Fyra veckor i maj....
Grillkväll i morgon hos en kompis....
Blixten slog ned på vår gård...
Veckan har bjudit på mycket...
Hur fort kom inte våren.....
I söndags ringde dottern ....
Direkt jag svarade frågade barnbarnet Mille... Mormor följer du med oss till Västerås i morgon? .... Självklart svarade jag -Ja. ❤️
Mille gillar inte direkt att gå i butiker, men när dottern ibland vill gå in i de ”ointressanta” butikerna för ett barn så väntar han och jag utanför eller i bilen och roar oss med allehanda lekar 🤣.
Med min sjukdom så har så många hinder kommit in i vardagen som var helt naturliga och roliga förr, nu är jag helst hemma, hatar att åka och köra bil idag. Säkert 7 månader sedan jag var i Västerås senast... Alla julklappar handlades på nätet då jag inte hade någon som helst lust att trängas i affärer.
Saknar även min och M.... ”tjejshoppingturer”, då fick pappa och farfar hålla sig undan för då ville vi vara själva och sedan åt vi alltid något gott efter shoppandet. Shoppandet, pratet vi hade lärde mig så mycket om hennes utveckling. Vi har inte tappat bort att prata med varandra idag, men då gjorde vi det på ett så mycket lekfullare och roligare sätt ❤️.
Det vackraste jag vet..mitt barnbarn M........❤️
Lite vårkläder/skor blev köpta till Mille, som var målet med resan då han växer fort och just nu ser ut som en långbent kalv. Lite gott hann vi stoppa i oss också. Fick även ett samtal från en av mina tidigare elever ❤️, livet är så gott ibland när man går utanför sjukdomens begränsningar. 👍 Jag vägrar fastna i gränserna, men det kostar ofta på.
Har suttit och tittat på supernanny Sverige....
Hur kan man så totalt släppa greppet och låta barnen slå varandra, skrika och göra hemmet till en otrygg plats? Ett hem där barnen styr och föräldrarna bara suckar över allt jobbigt, så här ser det ut hos oss ( jag tänker så här har vi låtit barnen ta över). Tänk er att ha en tonåring som sätter sig på tvären från två års - ålder och framöver i minst 16 år, samma bråk om oväsentligheter var dag för att barnet ska bestämma, en ständig kamp?
Det är inte den uppväxt jag skulle vilja ge mina barn. Har själv haft föräldrakurser i hur man sätter gränser och hjälper barnen till en tryggare miljö i familjen, föräldrarna tar kommandot på ett vettigt sätt, förbereder t.ex barnen på att om 10 minuter stänger vi av tv-n, ni borstar tänderna och sedan är det läggdags.
Blir bara så rådlös över alla föräldrar som inte kan kontrollera sina barn att släppa I-paden vid matbordet, på natten och tillåtelsen de ger barnens skärmberoende.
För det första undrar jag vem som gav dem I-paden, mobilen eller datorn? Om det inte var föräldrarna så borde de satt en gräns från början för användandet.
Om barnen inte lyssnar, koppla bort Internet, stäng av rautern, plocka bort x-box, surfplattor, datorer och mobiler, villkoret borde vara att alla delar hemmasysslor i en familj och det görs först, äta middag i lugn och ro, lite prat om dagens händelser, läxor sedan, sedan en skärmtid, det är en belöning, tiden bedöms av föräldrarna...hur svårt kan det vara? Sätt gränser!
Ett barn vill bara känna sig älskat, det gör det inte med föräldrar som ständigt känner sig trötta över tjafs och bråk och inte orkar ta beslut, inte står för tryggheten i hemmet, så det är ett föräldraansvar att sätta ned foten, bestämma reglerna i hemmet tillsammans med barnen, de ska vara delaktiga så klart. Men vissa beslut ligger till syvende och sist på föräldrarna .
Jag är ibland barnvakt till mitt barnbarn då dottern jobbar kväll, då hämtar vi Mille från skolan (andra klass går han i) så får han en timmes vila, antingen läser jag en bok/saga för honom eller så blir det surfplatta i en timme, äggklockan ställs på en timme och så fort den ringer stänger han av plattan även om det är mitt i en film, inga protester. En överenskommelse vi gjort tillsammans för tre år sedan.
Går vi inte ut på gården så leker Mille med sina leksaker han har hos oss..Så mycket tjafs, tjat och gnat man slipper med överenskomna regler. Innan Mille fick surfplattan i handen för första gången bestämde vi de här reglerna ihop, vi var båda enade om reglerna och så bra det fungerar. När förra äggklockan gick sönder i våras efter tre år sökte jag med ljus och lykta efter en likadan, hittade en på nätet. Visst jag hade kunde ställa mobilen, men efter en så väl beprövad metod efter tre år ville en 8-åring ha samma klocka som han kunde ställa själv.
Kika här på supernannyn.
Lite reflektioner.
Brukar titta på ”Stjärnorna på slottet”, "Rennees brygga", "Så mycket bättre" med mera...
Alla dessa kändisar som villigt och känsligt delar med sig av deras liv och bakgrund, trasiga hemförhållanden och så mycket missbruk av droger som vi inte någonsin kunnat ana som höll dem uppe ....skulle jag vilja byta med dem? Inte för en dag....Inser att jag lullat runt här på landet med min familj och alla våra djur och bara fått må BRA. Jag somnade gott på kvällen efter en dags hårt jobbande på mitt jobb, gjorde vad jag kunde för mina barn, man och djur som jag älskade och de gjorde min dag värdefull.
Att jag sen senare valde att gå in i jobbstressen som senare blev mitt fall i yrkeslivet var bara mitt eget fel, något jag inte valde, det smög sig på....men som jag inte såg och när familjen varnade mig ,så slog jag dövörat till.
Inser ändå att jag varit så lyckligt lottad när jag ser så många människoöden på TV som rent ut sagt skitit sig för dem under många år..
Detta är skamligt, läs!
”Specialisterna skämtade öppet om folks
sjukdomar”
Nyligen vittnade en handläggare på Försäkringskassans kontor vid Globen i Stockholm om hur ledningen driver på för att öka antalet avslag. Nu berättar två handläggare från ett annat kontor om sifferhetsen och den råa attityden mot sjuka.
– Enhetschefen sa ”Släpp inte in folk i försäkringen”, berättar en handläggare.
Globen-handläggarens berättelse i Dagens ETC om hur kollegor som gör många avslag premieras och hur en medbedömargrupp av erkänt ”tuffa” handläggare satts att granska alla beviljanden på Försäkringskassans kontor vid Globen, har väckt uppmärksamhet. Nu väljer två handläggare som nyligen jobbade på ett annat av Försäkringskassans kontor i Stockholm att berätta om sina erfarenheter.
Liksom alla nya handläggare i Stockholm fick de genomgå en tio veckor lång utbildning inför jobbet.
Under utbildningen reagerade de på innehållet i flera av de föreläsningar som myndighetens försäkringsmedicinska rådgivare höll om olika sjukdomstillstånd.
– Det var tydligt att syftet med föreläsningarna var att vi skulle syna diagnoserna och komma fram till hur de försäkrade kunde jobba trots sjukdomen, och att det inte är så farligt som det kan verka i läkarintygen, säger en av handläggarna som vi kallar Kim.
Efter utbildningen började de arbeta på ett kontor norr om stan, som hade rykte om sig att vara ett av de ”bättre” kontoren.
– De var bäst på att sänka sjukpenningtalet, med andra ord bäst på att göra avslag, säger Kim.
– Vårt kontor låg redan nära målet om ett sjukpenningtal på 9,0 till 2020, långt under prognosen för hur långt de borde ha nått. Ändå var det ständiga möten där man gick igenom alla siffror och inskärpte att sjukpenningtalet skulle pressas ner mer, säger Alex, som också vill vara anonym.
Prestigetävlan mellan kontoren
Alex och Kim menar att det låg mycket prestige i det också, att uppvisa ett lågt sjukpenningtal gentemot de andra Stockholmskontoren.
– Jag kan tänka mig att Globen som tillhör Syd börjat hetsa med de här medbedömargrupperna i ren tävlan mot Nord, som vi tillhörde, säger Alex.
Hur märktes den här attityden i ert dagliga arbete?
– Hela arbetet är uppbyggt kring siffrorna. Varje morgon gås siffrorna för varje enskild handläggare igenom i teamen och på eftermiddagen går man igenom hur många åtgärder varje handläggare gjort under dagen. På stormöten en gång i månaden tittar man på hur sjukpenningtalet förändrats. Det är en väldigt hetsig arbetsmiljö, säger Kim.
Cheferna ansåg att både Kim och Alex gjorde för få avslag.
– Däremot var det många sjuka i mina ärenden som kunde börja jobba igen. Men det är inget ledningen överhuvudtaget nämner. Att få tillbaka folk i arbete finns inte med som ett sätt att nå målet med sjukpenningtalet, säger Alex.
Eftersom Kim knappt gjorde några avslag kallades hon till samtal med enhetschefen.
– Hon sa att det kändes som att jag bara ”släpper igenom”. ”Släpp inte in in folk i Försäkringen, du släpper in för enkelt”, sa hon.
Raljerade över diagnoser
Under tiden på arbetet fick de möjlighet att delta i en fortbildningskurs som Försäkringskassans egna ”specialister” höll i.
– De är inte läkare, utan experter på det juridiska. Det var chockerande hur lite förståelse de har för olika diagnoser. En specialist menade att många personer – särskilt unga – är utbrända idag för att de inte kan hantera livet, att det handlar om någon sorts personlig svaghet, säger Alex.
– Specialisterna skämtade öppet om folks sjukdomar, de kunde läsa läkarintyg och skratta och raljera över innehållet, berättar Kim.
– Det är en väldigt osund kultur. Specialisterna kunde stå inför en grupp nyanställda och göra sig lustiga över sjukdomar och diagnoser. Deras attityd färgar av sig, den formar de anställdas attityd mot de försäkrade och deras diagnoser, säger Alex.
Båda är glada att de inte jobbar på Försäkringskassan längre.
– Jag upplevde att många som jobbade där mådde ganska dåligt. Folk var ofta sjuka, det hände att folk satt och grät, andra gick hem och kom inte tillbaka mer den dagen, säger Kim.
– Folk sa upp sig och slutade hela tiden. Det påverkar mycket socialt i en grupp att ingen stannar längre än ett år. De rekryterar nya på löpande band, människor hann inte lära känna varandra. Vi var 20-30 personer i vår grupp på utbildningen, lika många nya tar de in varje månad, bara i Stockholm, säger Alex.
– Stämningen på kontoret var så otroligt dålig och man fick inget stöd från cheferna, fortsätter Alex.
– Nej, de satt bara med sina siffror. De talade aldrig om vår arbetsmiljö, inte i något sammanhang. Jag vet inte hur många gånger vi hade avslutningsfika under den korta tid vi var där. Visst är det trevligt att fika, men vi kanske ska prata om varför folk väljer att sluta? Nej, de tog bara in nästa kull, säger Kim.
Den sparkade rikspolischefen får dessutom behålla sin jättelön som ny generaldirektör för MSB.
Ersättningen på 160 000 i månaden gör honom till näst bäst betalda myndighetschefen - och på samma nivå som statsminister Stefan Löfven. Hur tänker politikerna???????
Moderaternas Ulf Kristersson förklarade att deras regering satte in honom som chef för migrationsverket och försäkringskassan (han raserade försäkringskassan så den blev katastrofen den är idag)..När Socialdemokraterna satte honom som polischef blev det fel enligt M (och det vet vi också, så även inom Försäkringskassan, han kanske inte skulle varit chef i någon av dessa instanser med facit idag) Vem hörde med de anställda på Försäkringskassan om vad de tyckte? Med tanke på artikeln idag och i morgon i min blogg så var nog inte de anställda nöjda med hur FK styrs....Så ynkliga bortförklaringar från politikerna, sandlåde nivå i min mening, vad har denna man lyckats med? vad har jag missat, lyckades han inom Imigrationsverket? är han värd sin lön? Kika här: https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/Onrnrl/ulf-kristersson-dan-eliasson-ar-en-kapabel-person
Den lilla kycklingen...
Äntligen blev det...
Cancergalan, men vet folk hur mycket pengar som försvinner?
Gott Nytt År! 😘🍾
God fortsättning på julen 🎄🎅🎄🤶🎄❤️
God jul 🎄🤶🎄🎅🎄
Adventssljustakarna står i fönstren...
Idag snöar det ❄️❄️❄️....
November redan....
Delar ett inlägg idag....
2013 ansåg FK att min läkare inte skrev efter "socialstyrelsens normer" Blev nekad sjukpenning för det...överklagade och vann...När jag ansökte om livränta 2016 hade min läkare en hel del att säga om FK:s blanketter , tänker inte återge dem här...Undrar bara, vem har mest kompetens?
Drar inte alla som jobbar på FK över en kam, har en vän som jobbar inom FK och min senaste sjukskrivning 2015 möttes jag av inkännande och mycket kompetent handläggare, den första byttes ut men nästa handläggare var lika bra...Som inom alla yrken finns det folk som inte passar in, paragrafryttare och totalt avsaknad av empati.