Kallt... -15,8 just nu vid 23...

...men en härlig fullmåne lyser upp vår kväll, vackert och så magiskt ❤️ På eftermiddagssvängen med hundarna fick vi vända halvvägs, jag frös om knän, fingrar och  baken (måste nog ha långkalsonger på mig) Kära maken har plogat en runda runt våra åkrar där vi tänkt ta em.svängarna med våra hundar då snön nu är ca 3 dm djup. (mitt önskemål), med 158 stolta cm över havet, så är inte benen så långa) Att pulsa runt i skogen i snön lockar inte...
 
7 ägg idag, vattnet hade inte frusit i hönshuset trots kölden 👍 När vi återigen fick våra nya höns för drygt två år sedan satte vi upp nya och tjocka väggar, man såg tidigare ut genom timret där råttorna ätit upp all isolering, vår ladugård är över 110 år gammal. Rävar och mårdar har decimerat våra höns tidigare, från 20 hönor till 5 på en dag... Nu har jag gjort allt i min (vår) förmåga att säkra mina kära hönor och tupp....
 
Katten Gustav var med på vår sväng, helt galen for han runt i snön där han nästan försvinner 😁 Såg idag att han återigen lekt i min fina juldekoration, dekorationssnön låg överallt på vardagsrumsbordet...
 
Att ha en ung livlig katt i huset gör att man skrattar glatt ibland och träter emellanåt, ska visa er tapeterna han har förstört senare ❤️ 😡
 
 
 
 Gustav är oftast ute om natten, gissar han jagar möss på logen. På morgonen kommer han in, kryper nära mig i sängen, så varmt och mysigt ❤️ älskar värmen när katterna kryper ned hos mig i sängen ❤️ Såg här inte Gustav där jag låg, tryckte bara av mobilkameran 👍
 
 Vardagsrumsbordet består oftast av en skrynklig duk, där Gustav anfallit fina Rambo efter att ha stökat om i mattes juldekorationer...
 
Har läst/lyssnat på en bok som heter "I skymnigen sjunger koltrasten"
Njaaa... har jag börjat med en bok så slutför jag dem oftast...För mig ingen favorit, tre ensamma människor som bor i samma trappuppgång i ett hyrershus som finner en gemenskap och varandra, Otto och Elias har redan funnit varandra och äter ihop minst en gång i veckan...
 
 
Änkemannen Otto, den nyinflyttade Elisabeth och den unga serietecknaren Elias bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla hamnat i en återvändsgränd i livet och lever ensamma i sina lägenheter. 

En dag hamnar en bokförsändelse som egentligen skulle till Elisabeth hos Elias. Han knackar på hos henne flera gånger för att lämna boken, men konstigt nog öppnar hon inte. Elisabeth flyter in i Elias serier och blir till en figur som han kallar Koltrasten. När de två till slut träffas lånar Elisabeth ut en roman till Elias som han mödosamt läser trots att han är dyslektiker. Otto i våningen ovanför har också ägnat hela sitt liv åt böcker och delar även han gärna med sig av sin passion. 

Långsamt och med böckernas hjälp kommer grannarna varandra inpå livet och stegvis vecklar deras personliga levnadsöden ut sig över sidorna. I skymningen sjunger koltrasten är en stark berättelse som stannar kvar länge hos läsaren.
Lyssnar just nu på en bok som verkar mycket läsvärd  "Skrik tyst så inte grannarna hör" av Karin Alfresson. Jag har precis börjat med boken, med den svenska 60 åriga mannen som blir mer och mer kontrollerande över sin yngre fru ..... Siame som får änkan Loveness att flytta hem med sina barn till sig, hon är även gravid med hans barn.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0