kort.webblogg.se

 

  

 

Vaccinationsfrågan delar Sverige och jag tycker det är hemskt, låt var människa få bestämma själv vad de vill... Den här killen blev sparkad från praktiken för att han tog vaccin, andra blir omplacerade på jobben för de inte tar det.... Har vi ett fritt tänkande samhälle tycker ni? Har var människa rätt att välja om sitt liv och kropp?

 

.... Mitt barnbarn pluggar ju till kurator på universitetet, så i söndags då hon och sonen var här på hans födelsedag så frågade hon om hon fick intervjua mig om reflektioner och förändringar i mitt liv (enkelt uttryckt)... Självklart var svaret.... 

 

Hon och hennes kurskamrater hade ställt ihop 9 frågor jag skulle svara på... På em ringde hon mig för en lång intervju om min livsresa... Jag och mitt barnbarn har alltid haft ett ärligt förhållande till varandra så det var inga problem för mig, - hon sa jag kommer inte avslöja vem du är, men om jag känner dig rätt så bryr du dig inte om det? Helt rätt, min barndom kunde jag inte styra över men senare mitt vuxna liv och mina val, mitt liv blev har varit fantastiskt då jag mötte min nuvarande man vid 19 års ålder och vi skapade vår familj i lugn och trygghet på landet med alla våra djur 😊 Lägger här in en gammal blogg som jag fick så många svar på (över 250) och så många som kände igen sig.som fosterbarn...Gissar bloggen är från 2004...

 

Satt och tittade på doktor Phil...det handlade om adoptivbarn som hittade sina föräldrar och syskon igen efter 17-20 år o de problem det förde med sig...kände så igen mig som fosterbarn...bara det att jag fått brottats med rivaliserande föräldrar under hela min uppväxt...

Har aldrig kunnat firat mina jämna födelsedagar, min mans födelsedagar, mina barns examen, eller storhelger utan att hitta på en bra förklaring varför jag inte bjudit in mina föräldrar så ledsamt för både mig o barnen...MEN DE VET VARFÖR!

Detta har nog gjort att jag till dags dato bara satsat helhjärtat på min familj och till viss del uteslutit mina båda föräldrapar o satt min egen familj främst...för vem av dessa mödrar har jag kunnat lita på?
Har fått veta att jag har bott på barnhem i omgångar (inget jag har minne av) När jag väl kom till mina fosterföräldrar var jag o min tvillingbror hårt präglade av denna miljö, vi ”pratade” på vårt vis som 2:åringar...när någon kom in drog vi lakanen över huvudena o sa natti....livrädda för skäll...På barnhemmet skulle det vara tyst efter läggdags

Jag hade en bra uppväxt hos mina fosterföräldrar med deras barn innan skolåldern...mitt enda problem var vår mor som var tvungen att övertyga oss om sin kärlek de ggr hon kom och träffade oss...då berättade hon att vi snart skulle få komma och bo hos henne, bara ekonomin ordnat upp sig...en fullständig främling, en fin tant som dök upp två ggr i månaden...jag var livrädd...ville bo kvar hos mamma o pappa o alla älskade djur jag hade omkring mig...när hon åkt kritiserade mina fosterföräldrar hennes ”stadsmaner” läppstiftet, frisyren osv...visste ju att detta var min mor...alltså tog jag åt mig....måste ju vara fel på mig oxå...

Jag o min tvillinbror började skolan....så jag såg fram mot det...som mina större ”syskon”...skolväska o läxor...Men inget blev som jag trodde...min bror o jag blev trakasserade av läraren...vi var. ju ”FOSTERBARN”...barn som ingen ville ha, inte våra föräldrar och sannerligen inte våra fosterföräldrar...de tog oss för pengarnas skull...detta präntade vår lärarinna in i oss....vi förstod det rätt snart...Vi var de oönskade!
men vi hade ju varandra..brorsan o jag...
När inte ord kunde skada oss mer så använde hon fysiskt våld...det var förbjudet...men vem såg? Jag mådde sämst, vågade inte lägga mig på kvällarna, somnade jag, så blev det morgon snart igen och helvetesvandringen till skolan igen...jag fick lugnande vid 7 års ålder...

I 3:an bytte vi lärare, en manlig ängel...barn läker fort och tror på det goda, åtminstone jag...
Men inte min bror, han började revoltera mer och mer...blev en ”värsting”...
Jag vågade ju visa hur illa jag mådde, det gjorde inte han...men som det såg ut på den tiden så skakade bara folk medlidsamt på huvudet, strök min bror över håret och tyckte synd om honom...
Vi var ju FOSTERBARN.....Ingen ställde krav...brorsan fortsatte revoltera och det gick snabbt utför...
Efter några fyllor o inbrott skildes vi åt vid 14-års ålder...han hamnade på ungdomsvårdsskola i Sollefteå till sist....

Vem var då JAG? Det visste jag inte...förstod att mina fosterföräldrar nog älskade sina fyra biologiska barn mer än mig...min mor kände oss ju inte...så vem älskade mig???? dessa unga grabbar blev min trygghet, de som visade mig kärlek, Hade två längre förhållanden, 14-16 sedan 16-18 år, blev oxå gravid vid 16 års ålder....
Blev ensamstående mor vid 18....hade en livsuppgift, mitt barn, helt plötsligt fick mitt liv ett viktigt innehåll....Träffade sedan min blivande man när jag var 19 och på den vägen är jag än....

Blev med tiden en tuff individ, hade ju så länge litat till mig själv, min familj är mitt allt, har alltid stått upp som en tigrinna för dem..
Mina båda föräldrapar har nog sett mig som det barnet som gått sin egen väg utan att fråga...Men ingen av dem förstod...att deras konflikter och revirtänkande har gjort att jag inte hört något gott om den andra parten, har bara kunnat lita till mig själv....

Tror att detta har gjort mig bra i mitt jobb...jag kan förstå de ungdomar jag möter,...med olika problem...alla vilsna tonåringar...

Har klargjort för mina föräldrar det som jag skriver här...är oftast ruggigt ärlig...mina föräldrar har förstått och accepterat..så har även jag gjort, de ville mig inget illa...de gjorde vad de förmådde och trodde var bäst....Är inte bitter på något vis, bara ödmjuk...men en vuxen måste vara vuxen....tänk dig alltid för vad du säger om den andra föräldern...vid skilsmässa...adoptiv eller fosterbarn...
Våra barn är den största GÅVA vi kan få....
Ett sketet TV-program fick mig att skriva detta...såg dessa vilsna individer, som undrat, som vetat att de var adoptivbarn, VARFÖR lämnades de bort? Vi är så många, så många frågor, vi hörde aldrig nånsin till något, de flesta i vår klass växte upp hos sina biologiska föräldrar (på gott och ont)
Vi fick förklara något vi inte kunde förklara, vi inte förstod...

Meningen med denna blogg är....som vuxen så måste du ta ut ditt agg mot din partner, eller barnets förälder i enrum/ med partern ifråga...ett barn ska aldrig behöva ta parti för en förälder...de ska bara veta att de är älskade...det är svårt nog att växa upp utan en eller båda föräldrarna...Det måste vara alla barns rättighet!

Min uppväxt gjorde mig förhoppningsvis till en vettig vuxen....är stolt över mina barn och deras värderingar...
Är så tacksam idag över mitt liv. Det liv jag skapat åt mig själv., min familj och mina föräldrapar...har aldrig sett mig som offer., ärlighet är en stor nyckel....jag...bara jag, kan skapa min egen väg.....Det blev så rätt...Njuter av allt jag har...
Min uppväxt är ingen skam för mig...bara min verklighet, som hos så många andra
Delar det gärna med dig!
Kram

... Höstdagar med värme på dagen, vi har suttit ute och myst i solskenet ⁠🌞⁠ Igår var det riktigt kyligt på kvällen när jag stängde åt hönsen och som kallast i natt var det 2,2 grader... Nu kryper hösten på ⁠🍂⁠

 

......Blev en UNDERBAR dag med grillat med Mille och L.... (Kära maken var med såklart) Gott blev det Sedan satt L.... och jag och mös inne i grillkåtan medan regnet öste ned

  

 

 Igår var det 3 år sedan jag opererades för cancer, tiden går fort....

  

... Det var barnbarnet Mille 💗 - Du mormor vi hann ju inte grilla som vi bestämt innan jag började skolan (han var hos sin pappa tills dagen innan skolan började) Ja! svarade jag visst kan vi göra det, ska vi säga söndag? Det gör vi sa han... men L.... ska vara med jag har redan pratat med henne var hans kommentar... Är så glad att en av mina bästa vänner vunnit hans förtroende totalt 💗 Hon fanns i hans värld innan han började skolan då han träffade henne hos oss och hon en av hans lärare 😊 Men hur tror du vädret blir undrade Mille? - Strunt samma sa jag, vi sitter i grillkåtan om det regnar.... Älskar vår grillkåta som inte sätter några begränsningar 💗

 

Från dotter med familj fick jag två påsar med ängsblommor.. Har gett upp odlandet då båda växthusen rasat efter vintern....  Vi tar ju alltid jord från forna dynghögen som är svart, fet och näringsrik men knökfull av nässlor trots att vi försöker rensa den, nässlorna växer alltid före allt annat 😞