Annandagen...
..... Vi hade planerat in vårt besök till Mille idag...vi förberedde direkt på förmiddagen för hundar och katter att de kunde vara själva några timmar..
Strax efter 12 startade vi färden mot Västerås, vägarna var "skit" som vanligt, fyra "rena" asfaltsspår resten snö och modd ända fram till riksvägen.
Väl framme vid sjukhuset följde vi beskrivningen dottern gett oss...När vi gick in i rummet så var dottern och barnbarn borta, vi hörde de var på toaletten.
Jag önskar att inget barn ska behöva fira julen eller någonsin på ett sjukhus, där låg "gosekatterna" i sängen, en av dem var en gåva från sjukhuset (den renaste) Mitt hjärta grät 😭 Tack Gode Gud ändå för alla dessa fantastiska människor som valt att jobba inom vården, som alltid lika glada och lyssnande peppar sina patienter unga som gamla ❤️
När Mille kom ut från toan släppte en stor sten från mitt hjärta, kinderna var rundare, hade fått färg igen, han hade ökat 2 kg som han tappat i vätska. Men två dropp med vätska och insulin fick han/dottern dra med sig.
Inte med en min brydde han sig om att de kom in en gång i timmen och tog hans värden, sträckte bara ut handen och de fick ta proverna 👍.
Jag hoppas han blir "sjukskriven" efter jullovet, han måste ju få tid att landa i sin nya vardag med sin sjukdom. En av mina yngre systrar har ett barn med diabetes och han fick en assistent för att trygga vardagen i skolan, något man kan kräva av skolan? Att förlita sig på att en nioåring kommer ihåg att kolla värden är för mycket tycker jag av erfarenhet.
Inser att detta kommer att ta lång tid för oss alla och Mille att landa i en trygghet där vår vardag fortsätter som förut....
Kommentarer
Trackback
