Minigris.

Kikade på Norska farmen, de fick en minigris och minnen väcktes.
 
När vår dotter var cirka ett halvår fick jag en förfrågan, kan ni ta hand om en minigris annars avlivas den, en gåva till en man som skulle gå i pension? Ja, blev svaret då ett djur inte ska avlivas då arbetskamrater hittar på en gåva, det mest dumma påhitt för att vara roliga, djuret och mannen som gick i pension struntade de i.
 
Jag visste vilka jag skulle fråga om familjen kunde ta hand om lillgrisen ( djurälskare som vi), men den fanns kvar hos oss i några dagar, att gå ut med gris och hund för att göra sina behov var besvärligt med en baby i huset då kära maken jobbade 6 mil bort. Fanns även två hästar att sköta om och mocka hos och se till att de fick den fodring de behövde.
 
Grisen sista kvällspink i kalla vinterkvällen avslutades ofta med att den la sig i ljuset från fönstren där den trodde det skulle vara varmare.  Att lyfta upp grisen och bära in den in den i värmen resulterade i höga skrik, hade varit en dag hos mannen och inte van vid mänsklig hantering. Jag hoppas innerligt att man idag inte ger så huvudlösa presenter till de som går i pension.
 
Bild från farmen Norge med grisen Stina från i år, vill någon se en bild på den som kom till oss så kan jag hitta den i fotoalbum. Säg bara till!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0