Har så väntat...på min Sotis...
...som med ett högljudt och ett bestämt jamande kräver att få komma in...kräver sin plats i huset och första plats i flocken som vanligt...
en vecka har gått och ingen Sotis har dykt upp...
Jag har suttit och tittat på djursjukhuset...gråtit med de människor som mist sina älskade djur...Måste få ut min sorg och få gråta.....Hela min omgivning vet att jag är känslosam och har lätt till tårar för djur, barn och de svagaste i vårt samhälle...får gråta med andra som bevisligen mist sina djur för att få ut min sorg...
Så mycket lättare att kunna visa sin sorg när man vet det är fakta...Bara en stor ovisshet just nu och jag tror inte jag någonsin får visshet i varför Sotis försvann....alla säger att Sotis kommer tillbaka utom min man, han har samma känsla som jag....han kommer inte tillbaka...Vi vet ju inget om Sotis, hur gammal han var men vi trodde bara han var något år äldre en Rambo pga deras lek och bus tillsammans...Rambo fyller 8 i år.
♥ Vitsipporna är här ♥ kom hem ♥
Kommentarer
Trackback
