Ett bäver-möte.....
Denna händelse har några år på nacken, ca 10 år sedan.... Jag blev uppringd på jobbet av en taxichaufför som berättade att det sprang fullt med hästar lösa på min gård, en polisbil var där oxå...frågade taxichauffören om han såg några hästar i hagen...jodå där sprang fyra glatt omkring...Alltså hade jag fått påhälsning från ett främmande stall, mina hästar kvar i hagen ...Kastade mig i bilen och åkte hem, såg rätt dramatiskt ut med polisbilen med blåljusen på ...Hämtade grimmor från mitt stall, fångade in hästar och poliserna fick hålla dem vartefter de blev infångade...efter 20 min kom ägarna och hämtade hem sina rymmare...
Nästa morgon när jag skulle gå med hunden, tänkte jag att jag skulle se från vilket håll hästarna kommit, det hade kommit lite slask-snö dagen innan, den hade smält bort, men mjukt i backen, gick ner mot våra åkrar..men såg inga spår..när jag nästan var uppe vid stallet fick jag syn på något konstigt, ett djur som kom emot oss....men vad var det för djur???
En stor och kompakt kropp, kunde det vara en skitig grävling?? Helsicke tänkte jag, vill inte ha någon grävling på gården som ska ta mina höns ..... Tog hunden i halsbandet, gick rakt mot djuret...1,5 m ifrån djuret såg jag vad det var....en BÄVER Måste springa in och hämta dottern så hon får se bävern, de är ju så svåra att få se egentligen i naturen....med handen runt hundens halsband sprang jag till huset, slet upp ytterdörren, ropade åt dotterna att skynda sig så skulle hon få se något...vi stängde in hunden och sprang iväg mot stället där jag sist såg bävern....ingen bäver
Då hörde vi hundskall...Nobbe (min schäfer) hade inte alls någon lust att vara själv inne så han hade öppnat ytterdörren och letat reda på bävern direkt Vi tittade facinerat på det vackra djuret, mycket större än vad jag trott bävrar var...vi stod bara två meter ifrån den o tittade ..... Sa åt min dotter - spring in o hämta kameran så vi kan ta några bilder för ingen kommer att tro oss annars Hon springer iväg....men nu har bävern tröttnat på oss...nu vill han vidare Så jag och hunden spärrar hans väg, vill han gå åt ett håll så går vi dit
Allt är lugnt och går bra tills dottern kommer knakande och brakande mot oss...då känner sig bävern trängd och gör ett anfall mot mig Hjälp så rädd jag blev, sprang baklänges men halkade omkull efter några steg på de glatta grenar och kvistar som ligger på marken.... då agerar Nobbe, min schäfer börjar hoppa fram och tillbaka över bävern, bävern kommer av sig och stannar upp och håller koll på hunden...jag kravlar mig upp och går bort till min dotter, nu ett behörigare avstånd från bävern Kallar in schäfern som kommer, tar sedan några bilder på bävern.....sedan får den kraken vandra vidare Jag gjorde alla fel man kan göra med ett vilt djur, jag fick skylla mig själv Men så mäktigt att få se en bäver på så nära håll En upplevelse jag aldrig glömmer
En av bilderna jag tog på bävern =)
Min trygga räddare, Nobbe <3
Nästa morgon när jag skulle gå med hunden, tänkte jag att jag skulle se från vilket håll hästarna kommit, det hade kommit lite slask-snö dagen innan, den hade smält bort, men mjukt i backen, gick ner mot våra åkrar..men såg inga spår..när jag nästan var uppe vid stallet fick jag syn på något konstigt, ett djur som kom emot oss....men vad var det för djur???
En stor och kompakt kropp, kunde det vara en skitig grävling?? Helsicke tänkte jag, vill inte ha någon grävling på gården som ska ta mina höns ..... Tog hunden i halsbandet, gick rakt mot djuret...1,5 m ifrån djuret såg jag vad det var....en BÄVER Måste springa in och hämta dottern så hon får se bävern, de är ju så svåra att få se egentligen i naturen....med handen runt hundens halsband sprang jag till huset, slet upp ytterdörren, ropade åt dotterna att skynda sig så skulle hon få se något...vi stängde in hunden och sprang iväg mot stället där jag sist såg bävern....ingen bäver
Då hörde vi hundskall...Nobbe (min schäfer) hade inte alls någon lust att vara själv inne så han hade öppnat ytterdörren och letat reda på bävern direkt Vi tittade facinerat på det vackra djuret, mycket större än vad jag trott bävrar var...vi stod bara två meter ifrån den o tittade ..... Sa åt min dotter - spring in o hämta kameran så vi kan ta några bilder för ingen kommer att tro oss annars Hon springer iväg....men nu har bävern tröttnat på oss...nu vill han vidare Så jag och hunden spärrar hans väg, vill han gå åt ett håll så går vi dit
Allt är lugnt och går bra tills dottern kommer knakande och brakande mot oss...då känner sig bävern trängd och gör ett anfall mot mig Hjälp så rädd jag blev, sprang baklänges men halkade omkull efter några steg på de glatta grenar och kvistar som ligger på marken.... då agerar Nobbe, min schäfer börjar hoppa fram och tillbaka över bävern, bävern kommer av sig och stannar upp och håller koll på hunden...jag kravlar mig upp och går bort till min dotter, nu ett behörigare avstånd från bävern Kallar in schäfern som kommer, tar sedan några bilder på bävern.....sedan får den kraken vandra vidare Jag gjorde alla fel man kan göra med ett vilt djur, jag fick skylla mig själv Men så mäktigt att få se en bäver på så nära håll En upplevelse jag aldrig glömmer En av bilderna jag tog på bävern =)
Min trygga räddare, Nobbe <3
Trackback
