Igår fick jag ett telefonsamtal....
......har du kvar tuppen du skickade bild på..
Nej! han är borta! Försvann förra söndagen Fan....fan...
Om jag vågat väntat lite längre... men vågade inte då kära maken var rädd för att ungtupparna skulle börja slåss och jag var borta på operation
Ville ju säkra upp förra söndagen så att minsta tuppen fanns kvar hos oss, fan, fan varför hade vi så bråttom?......
Gissa min sorg idag?
....Kan bara konstatera idag...Jag ska inte ha djur....För vart år som går så blir sorgerna bara större och större för vart djur jag måste välja bort....
Jag borde ju tänka tvärtom, jag borde ju egentligen "äta" dem och tänka på det glädjefyllda liv de fick hos oss, men att äta de djur jag älskat, sett dem växa upp, finns tyvärr inte i min världsbild..
Så länge jag har försökt att få ut dessa tuppar levande till en hönsgård! Ingen ville ha dem, inte ett enda svar tidigare....
En vecka försent...En av de tre hade överlevt en tupps dystra öde,.....Fan, fan
Detta var den fina ungtuppen jag skickat bild på till en vän...
Så fin och litade helt på oss 
Kommentarer
Trackback
