kort.webblogg.se

Sov så himla gott inatt och på förmiddagen, vaknade 10:20. Tog kaffe ur termosen som kära maken fixat när han vaknade i morse, nu gick han med hundarna förmiddagssvängen. Drack kaffe och lyssnade på ljudbok i sängen.

 

Hörde en tyst knackning på dörren, till min stora glädje var det min storasyster Bia som stod där  En stor kram blev det och jag fick nybakade bullar av henne  - bullarna ska du ha när du får besök av vänner efter operationen sa Bia. Så omtänksamt  Men jag plockade allt ut några bullar så vi fick till fikat 😍. Mycket att prata om som vanligt 😉 

 

 

Resten av dagen har tillbringats i sängen med några telefonsamtal och ljudboken 1793 av Niklas Natt och Dag, en hemsk bok om mångas levnadsförhållanden på 1700-talets slut 😱

 

" 

Bellman noir i makaber historisk mordhistoria

 

 Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

 

 Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

 

 Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

 

 Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

 

 1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmyckeoch ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

 

 ”Jag rekommenderar den starkt. En märkvärdigt bra bok. Till att börja med väldigt bra tidsskildring och sedan väldigt välskriven.”

 

 

Leif GW Persson "

....livmoderkroppcancer, fick det konstaterat i fredags på läkarbesöket. Inget unga människor brukar få utan oftast kvinnor som genomgått klimakteriet, vi som fått mens som unga (jag var precis fyllda 11 år när jag fick min första mens) eller om du har din sista mens väldigt sent, 1400 kvinnor drabbas varje år, blödningar och smärta är ett kännetecken. Läs här. Därför upptäcks denna cancer ofta tidigt och kan oftast behandlas med goda resultat.

 

Det jag vill att du ska kolla upp är - har du sjuk och skadeförsäkring genom facket? Eller en egen försäkring gällande sjukdom eller skada.....Då har du rätt till ersättning för de flesta cancerdiagnoser, ring och hör efter hos ditt försäkringsbolag...

Skaffa blanketterna du behöver och låt din läkare fylla i diagnosen.

 

Jag är ännu inte opererad men diagnostiserad och det ger mig rätt till ersättning idag enligt försäkringsbolaget.. Har skickat in blanketten.

 

Enligt mitt försäkringsbolag (Folksam) ger de en engångsumma som du får göra vad du vill med t.ex resa, ersätta sjukhuskostnader, göra det som känns bäst för dig.

 

Vet att det är tufft att hänga på 68:onde plats i telefonkön till sitt försäkringsbolag...Men se till att du får det du betalat till i så många år, din rättighet   

 

 

 

 

 

....som möjligt men får vila så mycket mer då jag blir trött och magen sväller och gör ont... Jag orkar inte oroa mig för det jag inte vet vad jag ska oroa mig för? Kan faktiskt förtränga cancern i vardagen, den finns men får inte ta över på något sätt förutom alla läkartider och undersökningar.

 

Jag vet genom mina läkare att ska du ha cancer så är det livmodercancer, den cancerform som oftast kan botas, tror min cancer är inbäddad i livmodern som jag förstått av läkarna....

Min far hade en magsäckscancer, inbäddad den också i magsäcken, han opererades, inga cellgifter, strålning eller någon form av efterbehandling...16 år efter mår han fortfarande bra.

 

Just nu tar tar jag allt från dag till dag...alla röntgen och undersökningar.... Vill bara få en operation så fort som möjligt och få bort skiten...Undrar hur länge cancern funnits i min kropp? Måste komma ihåg och fråga vad läkarna tror?

 

Jag lever här och nu, gör det bästa för mina nära och kära med de små medel jag har kvar av ork men det är gott nog tror jag...

 

Många tankar som far runt i natten.....

 

 

 

 

 

 

......Förberedde genom att vila hela förmiddagen då vi skulle åka till Örebro efter 15 och äta lite gott och fira henne, sedan skulle vi hämta lite grejer hos pojkvännen inför flytten på torsdag. Dottern lämnade även kvar sin bil så han kan köra de sista grejerna.

 

Vi väntade in pojkvännen då han kom från jobbet, lite kul att sitta där och kolla stadslivet.

 

Lugn morgon med fasta.

Hade tid klockan 13  på röngen, hittade snabbt rätt till röntgen i sjukhusets enorma labyrinter. Fick gå direkt till väntrummet för magnetröntgen, så det small och brakade där.. Blev snabbt inkallad och fick fylla i ett frågeformulär, sedan av med kläderna men jag fick behålla trosor och strumpor på, påpekade att jag har en sportbehå utav bara tyg, så jag fick behålla den också och fick en stor grön rock att sätta på mig.

 

 

Väl inne vid röntgen hade de som vanligt svårt att hitta en blodåder, båda armvecken användes, den första gav upp och en annan kom och lyckades sätta in en kanyl (för kontrastvätska senare), även en spruta i låret för att lugna tarmrörelser. Fick order om att ligga blickstilla hela tiden under röntgen.

Jag lades tillrätta i maskinen, fick proppar att stoppa i öronen och hörlurar på det, fick välja radiokanal att lyssna på. En stor (rätt tung) platta som täckte mig från nedanför brösten till knäna lades på. Så åkte jag då in i maskinen, när jag såg hur långt in jag måste åka bestämde jag mig för att blunda hela tiden, en röst sa i hörlurarna -denna bild tar 8 minuter....Det började slamra och braka runt mig, hörde inte ett skvatt av radion i hörlurarna, tyst några sekunder sedan en röst igen - bilden tar 5 minuter och så fortsatte det med 2 min och 4 min bilder osv...De två sista bilderna togs med kontrasten) 45 minuter tog röntgen.

 

 

 

.....Lördagen tillbringades nästan hela dagen i sängen, när magen svullnar får jag oftast ont, gissar även att tumören sitter på vänster sida då det är där jag har ondast. Jag förströr mig med ljudböcker, surfplatta och mobil.

 

Idag gick jag ut i solskenet en stund och vaktade kycklingarna och hönsen på gården, två stora rovfåglar flög över oss och skrek men de vågar sig inte ned när vi och hundarna är ute . Sedan sängen igen, har haft sällskap av två gosiga katter som bara älskar att sova nära mig  Men eftersom jag far upp och ner ur sängen flyttar de sig efter någon timme så de får sova ifred utan en bökande matte.

 

I morgon magnetröntgen så de kan lokalisera tumören och så läkaren ska se var den sitter inför operationen. Har nog inte heller gjort en magnetröntgen tidigare så det blir också en ny erfarenhet. Vi har bestämt matställe till imorgon, de serverar supergott käk, ni får se  

 

Uppe strax efter 7, ut med hundarna och ut med hönsen. Så fort man öppnar ytterdörren slinker en katt in efter nattens bravader.

Gjorde oss iordning sedan bar det av till Västerås sjukhus.

 

Som vanligt var jag där 30 minuter innan utsatt tid, satt och kikade på mobilen i det överfyllda väntrummet då jag känner två mjuka armar om min hals och hör en röst viska i mitt öra - Hej älskade syster  Kikar upp och får se min älskade syster Jane stå där med sin man    Tårarna började rinna av glädje, de hade åkt från Stockholm för att stötta mig idag 

 

Frågade Jane om hon ville följa med mig in till läkaren och det ville hon, läkaren berättade att enligt skiktröntgen har de endast sett en tumör i livmodern, sen lite beroende på var den sitter bestäms det vilken kirurgi det blir "titthåls" eller "större operation", oavsett ska hela livmodern bort. Läkaren förklarade att såg hon inte tillräckligt på ultraljudet idag så kommer jag att bli kallad till magnetröntgen för att där lokalisera tumören.

 

Så upp i gynstolen, de sökte med ultraljud men förstår att bilderna var nog lika "dimmiga" som förra gången så läkaren sa att jag måste få en magnetröntgen. Min syster frågade om köer till operation, finns inga sa läkaren men till magnetröntgen är det kö. Inom två till tre veckor trodde läkaren att jag skulle opereras.

 

Jag hade skickat min man till Granngården för att köpa djurfoder och några fler ärenden innan han skulle hämta mig. Orkar inte gå i affärer så mycket så han får besöka de ställen där inte jag behövs och där vi inte behöver ta beslut ihop. Jag och Jane och hennes man tog en fika på sjukhuset, ringde kära maken och sa att nu är jag klar! Höll tyst om den glada överraskningen, såg min kära makes glädje när han fick se vilka som kom i mitt sällskap ut från sjukhuset  

 

Vi åkte direkt och tittade på sängar, vi ska ha en ny säng har vi bestämt, tre butiker var vi in i Sängjätten, Mio och Kungssängen, Min systers man är en bra prutare så han prutade även ned sängborden som inte ens var med på rea    I den sista butiken vi besöker ringer min mobil, från röntgen  Kan du komma på måndag? Självklart kunde jag det, fasta 6 timmar innan, inga problem! 

 

 

Det blev en säng från Sängjätten som är höj och sänkbar i alla ledder, det bästa är att man kan höja den så det går lätt att dammsuga under den. Vi valde till en gavel i trä då vi inte vill ge katterna det stora nöjet att använda en tyggavel som klösbräda 😉 Bytte även ut tyget mot konstläder så det blir lätt att torka av  Vi får den om 6-8 veckor och då monterar de upp den hos oss och kollar att elektroniken fungerar.

 

Bilden lånad från sängjätten sängen vi köpte.

 

Efter avslutad affär skulle vi käka på asiatisk restaurang, mysigt och gott  När vi åt så kände jag hur magen började svälla, tröttheten kom krypande 😴 När vi satte oss i bilen sa min syster och strök mig över kinden - Nu är du ordentligt trött, det ser jag? Ja! Sa jag det är jag.

 

 

Vi har skaffat högspänningsskydd men det hjälper inte mot " direktträffar" på gården berättade vår elektriker, med två direktträffar av blixten denna sommar är jag lika orolig som vanligt 😱  Rysk roulette känns det som, klarar vi oss denna gång....eller inte! Naturens makter kan vi människor än idag inte rå på.

Blir inget blogginlägg idag. Mådde skit igår och berättar om det senare. I morgon åter ett ultraljud av livmodern hoppas de ser bättre denna gång än första gången jag var inne 👍 

 

....kära maken och jag i den situation vi hamnat i med min cancer... Vi har varit tillsammans sedan jag var 19 och kära maken 21...Efter ca 10 år av disskussioner om meningskiljaktigheter var vi så klara över var vi stod...fanns inget att diskutera mer. Gissar att våra barn inte hört några allvarliga trätor.

 

Men det har funnits situationer då stressen/rädslan behövt utlopp från oss båda, det har oftast varit när vi lastat djur på transport till hagar eller tävlingar, så rädda för skador på hästar eller kalvar, när de väl varit inne har vi oftast berättat den andras fel i hanteringen och som idag, där pös rädselventilen över om torsdagens missade samtal från kvinnokliniken och då sa kära maken. - Men varför har du inte kollat mobilerna, samtalslistorna? - Jag brukar inte svara på dolda nummer svarade jag...(nu gör jag ju det om jag hör dem) I torsdags kom ju även spisen, en stor glädje och distraktion, har ofta kommit på att min mobil är ljudlös då det är så lätt att komma åt knappen...

Men sjukhuset har ju mitt hemnummer som läkaren ringde på i onsdags och som jag uppgett i vart samtal till Kvinnokliniken, varför ringde de inte på den? Den kan jag inte sätta på ljudlös?

 

Någon undrar kanske varför vi inte varit oroliga över våra barn? Det behövde vi aldrig vara, vi bodde på landet, de visste att vi föräldrar alltid hämtade dem från olika aktiviteter, de har aldrig någonsin gjort något som fått oss att vara oroliga över dem under tonåren ❤️ Jag ger våra barn en så stor kredit till sitt eget tänkande och omdöme ❤️ 

 

 

......har varit så trött. Är uppe någon timme sedan blir det sängen med en ljudbok i någon timme. Idag var vi barnvakt då dottern jobbade och skolan inte börjat, kära maken gick upp före 7 och tog emot honom. Jag sov vidare.

Medicinen som ska stoppa blödningarna tycker jag fungerar dåligt.

 

Väntar på operationsdag, hoppas på kallelse för var dag, vill få detta gjort snabbt så jag kan börja vara människa igen!

 

Till min förtvivlan ser jag nu medan jag skriver, när jag slår på min gamla telefon att kvinnokliniken sökt mig 7 ggr i torsdags, vet inte vad de vill, får ringa direkt i morgonbitti klockan 7. Är rädd för att jag missat en operationstid.

Fan, fan...

 

 

 

Jag gissar att var cancer/cancerform har sin egen upptäckt. I slutet av april tänkte jag att jag skulle vara behjälplig maken och klyva veden.. Jag klöv ved en dag, man böjer sig, lyfter tungt..såg blodspår i trosorna. Inte mycket...men jag reagerade.  Sa ifrån att jag slutar klyva då det påverkar kroppen, trodde det var livmoderframfall då jag varnats för det i sista livmoderhalscancer kontrollen i mars-april förra året.

 

Så blev allt bra igen, lungt vilade jag mig mot att jag bör nog inte lyfta tungt. Så fick vi våra härliga "dunbollar" kycklingarna...jag "bubbade " dessa tunga burar flera ggr per dag för att kycklingar och hönor skulle vara ute/instängda.. Blödningar igen. Kära maken sa ifrån, jag lyfter allt tungt hädanefter och så blev det.

 

Var inte på något sätt orolig, har man haft lyckan att föda barn två ggr så inte BB:s personal knappt hunnit med, varav sista barn är fött på tre minuter så ska jag väl få något straff, ex. livmoderframfall.  Luther sitter nog där och knackar på min axel och ger mig exempel på att livet inte ska vara så lätt.

 

Så blev det då semester i Danmark, UNDERBAR, men ju mer jag gick och rörde mig så blev mina problem mer påtagliga, fler blödningar. Dottern och Mille fixade alltid min väska till hotellrummen så jag slapp lyfta tungt. Ringde kära maken var kväll men berättade även en gång också att jag skulle kontakta sjukvården när jag väl kom hem.

 

Jag ringde inte direkt som ni nog sett av min blogg...Det blev bättre och jag tänkte, lyfter inget tungt så funkar det nog..promenader med hundarna ska nog fixas.Det gjorde det inte!

 

Ett bra tips från en vän som gått igenom detta och även operation, bär aldrig bara mörka trosor, i så fall använd trosskydd. Hade jag enbart haft mörka trosor så hade jag nog inte sett blödningarna utom i slutet.

 

 Gissar att detta är min form av cancer då jag har en tyngdhetskänsla i magen och det även gör ont ibland, I min fluffiga hjärna har det bara funnits livmodercancer, samtalet med läkaren var snabbt på telefon. Överraskad så lyssnade jag nog inte så noga...Cancer får nog alla att stanna upp! Att misstänka diagnosen och få den bekräftad är två olika saker... Men nu vet jag vad jag har att förhålla mig till. Men jag är inte rädd..Så många som klarat denna cancer efter operation. Har den spridit sig i kroppen, då kommer jag ärligt att skriva om hur jag förhåller mig till det!

 

....06:30 kom Mille, kära maken var redan vaken och tog hand om honom. Jag somnade om och sov. När jag vaknade åt vi frukost för Mille var inte hungrig när kära maken frågade honom tidigare. Gissar att mina frukostförslag är lite godare (onyttigare) och därför väntas jag ut tills jag vaknar.

 

Sedan gräsklippning av maken och Mille körde grästrimmern, så fint på gården nu. En ännu tröttare dag idag än igår, men jag har insett i min tröga utmattningsdrabbade hjärna att om jag förlorat för mycket blod inför en operation så får man nog en blodtransfusion så värdena förbättras.

 

Imorgon blir det flytt av saker, dotterns fina pojkvän är inne på slutspurten nu att flytta till vårt samhälle och henne. Kära maken hjälper dem att köra sakerna med släpkärra, han är grym på att backa med kärror efter alla år med hästtransporter då dottern tävlade.

 

 

 

.....Vaknade 10:30, kände mig inte på något vis utvilad 😣 Kära maken hade skött morgonsysslorna med djuren som vanligt och fixat frukost ❤️

 

 

 

Men på eftermiddagen kom dagens höjdpunkt, vår nya spis. Vi valde en gammeldags spis med hederliga spisplattor, vill använda min hederliga gjutjärnstekpanna och stekgryta när jag (maken)  lagar mat. Våra teflonpannor har vi för länge sedan kastat på soptippen, vill inte ha någon som helst plast i matlagningen, här gäller trä eller aluminium, stål i matlagningen fortfarande.

Skickade en bild till dottern på spisen, hennes kommentar var den ser "gammeldags ut" Skickade en bild på spisen till min syster hennes kommentar var "var fick ni tag i den? vill ha en spis med plattor?"  Vi ville inte byta ut vårt matlagningssortiment och jag har börjat fundera mycket över de allergier som finns i vårt samhälle idag, kan maten och dess innehåll och tillagningen ha en stor del i det? Vi har ju turen att få kött från gårdar fortfarande direkt utan en massa tillsatser, i vår familj har vi som tur är inga allergier, finns det ett samband?

 

....till kvinnokliniken, när det inte var bokning av tid fick jag vänta till 11 innan jag blev uppringd, helt ok.

 

Den som svarade sa bara sitt namn inte vad hon jobbade med. Fick veta att första samtalstid till min läkare var nästa fredag. Då blev jag bekymrad då jag blöder sedan en och en halv vecka tillbaka, hon sa att hon skulle skicka ett meddelande till min läkare och att hon höll koll på meddelanden.

 

Visst höll hon koll på sina meddelanden och min fina läkare ringde upp mig på eftermiddagen, hon berättade då att proverna visat på det hon misstänkte, livmodercancer. Imorgon storrond med många läkare för att gå igenom mina prover och skiktröntgen. Sedan blir jag kallad till operation. Fick även en medicin som ska dämpa blödningarna. Håll tummarna att jag får en operation nästa vecka  

 

Nu till något roligare, jag vill komma ut någon/några timmar per dag och då sitter jag ute och vaktar hönsen/kycklingarna när de går fritt på gården från bla Gustav. Han lyckades jaga två kycklingar idag innan matte hann fram  sedan fick skatorna hans intresse, en satt på ett av växthusens tak. Sakta smög han sig fram och efter en stund såg jag skatan flyga......Gissa vem som satt på skatans plats? Jo..................................Gustav!

 

 

...av försäkringsbolaget, de reagerade över TV-n som låg utanför trappan och frågade om den var sönder med. Vet inte om kära maken berättat att den började brinna, jag låg kvar i sängen och gosade med katten Gustav. Ute regnade det för fullt, nu har vi återigen vanliga sommartemperaturer   

 

Hur glad är jag inte att jag tog en prenumeration via Bokus på mobilen, eftersom jag tillbringar halva dagarna i sängen nu. Har de senaste dagarna lyssnat på Ulrikas bok, Katarinas bok och just nu lyssnar jag på Ebbas bok. En historia om tre systrars öden på 1600-talet. Lägger alla böcker offline så jag även kan lyssna utan internet   

 

På eftermiddagen kom dottern och en kompis, dottern pysslade med mina blommor och fixade fika ❤️. Kompisen kom för att höra om imorgon då vi ska fira en kompis som fyllt 50, sa som det var att jag inte kan vara med 😥 Hon fick med sig grejerna jag hade hemma inför kalaset. Så vi fixat och trixat för att få till en träff där vi alla kunde vara med sedan i våras.

 

 

 

 

 

...utan fasta telefonen eller mobilen idag. Väntade så på ett telefonsamtal från sjukhuset där de skulle meddela resultat av prover och röntgen, meddela mig förhållningsorder inför en opreation...

 

Inget samtal!

Imorgon då? Har jag inte hört något imorgon så ringer jag på onsdag!

 

....letade efter en serie en god vän och som är ett stort stöd just nu, du vet vem du är, du hörde av dig idag, frågade hur jag mådde och gav mig massor av goda råd ...Letade efter hennes serie men då dök serien upp "torka inga tårar utan handskar" av min favoritförfattare JONAS GARDELL, hur många ggr har jag inte läst "en komikers uppväxt" för eleverna i mitt jobb för att få dem förstå hur långt mobbing kan gå. Serien "torka inga tårar utan handskar" handlar om vilsna själar i sin homosexuallitet, mobbade i skolan, var fanns deras plats i samhället? de letade efter en tillhörighet, någon att älska som älskade dem för den de var.  När AIDS kom så var det rätt åt dem ansåg präster och menade att det var straffet för deras synder. Jag minns det så väl alla rubriker våra kvällstidningar sålde lösnummer på 😡 Den ångest de levde med när deras närmsta vänner dog och om de själva var smittade kan jag bara gissa mig till. 

 

 

 

Har ni inte sett serien på tre avsnitt kika här!  Och har ni inte läst boken eller sett filmen "en komikers uppväxt" så rekommenderar jag er varmt att läsa boken eller se filmen  

....sov jag till 10:30, visste inte att jag fortfarande är så stresskänslig, vid stresspåslag kan jag nästan sova dygnet runt. Kära maken var uppe vid sju och gick ut med hundarna och släppte ut hönsen, vaknade till av tuppens galande och somnade snabbt om.

 

På eftermiddagen ville jag att vi skulle gå i skogen vår "svampsväng" med hundarna, trodde att efter dessa åskstörtskurar vi fått fanns det förhoppning om svamp, vi gick ut för att bara rekognosera skogen, men hittade en del.

 

...strax efter 8, han mätte i kontakter och det var inte för hög spänning, vi provar TV:n sa han och vi satte i kontakten, det hördes två rejäla smällar och sedan steg det upp rök från TV:n. Kära maken och elektrikern bar ut TV:n på gården så vi slapp röken inne. Nu har vi beställt högspänningsskydd, det tar en vecka innan det kommer och de kan montera det.

 

Vid halv sex på morgonen var det åska IGEN, men den gick runt oss som tur var, la mig på soffan och väntade ut den.

 

När elektrikern åkte så la jag mig igen, så TRÖTT, somnade efter en kvart med en ljudbok i örat 😴💤💤💤, sov så gott! När jag vaknade frågade jag kära maken vad klockan var? -10:30 svarade han, jag visste då att han hunnit gå en sväng med hundarna medan jag sov, det fräste från köket så jag visste att han även lagade lunch

 

Blåser som tusan idag, stormen Johanne har dragit in över Sverige! Efter sommarens otroliga värme känns det som en höstdag med storm.

 

 

 

 

...Just nu kommer stresspåslagen som ett löpande band, efter utmattningssyndromet har jag svårt att klara stress, tröttheten kommer och orken är puts väck. Det började igårkväll när jag skulle stänga dörren för natten, svart himmel och det blåste mycket..Åska var ju utlovat vid 19, men den kom inte så jag tänkte den kommer väl nu. Vägrade sova i min säng där blixten gick in 50 cm från sängen för en vecka sedan, tog täcke och kuddar och la mig i soffan, varmt som attan och det var ett helsicke att vända sig då jag inte lagt ett lakan i skinnsoffan, vi klibbade fast i varandra. Vaknade till vid 5 när kära maken kom och la täcket över mig . Ingen åska i natt som tur var.

 

 

 

 

 

 

 

 

... Vi startade tidigt för att hinna med allt hemma då det återigen blivit över 30 graders värme. Hundarna skulle badas i sjön så de höll sig svala tills vi kom hem, fläktar på, dörr till källaren öppen, hundarna kan även gå ned där om det blir för varmt. AC:n som går på vatten vågar vi inte ha på när vi inte är hemma då vattnet i värmen behöver fyllas på när det är extremvarmt.

 

Strax före 12 åkte vi, i mycket god tid så jag lungt kunde hitta röntgen, klarar inga som helst former av stress numera. Hade fått bra beskrivning av den som ringde mig igår så jag hittade rätt direkt. 40 minuter återstod då av väntan till min tid. Slog mig ned i väntrummet och en härlig dam vände sig till mig och frågade vad jag tyckte om värmen, det utvecklades senare till våra blixtnedslag på gården och hennes översvämmade källare då de fått 72 mm i en skur. Tiden gick fort 😊

 

13:05 blev jag uppropad, kom in i röntgenrummet...Du behöver bara ta av dig halssmycket och BH:n...Förvånad tittade jag på dem och frågade - Ska jag inte ta av skorna eller armbandet? Nej det behövdes inte, där låg jag fullt påklädd, med strumpor och skor (tji fick ni hälsprickor, läs förra bloggen 😂)

 

 

....idag från mig...Pratade med en av mina kära systrar idag, vi pratade om skiktröntgen i morgon, hon har gjort den tidigare och förberedde mig om vad som skulle komma. Jag klämde då in med - får jag ha kvar strumporna? Har så stora hälsprickor..Min syster svarade ordagrant - snälla skit i dom, det är superbra att du får skiktröngen så snabbt, vad f-n betyder några hälsprickor....

Jag tänkte länge på det samtalet efteråt, nej vad betyder det, så länge jag minns hade mamma likadana och hon brydde sig inte. Så vandrade tankarna vidare och där dök det upp - Varför är vi kvinnor inte stolta över våra kroppar?, letar felen hela tiden och skäms över de defekter vi ser i spegeln eller inbillar oss. Vi har män som älskar dem, vi har fött underbara barn  och i min ålder har de även skänkt mig två underbara barnbarn  Vad har inte min kropp åstadkommit? Jag borde vara JÄTTESTOLT!

 

Läste någon gång tidigare att mäns och kvinnors seénde på sitt kön och även gillande beror på att männen har sett sitt kön från dag ett, det har inte vi tjejer/kvinnor. Minns att i min tonårstidningar skulle man ta sin spegel och titta på sitt kön..Gjorde det en gång, jag visste ju inte hur andra tjejer såg ut...så var jag normalt funtad? Jag gissar att så många med mig har inte en relation till sitt kön.. Det är bara bra när det funkar som det ska annars så får det vara.

 

Jag gissar att imorgon får jag lägga mig naken (med mina hälsprickor) på en röntgenbädd, med kontrast i armen, med röda skämselrosor på kinderna då jag sett i spegeln alla defekter, jag som kvinna ser och letar efter....

....vid 14-tiden ringde de från sjukhuset och berättade att jag hade tid för skiktröntgen imorgon  , två timmar innan ska jag börja dricka en dl vatten i kvarten. Hur kissnödig ska man inte hinna bli innan röntgen? Men när jag väntade barn fick man dricka mer än en liter före ultraljudet.

 

Idag plockade vi ur kylskåpet och kastade alla matvaror som inte hönsen kunde äta. Två soppåsar blev det. Blir att köpa allting nytt på torsdag. Kylskåpet kommer försäkringsbolaget att hämta då de vill se att det verkligen är trasigt och eftersom vi missade igår att någon var och hämtade upp förstörda saker i samhället så ska det väl stå kvar ett par veckor.

 

 

 

.... Så vi har ätit ute var dag  Igår kom ju åskan igen ...kan bara erkänna att jag var livrädd...Schäfern Inez känner ju in min rädsla direkt och var som ett plåster på mig, stod i trappan till övervåningen och hon fanns bredvid mig hela tiden. Igår gick det ändå bra då åskan gick runt vår gård...Eftersom åskan fortfarande mullrade så tog vi med oss hundarna i bilen,  då jag vägrar lämna Inez i hemma då  även hon blivit åskrädd...

Gott var det 

 

Jag och kära maken åkte till Bauhause för att köpa vår gemensamma "födelsedagspresent" Vi beställde hammock och tak, men dynor och regnskydd fanns inte på lager, ställde upp mig på bevakning när de skulle komma in.

 

Så kom värmesmockan med över 30 grader, vår schäfertik Inez led verkligen av värmen, oroligt kollade jag henne, hon var låg och låg jämt inne på svalaste platsen i huset. Så jag skickade efter en AC för hennes och vår skull i värmen, den kom men det saknades massor av saker visade det sig. Ringde upp bolaget som jag beställt ifrån då vi inte fått med skruvar till hjulen, tjejen jag pratade med var en klippa, skickar dig ett mail så du ser vilka saker som tillhör apparaten, vi hade missat tre saker som hörde till, får ni inte tillbehören inom en vecka, så hör av er. Vi fick allt. Bra Service .

 

 

Kikade runt på nätet och hittade dynor och regnskydd till vår hammock från en annan firma, avslutade bevakningen hos Bauhause och skickade efter dem.

 

Fick en påminnelse från postnord att vi skulle hämta saker i närmsta stad senast 2 augusti, trodde det var dynorna och regnskyddet, ringde och sa som det var att vi inte hittade påminnelsen, kunde vi hämta det nästa dag med mitt körkort som bevis på person? Självklart men jag ska titta om vi har dina grejer här? sa tjejen, hon ringde tre ggr, varorna fanns inte kvar hos dem så hon sökte varorna i vår största stad i länet, hittade dem inte där heller. Ikväll ringde hon och frågade om vi fått dynorna och regnskyddet? Jag berättade då att vi fått dem från DHL någon dag tidigare. Så bra sa hon då river jag lappen.  Bra Service 

 

Idag blev jag sjuk igen, nu var det bara att bita i det sura äpplet och ringa vårdcentralen. Ringde och den fina person som besvarade mitt samtal bad mig direkt att kontakta länssjukhuset, jag ringer dig klockan 15 och hör vad du fick till svar. Jag ringde 4 ggr, samma svar, vi är fullbokade med telefonsvar, ring igen om en stund då flera avbokar. Klockan 15 ringde det, berättade att jag inte kommit fram. Ok sa hon, jag ringer internt, efter en stund ringde hon igen, hon hade försökt få avdelningen att ringa upp mig, försökt att få en tid beställd hos läkare, rådgjort sig angående mina besvär hos sakkunnig, men deras service sträckte sig inte till att ringa upp och boka tider ...Min tacksamhet var ENORM mot denna härliga människa som gjorde allt för att hjälpa mig . Toppen Service .

 

Vår efterlängtade hammock har vi nogsamt utnyttjat, den knakade och brakade från dag ett. När Mille var hos oss en vecka så kom han och satte sig hos oss i hammocken och då blev det ett brak så vi alla lättade. Främre brädan på hammocken sprack, skickade in skadeanmälan och bild på skadan, skrev också att vi inte var sugna på att returnera varan, vi kan förstärka den själva till reducerat pris. Fick ikväll svar..du betalar bara halva priset...  Suverän Service .

 

....2 augusti fick vi två blixtnedslag på gården igen, Vi har bott på gården i slutet av oktober i 30 år och aldrig haft ett åsknedslag på gården, denna sommar blev det tre direktträffar. När vi hade luftledningar fick vi ofta in kulblixtar genom kontakterna som förstörde en hel del (spisar, elaggregat till hästarnas hage, tangentbord), när jag ringde förtvivlad till vattenfall och bad dem byta "avledningskoppar" på stolpen där elskåpet satt såg de att de "GLÖMT"? att jorda gården. Ett under att huset inte brunnit upp sedan 1952 när det byggdes. När konstaterandet var gjort så jordades gården dagen efter, en armada av maskiner kom och några år senare grävdes luftledningarna ned och det har varit lungt i ca 15 år.

 

11 maj  slog blixten ned första gången så blev vi då strömlösa, vårt elskåp sönderslaget av blixten. Kyl och frys som sitter i jordade kontakter brummade på som vanligt.

 

Igår vaknade jag av starkt muller 5:30, hunden Inez var mycket orolig, hopppade upp med framtassarna på mig och tryckte huvudet mot mitt bröst, hårt, jag strök på henne och pratade lungnande, hon gav sig inte utan fortsatte pressa sig mot mig. Då kom en öronbedövande smäll, vi förstod att blixten slagit ned. Vi for upp ur sängarna och såg röken från hagen. Jag stängde snabbt alla fönster som stått öppna i värmen, så även sovrumsfönstret. Tur det för efter första smällen så small det igen efter ca 3 minuter, det luktade svavel i huset och kära maken såg ett hål i väggen ca 50 cm från min säng. Allting tystnade, fanns ingen el i huset kyl och frys tysta. Strax före 7 drog åskan bort och kära maken gick ut med hundarna och släppte ut hönsen. Han gick till hagen för att se var blixten slagit ned, hundarna visade honom platsen.

 

...Jag har alltid velat se kalmar slott, men förväxlade "Vadstenabullret" med Kalmar slott. Det finns en mycket spännande historia vad ungdomarna Wasa roade sig med när det var föräldrafritt. Men jag kommer inte att skriva om den här. Kika på Herman Lindqvists "historia" istället, han berättar så bra.

 

Vi åt en mycket god frukost igen och tog farväl av I...... och T......... och styrde kosan mot Kalmar.