kort.webblogg.se

Fredagen den 8 juli 2005

Går upp klockan 6 för att ge ungarna mat men de är tysta och sover. Matade dem proppmätta klockan 23.30 så de är inte hungriga. Medan frukostkaffet kokar någon timme senare ger jag ungarna minst 30 maggottar, alla är pigga och krya. Ringer Biblioteket och frågar om de har Niklas Rådströms bok om Absint hemma, det har de inte men de ska fixa hem den åt mig. Sedan beger sig dottern och jag till affären och inhandlar en burk hundmat. I farstun hör jag hur ungarna piper och jag gör i ordning några maggottar och lite hundmat. Det går inte särskilt mycket i dem och tur var det. Det är nämligen uppblött torkad hund eller kattmat som de ska äta. Fick svar från Naturvårdsverket och de rekommenderar några hemsidor bl.a. ornitologiska föreningens hemsida. Efter en del kollande så hittar vi djurens ö, viltakuten och viltjouren och en hel del underföreningar. Ringer viltrehabiliteringen i Dalarna och får där en massa goda råd av en kvinna som heter Eva.

Nytt besök till affären och köper kattmat för kattungar, köttfärs har vi massor i frysen så det plockas fram, men Doggevit vitaminer finns inte i någon av våra affärer.

Nu är det hur lätt som helst att mata ungarna, de blir ordentligt mätta på uppblött kattmat och köttfärs varje gång jag matar dem. Det viktiga är att mosa kattkottarna så det inte finns någon hård kärna kvar.

Nu är det inte på något sätt jobbigt längre och jag slipper den förhatliga lukten av spån och maggots. Det är faktiskt så att jag oroar mig för att något är fel för att de piper så lite och så sällan. Vid matningen klockan 23.30 är det ingen som vill ha mat.

Har också börjat fundera på att försöka lämna bort dem när de är flygfärdiga. Jag vill ju inte att de ska hamna i magen på Gustav och jag tror att risken är stor om jag har dem hemma. Men nog hade det varit mysigt att få se dem kring fågelbordet till vintern. Jag är kluven - men deras bästa går först. Om de överlever så får vi se hur jag gör och om det finns någon som har lust att ta jobbet att försöka återbörda mesarna till det fria.

Lördag den 9 juli 2005

Vaknar klockan 6 och går in och försöker mata ungarna. Ingen vill ha någon mat utan de vill hellre sova. Värmer upp vatten i mikron och lägger i ”kattkottar” till svällning. Går sedan och lägger mig igen. Vaknar vid 9 och då är ungarna hungriga, alla fem är pigga och alerta. Har geggat ihop köttfärs och kattkottar till en smet så att de får i sig det de ska. Nu ligger de direkt i sitt bo och jag plockar bajsarna vartefter de kommer. Toalettpapperet som jag har nu är för mönstrat och jag tycker att de fastnat för mycket med sina små klor i mönstren.

Nu ser jag verkligen hur de utvecklas, alla ungarna har ögon och de blir dunigare för var dag som går. De är nu mätta i en och en halvtimme, ibland två mellan matningarna. Allt har lugnat ner sig och jag är inte heller lika rädd för att någon ska ligga död som jag var förut.

Söndagen den 10 juli 2005

Rutinerna för varje matning är att kolla upp att alla bajsat, att bajsen är vit och sitter ihop i en fast påse. Jag plockar bajsarna direkt och kollar att boet är snyggt utan bajs och matrester tre gånger om dagen. Maten hårdnar om den får ligga framme och fastnar på pincetten så det är svårt att få i ungarna maten. Nygjord mat slinker i lätt. Så jag börjar lägga in den i folie mellan matningarna.

Nu är ungarna mycket livligare och flaxar med sina små vingar och plockar sig när de ätit.

Ringer till Leif  och frågar om han kan ta ungarna fredag och lördag i nästa vecka. Jag behöver också låna fågelburen för nu är det bara fråga om dagar tills de vill se sig omkring. Leif med fru kommer över med buren och tittar på ungarna. Vi kommer överens om att jag ska köra upp ungarna på fredag förmiddag.

Börjar höra ett mera kvittrande ljud i pipet, ungarna börjar komma i målbrottet.

Måndagen den 11 juli 2005

Idag börjar maken jobba igen efter höskörden. När han åker fem över 7 hör jag ungarna pipa. Går upp och gör i ordning förvällda kattkottar och köttfärs. Ungarna är inte särskilt hungriga och jag trugar lite extra. Lägger märke till att deras bajspåsar nu har ett brunaktig slut mot svart tidigare. Undrar varför? Idag börjar man höra blåmeskvittret i pipet, det tar allt mer överhand.

Börjar ge ungarna levande magottar, tänker att de är så stora nu att de måste vänja sig vid levande föda. Varannan gång på eftermiddagen får de köttfärsblandning eller maggottar. Vid sista given av magottar gör jag en ny upptäckt. Det ligger minst 5 döda magottar i boet. Troligtvis har ungarna bajsat ut dem osmälta. Ser senare att så är fallet, när en unge bajsar ut sin vita blåsa kommer en död maggot med. De åt helt enkelt för mycket. Ungarna verkar ändå bli mättare och stå sig längre på maggot. Idag videofilmer jag dem med digitalkameran för att få med deras kvitter och pip. Har flera gånger idag varit orolig för en unge som jag tycker verkat dåsig och mindre aktiv och uppmärksam än de andra ungarna. Har noggrant räknat till fem bajsar vid varje matning för att se att ungen hänger med. Min man tycker ofta att jag ”målar fan på väggen för lätt” eller ”tar ut olyckor i förskott”, det återstår att se. Det som berör mig ,berör mig alltid djupt.

Tisdagen den 12 juli 2005

Går upp och ger ungarna maggottar till frukost vid 7, alla är pigga och alerta. Åker sedan till apoteket för att köpa kol åt hunden som har magsjuka. Kommer då på att apoteket säkert har hundvitaminer, men icke Doggevit. Apotekaren är snäll och ringer läkemedelsbolaget och kollar om Kafomavit vitaminer är jämförbart med Doggevit, det är den så jag inhandlar en burk.

Hemma lägger jag en tablett i morteln och pulveriserar den. Nu får de en nypa vitaminer när jag gör i ordning deras dagsranson med mat. Det är så varmt så ungarna ligger flämtande för sig själva för att stå ut. Flyttar över dem i fågelburen jag fått låna av Leif och så får de stå i skuggan på träbänken på trappen. Idag står ungarna upp och de piper nästan inte längre utan det kvittrar som bara sjutton. Dessutom fladdrar de med vingarna när de tigger mat. Bajsen är ömsom lösare och fastare med en brun eller svart sträng. Ger dem några maggottar flera gånger som komplement till maten. När de bara fick maggottar var bajsen fastare och det var alltid en svart sträng. Videofilmar deras kvitter/pip så att jag har det kvar. På kvällen matar jag dem ordentligt vid åtta, sedan åker jag och hunden och tar ett svalkande dopp i en och en halvtimme. När jag ska mata ungarna på kvällen är de trötta och vill inte äta särskilt mycket. Jag har ruckat på våra rutiner.

Jag och hunden tog ett härligt kvällsdopp...

Så gjorde även vår dotter och hennes kompis med våra hästar, våra hästar har alltid gillat att bada =)

Lokie och dotter på väg  ned i vattnet, bilden tagen i motljus.

Nu börjar det synas att ungarna är blåmesar.

Onsdagen den 13 juli 2005

Matar ungarna med maggots klockan 7, sedan gör jag i ordning köttfärs och kattkottar + vitaminer. Oftast när jag kommer så sitter ungarna utanför boet i höt. De ”dallrar” med vingarna när de vill ha mat, mer än de gjort förut. Idag plockar jag ut boet ur korgen och sätter det direkt på golvet i buren. Först har jag satt in fin sand på golvet. Ungarna är oftast ur boet var gång jag kommer för att mata dem. En unge beger sig ofta ifrån de andra och tittar ur genom den halvgenomskinliga botten, pickar på väggarna och det ser ibland ut som om den försöker sandbada. Den sitter för sig själv och tror nog den ska få mer mat när den sitter närmast mig hela tiden. Det är den mest försigkomna ungen.

Den försigkomna ungen.

Nu är de vakna mycket mer och kvittrar mycket. Det är bara när jag dyker upp som det blir lite ”hungerpip” i kvittret. De börjar också flaxa mer med sina vingar och när jag tar upp dem för att städa boet, så flaxar de gärna med vingarna. Nu gäller det att se upp så de inte flaxar iväg från handen och dimper i golvet.

Det vackra boet som blåmesmamman så noga har pillrat ihop är snart bara trasor kvar, det har gått sönder när jag letat maggottar, bajsar och annat skräp. Det är så vackert gjort och jag känner igen hårtussar och man från våra hästar. Även en gammal hönsfjäder är invävd och ull från fåren.

Så underbart söta.

Torsdagen den 14 juli 2005

Upp klockan 7 och ger ungarna mat, det blir maggots och köttfärs till frukost. Alla fem ungarna är pigga och alerta. Bajsarna ser bra ut men jag tycker att de börjar bli lösare när jag ska plocka dem. Gör sedan i ordning mat för dagen. Börjar oroa mig för att lämna bort dem fredag och lördag. Visserligen litar jag på Leif till hundra procent men jag undrar om ungarna är för hårt präglade på mig. Tänk om de inte äter om någon annan ska mata dem. Berättat mina farhågor för makenoch han säger – vi får väl ringa och kolla hur det går? Det stora problemet är att jag fyller år på lördag och vi måste åka in till Västerås både fredag och lördag. Fredag för att handla och lördag för att jag ska firas hos min mor. På söndag förmiddag kommer ungarna tillbaka.

Oroar mig också för att jag fäst mig så vid dem, det kommer att bli en sorgsen separation. Men jag står fortfarande fast vid att göra allt som är bäst för ungarna.

Jag med alla ungarna i handen  ♥

Idag inför jag en ny rutin, när jag ger ungarna mat håller jag maten nära näbben istället för att stoppa in den i näbben. Tre ungar är så glupska att de anammar metoden direkt och sträcker sig upp och tar maten från pincetten. Två får jag mata på sedvanligt vis.

Nu är jag helt övertygad om att jag har rätt. Jag har bytt ut två mål med köttfärs/kattkottblandning mot köttfärs/maggottar och ungarnas bajsar är då fasta och fina med en svart sträng. Flera gånger idag har bajsarna varit ”sladdriga” och bruna på gränsen till grönfärgade. Har även slutat med att ha folie runt köttfärsblandningen, det blir för vått och jag tror ungarna blir sämre i magen för det. De får ju inte vatten i det fria av sina föräldrar. Den vätska de får ingår ju i den fasta kosten.

Ser att Gustav varit i farten igen, när jag går ut för att titta på sonens nya bil kommer Gustav spatserande från ladugården, några svalor dyker ner och nästan slår honom i huvudet samtidigt som de skriker förgrymmat. Undrar om de krakarna har mist en unge?