kort.webblogg.se

Onsdagen den 6 juli 2005

Vaknar kvart i sex, ovanligt piggt hoppar jag upp ur sängen och börjar genast förbereda maten åt ungarna. Men det är bara två som är lite hungriga, de andra vill sova. Lägger mig igen och vaknar klockan nio. När jag tittar in i boet är det full aktivitet på alla ungarna, de får ett skrovmål med maggottar och rent toapapper.

Under förmiddagen så ser jag att burken med maggottar faktiskt är slut, har de verkligen ätit 250 stycken? Det står cirka på burken och det var nog betydligt mindre i den. Öppnar nästa burk och inser att det blir nog en dyr historia det här. Då trillar äntligen polletten ner – i fårhuset finns det ju alltid flugor. Fåren flyr fältet när matte kommer med en flugsmälla i högsta hugg så jag får arbeta helt fritt. Tyvärr försvinner hälften av alla ihjälslagna flugor ner i halmen, omöjliga att hitta. Med ca. 20 flugor går jag in och börjar mata ungarna. Men de blir definitivt inte mätta den gången på den tunna dieten, det är bara att hämta några maggottar. Åker till affären och införskaffar 1000 maggottar till.

Närstudie på ungarna

Jag ser redan hur de vuxit och att ögonen börjar öppna sig. Alla fem är pigga och rörliga, äter bra och bajsar. Jag ångrar inte att jag valde att ta hand om dem. Katten känner nog på sig att jag är något förgrymmad på honom, för jag har inte sett Gustav sedan jag tog in boet. Han har aldrig varit borta så länge någonsin.

Klockan 22.30 kommer Gustav hem kurrande och glad som om ingenting har hänt. Mitt hjärta smälter och han är förlåten.

Torsdagen den 7 juli 2005

Ungarna piper när jag vaknar, men jag är ändå orolig över att någon ska ligga död på morgonen. Glad ser jag att alla fem ungarna lever och de gapar hungrigt allihop. Ett skrovmål på maggottar bjuds dem till frukost. När första kaffekoppen är drucken så går jag ner till fårhuset och slår ett gäng flugor. Fåren är ute och äter frukost och slipper oroas av sin konstiga matte som slår i väggarna. Med god aptit äts cirka 30 flugor upp. Nu är de mätta i cirka en timme.

Mätt och belåten så ska Sara gå in i fårhuset och vila i svalkan...

Min man börjar tillverka en håv efter det jag uttryckt min önskan om en sådan. Tanken om en håv väcktes när jag gick morgonpinken med hunden. Dottern red ut sent i gårkväll och som vanligt hade hästen lämnat ”visitkort” i flera högar på marken, på varje hög satt det minst 50 flugor.

Det var lättare sagt än gjort att fånga insekter med håven, visst fick jag i ett antal feta flugor när jag slog över hästpruttarna, men att sedan få i dom i en plastpåse misslyckades helt. Skam den som ger sig, jag måste lära mig en teknik tänkte jag. Gick ut i hästhagen för att finna några rätt färska hästhögar. Hittade INGEN. Däremot hamnade det minst 5 bromsar i samlingen, allihop hade suttit på mig innan.

Idag är det 30 grader varmt och bromsarna är i högform.

Ungarnas aptit blir bara större och större, en burk maggot har ätits upp under mindre än ett dygn, plus ett oräkneligt antal flugor. Min dag har gått åt till att jaga insekter, klippa maggot och att mata fem ljuvliga små ungar. Gick ut på nätet och sökte på ”blåmes+mat”, ”blåmes+skötsel”, ”blåmesunge+mat”. Hittar återigen boken om blåmesungen Absint, nu finner jag något intressant, de skriver att de fött upp Absint med hundmat. Kollar författarnas ovanliga namn och tar reda på deras telefonnummer, ringer upp otaliga gånger men ingen som svarar. I morgon köper jag hundmat och börjar ge ungarna det i liten skala. Är lite nervös för det, men det ska förhoppningsvis gå bra. Har även skrivit till Naturvårdsverket och frågat om de vet vad jag kan ge ungarna. De har ju en sida om föräldralösa djur och fåglar.

Ungarna ser ut som en bukett "tulpaner" när de är hungriga ♥