kort.webblogg.se

....Kämpade jag för att barn skulle få känna sig trygga i skolan, slippa mobbing...Självklart missade jag säkert flera, en stor sorg men de jag fick veta om gjorde jag allt jag kunde för.

Nu sitter jag utan proffesionen som jobbet gav mig, mitt barnbarn är utsatt av en tre år äldre elev.

Hur agerar jag nu? Jag vet de rättsliga vägarna vi kan gå men mamman/vi vill gå den korta/milda vägen först. Alla barn har rätt att förstå att de gjort fel och ångra sig, förstå att det blev fel.

 

Det började med att mitt barnbarn sa ifrån angående en oförätt, fick medhåll att han hade rätt av en lärare. Nu i  fredags tog den äldre eleven mobilen ifrån honom, skulle kasta den med kraft på golvet men den hamnade mot fönsterbrädet och sprack i skärmen, tidigare har det hänt på vägen till skolan att han har blivit hotad.

 

Blir så ledsen då barnbarnet inte vill berätta vad som händer för han tror det ska bli värre då (som de flesta barn). Det jag förklade och sa till de ungdomar jag jobbade med...berätta allt, de ska inte få komma undan med någonting, de ska få stå för allt de sagt och gjort inför personal, rektor och föräldrar...Efter de mötena så slutade det mestadels där. Får man stå upp för det man gör och föräldrar får veta vad som försigår så slutar det oftast om inte så har rektor ansvaret att se till att elever inte kränks.

 

Dottern har så klart kontaktat klassföreståndaren ( världens bästa lärare och så omtyckt av både elever och föräldrar för att hon värnar så mycket om sina elever ❤️) Men min oro finns där när jag /dottern känner in Milles oro 😢  

 

 

.....Mille kom strax efter 13 och vi började genast med granen, 240 lysdioder skulle upp först eftersom jag kastade de gamla julgransljusen förra året.  Sedan hjälptes vi åt att kånka ned stora jullådan från vinden, Mille rotade glatt runt i den stora lådan och han hittade finare och finare kulor hela tiden, alla var ett MÅSTE i julgranen  ❤️ 🎄 Bild på granen med systemkameran, är supernöjd av 2018:års gran som jag och Mille fixade. 

 

 

 

.....fick besök av dottern och mig i måndags. Dottern hade lagt upp julmusik i mobilen, så vi lyssnade på alla klassiker på väg dit och hem via bilradion. Landskapet var helt vitt av frost och julstämningen kom.

 

Åsbys pyntning gjorde oss inte besvikna, en tradition vi skapat att åka dit vart år och julmysa.

 

 

....någon festfixare, men tycker att lördagskvällen blev bra med god mat från Ica och världens bästa vänner och familj.

 

På fredagen var vi klara med all städning, blev en snabbdammsugning på förmiddagen då det samlats massor av hundhår sedan gårdagens dammsugning (hundarna fäller massor just nu)

 

Lite bilder från festen innan gästerna kom.

 

 

 

......och tvättat huset från golv till tak, vi tog in julstädningen här också när vi ändå gned på att ta bort alla flugprickar och hundarnas alldagliga nedskitande....

 

I morgon firar vi 30 år på gården och vi la även till att jag är cancerfri i firandet med våra barn, barnbarn och med några av våra närmsta vänner som  ställt upp för mig till 100 %  under både utmattningsyndromet och senare under cancerdiagnosen.

 

All maten är beställd från Catering, för mig räckte det med städning och planering inför dagen så maten lejde vi bort.

 

Hoppas på en fin fest med nära och kära imorgon 👍❤️

 

 

 

 

 

Det blev vi igår oxå under flera timmar, trist.

 

Nu har vi varit utan el i fyra timmar, förr var det vardagsmat, vi kunde vara utan el i flera dagar.. Vi har garderat oss mot det och köpt fotogenlampor med mera. Med ledningar nedgrävda i backen kände vi oss trygga i ca 10 år. Felsökning pågår, de vet inte var felet finns 🤔 så det är nog bara vedspis och fotogenlampor som gäller nu... Mobilens batteri är snart slut. 

 

 

Kontaktade vattenfall. Ingen lösning i sikte än!. De letade i mörkret.

Nu är 01:00 nästa bud..,.

 

….så även min tvillingbror och min man... Säkert fanns vi där under samma tak på Barnhemsgatan i Västerås samtidigt under perioder tillsammans under året -57 det vi inte visste då var att vi senare kära maken och jag skulle försöka skapa den bästa tryggheten och kärleken tillsammans för varandra ❤️ och för våra barn ❤️ och för alla våra djur ❤️ .

 

 Min mans mor dog strax före han fyllde tre år, hans far behövde jobba, så även vår mor, ingen dagis/förskola fanns, blev barnhem på vardagarna, fram till helgen, så var kära maken hemma igen på helgerna, hans släkt och äldre syskon försökte ta hand om honom så han slapp barnhemmet emellanåt.. Min kära make var en ”sladdis” med syskon som hade barn äldre än honom. 

 

 Jag har inga minnen från barnhemmet, vi min tvillingbror och jag kom som sommarbarn till en lantbrukarfamilj före två-årsålder...de reagerade på att efter lek och bus och när vi tvillingar pratade med varandra på kvällen och när de dök upp i rummet så sa vi ”natti ”och drog täckena över huvudet. Slutsatsen blev, det skulle vara tyst efter ett bestämt klockslag på barnhemmet.

 

 Fick veta sanningen för några år sedan när en syster berättade allt för mig, det jag inte tidigare visste och då grät jag så mycket för de två ”instängda” barnen som sett ett liv med all sin frihet tas ifrån dem om de hamnade på barnhemmet igen..... Min dotter fanns på plats och fick ta all min gråt, vi grät tillsammans, för mig var det barnets gråt, det där barnet som så sällan vill dyka upp hos mig, det svaga barnet, det jag aldrig kunde/fick vara eller tillåta mig då brorsan med svår krupp hade jobbiga sjukhusvistelser,, hans rädsla nog så förståeligt som mamma och vuxen....Men jag.....var fanns jag? Alltid var jag så glad och förnöjd som alla trodde?  Kan inte påminna mig att jag var på något sätt avundsjuk på min bror....Tack kära syster Bia för allt du berättat och för att ni ville vi skulle få ett tryggt hem hos er ❤️

 

När min tvillingbror dog behövde jag få kontakt med vår biologiska far, ringde till alla med hans namn... När vi väl fick kontakt så kändes det bara så RÄTT, att höra hans röst, så stor värme

 

 

Senare har jag ställt min stackars far till svar efter alla dessa år för allt jag fått mig till livs från hela min barndom och ungdom om alla hans tillkortakommanden, och brister......Inte på något sätt rättvist, men han svarade konkret på allt, vi båda djupdök och krävde ut dokumenten från socialen i om vad som fanns dokumenterat från det jag blev fosterbarn vid två-årsålder

 

...Min FAR, jag bara älskar dig ❤️

 

 

 Min far är oskyldig, vi hade båda begärt ut papper från sociala-myndigheterna och vi har fått dem, där finns sanningen om mitt och brorsans liv....DÖM aldrig någon oskyldig, du kan tro på de lögner du matats med genom barndomen, livet , men som vuxen kan du faktiskt ta reda på fakta....Jag gjorde det och fick reda på sanningen som jag undrat över i hela mitt liv....

 

 Vår far trodde vi var bortadopterade. Han hade fått papper om adoptionsansökan/ tvillingarna var borta...Våra fosterföräldrar hade ansökt om adoption...

 

  Jag har haft dubbla föräldrapar i hela mitt liv, det har varit på gott och ont.....Men jag har aldrig vågat att de möter varandra. Mina, kära makens jämna födelsedagar, barnens studenter, har vi flytt eller mörkat/ flyttat dagar så de inte möter varandra....

 

Vad har jag försökt ge mina barn?

Bara föräldrar som älskar dem och barnbarnen ❤️.,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.....Jag vet inte svarade jag, jag lägger mig och sover när jag vill svarade jag kära maken, som barn / ungdom satt jag ofta och tecknade bort helgkvällarna och halva nätterna....Jag har alltid gillat helger och friheten de gett mig att få vara uppe så länge jag vill.

Jag sköter om våra djur, väckarklockan ringer varannan dag, jag låter hundarna göra sina behov, öppnar åt hönsen, ger hundarna mat, kokar kaffe sedan klär jag av mig och sover igen...

 

Vi har olika dygnsrytmer kära maken och jag,...oftast har det varit berikande i vår vardag....Men just nu kunde jag nog sova dygnet runt..Tröttheten är konstant.....

 

 

....Dottern och jag planerar inför det, Mille som inte vill vara på fritids då han inte trivs där, då hittar vi som vanligt på lösningar för lovet. Precis som min dotter slutade han på fritids efter ettan. Nu går han i trean.

 

Min dotter gillade inte heller fritids, för ljudligt och för bråkigt för henne, redan som sjuåring sa jag upp platsen för henne. Vi gjorde en deal dottern och jag, de två dagar jag jobbade längre än hennes skoltid så skjutsade jag hem henne, de fick vänta in mig på möten på jobbet, mina barn betyder allt ❤️. Dealen var att hon fick inte öpnna dörren om det knackade på. Hon hade tre backups att ringa till om hon undrade, var rädd över något och behövde få tag i mig, det var stora lappar med namn och telefonnummer (före mobilernas tid). Med två stora schäferhanar hemma var jag inte speciellt rädd, de skulle vakta över henne med sitt liv. Inget hände, ingen blev uppringd under de åren, jag litade även på min dotter till 100 procent. 

'Den enda incident jag kan påminna mig var när hon ätit för många nötglassar en gång och reagerat på dem med svullnad, åkte direkt till läkarstationen med henne och de sa att det var en allergisk reaktion, den försvann snabbt!

 

Har även haft min kära prinsessa (mitt äldsta barnbarn) hos mig på loven, precis som mina barn har kunnat njuta av sovmorgnar på alla lov så vill jag att barnbarnen ska känna av den friheten. 

 

Några bilder från en härlig och varm oktoberdag från igår:

 

 

 

...Är cancern helt borta? Skölkörtelprovets svar? Hoppas så på att jag får alla svar imorgon. För mig är morgondagen viktigare än dagen när jag opererades, här ställs allt på sin spets...blir det efterbehandling? Framtiden?

 

Idag har vi firat kära makens födelsedag med smörgåstårta och presenter ❤️.

 

 

Upp tidigt i morgon, så tidig kväll...Natti alla och sov gott! 😴

 

Håll tummarna 👍

...har tagit över hönsens skötsel utom deras vatten, det sköter kära maken då det är för tungt, på tisdag får jag veta om de tror sig fått bort cancern helt. Precis som tidigare oroar jag mig inte för återbesöket, jag får se på tisdag vad de kommit fram till. Orkar som tidigare inte tänka mig vidare i något som jag inte vet något om.

 

Min kära make har fixat ihop vår gamla säng i nya gästrummet, jag planerar inför hur rummet ska se ut och har nu bestämt mig för att slänga massor av böcker. Vi har böcker i dubbla rader i alldeles för många bokhyllor (jag och kära maken har varit bokmalar i hela vårt liv), flera kassar med böcker som inte ryms i huset finns på vinden, nu ska mycket bort, luft och rymd vill jag ha, inte dessa dammhärdar som böcker och bokhyllor är.

 

Hörde för ett tag sedan om uttrycket "dödstäda" det är kanske det jag gör nu, vill inte att barnen ska behöva ta reda på allt gammalt skräp jag samlat på mig genom alla år, när man bor som vi med en stor källare och vind så samlas det en massa "minnessaker". I källaren finns några av min dotters käpphästar hon och kusinen tillverkade  m.m. Vet att jag på vinden har böcker från min skoltid, lågstadiet, skor från "Hedenhös", mina barns babykläder, hur ofta tittar jag på dem? Nästan aldrig.

 

Jag sa åt min man, det vi inte använt/behövt på 5 år kastar vi! Så det är en gyllene regel vi går efter i vår rensning.. 

 

I förrgår eldade kära maken upp en massa skräp från stallet i flera timmar, många eldningstimmar finns framför oss, ett stort bokbål blir det men vissa böcker kommer vi att ge till röda korset eller skänka bort...

 

 

 

...vi gick upp 07:30 och började nedmontera gamla sängen ( vi sa "svinskiten"  mammas uttryck när någon tar åt sig andras ära! ) det var min man som gjorde så gott som allt, vår gamla säng kommer nu att hamna i gästrummet på övervåningen.

Solen sken och höstfärgerna börjar anas på riktigt nu.

Igår åkte vinterdäcken på då vi har haft tre frostmornar redan. Jag sparar inte på vinterdäcken och säkerheten, en tur ned i diket blir betydligt dyrare.

 

Vid 11 rullade en mindre lastbil in på vår gård från sängjätten. äntligen fick vi våra sängar, killarna monterade ihop dem och kollade att elektroniken fungerade, tog med sig allt emballage de var förpackade i. Blev en hel del kan jag lova.

 

 

 

...alls tre program om kroppshets.

Är så glad att jag inte på något sätt fallit in i idealet hur vi ska se ut... är 158 cm lång så jag har aldrig drömt om en modellkarriär..

 Som ung hade jag inga som helst problem med vikten, jag kan se idag att kilona jag hade, hade placerat sig rätt (som de oftast gör utan manipulation)

Flera av mina vänner bantade inför badsäsongen, varje sommar skrev veckotidningarna om den perfekta bantningsmetoden. Mina vänner späkte sig några veckor inför badsäsongen, gick ned några kilon och gick upp dem dubbelt igen. Har aldrig haft en tanke på att banta eller försökt....

 

När kilona började skramla på vid 55 års ålder, tänkte jag nog mest på att jag förstört min ämnesomsättning då jag ätit för lite, tappat matlusten ... Stressade jämt, skulle bara och måste bara...När det en dag sa STOPP! sjukskriven för utmattningssyndrom  och alla krafter borta, så fanns inte maten jag struntat i så många år på min världskarta....  jag bara inte orkade bry mig om något så värdsligt som mat, jag orkade ju bara sköta mina uppgifter i vardagen, det var mitt fokus...

 

Jag borde vara supersmal, har ju inte ätit mycket på ca 10 år, inget godis eller bakverk..Min stress förtog all min lust till att stoppa något i munnen. Om jag nu får svar på att min ämnesomsättning pga sköldkörteln är för låg blir jag glad, vill självklart ha en förklaring till varför vikten ökar när jag inte äter något som ska påverka den..Att mina värden varit så bra bevisar väl ändå att det jag med möda stoppat i munnen, tuggat och svalt tillagat av kära maken varit så rätt....

 

Jag har varit ett med min kropp hela livet...Självklart förändras vi med åren och jag har varit nöjd med det, det tillhör livets gång. Övervikten har jag inte förstått var den kommer ifrån, men har heller inte grubblat mig sömnlös över den heller...kanske får jag svar nu... Får jag inte svaret  på var övervikten kommer ifrån, så lever jag med det som jag gjort tidigare utan grubblerier.....

 

 

 

 

'

....tror mig fixa så mycket mer än jag klarar....Idag var det jag som morgonrastade hundar och släppte ut hönsen, fixade kaffe och morgonmat till hundar och katter, kära maken skulle äntligen få en sovmorgon ❤️.

 

Vilade sedan i några timmar, sa sedan till kära maken ska vi leta efter svamp innan regnet? Sagt och gjort, vi gick ut i skogen och hittade en hel del svamp, svampen  inkluderades till vår middag, så gott ❤️ Enligt läkaren ska jag klara allt då jag blev "titthålsopererad", men om jag fått ett snitt i buken, vad är då skillnaden i inre läkningsprocess mot yttre sår och mina häftklamrar? samma saker är ju borta, livmodern? 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

.....Fick ju en hel "bibba" med papper från op-kordinatorn som jag skulle följa.

 

Blodprov dagen innan och det togs på min vårdcentral 08:30 för att det skulle hinna in till Central lassarettet inför morgondagens operation.

 

Duscha och tvätta håret två dagar innan.

 

Allt könshår skulle bort inför operationen...Köpte kräm på apoteket, men det tog inte bort allt så rakhyvel blev nästa steg.

 

Duscha operationsdagen och tvätta ur naveln noga med tops, jag tvättade ur den med tvål först och sedan handsprit som vi hade hemma, sved som tusan...

 

När jag väl fått på strumporna på operationsdagen och rocken som var knuten i nacken var det sängen som gällde.. 10:38 låg jag med håret flätat under ett hårskydd och väntade på att rullas in på operation i ca 20 minuter. Vill du läsa en tidning? Nej tack! Så många tankar som jag behövde tänka....

 

Så rullades jag in i operationssalen, så mycket folk, minst 8-10 personer i rummet. Tre fanns runt mig direkt, de fattade båda mina händer, nålar sattes in i båda händerna, jag skulle andas in syrgas från en mask. Andades nog in den överdrivet mycket , då de bad mig att andas som vanligt...Visste ju från narkosläkaren då han sa att kroppen behövde extra syre för då du får narkosen upphör du att andas. 

Nya varma "strumpor" trädes på benen..

 

Nu kommer du antingen att känna värme eller yrsel sa mannen bakom mig, jag känner bara värme från handen runt min handled sa jag, så kände jag yrseln och bekräftade den...så var jag borta....

 

Vaknade upp på "uppvaket" att en upphetsad röst sa - hon blöder...kände hur man "pysslade om mig"  Någon sa att det har inte runnit blod ned i sängen. I dimmorna så tog jag inte riktigt till mig vad som hände.

 

Jag vaknade till mer och mer..vill du ha något? -gärna kaffe...

efter en stund...Vill du ha nyponsoppa? - ja gärna.

 

Fick blåsa upp lungorna med en "mojäng" 10 blås och vila.....jag fortsatte blåsa utan order...

 

Såg på klockan och blev orolig, klockan var 18:05 och jag var fortfarande på uppvaket...visste ju att mitt barnbarn och hennes mormor skulle komma på besök 18:30, ville ju även hinna ringa kära maken och kära syster, så länge de gått oroligt och väntat på besked från mig, men regeln är fyra timmar helt vaken på uppvak och mobilen i skåpet på rummet. Försökte ringa kära maken från sjukhusets telefon...Han var ute med hundarna och mobilen låg väl på hallbordet som vanligt......

 

Väl uppe på rummet.....Hann ringa ett snabbt - det gick bra, vi hörs senare....

 

Tacksamheten att möta dessa två kära igen ...Barnbarn och fina mormor som stöttat mig från dag ett, samma dag jag fick cancerdiagnosen...

Gissar att jag fortfarande var lite "hög" på smärtstillande men så glad att se dem och prata med dem....

 

När de sa hejdå fick jag en smörgås, ringde, tog min kateterpåse i fickan i rocken och vandrade genom hela avdelningen med en sköterska vid min sida...

 

Kastade snabbt ut mitt mest konstiga inlägg på FB" "vad det blåser idag, ha en fin kväll"  ville bara att mina få vänner där på FB som vet om min cancer skulle veta, att jag var i livet efter operationen

 

..

 

 

.....en stor åsksmäll...snabbt drog vi ur kontakterna...ösregnet smattrade mot rutorna och träden vek sig i den kraftiga blåsten.På en halvtimme var ovädret över, jag flyttade mig från sängen till soffan i vardagsrummet  med kära maken och hundarna, så skakis efter sommarens blixtnedslag. Sedan sken solen igen. Av stormen Knud som varnats för märker vi inget av här i inlandet i nuläget.

 

Innan operationen såg jag när jag hängde tvätt att vårt stängsel vi satt upp för hundarna var skadat, kikade närmre och såg att blixten föjt staketet ända fram till stuprännan, staketet var helt svart och sönderbränt och sönder. Inte undra på att TV:n som varit urdragen från all elektricitet ändå gick sönder av den högspänning som gick in i den ca 3 meter bort. Har inte testat VHS och Blue ray spelaren ännu, kanske är de också förstörda...Tiden får utvisa när jag testar dem men försäkringsbolagen ersätter dem inte eller TV:n, elektronikprylar fallar snabbt i värde.

 

Mår hyffsat, vågade duscha idag när operationssåren läker bra, ser mina "tre häftklamrar" i vart sår då vi bytte plåster efter duschen...En tyngdhetskänsla finns i underlivet, högre upp om jag rör mig för mycket, kan inte riktigt förklara/placera var det sitter....

 

Måste "stilla" mig, vila, låta det inre läka....Men är så trött på sängen, vill så mycket, så mycket som behöver göras och planer för hemmet...

 

Min kära make läste på väderappen att kylan kommer nu, persiljan inne i fönstren i växtrummet, paprikan får mogna från grön till röd under växthusbelysningen...imorgon åker klockchilin in i källaren för vintervila och allt sköter kära maken och imorgon ska jag ta skott från mina ekologiska tomater ... Mitt projekt den dagen...

 

Det här sommaren har min kära make fått sköta det mesta, mig, maten, handling, djuren och växthusen...Men nästa sommar är det vi två igen och då  delar vi på jobben då blir det som vanligt att hönsen och växthusen blir mitt ansvar....Så jag längtar efter att få kraft och ork tillbaka igen....

 

 

 

 

 

 

 

Barnen med sina familjer kom och hjälpte pappa bära undan utemöblerna, det gick snabbt, tror de var klara efter 20 minuter. Gästsängarna åkte även ut från övervåningen. 

 

Smörgåstårta stod på menyn idag. Så dök även mina kompisar upp ❤️ fick en stor korg med allehanda godsaker i 😜

 

En rolig och härlig dag 👍 Men tyvärr straffade det sig att jag satt uppe i för många timmar 😥 två stygn blödde och jag fick kraftigt ont i magen, värktabletter och sängen resten av dagen.

 

 

...så skrev jag i förväg denna blogg om mina tankar och känslor. Ändrade rubriken på inlägget idag.

 

Till alla mina nära och kära i livet, familj, släkt och vänner ❤️

 

.....Ni systrar har till min stora sorg berättat för mig att ni gråtit över min cancer 😥 vet att ni googlat på min sjukdom för att veta vad som kan förväntas i framtiden. Jag själv har inte fällt en tår ännu över cancern, inte googlat mer än en gång och den länken la jag till i bloggen här. 

 

Är det pga att jag fortfarande är drabbad så mycket av utmattningssyndromet ännu att jag inte kan ta in att jag fått cancer?

Kanske är det så, förtränger det helt och fullt i min vardag? Jag kan inte förtränga min svullna mage, blödningar  och smärtor, men det funkar hyffsat ...Cancern är ändå inte närvarande i mitt sinne. Den som lever får se....är positiv och tror till fullo att jag blir frisk igen.

 

Går det åt helsicke så ska ingen vara ledsen, jag har haft ett toppenliv med så mycket glädje...Jag har haft kära maken vid min sida sedan 19 års ålder, min största kärlek och klippa, barnen/barnbarnen jag älskat så mycket,  alla mina syskon och alla mina vänner som stöttat mig genom livet och som jag även älskat så mycket ❤️   ...Alla våra djur... Vid 63 år kan jag bara summera mitt liv som så LYCKLIGT ❤️ ......Blir detta min död så dör jag lycklig ❤️ .

 

Operation och framtiden får utvisa min framtid...

Kära make, barn, barnbarn, syskon och vänner, ❤️ ... gläds bara med mig att jag fick detta liv med all kärlek och stöd  från er alla, ni fanns ju där och förgyllde min vardag. Ni alla som jag skrev tidigare och alla djur som berikat och berikar mitt liv fortfarande.....

 

Skriver detta till er nära och kära, bara så ni vet....Men jag kommer inte att att kasta in handuken än.......Tvärtom! jag vill se mina barnbarnsbarn ❤️

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

....Sov till 10, solen sken när jag vaknade, ville gå ut  👍 Kunde göra nr 2 idag för första gången efter operationen 😊, tog en "frukt och fiber"  tärning igår för att få igång magen, tog även en till idag. Så viktigt att hålla igång magen när man är så stilla.

 

 

 

 

Dotter är helt med på min plan, har redan invigt henne ❤️

 

Kära maken som gav alla våra hästar sprutor när det behövdes pga sjukdom, fixar det lika fint på mig ❤️Bara tre sprutor kvar 👍 

 

 

 

Somnade vid 23:30 på onsdagen och vaknade klockan 1, så ovan vid alla ljud på natten, det larmade, dörrar öppnades och stängdes, lågt mummel av röster osv., hörde ett skvalande ideligen och insåg att det nog var min urin som rann ned i kateterpåsen. Kunde inte somna om, lyssnade på ljudbok, läste nyheter, blundade och försökte sova, men, NEJ! omöjligt.

Hemma är det långt ifrån knäpptyst på nätterna, hundar som suckar, drömmer, kliar sig och bara "släpper" ned 30 och 48 kilos kroppar på en svalare plats. Katten Rambo och kära maken kan till och med snarka  Men det är mina härliga och trygga hemmaljud 

 

Katetern togs bort strax efter 6, ta ett djupt andetag sa sköterskan och det gjorde jag, när hon drog ut den sved det till ytterst lite men distraktionen gjorde det nog smärtfritt med andetaget, så var jag fri och rörlig igen..Först till frukosten, gott var det.