Första natten med diabetes1 och osäkerheten....

...med en sjukdom som så många barn och vuxna har i Sverige, en sjukdom det inte ofta ordas om.

Om det är sant vet jag inte, har inte källgranskat men Sverige och Finland anses enligt en artikel har högre antal av D1 än många andra länder... Skriv gärna kommentar om jag har fel!

 

Igår var vi då för första gången barnvakt över natten till vårt barnbarn som låg hela julhelgen/nyårshelgen på sjukhus och fick diagnosen diabetes 1...

Han är så otroligt duktig och noggrann och kollar sina värden.. Vi (morfar och jag) räknar ut insulindoser och hitintills har vi räknat rätt 👍 kollar ännu så länge med dottern 😉 Vi hade igår fredagsmys med vägning av chips, mätning av dip och myst med barnfilmer... ❤️ och mormor och morfar börjar känna sig tryggare i den nya situationen. Har nu införskaffat böcker som jag/vi kan läsa oss till en större trygghet (tror jag)...

 
Mille är ju så van vid att få sova över hos oss när han vill ❤️ Efter dotterns och hans sjukhusbesök i fredags hade han bestämt att han ville stanna hos oss över natten.. Ingenting ska ju förändras i hans värld och den härliga kontakt vi alltid haft ❤️ Men när dottern sa att han ville sova över, tänkte jag först "HJÄLP" klarar vi det?  Vill ju att så lite som möjligt ska förändras i hans värld som ändå står för så mycket förändringar nu i och med sjukdomen... 
 
Men han har ju varit hos oss dagtid och vi har räknat ut insulindoser tidigare till middagar, så jag lugnade mig och sa självklart ska du sova över, så glad nu att jag tog mig över "rädseltröskeln" 😊
 
Jag var upp 2 inatt och kollade värdena, det var lugnt och låg bra 👍 Vid 4 tänkte jag att jag skulle kolla värdet igen, tänkte på dotterns sms vid 22 när jag skickade sista värdet inför Milles sovande.. -Ni kan sova gott inatt alla tre!  Jag tänkte till...hon har kunskapen, kunde slappna av och till slut somna 😊 Blir nog bättre och lugnare för var gång han sover över.. Uppe vid 07:30 och en pigg kille kom ut i köket och ville ha frukost 👍😊
 
Mitt hjärta ❤️ lite bilder..
 
 Mormor hade trampat in en spik i foten, svullnaden växte och gjorde ondare och ondare, vi fick besök av en kvinna som sa - ta groblad de drar ut det onda...
 
Mille plockade groblad till mormor, var även  med morfar och la om foten...
 
Läkte så fort med groblad, läkarhjälpen jag sökt på vårdcentralen hade försämrat tillståndet tidigare, min älskade lilla hjälpreda plockade de största grobladen var kväll ❤️
 
 
Mormor behövde hjälp med jord till blommorna, dyngstacken ger den bästa jorden, att få jobba på mormor och morfars gård älskar Mille ❤️
 
Nästa kärra med blomjord på väg ❤️
 
 
Här sprang en två-åring med blöjan i vädret och körde bilen, plötsligt befann han sig hos vår supervänliga häst ❤️
 
Lite senare fann Mille glädjen i att rida häst ❤️
 
Att hjälpa morfar att trava ved är det roligaste som finns, Mille har sina egna travar...
 
Att hjälpa morfar är lyckan ❤️
 
Vi har två barnbarn ❤️❤️ de är vårt allt förutom våra två barn ❤️❤️ Vi vill så klart ha våra barnbarn hos oss så ofta de önskar, var gång de väljer att komma till oss är den största gåvan, vi får vara betydelsefulla i deras liv, något mer önskar vi inte ❤️❤️
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0