1 mars fem dagar utan lilla Gustav...

Jag har stängt mig inne på gården, inte träffat kompisar, inte berättat för mina kompisar eller för så många vad som hänt, orkar inte idag....Började bearbeta sorgen direkt kvällen och natten den 24-25 februari..Skrev bloggen och kände att han fanns kvar så levande hos mig då jag tyckte jag "levandegjort" Gustav på bloggen med bilder, berättade om vårt liv tillsammans med honom och några filmer..
 
Vet att både kära maken och jag blev i en form av chock, när vi fick höra vad som hänt och såg Gustav i ficklampans sken gå in på gården 10-15 meter och sedan lägga sig..Jag sprang ut och lyfte upp honom och bar in honom, la en handuk på sängen, la honom där och försökte få en bild av hans hälsotillstånd. Tvättade bort bajs och blod från svansen, såg sedan den stora skadan när jag lyfte ett bakben..
 
Minnesbilderna kommer sakta åter från den kvällen... Jag och kära maken pratade om dagen, vi hörde en bil tuta flera ggr, nu åkte någon kompis förbi sa jag...5 eller två minuter efter knackade det på dörren...
 
Ser jag rådjur, älg eller räv vid vägen så tutar jag också för att de inte ska springa ut på vägen och bli påkörda, de ska springa tillbaka till deras trygghet i skogen... För vår Gustav blev det tvärtom, han skulle springa hem till tryggheten, vem som tutade spelar ingen roll, bilisten före kanske, någon ville rädda ett kattliv...
 
När vi kom in till Evidensia Strömsholm fick vi komma in på en gång, smärtstillande gavs.. Jag var helt borta (chockad) inser jag nu.. Djurvårdaren som la filtar och värmekuddar runt Gustav klämde på hans lösa mage och frågade om den varit så tidigare? Jag tror det sa jag... tänkte på 10 åriga kastrerade Rambos hängpåse under magen.. Gustavs mage var fast och han är en av de få av våra katter som lät sig smekas på den runda, goa magen och tyckte om det, jag gjorde det ofta men i stunden var det helt borta. 
 
Har pratat mycket med en stor djurälskare, en av mina grannar som tagit hand om en vanskött kattunge som även den var en polishämtning och som haft stora problem pga sin tidigare vanskötsel, när vår Gustav togs in på Strömsholm visste jag att deras baby kämpade för sitt liv där efter operation av tunntarmen...
 
Att höra att kattungen Kalle gör framsteg, Kalle blir bättre dag för dag är min tröst och glädje idag...Ett litet kattliv går vidare  ❤️  ...
 
(null)
 

Kommentarer
Postat av: Lisa

Men stackars lilla kisse och stackars er, jag satt och grät när jag läste om Gustav. Stor kram <3

Svar: Det var fruktansvärt, lilla Gustav blev inte ens två år... Kram
Kort

2020-01-15 @ 11:42:38
URL: http://familjenkaotisk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0