Igår grät jag för första gången....

....Säkert behövde de tårarna komma ut...Jag hade gått i anspänning hela dagen och visste att tre av mina kära tuppkycklingar skulle hämtas, vi behåller en, den minsta. Våra tuppar blev så tama då vi suttit ute med dem sedan de var små dunbollar och vaktat dem mot allehanda faror,  i synnerhet en av dem fångade mitt hjärta  Men han skulle säkert blivit större än vår "dunderklump" till tupp och de mindre hönorna hade fått det tufft.
 
Skatan flög ned och försökte knycka kli-röran husse gjort iordning, Det kunde den glömma då "raptortuppen" jagade bort den  Tidigare hade en annan av ungtupparna jagat bort katten Gustav som smög på dem 👍
 
Att han kallas för "raptortuppen" beror på att min dotter tycker hans mamma ser ut som en dinosaurie  hon är nästan lika stor som vår gamla tupp, denna tupp hade säkert blivit grymt stor. Men det jag gillade mest hos honom var att han alltid la sig att vila hos oss när vi satt ute, han var trygg med oss, snäll och ville inte slåss med de andra ungtupparna  
 
Raptor, min dotter döpte henne  (dottern har tagit bilden)
 
Hundar och höns i en salig blandning, bild från igår.
 
Utsläppta på grönbete, dock är inte alla med på bild.
 
Vid 19:30 kom kompisen L.... som skulle hämta dem (en sann djurvän) men jag vet att troligtvis kommer alla tre att hamna i en gryta, har försökt att skänka bort dem till en hönsgård som behöver nytt blod i aveln, men inte någon som nappat 
 
När jag skulle lägga mig släppte fördämningarna, tårarna bara rann, jag grät för cancer och tuppar som försvunnit, allt som kändes så tungt just då, de tårarna behövde komma ut 😭 Djur har sedan min barndom fått mig att vekligen känna in och ta tag i känslorna och då får jag även tag i de känslor som finns längst inne hos mig och som jag oftast kan förtänga om de gäller mig själv. Det var en förlösande gråt....
 
Imorgon provtagning av blod på vårdcentralen, har en remiss med mig från sjukhuset, det ska ske dagen innan operation.
 
Några bra böcker jag plöjt igenom sedan sist... Kvinnan i fönstret, i början lite långtråkig med hennes chatt-konversationer, sedan börjar allt sakta, mycket sakta klarna...läsvärd 
 
 
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?

Kvinnan i fönstret är en klassisk psykologisk thriller där inget är som det först verkar.

"Boka av alla möten, stäng av mobilen och låt ingenting störa dig. För har du väl börjat läsa denna enastående spänningsroman vill du garanterat inte göra något annat."

Ingalill Mosander, Aftonbladet
 
Nästa bok....
Den här boken har jag precis börjat med Domaren, den verkar  superbra, när jag berättade för kära maken om intrigen att både en präst och domare var mördare så ville han direkt köpa boken (jag lyssnar ju på mina böcker via Bokus)
 
Bilden och recension är lånad från Bokus
Suzanne Eriks är respekterad domare i tingsrätten. Men hon är också psykopat. Suzanne skipar dödlig rättvisa mot en kvinna som förskingrat miljoner från en organisation som hjälper svältande barn i världen. Hennes vän Jessica är präst, en trasig själ som dämpar sin ångest med mat och alkohol. När mannen som en gång kränkte och utnyttjade henne utnämns till professor och hyllas, bestämmer sig Jessica för att hämnas.

Väninnorna börjar misstänka varandra och snart avslöjas sanningar över ett middagsbord, vilket blir början på ett skrämmande samarbete.
Suzanne och Jessica bestämmer sig för att tillsammans städa upp bland onda 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0