kort.webblogg.se

Kvinna som bor på landet, älskar djur av alla de slag. Hade världens bästa jobb, jobbade med ungdomar och gjorde det i 28 år =) Jobbade med olika former av problem och även beteendeproblem av alla slag. Är utbildad kognitiv terapeut, samtalsledare, ART-instruktör m. m. Har nu slutat mitt jobb!

Man vaknar med tiden...

När de fyrbenta som hundar, hästar och katter och så många fler djur vi haft försvunnit och de dog av ålderdom och få av sjukdomar, då gjorde jag som alltid, grät lade upp bilder, hedrade deras liv...

 

När Bosse dog så dramatiskt på en dag från frisk till sjuk den 26 oktober förra året, så gick vi in i huset i tystnaden, städade bort, bäddar, matskålar, leksaker, då vi inte skulle skaffa något mer djur, vi har blivit pensionärer och vill inte djuren ska överleva oss.. Vi hade bestämt att Bosse var vår sista schäfer..

 

Som jag skrivit tidigare här på bloggen ringde jag alltid våra barn då vi åkte bort några timmar, hände det oss något (ex. bilolycka) så visste de det och tog hand om djuren.. messade alltid nu är vi hemma!

 

Efter ett helt liv med fyrbenta djur så fanns inget kvar, bara hönsen som jag gullade extra med som vanligt 💗 Det jag vet idag är att jag blev deprimerad, för första gången i mitt liv, inga fyrbenta, pälsbeklädda djur längre, jag som alltid levt med massor av djur sedan barndom, SAKNADEN var total 💗

 

Så många schäfrar, katter som behövde nya hem efter våra förluster, fått förfrågningar på messenger och bilder? skrev detta som svar på en förfrågan "Jättefin schäfer, men ryktet stämmer tyvärr inte ( att vi sökte en ny hund)  Vi hade bestämt att Bosse skulle bli vår sista schäfer, då vi inte vill att en hund ska överleva oss, plus att jag inte orkar med en sorg till, förlorat båda våra schäfrar och katten med njurproblem inom ett år .. Vår granne har  ett hundpensionat och hon får ofta in hundar där ägarna avlidit,   Bosse blev vår sista hund  Tacka för hennes omtanke skrev jag, du får gärna vidarebefodra mitt svar till henne... Kram"

 

Så kom min kära vän och granne med en förfrågan om en femårig katt som levt i ett samhälle i centrum, han var långhårig och hade rakats på grund av tovor, massor av frågor blev det från mig?  trafikvana osv.. Vi bestämde oss för att ta hand om honom, kanske skulle han som fyra äldre (tidigare) katter klarat vägen utanför vår gård..

 

När katten kom några dagar senare så kom glädjen i den enkla vardagen tillbaka 💖 När barn och barnbarn kommer så finns ju alltid glädjen 💗..

 

Första bilden jag fick på Börje 😥. Den här stackars kissen måste ju få ett hem, kunde inte gå ute i vinterkylan rakad 😭 Många grannar ömmade om honom i samhället och tog in honom i värmen i flera timmar.. Dagen efter min kära granne leverade katten till oss så flyttade ägarna till Norge 😡 Folk utan hjärta ska inte ha djur, vad hindrade dem att ta med sig Börje till Norge?  

 

Börje pälsar på sig, drar in massor av skräp, "borstade bort fem "prästalöss" som skulle skapat tovor.. Bild från 17 juli..

 

Två drag i pälsen och halva gården är där 🤣

 

Vi har köpt en klippmaskin och kommer det en tova rakas den bort, känner igenom pälsen dagligen, men vi har kardborrar i hagen och då är det kört 😖 Vi försöker ligga steget före då vi inte är vana med långhåriga katter, har bara haft korthåriga bondkatter tidigare.. Nu har vi en liten (stor) utmaning 😊 

Börje är ju helt underbar! Jag känner igen det där med saknaden. När den sista av mina tre äldre katter somnade in så bestämde jag mig för att nu vill jag inte ha fler husdjur då sorgen blir så stor efter dem, men sedan fick jag utmattning och jag var hemma och det blev ännu mer märkbart att jag inte hade någon fyrfotad vän längre. Jag bestämde mig för att trots allt ta hand om en liten kattflicka som hade blivit över i en kull. Ingen ville ha henne. Jag hämtade hem henne när hon skulle varit 12 veckor, men så liten som hon var så tror jag snarare på 10 veckor. Sedan kunde jag inte motstå när det var en annan katt över i en väns mammas kattkull så jag tog honom. Det var Signe och Charlie. När de båda var runt året skulle jag kastrera dem och började med Charlie eftersom det var han som var största risken för kattungar, men jag hann inte mer än att kastrera honom så födde Signe tre små kattungar som jag var med och hjälpte till världen. Kattungarna fick heta Saga, Sixten och Selma. Saga och Sixten bor hemma hos min äldsta son Mikael och Selma fick bo kvar här med sina föräldrar. Allt var bra ända tills förra våren då Charlie blev akut sjuk och vi fick ta honom till Djursjukhuset Valla. Han hade fått tumörer i magen och gick inte att rädda. Han blev inte ens 3 år så mitt hjärta gick i tusen bitar. Tack och lov så har jag mamma Signe och dottern Selma kvar.
Hoppas du får en riktigt fin fortsättning på helgen! Kramar 💖