Aj...aj aj...

Tog en underbar ridtur i onsdags...solen sken, varmt och härligt...sadlade på Lokie...nu skulle vi ta en härlig ridtur i solskenet....hunden hoppade och skällde av glädje och förväntan....
Vi travade och njöt alla tre av den härliga turen...såg till min förvåning hur mycket som i naturen ändå hade förändrats till tidig höst : (
När vi var halvvägs hem såg jag en joggare med en lös hund....lika stor som min schäfer...stannade och hoppade av hästen... tog hunden i halsbandet...och mötte joggaren...han tyckte det var trevligt att möta en ryttare i skogen..tyckte min häst var jättefin : ) vi pratades vid en stund....
Vi skildes åt, jag tyckte det var ett trevligt möte mitt inne i skogen...nu gällde det att hitta en bra stubbe eller sten så jag kunde ta mig upp på hästen igen : ) är ju bara 1, 58 lång (kort) når inte upp till stigbygeln....
Gick en bit och hittade den perfekta stubben...ställde hästen perfekt, tog stigbygeln och måttade in foten...MEN...hade på något konstigt vis lyckats få handen vid stiglädren så när jag klev i stigbygeln nöp de båda remmarna om min hands skinn med hela min kroppsvikt...AJ AJ AJ...kände det nöp till ordentligt....eftersom jag har en mycket hög smärttröskel förstod jag att jag nog skulle få ett rejält blåmärke trots att det inte gjorde särskilt ont...
och det fick jag som synes...vad har du gjort??? var frågan på jobbet av både kollegor och ungdomar : )
Kan bara konstatera...inte är jag en lika vig och smidig ryttare som jag var i ungdomens dagar :)
Mitt blåmärke på bilden under bloggen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0