Min vigselring.....
... Och även kära makens är fortfarande så fina, vi bar dem nog i ett halvår båda två, när en av mina guldringar gav upp efter stallmockning, ridning etc pga slitage så la jag min och så även kära maken dem i smyckeskrinet....Vår vigsel var nog den mest oromantiska men inte vår kärlek till varandra... Att gifta sig bekräftade inte vår kärlek utan samhällets krav...
Jag hade vill jag minnas två karensdagar för vård av barn, min man hade ingen (olika kollektivavtal) Vi skulle leva ihop hade vi bestämt, så ett giftermål var bara ett bekräftande för myndigheter...
Vi gifte oss helt anonymt, ingen visste om det, vi döpte även sonen då så vi hade något att fira ihop, bröllopsvittnena var två kyrkvärdar...
Vad bevisar en ring på fingret? Inte något och vi har levt med ringarna i smyckeskrinet i 45 år 😊
Vi hade bestämt med barnbarnet att " vi "skule äta potatisgratäng, revbenspjäll och vitlöksbröd, det gjorde de i tisdags, morfar och Mille... Jag satt med vid bordet så klart men åt inget....
Så vacker skymningshimmel, nu har femte årstiden kommit "istiden" Gården är mestadels en skridskobana...
Kommentarer
Postat av: Elenor
Lite romantiskt ändå att ha en liten kärleksask😉 Tillhör skaran som "gifte sig för pengar" 1989.
Svar:
Kort
Postat av: Gunnel
Vi har aldrig heller använt våra vigselringar p.g.a. våra yrken. Göran jobbade by byggarbetsplatser och det var inte säkert att ha något runt fingret då som man kunde fastna i.DSjälv jobbade jag på barnsjukhus och vuí var förbjudna att bära ringar med stenar....min vigselring har ametister. Förlovningsringen är helt slät, men det kändes konstigt att bara bära den när jag var gift. Till sllut blev det att vi glömde ta på ringarna när vi inte jobbade och det har fungerat bra i 54 år. Kram
Svar:
Kort
Trackback
