Att ÄLSKA djur gör ibland ont ......
Sitter och lyssnar på "Flickan och kråkan" som Mikael Wiehe har gjort och sjunger....finns inte en gång jag lyssnat på den utan att tårarna rinner ner från mina kinder... Jag skulle kunnat ha varit den flickan...är den flickan än idag...för bara fyra år sedan räddade jag fem blåmesungar från en säker död..sedan katten tagit deras föräldrar....
Ända sedan jag var liten har jag älskat djur ..som tur är kom jag och min tvillingbror vid 2 års ålder till ett mycket bra fosterhem …
Fosterhemmet var ett lantbruk med kossor och en massa andra djur…
Vid 8 års ålder fick jag en egen ko…med det vackra namnet “Brunetta” helbrun och som jag ser det i dag var det inte en särskilt vacker ko…då med en 8 årings ögon var hon den vackraste kon i världen…alla kalvar efter henne döptes till något på B…som Böna, Bruno osv…och alla dessa kalvar blev mina…. :D
Den dagen jag nu ska berätta om var en ljuvligt varm julidag, hade som vanligt följt med pappa till kvällsmjölkningen …. motat in korna från hagen och skulle nu gå ut och rykta o borsta de dräktiga korna som var kvar i hagen….I en tunn sommarklänning, barbent och barfota i ett par gummistövlar sprang jag ut i hagen för att med öm omsorg borsta och gosa med korna där….
Började frenetiskt rykta en kossa först, noga och ordentligt, lite extra “kli” på sköna ställen som under huvudet och uppe vid svansroten…När första kon var klar så började jag med nästa….Jag hann nog inte borsta mer än några minuter så blev den första kon avundsjuk och ville ha mer gos och kli, så hon far på kossan jag ryktar…kossan tappar balansen lite och vi far båda in i taggtråden…Aj...aj vad ont det gjorde,,,,,Lyfter upp kjolen och tittar efter…hjälp…röda stora kötthål där taggtråden vridits om….VAD SKA PAPPA SÄGA????
Med blodet rinnandes om benet börjar jag min tunga vandring till ladugården…benet är helt nedblodat nu….går in och ropar på pappa…när pappa får se mig så ser jag rädslan i hans ögon och han ropar: Men Herregud, vad har du gjort flicka???? …Först då börjar jag gråta och säger till pappa…Du får inte ha ihjäl kon, hon är så SNÄLL, det var det jag var mest rädd för, att något skulle hända kossan efter detta…
Vi åkte snabbt hem till mamma som gör en snabb bedömning och direkt ringer efter en taxi…Upp till läkarstationen där de konstaterar att det måste sys….
Får en bedövningsspruta och de börjar rengöra mina (djupa) sår och sedan börjar de sy ihop min skinka…
Jag ligger där och tittar mig omkring…tycker det är underligt att det inte finns några flugor där…(Hemma hos oss vimlade det av flugor, både inomhus och utomhus)
Så jag upphäver min stämma med min förundran…Vad konstigt, ni har ju inga flugor här??? Den lite snorkiga sköterskan säger då: Nej det vill vi inte ha här…då svarar jag till mammas förtvivlan, mycket logiskt för en 8-åring : Nej jag förstår! Ni vädrar väl aldrig här!
Nåväl…ärren finns kvar på skinkan, kossan fick överleva. Jag fortsatte älska och borsta kossorna…
Har lagt in låten om Flickan och kråkan lite längre ned på sidan :)
Ända sedan jag var liten har jag älskat djur ..som tur är kom jag och min tvillingbror vid 2 års ålder till ett mycket bra fosterhem …
Fosterhemmet var ett lantbruk med kossor och en massa andra djur…
Vid 8 års ålder fick jag en egen ko…med det vackra namnet “Brunetta” helbrun och som jag ser det i dag var det inte en särskilt vacker ko…då med en 8 årings ögon var hon den vackraste kon i världen…alla kalvar efter henne döptes till något på B…som Böna, Bruno osv…och alla dessa kalvar blev mina…. :D
Den dagen jag nu ska berätta om var en ljuvligt varm julidag, hade som vanligt följt med pappa till kvällsmjölkningen …. motat in korna från hagen och skulle nu gå ut och rykta o borsta de dräktiga korna som var kvar i hagen….I en tunn sommarklänning, barbent och barfota i ett par gummistövlar sprang jag ut i hagen för att med öm omsorg borsta och gosa med korna där….
Började frenetiskt rykta en kossa först, noga och ordentligt, lite extra “kli” på sköna ställen som under huvudet och uppe vid svansroten…När första kon var klar så började jag med nästa….Jag hann nog inte borsta mer än några minuter så blev den första kon avundsjuk och ville ha mer gos och kli, så hon far på kossan jag ryktar…kossan tappar balansen lite och vi far båda in i taggtråden…Aj...aj vad ont det gjorde,,,,,Lyfter upp kjolen och tittar efter…hjälp…röda stora kötthål där taggtråden vridits om….VAD SKA PAPPA SÄGA????
Med blodet rinnandes om benet börjar jag min tunga vandring till ladugården…benet är helt nedblodat nu….går in och ropar på pappa…när pappa får se mig så ser jag rädslan i hans ögon och han ropar: Men Herregud, vad har du gjort flicka???? …Först då börjar jag gråta och säger till pappa…Du får inte ha ihjäl kon, hon är så SNÄLL, det var det jag var mest rädd för, att något skulle hända kossan efter detta…
Vi åkte snabbt hem till mamma som gör en snabb bedömning och direkt ringer efter en taxi…Upp till läkarstationen där de konstaterar att det måste sys….
Får en bedövningsspruta och de börjar rengöra mina (djupa) sår och sedan börjar de sy ihop min skinka…
Jag ligger där och tittar mig omkring…tycker det är underligt att det inte finns några flugor där…(Hemma hos oss vimlade det av flugor, både inomhus och utomhus)
Så jag upphäver min stämma med min förundran…Vad konstigt, ni har ju inga flugor här??? Den lite snorkiga sköterskan säger då: Nej det vill vi inte ha här…då svarar jag till mammas förtvivlan, mycket logiskt för en 8-åring : Nej jag förstår! Ni vädrar väl aldrig här!
Nåväl…ärren finns kvar på skinkan, kossan fick överleva. Jag fortsatte älska och borsta kossorna…
Har lagt in låten om Flickan och kråkan lite längre ned på sidan :)
Trackback
