I 28 år....

....Kämpade jag för att barn skulle få känna sig trygga i skolan, slippa mobbing...Självklart missade jag säkert flera, en stor sorg men de jag fick veta om gjorde jag allt jag kunde för.
Nu sitter jag utan proffesionen som jobbet gav mig, mitt barnbarn är utsatt av en tre år äldre elev.
Hur agerar jag nu? Jag vet de rättsliga vägarna vi kan gå men mamman/vi vill gå den korta/milda vägen först. Alla barn har rätt att förstå att de gjort fel och ångra sig, förstå att det blev fel.
 
Det började med att mitt barnbarn sa ifrån angående en oförätt, fick medhåll att han hade rätt av en lärare. Nu i  fredags tog den äldre eleven mobilen ifrån honom, skulle kasta den med kraft på golvet men den hamnade mot fönsterbrädet och sprack i skärmen, tidigare har det hänt på vägen till skolan att han har blivit hotad.
 
Blir så ledsen då barnbarnet inte vill berätta vad som händer för han tror det ska bli värre då (som de flesta barn). Det jag förklade och sa till de ungdomar jag jobbade med...berätta allt, de ska inte få komma undan med någonting, de ska få stå för allt de sagt och gjort inför personal, rektor och föräldrar...Efter de mötena så slutade det mestadels där. Får man stå upp för det man gör och föräldrar får veta vad som försigår så slutar det oftast om inte så har rektor ansvaret att se till att elever inte kränks.
 
Dottern har så klart kontaktat klassföreståndaren ( världens bästa lärare och så omtyckt av både elever och föräldrar för att hon värnar så mycket om sina elever ❤️) Men min oro finns där när jag /dottern känner in Milles oro 😢  
 
fortsättning följer!
 
 Finns inte i min värld! Jag kommer att fortsätta kampen så länge jag lever...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0