kort.webblogg.se

Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Hade världens bästa jobb, jobbade med ungdomar och gjorde det i 28 år =) Jobbade med olika former av problem och även beteendeproblem av alla slag. Är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m. m. Har nu slutat mitt jobb!

Det ofattbara har hänt......

.....igår var jag tvungen att ta det svåra beslutet som alla djurägare måste ta och kasta egoism, saknad, sorg åt sidan och låta min fina och största hundkärlek  ♥ ARNE ♥ få ett fint och värdigt slut. 

 

Arne hade svarat bra på dietmaten, pigg , glad och busig hela veckan. Började blanda in Hill´s dietfoder i torsdags, 1 dl i var giva men såg ändå på fredagen att han blivit lösare i magen på fredagsmorgon...oro...oro...planerade och handlade för att koka ris så att han fick 1 dl ris i var måltid i framtiden blandat med dietfodret. Mot fredagsnatten släppte jag ut honom 2 ggr, en gång för att kissa och en gång för att bajsa, var lite orolig men trodde ändå att rutinerna blivit ruckade då Inez just nu höglöper och är intressantast i världen, vem bryr sig om att bajsa då? Somnade vid halv 4 då även goa Arne somnat in på sin nya bädd.

 

♥ Mysigt, ny sovplats ♥ plats för en kung ♥

 

Hela fredagen var bajset fortfarande lite löst, men en fortsatt pigg och glad hund ♥ ris blandades i som planerat i fodergivorna. En sväng i skogen med husse och matte på eftermiddagen, pigga och glada hundar busade och kämpade om pinnar ♥ Sedan fick de mat, vila en timme som veterinärerna rått mig till efter sista djursjukhusvändan http://kort.webblogg.se/2013/june/juni-2013.html#comment

 

Vi skötte om hästen på kvällen, en sista hundsväng till....30 minuter efter det hörde vi hur Arne hulkade, jag följde med honom ut, han var orolig och gnydde. I och med att sista måltiden var ris med fiskbullar och troligtvis väldigt lättsmält så fick han inte upp något. Då bestämde jag mig på plats och lovade Arne att detta skulle ALDRIG mer få hända honom igen. Såg hur Arnes mage svullnade upp, ringde Strömsholm och sa att jag ville att min älskade hund skulle få somna in. Innan dess hade Arne jätteont i magen, ville gömma sig i duschen, efter en kvart gick svullnaden ner, han "pruttade" och var lugn. Visst vill man vela och ringa och säga att vi kommer inte, hunden blev bättre....men jag gjorde det inte, jag tog mitt DJURÄGARANSVAR och lät förnuftet styra över hjärtat och tänkte på hur jag kunde hjälpa min bästa och ÄLSKADE hundvän ♥♥♥ I morgon kunde det hända igen och sen igen och sen igen...I och med Arnes ålder på över 11 år så finns ju risken att många inre organ är slut eller att det finns cancer med i bilden.

 

Bilfärden till Strömsholm som tar sin tid, blev lugn och fin, Arne som älskade att åka bil njöt av att ha hela bakluckan för sig själv utan Inez  ;)

 

 

När vi kom fram till djursjukhuset fanns ingen oro hos Arne många lukter där ...sniff...sniff..vi gick in, betalade och fick nästan direkt komma till ett eget rum. Arne gick runt och sniffade, den här situationen var ju precis som förra djursjukhusbesöket, då var han hemma igen efter 16 timmar. Han fick "plegg" (lugnande i munnen) Vi sa åt honom att komma och lägga sig på filten, han kom och la sig, gos, gos ♥♥♥ Arne som inte har några negativa minnen från sjukhus gillade läget med sina kära bredvid sig. En veterinär kom in, satte in kanylen, vi fick bestämma tiden vi ville ha med Arne, innan han fick överdosen.....ÄLSKAR dig så mycket, pussar, tårar och smek  ♥♥♥ så var det slut.. 

 

Jag är ändå i sorgen så stolt över mig själv när jag klarar av att ta dessa tunga och så otroligt tuffa beslut. Att låta ett älskat husdjur lida före min egen egoism.....nej.... klarar jag inte det då ska jag inte ha djur då ska jag köpa mig en nalle och gosa med istället.

 

Finns en önskan till idag, när min tid är inne så skulle jag vilja sluta på detta sätt, inte lida en dag, vecka eller månad för mycket....Jag vill få ett värdigt slut med mina kära vid min sida, deras händer i mina, de ord vi vill säga är sagt för vi vet när det värdiga slutet kommer..

 

Ni som läser min blogg vet att Arne blev dålig i magen för två veckor sedan:  http://kort.webblogg.se/2013/november/goa-alskade-arne.html

 

Tufft, tungt,sorg och tårar..... men om vi inte vågar älska så vågar vi inte leva heller....

Gråter å gråter när jag läser...såååå ledsamt :(

Kram till er <3

Jag önskar jag kunde skicka dig en riktig bamsekram!

Nu började jag gråta. Vet hur det var med Märta och hur sorgen finns hos mej ännu om än i annan skepnad.
Att ta det där tunga beslutet, det är det värsta med att vara djurägare. Varje gång frågar jag mej om det är värt det och med Märta som var något alldeles särskilt gjorde det mej nästan galen men...
Någonstans är det ju ändå det. Värt det.
Stor kram och många tankar.
Asta

Min älskade syster! Jag vet hur ledsen du är och hur ont det gör.
Men jag är stolt över dig för ditt snabba och stabila beslut. Arne hade inte kunnat fått ett bättre slut.
Tänk om vi människor kunde få ett sådant värdigt slut när vi ligger på dödsbädden och vrider oss i plågor.
Det gör så ont i mig när du gråter i telefonen. Mitt hjärta går sönder. Men samtidigt så vet både du och jag av erfarenhet av död och smärta att det är det absolut bästa sättet att få ut sorgen.
En liten tröst kanske kan vara att Arne och du kommer att ses igen. Han är föresten med dig hela tiden
Det jag är lite orolig för är att dom andra hundarna där uppe är fruktansvärt avundsjuka på att igår så kom den vackraste av alla hundänglar dit och styrde om det ordentligt. Glömmer aldrig när han var så glad så att han lät som en stor vrålande varg som när som helst skulle äta upp en. Men det var ju hans lite egendomliga sätt att visa att han var jätte glad av att se mig.
Nu sitter jag här och gråter för både din och Arnes skull.
Men jag säger dig ännu en gång jag är SÅÅÅ stolt över dig min underbara fina syster...
Kärlek och kyssar du helt fantastiska lilla människa. / Syrran

Åhhh, nu är mina tankar hos dig, ett svårt men viktigt beslut. Extra tungt eftersom du så nyss behövde ta samma beslut för din katt. Jag väntar på att det ska bli min tur att ta samma beslut, och passar på att försöka njuta så mycket som möjligt av mina katter. Arne har haft tur som hamnat hos en så fin människa, bi har fått många fina och glada stunder tillsammans!

åh, förlåt mig vännen <3, förlåt att jag inte varit inne här och tagit del av din djupa sorg efter fine, så älskade Arne
även när man vet att man tagit rätt beslut är det så fruktansvärt svårt
grät en skvätt när jag läste om din Arne
massor av styrkekramar till dig <3

oh, Kort, vad hemskt, jag läser och gråter här !
vill bara ge dig en stor kram !

det var likadant för mig när jag var tvungen att lämna min
lilla hund, efter 11 år, till veterinären (hunden var jättesjuk),
jag grät och min man grät, det var hemskt...

hoppas du mår lite bättre nu, och du har ju Inez,
och alla andra djur...kramar på dig vännen !!!