kort.webblogg.se

Fredagen den 15 juli 2005

Vaknar av ungarna klockan sju på morgonen. Ser att några ungar har bajsat på golvet. De sitter inte i boet nu på morgonen när jag kommer utan de flesta har utforskat buren. Börjar packa ner deras mat inför ”barnvakten”. Har fått meddelande om att boken om Absint kommit till biblioteket. På väg till Leif svänger jag in på biblioteket och hämtar boken. Berättar för Anita om mina blåmesungar i bilen. Anita är rådlös över att jag klarat dem så länge. Hon och hennes man har kämpat med fågelungar tidigare och de har dött efter en dag. Börjar förstå att det nog inte är helt lätt att föda upp fågelungar ändå och är väldigt glad över att alla mina fem juveler är i livet. Anita och Anders följer med ut till bilen och tittar på ungarna. Åker till Leif och lämnar ungarna, berättar om hur jag skött dem och vilka teorier jag skaffat mig vad det gäller matningen. Åker sedan till Västerås och tillbringar eftermiddagen med att gå i affärer och att fika hos min mor. På kvällen kommer de första gästerna för att fira mig. Tankarna har åtskilliga gånger gått till de små ungarna och vid sex ringer jag till Leif och hör hur dagen varit. Allt har gått bra.

Vankas det möjligen mat? ;)

Lördagen den 16 juli 2005

Åker till Västerås igen för att bli firad på min födelsedag. Har en underbar dag och får många fina presenter, blommor och äter gott. När vi vid sextiden ger oss av hemåt säger jag åt maken att jag vill hämta ungarna ikväll och inte vänta tills imorgon. Ringer och berättar att vi hämtar ungarna om ca. 40 minuter. Allt har gått bra och Leif med fru har tyckt att det var roligt att ha ungarna. Tack! Underbara människor som kunde ställa upp och hjälpa mig.  Leif säger att han vill komma och ta fler kort på ungarna och vill vara med när jag frisläpper dem. Han har även pratat med Naturskyddsföreningen och de kanske ställer upp och sponsrar mig med maggots. Vi pratar även om att försöka få ungarna ringmärkta. Det skulle vara roligt för då kanske man kan få veta vad som händer dem och hur länge de får leva. Hör ett nytt läte när vi hämtar ungarna, så har de aldrig låtit förut, tänk så mycket det händer på bara ett dygn. Hinner med två matningar innan det är dags för nattning.

Söndagen den 17 juli

Går upp vid sju och matar ungarna. Lägger mig sedan och läser boken om Absint. Vid 8.30 går jag upp och matar ungarna igen. Sedan börjar vi förbereda för gästerna som skall komma. Det är en strålande vacker dag så jag hänger upp buren på förstukvisten så de får börja acklimatisera sig utomhus.

Ungarna väcker stor uppmärksamhet, nu är de verkligen söta. Min mor och styvfar är väldigt intresserade av dem. Jag har skickat dagboken i omgångar till henne och de har följt ungarna och mina vedermödor med stort intresse.

Så skönt att sitta ute i svalkan på trappen ♥

Dagen går med regelbundna matningar och umgänge med gäster. På kvällen är mitt barnbarn Meja med och hjälper mig sköta ungarna. Hon fixar i ordning bajspapper och får även prova att mata ungarna. Hon tycker nog att det är lite äckligt när farmor plockar upp bajsarna och lägger dem på rad på papperet, jag förklarar varför jag gör det och att jag tittar på bajsarnas konsistens och färg. Vid nästa matning säger hon – den bajsen var bra för det var en svart sträng på den, hur tycker du den här är?

Meja med en av ungarna

Vid tio ger vi ungarna sista målet mat för dagen. Meja har fixat fram bajspapper utan att jag bett henne. Hon uttrycker sin önskan om att få en egen fågelunge med sig hem. Jag förklarar för henne att fåglarna ska tillbaka till friheten och att de skulle dö om de var tvungna att sitta i en bur. Hon verkar förstå vad jag menar, men det är inte så lätt när man bara är fyra år.

Måndagen den 18 juli 2005

Går upp klockan 6.30 och matar ungarna med maggots och köttfärs lägger mig sedan och sover till 8.30. Hör ungarna kvittra och går in och matar dem igen. Nu är jag stenhård på att ge dem mat med en och en halvtimmes mellanrum. Annars blir det bara lite duttande medan några av ungarna äter och några orkar inte. Klockan tio ska Meja och jag hjälpas åt att mata ungarna, Meja vill ha en unge i knäet och det får hon ha. Då flyger en unge upp på kanten och sedan flyger den ut i rummet. Fångar in den och sätter tillbaka den i buren, men den börjar genast klättra runt på gallret, hittar ett hål och flyger ut. Fångar in den igen och bestämmer mig för att byta bur med tätare galler.

Utbrytaren flyger glatt inne i buren

Vi sätter in ett tjockt lager sand och sätter in flera pinnar som vi brutit av olika träd. Ungen flyger genast upp och sätter sig på en gren.

Flyttar ut ungarna och hänger upp buren i taket på förstukvisten. De börjar genast kvittra och hoppar runt på grenarna i buren, de får svar från andra blåmesar i vår trädgård. De tystnar och lyssnar förundrat. Snart börjar de kvittra igen.

Vid nästa matning flyger den försigkomna ungen in i bokhyllan. In med ungen i buren igen. Nu bestämmer sig maken för att börja bygga en voljär. Den blir betydligt större än det jag tänkt mig. Men vi kan ju göra om det till en altan sedan. Maken bygger hela dagen med liten hjälp från mig. Har satt in en gren nära burtaket och dit strävar de flesta ungarna. Den försiktiga ungen är fortfarande den mest försiktiga och stannar helst i boet på marken. Tar in ungarna i tre timmar mitt på dagen så att de får sova i lugn och ro. När jag matar dem på eftermiddagen flyger två ungar ut i rummet. En flyger fram till fönstret och sitter där med uppburrade nackfjädrar efter sin stora bedrift.

Kolla vad duktig jag är!

Den andra ungen flyger upp och sätter sig på lampan. En unge flyger ut igen och sätter sig under taket på dotternss prisrosetter. När jag återbördat ungarna till buren bestämmer jag mig för att mata dem i buren genom gallret och genom luckorna. Jag är rädd för att de ska skada sig om de flyger mot fönstret igen. Lyfter ut buren på förstukvisten och alla ungarna strävar mot att komma upp på den högsta pinnen, men alla klarar det inte. De som inte klarar det sitter på en gren längre ner. På kvällen sitter alla fem ungarna på högsta pinnen.

Så fort ungarna kom upp på pinnarna började de att bajsa direkt på golvet utan att bli matade. De har även släppt bajsar tidigare de två senaste dagarna när jag kommit för att mata dem, isynnerhet på morgnarna. När jag nattar dem på kvällen sitter tre på pinnen högst upp och två ligger i redet. Får se var de är i morgon bitti.

Har även lagt magottar i sanden för att se om någon unge tar den, de tittar intresserat men har inte plockat upp någon än. En liten spindel kröp på en av grenarna i buren, en av ungarna följde den intresserat där den kröp fram. Nu händer det verkligen massor.

Tisdagen den 19 juli 2005

Vaknar vid 06.15, går genast in och matar ungarna med maggots och köttfärs. Alla ungarna har flyttat sig från nattningen igår. Det är massor av bajs i sanden. Alla ungarna äter med god aptit och jag matar dem genom gallret.

Nästa matning vid 07.30 rymmer en av ungarna ut i rummet, den flyger mellan lampor och tavlor. Efter en våghalsig flygning trillar den ner bakom bokhyllan. Jag lirkar försiktigt ut ungen och bestämmer mig för att de får flyga i köket istället. Vid nästa matning är alla ungarna ute och flyger. Som tur är tar de det lugnt vid fönstren.

En blåmesunge bland blommor och blad

Musikfreaken

Sötaste ♥

Fågelungar överallt =)

Under hela eftermiddagen färdigställer vi voljären. Det är solsken och varmt. Medan vi bygger flyttar jag runt ungarna i trädgården, det har ett jättestort rabarberblad som solskydd på taket.

Äntligen är det dags för småttingarna att få komma ut i det fria. Det flygs glatt runt i voljären. Men den försigkomna ungen pressar sig ut genom en ögla efter en minut. Jag ser den flyga upp på telefonledningen och vidare till syrenbusken. Gissa hur det kändes i min mage då? Efter någon timme matar jag ungarna och tar sedan in dem. Lockar på den unge som är fri, tycker mig höra den svara någon gång, men den kommer inte.

Åker till biblioteket och lämnar igen en massa böcker. Får en fin Present av Anita och vi pratar om blåmesungarna.

När jag kommer hem är ungarna hungriga. Bär då ut ungarna i buren och börjar mata dem. När de kvittrar på vid matningen ser jag den fria ungen komma från toppen av vår största björk. Först flyger han upp på voljärtaket och sedan till enen där jag sitter och matar ungarna. Jag lockar på honom och då gapar han och ”dallrar” med vingarna. Det är bara att ta honom och återföra honom till de andra ungarna i buren. Min lättnad går inte att beskriva, jag vet att jag hade sovit dåligt i natt om han inte kommit tillbaka.

När alla ungar kommit in igen så sitter de på översta pinnen och sover med huvudet under vingen och lite uppburrade.

Under resten av kvällen är det en febril aktivitet på ungarna, de flyger mellan pinnarna, skuffar ner varandra med missnöjt kvitter som följd.

Jag börjar sätta fast deras mat på pinnarna och de börjar plocka i sig lite därifrån. Inser att nu är det verkligen dags att de börjar äta själva och inte blir handmatade jämt.

Nattar dem vid tiotiden.

Onsdagen den 20 juli 2005

Jag sov ändå inte bra i natt, troligtvis vaknade jag av regnet som formligen forsade ner, gudskelov utan någon åska. Gav ungarna mat klockan 8.00, ungarna var inte speciellt intresserade av mat. Tror att den äventyrliga dagen igår tog ut sin rätt så de var rätt trötta.

På förmiddagen videofilmar jag ungarna och vi filmar dem även vid utsläppet i voljären.

Den försigkomna ungen sticker ut efter ca 10 minuter. Han flyger högt upp i vår lönn och sitter och kvittrar. Det är gråmulet och lite kyligt ute. När ungarna vilar i träden burrar de upp sig och stoppar in huvudet under vingen. Jag plockar ut datorn och sitter och skriver dagbok ute.

Efter två timmar är rymlingen hungrig igen. Han sätter sig på taket till voljären och fladdrar med vingarna och hungerkvittrar. Självklart når jag inte upp. Jag lockar med mitt matljud men han sitter kvar. När jag går och hämtar stegen flyger han ner till enbusken så jag kan mata honom. Han får mat och sedan sätter jag in honom i voljären och nu stannar han kvar där. Ungarna pickar i björklöven och på stammarna, jag hoppas de hittar bladlöss och äter. Maken och dotter ska åka och handla, ber dem att köpa viltfågelfrön. Det finns inga viltfågelfrön i någon av affärerna, så maken köper hirskolvar och ”fröklockor”. Måste få tag i någon och fråga om jag kan ge dem det.

Vi satte upp buskar i voljären för att det skulle bli så naturligt som möjligt för ungarna, vi letade extra mycket efter buskar med bladlöss =)

Ungarna är ute till halv sex, sedan får de komma in. Matar dem och sedan sover de gott på sina pinnar. Försöker få tag i någon från viltrehabiliteringen, fick fram en hel massa namn och telefonnummer på Internet.

Den första jag ringer till tycker jag varit jätteduktig som har klarat alla fem ungarna men säger att det egentligen är förbjudet för privatpersoner att föda upp vilda fågelungar. Hon säger att jag inte ska bli rådlös om jag blir otrevligt bemött om jag ringer upp några andra viltrehabiliterare. En privatperson får bara ha vilda djur i fångenskap i högst 48 timmar. Svarar att ingen upplyst mig om detta fast jag pratat med både viltjour, viltrehabiliterare och Naturvårdsverket. De har bara sagt att jag är duktig som klarat ungarna så länge och att jag ska höra av mig och berätta hur det går. Kvinnan önskar mig lycka till och önskar att jag ska få behålla ungarna och själv släppa dem fria som belöning för mitt slit. Hon kan inte hjälpa mig med mina frågor inför frisläppningen och hur de ska lära sig att söka egen föda.

Hittar några telefonnummer hos ”fågelkatastrofhjälpen”, ringer först en kvinna som hänvisar mig till en man som ofta rehabiliterar fåglar. Mannen heter Sigvard och är jättetrevlig. Jag frågar om jag kan ge ungarna hirskolvar och det tycker han är jättebra. Jag kan även krossa mannagryn till ungarna. Du ger dem för bra mat, de kommer inte att flytta i första taget säger han. När jag berättar om hur ungarna såg ut och hur de utvecklats säger Sigvard att de troligtvis var 7-9 dagar gamla när jag tog hand om dem.

När de ska frisläppas ska vi lämna öppet till voljären så de kan flyga in och hämta föda i början, när de väl klarar sig själva kommer de inte mer. Då ska jag ge dem hirskolvar och krossade mannagryn. Han tycker även att jag redan ska hänga upp frön så de börjar äta själva. I det fria är det blåmespappan som lär ungarna söka sin föda, men eftersom vi har mycket blåmesar hos oss trodde han att ungarna skulle lära sig av dem. Jag berättar att en unge smiter varje dag och han skrattar och säger - det är väl uppe vid taket och det stämmer ju. Det kommer nog inte att bli några problem säger han som avslutning på vårt samtal och önskar mig lycka till.

Ger ungarna mat efter samtalet, de äter mycket nu. Sätter upp två hirskolvar i buren. Några ungar börjar nästan genast att picka i sig frön.