Skrev ju om....

....mina ätproblem tidigare...Som jag sa till doktorn i tisdags, när jag bodde hemma som ungdom så åt jag frukost, lunch, middag och kvällsmat... När jag flyttade hemifrån så åt jag oftast lunch och något till kvällen.. Kära maken har oftast lagat mat till oss och barnen men jag åt oftast bara två ggr per dag, jag jobbade hellre med utejobb på gården, mocka stall, stänga hagar m.m... Jag hade inget behov av att "banta" men var inte sugen på något helt enkelt... Minns en gång på höskullen när jag var 25 år och skulle ta ner hö till hästarna vid 17 tiden, kallsvettades och höll på att svimma av slitet... då slog det mig att jag åt vid 16-tiden igår och hade inte ätit sedan dess...
 
Med stressen på jobbet blev matsuget ännu sämre, oftast blev det bara skollunchen som slank ned på en dag... Efter cancern så blev matlusten sämre och sämre.. Denna vinter har jag struntat i att äta flera dagar i veckan, har lagat mat men inte kunnat äta den, då risken för att spy varit överhängande då maten kväljer mig... Har spytt flera ggr i veckan, en cm gurka fick mig att spy och ett blodkärl i näsan spräcktes pga av kramperna då det fanns inget att spy upp...
 
Dagen efter när jag gick upp från sängen forsade blodet ur näsan, då sa min oroliga man nu kontaktar du läkare! Det gjorde jag och fick en tid 1,5 vecka efter samtalet...
 
Vi satte oss ned och pratade, jag sa att jag insåg att det inte var hållbart, lovade att börja äta det jag kan och inte mår illa av... Började äta frukost, naturell yuohurt med havregryn och äppelmos eller rostad smörgås med smör och ost, skaffade blendern och gör goda smoothies med bär eller frukt, havregrynsgröt med äppelmos och mjölk... Äter frukt..
 
När jag träffade läkaren berättade jag allt detta, hon frågade om jag haft halsbränna, det har jag inte haft, inte heller ont i magen..Blodtrycket var 120/80 helt suveränt... Fick tabletter mot illamående, till viss del lugnande, har aldrig tagit lugnande medel.. Ta dem inte sa min man, det har jag inte heller gjort, nu tycker jag att jag själv börjat räta till mitt ätande med rutiner jag inte tidigare haft... Kan jag inte äta kött längre så kan jag leva med det, det klarade folk förr... Väntar på besök till en dietist...
 
Jag och en av mina hästar, tänkte aldrig på vikten utan var nöjd med mig själv, 26 år på bilden... Med det rörliga liv jag levt med ridning, mockning av stall m.m och andra utesysslor, hundpromenader så har vikten hållt sig bra fram till ca 45 års ålder, där tog stressen och mindre ork över, åt mindre och orkade mindre, då kom de extra kilona...

RSS 2.0