har någon hund alls, vår kära vakthund har försvunnit med Inez än så länge 😞 Kan inte prata om henne innan det brister till tårar... Mitt älskade äldsta barnbarn skrev till mig, " farmor ring om du behöver prata när du vill" Hon älskade Inez 💗 Både son och barnbarn tog ett sista farväl förra söndagen då de besökte oss, då visste varken de eller vi vad som skulle hända...

 

Kan inte sova klockan är 03:56...

 

Barnbarnet älskade att få köra lydnadsdressyr med Inez 💗

 

Här går hon "fot" och har full koncentration på sin förare 💗...

 

När du stannar ska hunden sätta sig direkt, på rätt plats om föraren 💗

 

En syn jag alltid kommer att sakna 😭

 

Inez som unghund på en övervämmad skogsväg, efter kraftiga höstregn, bada älskade hon 💗...

 

Våra hjärtan 💗💗 För att bearbeta sorgen skriver jag av mig mina tankar som jag gjort för vart djur vi mist, lägger in bilder gråter, Inez blev den femte schäfer som vi förlorat, Erro, Nicke, Nobbe; Arne och nu Inez... Men jag ska vara tacksam ändå för alla hundar blivit gamla 💗

 

 

 

 

 

 

Sådan saknad.... obeskrivligt 💔

Måndagen den 15 mars fick vi diagnosen men veterinärerna på Strömsholm tyckte hennes blodprover och njur och leverprover var så bra att vi skulle ge henne lite tid till (prognosen var 1-3 månaders överlevnad, vi skulle hålla koll på avmagring), hon fick höga doser kortison men hennes tumörer växte ändå och sista veckan magrade hon ur..

 

Vi vill vara vettiga djurägare så i natt när jag blev väckt av henne för hon behövde bajsa och det såg problematiskt ut för henne (vi gav henne paraffinolja vet varannan dag för att lösa upp) och senare på dagen när hon kämpade för att bajsa tre gånger (vilket hon lyckades med) och när hon krökte ryggen såg man ryggraden sticka upp..

 

Vi såg inte att hon hade ett värdigt liv längre, den glada otroligt fina hunden fanns inte mer  Hon somnade in lugnt och stilla på Strömsholm med den hon älskade mest i världen  hennes älskade husse  

 

 Nu är vi mest oroliga när faktum är att Inez inte finns hos oss längre hur Bosse tar detta då Inez var hans älskade styvmamma i över 7 år..

 

Så tomt, så tyst, ingen viftande svans som slår i allt 💔...

 

Vi känner att Bosse är annorlunda, han tittar så fort han går in i sovrummet vilken av hundarnas madrass hon ligger på? 😞

 

Vår gazell, så snabb och vig här söker hon...😍

 

Här jagar hon Milles såpbubblor... Så kul tyckte både hon och Bosse 😊

 

Idag tog vi ett svårt beslut...

... I morgon ringer vi vår distriktsveterinär för ett avslut, Inez liv är inte värdigt för henne längre hon är orolig, flämtar, hennes ögon uttrycker oro... Problem vi inte såg för en vecka sedan utan det är medicineringen som står för de problemen, men det är inte rätt att låta henne lida av medicineringen för att hon kanske ska  få en månad eller högst tre månader till... Tiden vi hade hos Evidensia Strömsholm den 8 april känns som ett halvår bort 😥  

 

När vi ringde för tid hos vår veterinär sist med katten Rambo så fick vi vänta en vecka, kanske blir lika nu i coronatider med Inez, då ringer vi Evidensia Stömsholm som har akuttider, en av hennes tumörer har växt i storlek från en "avokado" kärna till en golfboll på en vecka... Vi ser ju att vi inte har vår pigga glada tjej längre så nu måste vi vara de vettiga djurägare vi vill vara och tänka på henne först och inte på våra känslor för att förlora henne... Tungt är det tårarna rinner 😭 Men vår kära Inez går först och vi orkar inte se hennes oro, det är inte rätt eller värdigt längre...

 

 Vi känner vår hund efter så många år...

 

Här ligger hon orolig och flämtar, vi trodde hon skulle vänja sig med medicineringen men icke...😞

 

Bild från igår när hon fann ro 💗

Vi har definitivt inte landat...

.. I vår älskade hund Inez cancerprognos 😢 Vi är så uppmärksamma på henne, så jag kan se att hon känner vår oro, självklart blir hon orolig när vi inte är trygga i om vi gör rätt, en hund känner in var sinnestämning 😞 Självklart ändras hennes personlighet av så mycket kortison, gissar det tar även på den glädje hon visade innan medicineringen.. Från veterinärbesök och medicinering har hon ändrats på många sätt, men då ser jag det som att medicineringen dämpar henne...

 

När sonen och barnbarn kom idag så hälsade hon och drog sig undan, något hon ALDRIG gjort tidigare...Förra söndagen när de var här innan medicineringen låg hon bredvid min fåtölj hela tiden de var här då hon fått det gos hon ville ha, ville vara med i gemenskapen..

 

Att ha djur, värna om dem och veta om man gör rätt är svårt 😥 Vi har förlitat oss till veterinärerna och deras prognoser.. Ikväll var hon pigg och glad när hon var med mig och nattade hönsen... Nästa verinärbesök sänker de kortisondosen, blir hon mer sig själv då? Frågor vi troligtvis inte får svar på... Ska vi låte henne somna in då? Vad är humanast? Veterinären tyckte att hon hade så bra värden i övrigt att hon skulle få leva ett tag till, kan vi lita på det och att hon inte lider? 11 år med en älskad familjemedlem och vi vill hennes bästa ända till slutet 💗

 

Inez blir den 5:e schäfern som försvinner från vår familj, ingen hund är utbytbar  med deras personligheter.. Vi har haft schäfrar från vi var 21 och 23 år .. Vi har haft turen att de alla blivit gamla och fått leva sitt liv... En klen tröst när man ska ta valet att vännen ska försvinna...

 

En ångestfull dag 😢

Idag var min man till Strömsholm med Inez, Vi kände knölar på halsen igår, då ädsta barnbarnet frågade om inez fått dubbelhaka? De konstaterade idag att hon har lymfkörtelcancer, då bara en får besöka djursjukhuset, men vi hade båda bestämt att har hon cancer, så avslutar vi hennes dagar  Men veterinären tyckte hon var så pass bra och blodproverna var bra, även njurar och lever så att vi kunde ge henne några månader till, hon ska äta kortison som dämpar tillväxten och som kanske krymper bölderna...

På hemgångsråden vi fick stod det prognos på 1-3 månaders överlevnad.. Vi kommer att hålla stenkoll för lida ska hon inte göra.. I morse när de åkte visste jag inte om det var sista gången jag såg henne  Kan bara säga att det var en förfärlig dag innan jag visste att hon kunde komma hem igen.. Lyckan när kära maken svängde in på gården och jag såg två öron sticka upp i bakluckan Hon fyller 11 år i april...

 

Veterinären berättade att hon även haft en hund med cancer som överlevde i ett och ett halvt år, men jag gissar Inez har åldern emot sig, vi tar tacksamt var dag, var vecka, var månad vi får med henne som en gåva  Kära maken berättade att när de vägde henne satte hon sig lugnt på vågen, hon väger 30,4 kg.. När de tog prover satt hon lugnt och sa inte ett knyst, hon är makalöst lugn... Tjejerna som tog proverna och rakade henne gillade henne skarpt och var imponerade av hennes lugn .. Hon hade magrat ut lite över ryggen tyckte veterinären, vi skulle ge henne mer och mer mat, när hon ändå magrar ur är det dags ... 

 

Vår fina Inez...

 

Här syns rakningen där de provtog en böld... Husse hämtar posten och hundarna har full koll...

Ett år sedan...

... Jag opererades från livmoderkroppcancer just idag...

 Själv hade jag inte kommit ihåg det, utan FB påminde mig, med den knäppaste kommentar jag någosin levererat på FB, fortfarande borta av narkosen.... men för att mina nära och kära såg att jag fortfarande levde och mådde bra ......

 

Jag förträngde och orkade inte ta till mig cancern när den fanns där, det har jag inte gjort senare heller så kanske inte så underligt att jag inte tagit till mig datum...

 

Jag lever när jag lever 👍❤️😊   

 

Idag kom Mille, han låg helt rätt hela tiden, runt 7... Han följde vägen de grävt ned fibern, hundarna sprang oroligt runt på gården då de inte fullt kunde övervaka honom...

 

Middagen blev pannbiffar och potatismos, han orkade dock inte äta två (dl potatismos /hemlagat) som vi räknat på, blev en matlåda till imorgon, och en hand russin som kompensation på de kolhydrater vi räknat på... Ringde och pratade med dottern om missen så hon har koll under kvällen om värdena sjunker....

 

Vår vardag... bilden lånad här

Familjens årliga kräftskiva...

....hade vi idag..

Igår kokade jag ny kräftlag och den blev supergod 👍

 

Blandade alla ingredienser och gick ut till landet och plockade flera liter dillkronor, så mysigt att  plocka in dem, 2 minuter färska innan de hamnade i kastrullen 👍 Strax efter steg en härlig dilldoft sig i hela huset, när lagen svalnat åkte den och kräftorna ned i två kastruller, sedan ned i matkällaren över natten...   

 

Kokade lag på 5 liter då 3 kg kräftor skulle dra i lagen för godare smak.. Kräftorna fick dra i den hela natten och fram till 4 på em, då vi samlades...

 

Så gott allt blev! Mina vitlöksbröd finns dock inte med på bilden, de är i ugnen, gör oftast vitlökssmöret själv, dotter eller barnbarn 👍, mycket salt och mycket vitlök på baguetterna 😋👍 Alla gillar dem 😁

 

Den godaste västerbottenpaj jag någonsin ätit, dotterns pojkvän hade gjort den, med viss (liten) hjälp från dottern, på hälften kantareller en del utan, då de de yngsta i familjen inte gillar svamp.... 

 

Så fint och aptitligt med färska dillkronor till serveringen 👍 , har inte ens plockat hälften av alla dillkronor från landet, resten som står kvar självsår landet till nästa år 👍 

 

Förra året blev det ju ingen familjekräftfest, jag åkte ju på olika röntgen hela tiden, var supertrött och låg ofta till sängs, canceroperation den 12 september och återhämtningen som tog sin tid 😞

 

Därför så glad att vi fick denna möjlighet igen att som familj med en tradition få träffas, prata, skämta och skratta, äta gott....Min stol stod inte tom i år, är så tacksam 👍

Värt att lyssna på....

Jag brukar inte lyssna på "sommarpratarna" i år har jag gjort det.

 

Denna sommarpratare berörde mig mest, beskrivning av Magnus Ranstorp; Statsvetaren och terrorexperten tar oss från uppväxten på skånska landsbygden till Belfast, Gaza och CIA-högkvarteret i Langley.

Han berättar om sin väg till en idag mycket framskjuten position i den internationella forskningen och nyhetsbevakningen – men hur han samtidigt själv hamnat på USA:s ”svarta lista” och hudflängts i svensk debatt...

 

Citat från hans sommarprat: ”Jag tror inte längre att terrorismen går att eliminera. Det går bara att leva med den. Det viktigaste är ändå att vi som samhälle står samman och inte låter hatet splittra oss.” lyssna!

 

Bilden lånad här

 

Fanns även en sommarpratare till jag fastnade för, tårarna rann hela tiden...Stina Wolter och hennes engagemang i en 8-årig cancerdöende flicka, de fick för första gången kontakt i programmet "Karlavagnen" Stina följde och stöttade denna flicka till hennes död..Lyssna

 

Beskrivning av Stina Wolter: är en produktiv konstnär, föreläsare och känd kroppsaktivist med många följare i sociala medier. Aktuell med serien Kroppskontakt i P1 i sommar och författare till boken Kring denna kropp.

Har haft åtskilliga utställningar i Sverige och utomlands. Har utformat altarplatsen i Korskyrkan i Uppsala och undervisar i konst sedan 90-talet.

Stina har hörts i Sveriges Radio mer än ett kvarts sekel och är en av programledarna för Karlavagnen i P4. Lett frågeprogrammet Otroligt antikt på SVT.

 

Bilden lånad här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sov gott fina Agnes ❤️

Nu har vi städat....

......och tvättat huset från golv till tak, vi tog in julstädningen här också när vi ändå gned på att ta bort alla flugprickar och hundarnas alldagliga nedskitande....

 

I morgon firar vi 30 år på gården och vi la även till att jag är cancerfri i firandet med våra barn, barnbarn och med några av våra närmsta vänner som  ställt upp för mig till 100 %  under både utmattningsyndromet och senare under cancerdiagnosen.

 

All maten är beställd från Catering, för mig räckte det med städning och planering inför dagen så maten lejde vi bort.

 

Hoppas på en fin fest med nära och kära imorgon 👍❤️

 

 

 

Champagne är inköpt så även en alkoholfri och pommac till barnbarnen, men skåla ska vi alla göra för 30 lyckliga år på "farmen" med vår familj, vänner och alla våra djur 🥂

 

 

November-grått...

....Mörkt hela dagarna....Har den senaste veckan varit uppe sedan jag vaknat tills jag lägger mig, har straffat sig (igen) Har ont på vänster sida, en stickande smärta emellanåt, vad beror den på? Vet inte, tänker var dag att i morgon ska jag vila mera, men det blir inte så då det finns så mycket roligare jag kan göra.

 

Har skippat sociala medier mer och mer, vet inte när jag gjorde ett instagram inlägg sist 🤔 Försöker lite "haltande" hålla igång facebook, men inläggen sker med flera dagars mellanrum.

 

Även här på bloggen kommer det nog att "halta" en hel del och inläggen blir färre. Jag måste landa tillbaka till så mycket nu. Tiden före cancerdiagnosen, oron om vad som händer i kroppen, diagnosen, alla undersökningar och väntan på svar både inför diagnos och operation.

 

Alla som har genomgått samma resa med cancer säger att du kommer att "dippa" förr eller senare och jag tror jag står där nu, orkar inte vara social utan orkar bara bry mig om det som ger mig glädje för stunden. 

 

Det här ger mig glädje, två goda vänner, Inez och Gustav som sover gott i varandras värme ❤️ Vi har kastat ut de gamla madrasserna som luktade skunk/hund 🤢, så nu har hundarna fått nya 👍  Djuren får mig att känna så stor glädje var dag ❤️ I förra veckan fick vi 13 ägg av 17 höns på en dag, ett under i novembermörkret 👍

Idag orkade jag inte vänta längre 😕...

.....Ringde till kvinnoklinkiken till min kontaktsköterska och berättade att jag väntat så på telefon från opererande läkare för att få en tredje slutgiltig prognos. Hon bad om mitt personnummer och gick in i journalen, hon berättade att min läkare skrivit ett brev till mig och postat det i fredags, har du fått det ännu? frågade hon, -nej! svarade jag. Vill du att jag läser vad hon skrivit frågade sköterskan, om jag ville... Det stod att min cancer inte vuxit så långt in i livmoderväggen så då fanns det inte någon risk för spridning och då behövs inte heller någon form av efterbehandling.

YIIIIPPPPIIIE! Så glad, högsta vinsten man kan få 🤣!

 

Kära maken undrade vad vi skulle ha till champagnen för att fira? Ingen mat sa jag men gärna ost och kex...I kväll har vi firat, så glada ❤️ vi får se när glädjebeskedet har landat helt hos mig.

 

En glädjens skål 😁🍾🥂 

 

Gott var det 😊

När tänker du lägga dig inatt?

.....Jag vet inte svarade jag, jag lägger mig och sover när jag vill svarade jag kära maken, som barn / ungdom satt jag ofta och tecknade bort helgkvällarna och halva nätterna....Jag har alltid gillat helger och friheten de gett mig att få vara uppe så länge jag vill.

Jag sköter om våra djur, väckarklockan ringer varannan dag, jag låter hundarna göra sina behov, öppnar åt hönsen, ger hundarna mat, kokar kaffe sedan klär jag av mig och sover igen...

 

Vi har olika dygnsrytmer kära maken och jag,...oftast har det varit berikande i vår vardag....Men just nu kunde jag nog sova dygnet runt..Tröttheten är konstant.....

 

Bilden lånad här

Många har varnat mig....

 

 

 

.....Du kommer att bli så trött efter cancerresan..Jag har nog blundat för det, kunde jag hålla humöret uppe mitt under en cancerdiagnos och ha tro, tillit och hopp att klara den så ska jag nog få må bra när cancern ser ut att vara besegrad? 

Är det höstmörker eller alla de krafter jag la ned på min sjukdom som gjort mig så trött nu? Vill ju fira våra 30 år på gården, mitt hem, min trygghet i världen....

 

Pratade med L...... igår och berättade för henne att idag hade vi fått 11 ägg, så konstigt sa hon, pratade just med en kompis och hon hade bara fått ett ägg på 14 dagar...

11 ägg på en dag, rekord för oss av våra fina höns vi har just nu....

 

Ingen läkare har ringt ännu, förlitar mig på att sista diagnosen läkaren ringde om gäller fortfarande och att jag inte behöver efterbehandling. Däremot duggar undersökningar in från sjukhuset där de vill att jag ska svara på enkäter,  innan operationen och efter  Innan jag fått ett slutgiltigt svar från sjukhuset ang,. min cancer så kan de glömma mina svar....

 

Igår tog vi upp sista potatisen, så grymt stora! En potatis kan räcka till en middag...Vi gjorde en potatissoppa med lök, blev bara så sugen..Småpotatisen kokar vi till hönsen..

 

Så grymt stora potatisar, vissa större än min hand..Men så här sent har vi aldrig plockat upp potatis. tidigare.....

 

 

 

 

 

Champagne flaskan är fortfarande...

....inte öppnad. Har inte fått telefonsamtalet ännu eller det slutgiltigta beskedet från min läkare angående eventuell eftervård.

 

Var nyss ut med hundarna (22:15), älskar bara räven som retas med dem... Hundarna far ut i mörkret som två

skällande galningar och räven svarar dem lite kaxigt på betryggat avstånd. Räven vet att det finns ett staket emellan dem.

 

I två dagar efter det jag gått upp på morgonen så har jag varit uppe hela dagen tills jag lagt mig på kvällen, har straffat sig idag..Haft ont, men idag blev det bara sen eftermiddagsvila.

 

Har ju ingen aning om när mitt inre är läkt, när jag kan börja lyfta saker? Gå längre promenader?  Det enda jag fick i information på sjukhuset efter operationen är att jag får inte ha samlag på 8 veckor ( har inte haft en tanke på det, precis som efter mina förlossningar så tar det sin tid att läka ) eller använda tamponger ( varför skulle jag göra det? frågade jag, jag har ingen livmoder kvar?)

Inte lyfta för tungt...Vad är för tungt? 1kg, 5kg, 10kg eller 20kg? 

Jag får helt enkelt lita på min kropp, gör det ont så tar jag det lugnare annars försöker jag komma tillbaka till vardagen sakta men säkert.

 

.

 

 

Eftersom jag själv är tvilling blev jag nyfiken på boken Istvillingar, det blir ett Njaaa! Lite för mycket för min smak om spökerier och det fördolda inför den andra tvillingens död.

 

Bild och recension lånad här

 

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

S. K. TREMAYNE är journalist och författare, bosatt i London. Istvillingar utkommer i år i en lång rad länder.

"nästan olidligt ruggigt. Tremayne växlar mellan makarnas perspektiv vilket ger en extra dimension. Men framför allt är detta en uppvisning i att skickligt bygga upp en riktigt läskig stämning."
Cecilia Gustavsson, Aftonbladet

"spänningen är gastkramande. En smygande otäck känsla av att inget är vad det verkar greppar tag i läsaren, och man kan bara inte släppa den här finurligt uppbyggda romanen med övernaturliga inslag. Inget för mörkrädda och lättskrämda. Men sjukt bra, spännande och vemodigt."
Maria Zaitzewsky Rundgren, 

  

 

Just nu lyssnar jag på... "En tillräckligt vacker dag för att dö" av Jeanette Lindblad, har mer än hälften kvar av boken, så jag kan inte ge ett rättvist omdöme än.

 

 

Bild och recension från Bokus

Hon är ung, blond och reser runt i världen och försörjer sig som designer. När Jeanette Lindblad kommer till Brasilien möter hon Carlos - den vackraste man hon någonsin sett. Hon blir handlöst förälskad, de flyttar ihop, och hon blir snabbt med barn. Men det finns en hake: Carlos är medlem av kokainmaffian. När han misshandlar henne första gången får hon en chock. Snart har misshandel, vapenhot och polisjakter blivit vardag. Ensam i en annan världsdel, utan stöd från svenska myndigheter, kämpar Jeanette Lindblad för sitt liv - och för sina två barns.

 

Nu blev det ett uppehåll....

....på bloggen.

 

Behöver landa i mig själv...

Vet att jag kommer att få ett tredje samtal från min opererande läkare då hon fått två bud från specialisterna angående min efterbehandling, hon vill ha ett tredje besked för att ge mig ett sista lugnande besked...vågar inte korka upp champagneflaskan än som jag köpt. 

 

Har förberett för att vi ska få säga "fuck cancer" 👎

 

Den 24 september plockade vi in alla tomater, jag tog skott till nästa års odling, natten efter den 24 hittade vi alla växter frysta och förstörda efter frosten, tur som fasen hade vi..... vi skaffade en timer så växthusbelysningen inne ska slå på klockan 6 på morgonen och släckas klockan 20...Hitintills har vi inte fått den att fungera som vi vill, den lyser dygnet runt 🙄...

 

 Här får tomaterna mogna med ett rött äpple i mitten.

 

Tomatplantorna i bakgrunden, några av morötterna och den sista gurkan 😊 Klockchilin i källaren på vinterförvaring levererar massor fortfarande.

  

 Sista skörden av spetspaprika, tagit frön för nästa års odling.

 

Dagarna rullar på, är uppe i 8 timmar i sträck, ibland gör jag för mycket och det straffar sig...

Lite bilder...

 

Mys Gustav, han ska alltid ligga tätt intill mig så vi får värmen från varandra 😍

 

 

 

Höstdimma, ute med hundarna på morgonen...dimman lovar en härligt solig dag 👍

 

 

Hönsen och tupparna springer fritt här på gården som vanligt, pappa och son på bilden och två unghönor ❤️ Till alla som har höns och undrar, tupparna håller sams...