Mars, sammanfattningsvis...
.....Vi drabbades av två halta djur, hönan Agda blev ordentligt halt, såg det en morgon hur hon linkade fram, vad som hänt vet jag inte men pga hennes ovanliga beteende så gav sig de andra hönsen på henne, hackade henne så fort de kom åt och hon blev ordentligt tilltuffsad.
Jag och maken plockade då ned vår hundbur som vi satt på skullen ( den största hundbur som går att köpa) som vi köpt till Bosse efter hans operation. Där fick hon rejält med plats och var fredad i två veckor för att bli bättre. Nu några veckor senare när hon är mycket bättre vill Agda inte gå tillbaka till hönshuset trots att hon är fri att göra som hon vill. Hundburen är hennes trygghet, hon flyger upp på taket och sätter sig där på dagen om de andra hönsen blir för burdusa mot henne och när jag går in var kväll sitter de andra hönsen och tuppen på sina pinnar och Agda på hundburens tak.
Bild från förra fredagen när vi skulle natta djuren, tuppen och Agda "kuckilurar" tillsammans uppe på Agdas stora hundbur, det rosa i bakgrunden är ett flecceöverkast jag täcker buren med om det blir kallt på natten. Turades tidigare om att ha Agda och tuppen ute halva dagen, sedan åkte Agda in i buren och de andra hönorna fick komma ut.
Nästa halta djur var katten Sotis, det var min mans morgon att sköta djuren och när jag vaknade sa han att han trodde det var något fel med Sotis, han låg på kuddarna på trappen och ville inte gå in, han hade lockat på katten men Sotis brydde sig inte...Gick direkt ut och såg att det var en katt som vänt ryggen till och ville vara ifred...försökte lyfta honom men han sa "ifrån" direkt...Lockade på honom när maken gick fm-svängen med hundarna. Då kom Sotis, en bit i taget..såg att han inte stödde på en tass. fick in honom i vardagsrummet och där la han sig och sov i något dygn. Sa åt maken att jag gissade på ett kattslagsmål då det är mars.
Den kvällen när vi skulle natta djuren hörde vi ett ilsket och långdraget "kattjamande" maken lyste med ficklampan och då såg vi Rambo i vedboden och en främmande svart katt, vi skrämde bort den främmande katten och hoppades på att den inte skulle komma tillbaka...
Idag är Sotis helt bra igen och ohalt, tiden läker alla sår som ordspråket lyder, men min oro är lika stor var gång det händer djuren något..
Nästa oro blev för vår snart 27- åriga häst, vattnade odlingarna och blommor på övervåningen, kikade ut genom fönstret och såg hästen som vanligt ligga ute i hagen...så skulle han resa sig, satte bakbenen för långt under sig och dråsade hjälplöst omkull, nästa försök tog han sig upp..Tycker han börjar tappa i hull, tänderna är dåliga, han har tappat många.. Vi hade hoppats att han skulle få njuta en sommar till med härligt grönt gräs, men vi hade tagit beslutet redan att han ska få somna in här på gården till hösten...Oron är stor och vi tar just nu en dag i taget..men hoppas att han får vara kvar några månader till..
Kikar ut genom fönstret på em, ser våra sedvanliga vänner i hagen som vanligt, hästen vilar och tar som vanligt ingen notis om dem..Bilder från i förrgår
Sedan bestämmer hästen sig för att gå till dem...nervöst kikar de på den välbekanta bjässen som kommer.
Så vackra och är så glad över att de bor i vår hage...Utom på sommaren då rådjur är stora "värdar" av fästingar...och vi kämpar en ojämn kamp med dessa fästingar på hundar, katter och även hästen...
Hästen fick inte tillfälle att komma dem nära
Okej, då betar vi på varsitt håll då..
Vi har förodlat massor av grönsaker och köpt växtbelysning, det mesta satte vi den 27 februari utom potatisen som blev någon vecka senare. Nästa projekt är ett bygge av växthus...Fortsättning följer !
Asperger, Autism, ADD och ADHD
Asperger, Autism, ADD och ADHD vill göra alla medvetna om deras problematik denna månad och detta är för att hedra alla barn/vuxna som kämpar varje dag i skolan/jobbet och i sin vardag.!!!
Föräldrarna kämpar hårt var dag mot samhällets oförstående mot deras barn, väntar på telefonsamtalen som kan komma tre ggr på en dag från en upprörd lärare....barnen är inte ouppfostrade, de behöver en hjälp som skolan lovat...individuell undervisning utifrån vart barns förmåga och behov...Skolan är skyldig att ge DITT barn de resurser som det behöver.
Jag har oftast jobbat med barn med olika diagnoser i 28 år, så UNDERBARA ungdomar jag mött Att stanna upp och lyssna till deras kunskap om hur vi tillsammans kan lösa vardagen i skolan, vad som fungerar bäst för dem, ger de oss lösningen på det som vi ser som "utåtagerande problem"
Att stanna upp och lyssna till deras kunskap om hur vi tillsammans kan lösa vardagen i skolan, vad som fungerar bäst för dem, ger de oss lösningen på det som vi ser som "utåtagerande problem"Vår skolas "värdegrundsdagar" som terminerna startas upp med var termin är oftast en katastrof för dessa elever, totalt ostrukturerade dagar där syftet är att lekar och olika övningar ska stärka gemenskapen och förståelsesen för varandra,......vanliga så kallade skötsamma elever "flippar ur"..tar sig friheter de inte gör annars och de tre dagarna blir mest ett allmänt kaos och stökigt.... för många elever med "diagnoser" innebär det att de inte klarar "kaoset"..blir utåtagerande ...de misslyckades igen....första dagen på terminen...
Har larmat för detta i många år, men ingen vill lyssna...På slutet när jag blev säkrare i min yrkesroll gav jag de ungdomar friheten att stanna hemma/ få gå hem när det blev för kaotiskt...talade även med föräldrarna så de var förberedda varför deras barn inte fullföljde skoldagen.
Till er som undrar kan jag bara säga att till de elever som jag gav friheten att gå hem när det blev för stojigt och kaotiskt....Så gick de hem och slapp misslyckas...
Ber bara tidigare elever om förlåtelse att jag inte förstod bättre tidigare och gav er samma chans, kramar ♥
blob:http://www.tv4play.se/c1b5be15-51d5-4051-bc18-3a60a4114f7e
I fredags fick jag ett telefonsamtal....
...det var från min handläggare på försäkringskassan.... Jag har ju ansökt om livränta då jag anser att min arbetsgivare pga "jobböverbelastning" i så många år gjorde mig sjuk och tog ifrån mig möjligheterna att fortsätta arbeta och få en vettig pension....
Hon förklarade för mig att deras läkare skulle se över om jag inte kunde fortsatt jobba som t.ex. kassörska i en affär..Gissar att denna läkare inte kommer att ta kontakt med mig, höra sig för hur jag mår idag...
Jag är inte en lat person som försöker sko mig på samhällets resurser, jag har betalat skatt för mitt och andras välmående och när det krisar ska vi alla få ta del av skyddet trodde jag....
Jag har jobbat hårt i så många år, trott på och älskat det jag gjort, vet att jag gjort mycket bra och hjälpt så många ungdomar....
HATAR att granskas i "latmansgruppen" där våra myndigheter tror jag försöker "roffa" åt mig fördelar...
ORKA...orka...en och en halvtimmes förhör på fredag om min tidigare arbetssituation...Allt slits upp igen...när jag äntligen tror mig komma så sakta tillbaka i den lugna vardag jag och min man skapar...så väcks jag ALLTID upp igen av en käftsmäll och kastas tillbaka till minnen och stressen som jag efter 28 år inte klarade av längre...Jag kämpar idag för en rättighet, som du/jag/vi/ alla i hela vårt arbetsliv betalat skatt för...
Fotsättning följer....
