Kan inte fatta att jag har ingen hund...
Jag sitter här mitt i natten på torsdagen 27 oktober 2022, har ännu inte fattat att vi har ingen hund längre efter 48 år med schäfrar, kikar efter Bosse i kök och på hans säng, i hallen där han barrikaderade allt i framkomlighetsväg då han alltid låg på tvärsen ...Förstå chocken att ha en hund på morgonen i nästan 9 år och på kvällen ingen hund...😭 Tystnaden i bilen hem, vi hade pratat om beslut vi var tvungna att ta, glöm att vi orkade pratade om känslorna, jodå lite, det får vi ta pö om pö, så mycket vi orkar.. Somnade först klockan 6 i morse tankarna och tårarna var för många under natten, sov länge och ville inte gå upp och möta första dagen utan en hund 😞.
I morgon kommer kanske verkligheten ifatt, det har den inte gjort ännu...Vi har som mål jag och kära maken att vi ska överleva våra hundar, vill inte de ska överleva oss,, så fort vi åkt bort till någon stad för att handla i några timmar har jag smsat barnen att jag hör av mig när vi kommer hem igen då hundarna varit ensamma hemma, de har även nyckel till vårt hus, många kanske har tyckt jag varit löjlig, men en trafikolycka och hundarna kanske svälter ihjäl om ingen har koll, vad är då inte våra djurs liv värda för två sketna sms?.. Vi är hemma nu är alltid vårt sista sms...
Men när sorgen och saknaden kanske krymper ska vi kanske söka oss till hundstall med räddade äldre hundar, men finns alltid en risk om man inte präglar en valp från grunden som vi alltid gjort att passa in i familjen och med de andra djuren... Vad har de för bakgrund? rädslor? gillar barn? djur eller ungdomar? deras erfarenheter i livet?...
På djursjukhuset igår frågade de om Bosse behövde munkorg, lugnt sa vi det behöver han inte, när veterinären fann en knöl i ljumsken och klämde pep Bosse till, aggresivitet mot människor har aldrig funnits hos Bosse eller till alla hans älskade djur på gården, däremot alla djur som hotade hans kycklingar, höns och de rävar och ugglor som upplät sin stämma på gården...
Vi har oftast haft två schäfrar tillsammans...
Gårdagens avlivning var kanske en av de värsta vi upplevt som hundägare, totalt oförberedda och därför finns chocken kvar längre...
Erro vår första schäfer var gammal och ville inte gå på promenader längre.. Något var fel då han var över 11 år och inte ville gå på promenader längre som han älskade. Min första avlivning av hund, min gråt och mina ord till honom under avlivningen hördes ut i väntrummet, när jag och kompisen som körde mig till veterinären (då jag visste jag inte kunde köra själv) kom ut grät de flesta i väntrummet som hört allt 😭
Nicke hade problem med en höft, han kunde inte hoppa in i bilen längre vi lyfte in honom, alla våra hundar utom Bosse var med mig på alla ridturer, Nicke var över 10 år när vi fick ta det beslutet.. Jag och dottern skrek ut vår sorg i skogen, Nicke var hennes följeslagare och bästa kamrat under hennes första 10 år gissar hon var 5 månader när vår första schäfer Erro gick bort och Nicke kom till oss...
Nobbe blev bara åtta år som Bosse, han hade käkat upp en gummileksak blev körd för operation på Evidensia Strömsholm, Nobbe hade epilepsi efter en tidigare operation, vår husveterinär berättade att när djuren får så mycket smärtstillande efter operation kan det leda till en hjärnblödning därav kom epilepsin, hans inre organ var förstörda då det bara fanns mänslig medicin att ge såg de när de öppnade för operation...
Arne.... man får ju inte säga att någon hund är ens favorit, men Arne blev min HUND av alla hundar, lika dryg som kattungen Gutti som också blev min favorit med lika många hyss, tapeter nedrivna, Arne hängde med en orienterare i tidig ungdom till målet, Arne och Gutti gjorde det som jag älskade, de tänkte själva även om det blev fel ibland, precis som jag själv gjort många ggr i livet, jag anser att jag varit en liten rebell. En mild sådan var jag nog alltid i uppväxten i jobbet och även i giftermålet... Ikväll fick jag den största bekräftelse man kan få, finns ingen arbetgivare som kan ge den, mitt barnbarn sa att du är en av de största förebilder jag har 💗
Älskade barnbarnet Meja på promenad med vår schäfer Arne i vårt samhälle 💗 Hon satte honom under kommando var gång det gick förbi någon om de skulle vara rädd för hans storlek.....Gissar han är den största schäfer vi haft...
Gjorde ett collage på våra schäfrar, Arne levde till 2013..
Arne med valpar som fick äta upp hans mat, han älskade alla 💗...
Nobbe lärde Arne hur man bryr sig om alla levande varelser, Vår fina katt Murre som jag var tvungen att ge bort till en kompis då vår dåvarande katt inte tolererade andra katter...
Här har Arne lagt upp sina leksaker för att dottern ska strunta i datorn, en höna på tangentbordet och senare en fisk 💗 Hans mage blev kaos ibland, med dietkost som följd som veterinärerna ordinerade, den mat han fick älskade katterna och han lät dem äta före sig själv, och efter 11 år tog vi även det tuffa beslutet att han skulle få somna in.. Har en länk med #avliva där man kan se vilka problem djuren haft och hur vi tagit besluten...
Bosse var den sista av våra schäfrar i vårt liv 💗
Finaste Inez, primadonnan 😍 Hon såg aldrig en älg eller ett rådjur i skogen eller befattade sig med så usla varelser som katter, höns, hästar.. Inez var Inez och hon älskade oss människor, hon och Erro hade full koll på vad vi ville, visst vi körde lydnadsdressyr på gården och de båda köpte allt vi lärde dem 💗 Vi satte oftast inte på henne ett halsband, då hon gjorde allt vi sa och hon var alltid lös utan koppel..Jag hade en tro på att tikar är vaktigare än hanhundar, då de värnar sina avkommor och familjen, Nix! hon överät vaktandet till Arne och Bosse under sin levnad 🤣 Tyvärr fick hon lymftumörcancer, men hon hade så bra värden så vet på Evidensia Strömsholm ville vi skulle ta hem henne och låta henne få lite längre tid ( Vi hade bestämt inför hennes undersökning av knölarna i halsen att var det cancer så skulle hon precis som Bosse somna in) hon fick lite drygt en månad extra innan hon magrade ur som var ett tecken att slutet var på väg....
Ni fattar, jag försöker göra ett avslut över våra UNDERBARA schäfrar, de mest fantastiska minnen och så mycket KÄRLEK 💗
Kommentarer
Trackback
