Lite allvar....
Min blogg är en form av dagbok och jag skriver den för att hålla mina barn och vänner uppdaterade om vad som händer här på gården och vår vardag =) Det är oxå här hemma på gården jag hämtar kraften för att orka jobba vidare i ett jobb som kräver att jag är stark.
Novemberhimmel 2010
Min underbara doftande rosenbuske ♥
Klockan 23 en sommarkväll...det enda som hörs är myggen.
Ordspråk: Det är inte bördan som tar knäcken på en människa, det är sättet hon bär den på / okänd
Du har så rätt i det du skriver och livet går ju vidare trots allt elände som sker på jorden.
Vi läser och hör tillräckligt om katastroferna utan att behöva blogga om det och bloggen är ju som sagt ett andningshål och inte ett nyhetsforum.
Svar: jo barnen har sett inskriptionen i trädet men det syntes dåligt mot slutet för varefter trädet blev tjockare så töjdes texten ut.
Vackra bilder!
Kram
Förstår så väl vad du menar. Jag startade också min blogg för att ha en "glättig" ventil i motsats till arbetet!
Gomorron :-)
Helt rätt syrran.
Jag tycker givetvis att det är lika förskräckligt som alla andra det här med Japan.
Men jag har ingen lust, styrka eller ork att skriva eller läsa om sådana händelser på bloggen.
Så fort jag sätter på TV:n så ploppar det upp likaså radion.. Det räcker så tycker jag.
Jätte fina bilder avslutnings vis i allvarets tidevarv...
Älskar dig syrran / Kramar Syster
det är nog bra att ha den inställningen och hålla distans, ha bloggen till något bra istället :)
jättevackra bilder
ordspråket är så sant så
kramar
Nåja, det skillde ju en hel arbetsdag på våra inlägg. ;)
Skönt att det verkar funka bra med blogg.se idag!
hej Kort !!
här kommer en glad hälsning och en varm kram till dig, KRAM ,
du har ju ett sånt litet "tungt" arbete...
hälsningar marilena ! och ha en jättebra lördag med familjen !!
håller absolut med, jag har bloggen precis som du, som en dagbok för vänner o bekanta o mig själv, skriver om presis det som hägrar just då, saker som hänt under dagen osv. Känner inte heller att man behöver skriva om annat som händer, det hör och ser man ändå överallt.
Massor av kramar och önskar god fortsättning på helgen =)
idag funkar det visst bättre att kommentera, försökte igår men det gick inte =(
Man väljer ju själv hur man vill forma sin blogg.
Det är så kul att se dina fina bilder!
Kram och fortsatt härlig helg!
Härliga bilder igen. På bloggen ska man få skriva vad man själv tycker anser jag.
Jag mår så dåligt av katastrofer att jag behöver ett andningshål och då är bloggen ett bra verktyg. IRL finns katastrofer överallt! På löpsedlar, på radio och TV, i fikarummet på jobbet... Skönt att få släppa det ibland, för att orka ta in mer senare.
I mitt nuvarande jobb har jag inte så många jobbiga samtal, men i mitt tidigare jobb som chef i en verksamhet där personalen ofta var under hård press, orkade jag inte ta in katastrofer över huvud taget, all energi gick till jobbet. Nu kan jag läsa och lyssna, men behöver ändå andningshål.
Med det här långa och snurriga inlägget vill jag säga: Jag förstår precis vad du menar och jag håller helt med!
