Så har vi äntligen kommit dit vi ville, vår lilla vildkatt har helt acklimatiserat sig med oss och hunden. Hennes tidigare svält visar sig i många uttryck. Hon kan plocka råa morots och potatisskal och äta ur slasken, hon äter hundmat ur hundens matskål fast hon får så mycket mat hon behöver av oss, hon tycks omättlig, stackarn. Inser att det jag trodde var en dräktighetsmage i själva verket var en uppsvullen svältmage. Nu när hon får mycket mat av oss är hon slank och fin, men psykiskt hänger svälten kvar. Bäst att äta ALLT medan det finns.

Hunden och hon har blivit bästa vänner, hon gosar med honom och han tvättar henne snällt tillbaka. Tror hunden tycker att hon är betydligt roligare än Gurra, hon är överallt och nyfiken som tusan. Är hon på ställen som hon inte får piper hunden och talar om för oss =) Men han larvar oftast efter henne överallt.
Hon kräver mycket uppmärksamhet och gos, vi har henne oftast i famnen för där klättrar hon upp så fort vi satt oss, lägger man sig för att vila ligger hon på magen, ständigt kurrande.
Vi gissar att hon är född någon gång förra sommaren, hon är nog inte ett år än.

Katterna går inte ihop än, så vi har ett ständigt pusslande så de inte möts i huset. När hon kommer in på förmiddagen åker Gurra antingen ut eller ned i källaren, han får välja själv. På kvällen kommer Gurra in och sover hos oss.
Just nu är båda inne, jag sitter i sovrummet med stängd dörr och hon sover i sängen, min man och Gurra tittar på TV =)
Vi hoppas de lär känna varandra och förhoppningsvis tolererar varandra senare i vår när de möts mer ute. Vi kan bara hoppas att det blir så, för vi vill så gärna ha båda kvar.


Lämnar du lite mat kvar till mig? Arne tittar på medan lilla "hungran" äter hans mat.


Världens sötaste lilla katt i mitt tycke <3


Jag sitter vid datorn och hon har som vanligt krupit upp i min famn.


Detta var ju vad jag önskade, äntligen kan hon sova inne i vår säng i värmen.


Gurra spanar efter inkräktare, vet att hon finns i närheten.

Med döden kommer tillbakablickar, minns så mycket med värme =)
Nu har över två dygn gått sedan mamma dog, detta var ju vad vi önskade när vi insåg att hennes önskan om att komma hem inte skulle uppfyllas. Hur väl förberedd man än tror sig vara så är man aldrig det, beskedet kommer ändå som en chock, allt blir defenitivt.

Jag var pappas "flicka", larvade med pappa bla kalla vinterkvällar för som jag trodde vara honom behjälplig i lagårdstöket, att han fick gå sakta för att vänta in mina korta steg är något som slår mig nu, en väg som var oändligt lång när jag var liten, minst två km till ladugården. Pappa började med att ge korna gröpe (havrekross) sedan hö innan mjölkningen. Pappa bad mig kasta ned hö inför nattfodringen, jag slet med hö-hackan i mitt anletes svett =)
Men pappa fick ändå gå upp och dra ned lite mer, jag hade inte tagit ned tillräckligt för 20 kor och ungdjur. Kan nog säga att jag inte var tillräckligt tålmodig på höskullen, ville ju in i ladugårdens värme, till mjölkmaskinernas rytmiska musik, ville ge kalvarna mjölk som var min uppgift, först låta dem suga på mina fingrar för att föra dem sakta ned i mjölkhinken så de fick sin mjölk Stolt berättade jag för pappa vilka kalvar som lärt sig dricka direkt ur hinken utan sughjälpen. Hade sedan gott om tid att med ryktskrapan rykta bort de värsta "bajsskorvorna" från korna. Efter det satt jag vid foderbordet hos ungdjuren och gosade med alla våra ladugårdskatter =) När mjölkningen var färdig fick de sin skvätt mjölk i mammas avlagsa sockekaksformar, fyra katter runt varje form. sist men inte minst fick de silvadden, starkast vann.
Pappa och jag hade en stor gemensam kärlek HÄSTAR, fick min första häst vid 10 års ålder, jag ville infria alla pappas förväntningar på mig som "hästtjej" men ska villigt erkänna att jag var många ggr rädd för vår unghäst som var mycket burdus och kände sitt övertag, nåja som vuxen tog jag tillbaka makten =) Minns de gånger vi hade främmande och pappa ville jag skulle visa hur duktig jag var på att rida, hoppa en bana. Gjorde det med glädje =) Ville att pappa skulle vara stolt över mig .

Några år innan pappa dog började han med shettisuppfödning, jag köpte ett av hans första föl till min 2-åriga dotter, började träna henne (ett sto) direkt vid 10-månaders ålder för att dottern skulle få en säker häst. När jag visade pappa vad jag lärt henne i löshantering, bad pappa att han skulle få skicka sina fölköpare till mig så de fick se vad de små hästarna kunde. Självklart fick han det.
Men pappas tid som shettisuppfödare blev allt för kort. Jag pratade med pappa på tel kl 17 den 11 december 1989 och vi bestämde att jag och Evelyn skulle komma vid 14 dagen efter när jag jobbat klart, vi träffades aldrig mer, pappa dog vid 23 samma kväll vi pratades vid i tel av en hjärnblödning (den 12 december dödförklarades pappa). Förlusten efter pappa tog mig hårt, det tog lång tid innan jag vande mig vid att han var borta. Jag vet att man överlever sina föräldrar efter förlustan av pappa. Tror också att det kommer att underlätta denna förlust. På något sätt vet man vad som väntar, jag klarade det förra gången, jag gör det igen. Men tufft är det.


Övre bilden, jag 14 år på Isabella, hon är bara 3 år, under inridning. Undre bilden är på ett av våra "sommarbarn" Sussie, vi tillbringade hela vårt sommarlov på hästryggen. Hästen hon sitter på är Elsie, isabellas mamma. Bör kanske tilläggas att hon även hann bryta armen efter en avfallning.



Lisa, shettisen jag köpte av pappa. Lisa är 10 månader och min dotter 2 år, härligt lortig med stövlar och oftast hade hon en mössa på sig, resten av klädsel var inte så noga i den åldern=) . Men hästskötsel var det noga med redan då =)


Flera år senare, här tävlar de och vann sin hoppklass.


Mamma och pappa hemma i sitt kök.

Idag sov jag till 10, kändes lyxigt att få sova så länge en vardagsmorgon. Ska jobba en kväll i veckan på vår fritidsgård, har valt en dag som inte kommer att drabba mitt ordinarie jobb så mycket.
Efter APT (arbetsplatsträff) hade jag en halvtimmes rast innan jag skulle vara vid fritidsgården, våldgästade en kompis. Jag och ordinarie personal kom samtidigt till fritidsgården, ungdomarna kom strax efter =) Idag har jag spelat poker som jag inte gjort sedan ungdomen, gillar inte SPEL i några former egentligen, men kan också erkänna att det är skoj ibland =) Skulle lägga mig i första given när någon såg att jag hade stege, hade glömt bort att det fanns =) Lite stolt kan jag säga att jag blev näst sist utslagen =) Vid 20 ringde jag min syster för att höra hur det var med mamma, hon berättade att man tagit bort alla hennes hjälpmedel och bara gav henne smärtstillande, det var sämre. Hon och hennes man skulle vaka hos mamma inatt. Försökte få tag i min lillasyster men fick inget svar. När vi var på väg att stänga efter 22 ringde lillsyrran, jag berättade om läget efter mitt telsamtal, men vi visste ingen av oss riktigt hur illa det var, det visste ingen, inte ens läkarna, från en dag till en vecka trodde de.

Kikade in på fb en stund för att varva ned efter jobbet, min dotter dök upp i chatten och undrade hur kvällen varit. Svarade att jag ringer istället, sagt och gjort, ringde henne. Medan vi pratar hör jag att någon försöker ringa mig, vi lägger på. Lillsyrran ringer igen, hon har pratat med en annan av våra systrar som varit på besök hos mamma idag, hon ansåg att det försämrats rejält. Vi bestämmer oss för att vi ska åka in imorgon till mamma, jag sms:ade vår sjukvikarie att jag inte kommer i morgon, beskriver läget, hinner inte skriva klart, då ringer telefonen, min syster som vakat säger att nu har mamma fått somna in, lugnt och stilla. Så tacksam för denna syrra som jag vet fick mamma att le i tisdags med sitt bus och skoj med mamma hur trött hon än var, Mamma kände en stor trygghet med henne, hon var med mamma på alla undersökningar, hon fanns hela tiden vid hennes sida, mamma kramade hennes hand innan hon dog, mamma dog inte ensam.
I sorgen finns ändå en lättnad, mamma blev inte långliggande på långvården, hon ville bo hemma, hennes högsta önskan var att få komma hem till sommaren och sitta på balkongen och lyssna på fåglarna. Mamma var nästan helt blind sedan några år tillbaka.
På andra sidan finns pappa som väntat på henne i 21 år. God natt mamma, hälsa pappa. Saknar er <3

Idag åkte jag och min man till sjukhuset för att hälsa på mamma. Var lugn hela vägen till västerås, skulle inte gråta vad jag än såg var min föresats. När jag kom in på mammas rum och såg henne med dropp och syrgas rann tårarna utför kinderna. Kunde behärska rösten så att hon inte hörde att jag grät. Mamma var mycket trött, somnade allt emellanåt när vi pratade. Vi gick ut ett tag för att hon skulle få vila ifred, bara för att jag hade mycket att säga var jag självklart tvungen att respektera hennes trötthet. Bad min man vänta i dagrummet så jag fick vara själv med mamma ett tag innan vi skulle åka. Då brast det, tårarna flödade, så RÄDD att det var sista gången vi pratade med varandra. Men när vi åkte hem fanns ändå ett lugn, jag hade fått sagt det jag ville säga. Det fick jag inte göra till pappa, men jag hade varit klok nog och sagt det jag ville säga till honom tidigare, det blev min tröst när han dog hastigt. Vill inte ha något osagt till mina nära och kära, något som kanske mina barn tyckt varit jobbigt när de var unga, min kärlek till dem SKA de alltid veta och att de var meningen i mitt liv.

När vi kom hem var vildkatten utanför och ville med oss in, hon fick komma in =) Efter ett tag fick hon gå ut. Släppte ut hund och Gurra (katten) från sovrummet. De hade varit instängda för att hon skulle kunna utforska det mesta av huset ifred. Lite senare hörde jag något konstigt ljud på väggen i köket, kikade ut och såg två mörka öron, den knasiga lilla vildkatten ville in så hon klättrade helt sonika upp efter väggen =) skrattade gott åt henne och släppte in henne. Hon gick raka vägen fram till hunden och kurrade, tog bort grinden som skiljde dem åt och vad gjorde hon? GOSADE med honom <3 Han är världens snällaste schäfer och hon världens tuffaste katt =)
Denna kväll har hon sovit i min famn när jag tittade på TV, så gosigt.
Gick nyss ut och skötte om djuren då fick hon följa med mig ut, nattmat ute även till henne också som vanligt. Det får dröja ett tag innan hon får sova inne på nätterna, vet ju inte om hon är rumsren. Hörde nyss att hon klättrade på väggen, så hårt att ignorera det, men nu är det tyst. Hon har nog krupit in under ladugården igen. Ser så fram emot att hon kan sova hos mig på natten =)

Oooopppss, glömde att tala om att ett lodjur varit in och skitit på vår gård efter det jag åkt till jobbet, ska ringa Grimsö och kolla att det vi sett stämmer, de vill nog också veta var lodjuren finns =)


Här gosar vildkatten med Arne <3 hon riktigt trycker sig mot hans nos.


Hjärtat grät när jag såg detta på trappan, här har hon suttit och väntat så länge att snön smält =( Bild från igårkväll.

Lovade ju att blogga mera efter jul, men så blev inte fallet. Det har varit så mycket ett tag. Min fostermamma har varit dålig sedan mitten av oktober, hon har vandrat mellan tre sjukhus och nu ligger hon på det största sjukhuset, tyvärr så närmar sig nog slutet. Oron är värst, hinner jag in en gång till, är det dags att vaka? Läkarna vet inte vad felet är, de fortsätter att söka.

Här på gården är allt bra, jag har börjat jobba igen efter jullovet. Skrev ett nytt schema i helgen, jag ska nu även jobba en kväll i veckan på vår fritidsgård =).

Vår lilla vildkatt finns kvar hos oss, hon har blivit ännu tamare och springer nu fritt på gården. Vår gamla katt Gurra som jagat bort alla katter tidigare från gården har här mött sin överman (tjej). Vi ser att han går undan för henne, kanske var det hon som klådde honom för någon månad sedan. Som närmast har de varit fem meter och totalt ignorerat varandra. Vi hoppas de kan samsas ihop, för hon har nog bestämt sig för att bo kvar =).Hon har även varit in och hälsat på, nu gick det mycket bättre när hon blivit helt trygg med oss.

Vi har fått vår nya kamera, jag håller som bäst på att försöka lära mig den. Testar mig fram mycket och läser handboken =) Snart kanske det kommer lite fina bilder.
När allt lugnat ned sig hoppas jag komma igång med bloggandet igen. Vet att min syster i Stockholm och min dotter besöker min blogg ofta och kikar på min vardag. Kram till er och en kram även till mina andra läsare =)


Tog denna bild på vår frostiga björk i fredags =) Den står vid grinden vid paddocken, så vackert i strålkastarskenet med det vita mot den mörka natten.


Vår stora lönn, tidigare på dagen.


Här har jag lilla "fröken" med vid lite hästskötsel, hon är som jag skrivit förut totalt orädd för hästen och snirklar runt hans ben. Urkass bild, men talande =)


Här sitter mina goa kissar, ca fem meter från varandra. Gurra låtsas som att han inte ser henne, för då FINNS hon ju inte ;)


Här provar jag att zooma in och fota fåglar från köksfönstret, fågelbordet ligger minst 15 meter från köksfönstret =)
Andra dagen med kameran, kan bli bättre. Jämför med bilden tidigare som jag tog med min gamla kamera, finns här i bloggen =)

Is-rosor på ett fönser, ett dåligt isolerat fönster =)



I blåsten har snön blåst av träden, snön ser ut som en Scweizerost med stora hål.



Lokie med frost i känselhåren på mulen.



Den gamla hjulräffsan, den körde jag med häst många ggr som ung, nu inbäddad av stora snö-puffar =)



Vår syrenhäck med snö i solnedgången.

Bilder tagna i dag den 8 januari, -14 som varmast idag, nu kryper kylan sakta nedåt igen.Nu vid 15:45 är det redan 20,5 grader.
I natt blir det nog köldrekord hos oss, vi har haft 29 som mest i vinter.
Ikväll blir det middag med goda vänner, har även hittat en god efterrätt som jag ska bjuda på. Här kommer receptet:

Enklare recept får man leta efter. Smälta after-eightrutor på varma aprikoser, vispad grädde garnerad med en valnöt.

 

Miljöminister Andreas Carlgren vill att alla vargar med tex njur och hjärtproplem (inavel) skall skjutas av för en frisk vargstam, tror inte ens en veterinär kan bedöma de problemen på en varg genom att titta på dem, men det kan jägarna????? jägare och regering skulle lära av årets misstag i jakten menade Carlgren, hjälper inte de vargar som lider nu =(

Igår när jag vaknade kände jag hur det rann ur näsan, hoppsan tänkte jag, håller jag på att bli förkyld? Kände hur det bara fortsatte rinna, torkade med min vita morgonrock under näsan. Efter ett tag blev jag irriterad och tittade på fingrarna -blod- kikade på morgonrocken nedsölad av blod som jag dels torkat av och som droppat ned på den. Har nog varit för kallt ute och för torrt inne pga all eldning, mina slemhinnor i näsan tålde tydligen inte det. Blöder nästan aldrig näsblod.

Har nyss varit ute och nattat djuren, kaninerna trivs i kylan, jag ger dem ljummet vatten var kväll och även på dagen, men ser att de slickat stora hål i isen i deras keramikskål som jag alltid också fyller på. Det är nog naturens gång att de ska få i sig vätska genom att slicka på is eller äta snö på vintern. När jag ställer in vatten struntar de oftast i det till min irritation, men de överlever och mår bra ändå =) Brukar även skyffla in några skovlar snö till dem.

Har ett stort bekymmer i kylan med hästens iskonformade klampar i hovarna, troligtvis slår han hål på isen i bäcken som alla våra andra hästar har gjort på vintern. Knackar ur dem med hammare två ggr varje dag, så rädd att han ska halka och bryta ett ben när han går in i stallet. Min man springer och servar honom med vatten minst tre ggr per dag, men precis som kaninerna ignorerar han oftast hinken. Nåväl, våra djur är nog mer anpassade till årstidernas gång än vad vi vill tro, de mår i alla fall bra, även om vi får lite mer att göra när det är så kallt.

Vår lilla "vildkatt" mår också bra, hon tackar oss för varje matskål hon får med en stor tillgivenhet och kurrande =) Jag går alltid ut runt 18-19 och stänger in hästen i paddocken och ger honom lite hö medan jag knackar isklampar ur hovarna, idag var hon med och snodde runt oss, jag blev rädd ett tag att hon skulle bli trampad av hästen. Men när hon hamnade mitt för honom så luktade de mule mot nos ett långt tag, så gulligt <3

Börjar faktiskt tro att min katt Gustav inte är fullt så elak som jag trott, han har ignorerat henne några ggr. Det kanske är för att hon är honkatt och inte utgör något större hot för honom. Har inte fått något svar på min efterlysning på henne än, skickade ut ytterligare två förfrågningar idag angående henne men inget napp.
För mig och min man får hon gärna stanna och vara stallkatt hos oss, vi är fullkomligt förälskade i denna ljuvliga varelse =)


Arne och jag på promenad i kylan.


Röken står som en kvast ur skorstenen, går mycket ved nu i kylan.


Här jamar "vildkatten" hon vill att vi ska gosa mera =)

Så blev det vardag igen, men jag börjar jobba den 11 januari. Har tagit ut två dagar komp, så mycket roligare att börja jobba när ungdomarna börjar skolan =)

Igår bar jag in "vildkatten " till källaren, men så hon vantrivdes, hon sprang genast och gömde sig, blev skygg och morrade hela tiden. Vår välmening föll inte i god jord. Bestämde mig för att direkt locka ut henne med mat, att försöka fånga henne inomhus var omöjligt. Lyckades locka ut henne med maten, förtroendet var inte helt förstört. På kvällen när jag nattade djuren och gav henne ytterligare mat, lyfte jag upp henne igen, hon protesterade inte så jag hade inte gjort bort mig helt =)
Kallt som attan fortfarande, vår katt Gustav tillbringar, morgnar, förmiddagar, dagar,  eftermiddagar ,kvällar och nätter i inomhus. Han springer ut några meter från trappan när han är nödig och är inne igen inom 5 minuter. Så den lilla katten har en fristad pga kylan.
Idag hittade jag en sida på internet över förlorade och upphittade djur: http://www.hittadjur.se vi får väl se om det kan ge resultat. Mina egna efterforskningar på tel med vänner har inte gett något resultat hitintills.

-14 grader just nu, hinner nog sjunka några grader till innan midnatt. Vilken jul och vinter vi fått i år, trivs som sjutton med den =) Vi brukar elda i vår lilla vedspis på dagarna, den ger en så härlig värme och vi brukar passa på att göra storkok med mat när vi ändå har vedspisen igång =) Idag blev det storkok av köttsoppa.


Alltid lika hungrig i kylan, vi byter burkar med vatten fem ggr om dagen åt henne. Hon börjar bli riktigt rund och go =) Bilden från idag den 4 januari


Så här ser Gurra ut dagarna i ända, sovandes i vår säng =)


Utom till natten, då sover han alltid i husses datastol, Gurra gillar inte trängsel.

I morse kom min man in och var stålande glad =) Kattmaten jag ställde ut igårkväll var uppäten. Den lilla vildkatten var tillbaka. Gurra gick ut en stund på eftermiddagen, blev lite orolig, men när jag gick ut till hästen var han på logen och visade klart att han ville in igen. När jag höll på att knacka is ur hästens hovar hörde jag ett ihärdigt jamande, trodde det var Gurra som hotade vildkatten men så var det inte, ett litet huvud stack upp från ladugårdsgrunden och jamade åt mig med en önskan om mat. Stack direkt upp till huset, in med katt och hund och hämtade kattmatsburken. När jag kom med maten åt katten ur burken innan jag hunnit ställa ned den, så frestand att stryka på den, men avstod.


Här i hålet under ladan bor katten.

När jag gick ut för att nattfodra hästen och kaniner så kom katten fram till mig, hade ficklampan och kameran med mig. Fick då se att det är en liten dräktig honkatt. Hon kurrade och strök sig runt mina ben. Vi gosade i säkert en halvtimme =)
Hon är så söööt <3. I morgon ska jag göra iordning tvättstugan så hon kan flytta in. Tror hon ska föda sina ungar snart och det kan hon inte göra ute i denna kyla. Vi har -19 nu, ungarna fryser ju ihjäl direkt de föds =(
Vi ska även sätta upp lappar på affärerna och höra efter om någon saknar sin katt. Sätter in några bilder på sötnosen.


Så gosig hon var, kurrade och strök sig mot mig =)


Visst är hon ljuvligt söt =)


Smälte totalt för denna vackra katt, klart vi måste hjälpa henne.

Vi diskuterade vidare hur vi gör med ungarna, vi kan ju inte behålla någon med tanke på vår ligist Gurra. INGEN unge ska slås ihjäl hos oss, vi får väl sätta ut dem på blocket och hoppas att någon vill ha dem. Den dagen, den sorgen, annars får jag vända mig till något katthem och se om de kan hjälpa mig. Fortsättning följer här på bloggen.

Hade en glad förhoppning om att rida imorgon om solen fortsatte skina, att galoppera fram i djupsnö, bara så härligt =)
Tog med hunden till skogen för att ta några bilder, efter 10 minuter kände jag inta av mina fingrar. Förfrös dem som ung när jag red i kyla, så även fötter och ansikte. Lite mildare får det nog bli innan jag rider, en pigg och glad häst kräver nog sina händer skulle jag tro, annars får jag nog en sjuhäverts ridtur =)

Såg på facebook att en av mina vänner miste sin häst idag pga att den bröt ett framben. Lokie har ofta konformade isbildningar under hovarna, går han in i stallet så kanar han hejdlöst på dessa isbildningar. Det enda som hjälper är att knacka bort dem med hammare. Har börjat att fodra honom ute så jag kan ta isklumparna innan han går in till stallet.
Lider så med min vän, vet vad hästen betydde för henne =(

Lägger in ytterligare några bilder från idag!


Arne med snöpudrad nos.


Min vackra schäfer <3


Snötyngda granar. Har snöat hos oss i flera dagar.