kort.webblogg.se

....inte för att de inte ska få bort min cancer utan inför operationen, klarar min kropp det? Hur stark är min kropp? Jag har ju i flera år ätit som en liten fågel.

 

Inser att alla dessa glas med olika goda juicer, drycker min man förser mig med flera ggr per dag och säger - drick detta nu och jag gör det, mina blodkärl är för små och det är svårt att hitta dem, berättade för honom om vad sjukvårdspersonalen sagt när jag gjorde skiktröntgen och de hade svårt att hitta ett blodkärl att sätta en kanyl i för att spruta in kontrastvätska. De såg direkt att jag var "uttorkad", druckit för lite i sommarens värme.

Så då förberedde älskade maken detta för att jag inte skulle vara uttorkad  Min kära make är bara omtänksamheten själv, det har han varit under hela vårt liv tillsammans  

 

Jag lutar mig ändå tillbaka till att läkarvetenskapen kikar på min kropps värden efter alla prov de tagit, när jag för första gången kom in den 8 augusti hade jag superbra blodvärden trots alla mina blödningar berättade läkaren. Förlitar mig till läkarna och att de vet vad de gör. 

 

Sista blogginlägget jag gör innan operationen, har ett förinställd blogg om nu något gick åt helsicke, det läggs ut 15 september   

 

Tro hopp och kärlek    Bilden lånad här har en tanke runt denna bild, berättar senare 😉

 

 

....Säkert behövde de tårarna komma ut...Jag hade gått i anspänning hela dagen och visste att tre av mina kära tuppkycklingar skulle hämtas, vi behåller en, den minsta. Våra tuppar blev så tama då vi suttit ute med dem sedan de var små dunbollar och vaktat dem mot allehanda faror,  i synnerhet en av dem fångade mitt hjärta  Men han skulle säkert blivit större än vår "dunderklump" till tupp och de mindre hönorna hade fått det tufft.

 

....Jag gjorde det på sjukhuset i tisdags där de hade en valstuga.. Så besviken på alla partier vi har idag, som ser mer till att rika får mer och inte till vanliga arbetares villkor, de rättigheter de betalar skatt till, sin sjukpenning, vård, arbetslöshet och pension. Den försämras ideligen och försvinner ned i privata bolags plånböcker, pengarna flyttas utomlands, detta har fått fortgå under de senaste 20 åren med både rött och blått styre. Detta val blev viktigt för mig,  tidigare ville jag visa mitt  missnöje till alla partierna med en blankröst, men jag uteslöt det, röstade, ser det som ett ödesval. Jag röstade på det parti jag röstat på oftast från ungdomen, som jag tycker värnar mest om att vi alla ska betalar skatt och ta hand om varandra.

 

Idag gör man sig en vinst på den välfärd vi tidigare hade, privata bolag får ta över, de gör så lite som möjligt och de svaga i vårt samhälle får lida och betala för det. En dag blir vi alla gamla, kanske sjuka och då får alla igen för att vissa tänkte kortsiktigt och ville ha en hundring mer i plånboken i månaden.

 

Jag förstår folk som bor i utsatta områden att de är rädda och oroliga för allt våld, ingen av våra regeringar har på något sätt försökt att ge polisen stöd, de gav istället polisen Dan Eliason som chef ?....Politikerna har blundat för våldet som sker på gatorna, bilbränder, våldtäkter, ungdomsgängen som attackerar blåljuspersonal och morden/skjutningarna. I dag ges ett mord inget större utrymme i tidningarna om det är en avrättning mellan gäng. Arbogamorden kan man snaska i rätt länge, en kvinna som är mördare, här kör vi en långkörare anser press och TV.

 

När jag var tonåring skedde ofta precis som idag att en ung kvinna var sommar blev mördad, men då pratar vi om ett mord som de stackars anhöriga fick läsa om i månader då kvällspressen ville sälja lösnummer. Fanns säkert flera våldtäkter än de som rapporterades då våra domstolar oftast la skulden på kvinnan, bar hon kort kjol? Hade hon druckit? Fanns nog få våldtagna som trodde på rättvisan då? 

 

Vill ha in nya partier som sticker ut och pratar om minst 80% av befolkningens rättvisa till dräglig standard, se till att vi inte har hemlösa i vårt samhälle, folk som blivit utföräkrade från försäkringskassan, arbetslösa eller har för dålig pension så de inte har råd med ett eget boende. 2018 och vi har ett så kasst samhälle? Vad gjorde våra POLITIKER de senaste 20 åren? Inte såg de till vårt samhälle...

 

 

....Troligtvis min kära make...om situationen varit annorlunda och kära maken hade cancer hur hade jag reagerat ? Jag hade nog varit panikslagen, krävt svar efter var undersökning och röntgen.....Hängt i telefonen för svar...varit den där odrägliga "anhöriga" som inte gett sig innan de svarat, gissar att min familj vet hur jobbig jag skulle vara....Vänder på situationen ett ögonblick och tänker mig in i min partners ögon.

 

Tänker hela tiden just nu....Skriver ned mina tankar rätt av när de kommer.....

 

.....Nästa onsdag försvinner min livmoder, den har gett mig två underbara barn och senare två underbara barnbarn som blev följden av mina barns födsel.

 

Under senaste tiden har livmodern gett mig så stora problem, kanske livsavgörande i detta läge också... Kommer inte på något sätt att sakna min livmoder idag, är bara så tacksam för de barn jag fött, sörjer det missfall och ofödda barn vi inte fick.

 

Jag har tänkt många ggr på missfallet, mådde nog lika mycket "fan" som jag gör nu...Det var jullov, var gång jag satt upp på hästryggen och red blödde jag, var gång hunden fick dra fyra-åriga dottern i pulkan blödde jag när jag sprang bredvid . Hade graviditeten kommit någon månad senare hade jag nog fått behålla barnet.

 

Minns så väl när en kollega sa - Du är blek som ett lik,  jag stod och värmde mig vid ett element i skolan och nickade bara bifall, hade mått dåligt hela jul och nyårshelgen. Trettondagsafton då jag och en syster var där med våra små barn på en julgransplundring så frös jag så jag skakade, hade ingen aning om vad jag drabbats av.

 

Åkte med kära maken till sjukhuset, de tog ett gravtest...sa att du väntar barn, insikten slog mig då som en käftsmäll...jag grät och svarade - det är ju på väg bort.. Det såg de också....Jag hade haft mens som vanligt och inga misstankar på graviditet, men blödningar vid fysik aktivitet är inte normalt, klart jag funderade när det hände, men hittade ingen förklaring.

 

Kära maken skickades bort och hem,  jag skulle på en skrapning... I några timmar fanns ett barn i min kropp som jag inte insett tidigare, FÖRBANNADE jullov....

Min käraste och närmsta förtrogna i livet hade tvingats åka hem, så jag behövt honom vid min sida då.

 

Insikten att veta att du bär ett nytt liv i dig och förlora det några timmar senare, finns inte ord att beskriva känslan, lilla barn du hade varit så välkommet   Så ensam, övergiven, tom och så ledsen har jag nog aldrig känt mig... Gissar att kära maken kände så också, en chock för oss båda att vi väntat ett barn vi inte visste om och det gick förlorat.

Vem brydde sig om kära maken? Inte den tidens sjukvård. Vi hade båda behövt prata med varandra om det barnet som inte fick födas, trösta och hjälpa varandra i sorgen som plötsligt uppstod... Det barnet hade också varit så önskat och älskat  

 

Mina fysiska aktiviteter bestående av skötsel av våra djur gjorde ju tidigare att jag höll på att missta vår älskade dotter vid 6 månaders graviditet... Sjukhuset beställde in blod, så säkra på mitt missfall med henne, jag klarade den graviditen men inte nästa.

 

Gissar det är cancern som får mig att stanna upp och reflektera, se tillbaka och många tankar blir det....

 

 

 

 

 

 

 

...Vaknade vid 9, kära maken var uppe och skötte om djuren före 7 sedan kröp han ned i sängen en stund och somnade om, han vaknade 5 min efter mig och vi låg och drog oss och småpratade, så mysigt  Medan maken gick förmiddagssvängen i skogen med hundarna masade jag mig runt och gjorde mig iordning, såg till att ha Folksams sjukförsäkringspapper med då läkaren glömt att skriva datum för diagnos ( en petites kan jag tycka då hon skrivit in min diagnos och allt annat ) Fick intyget i retur från Folksam igår. Jag är supernöjd med Folksam som försäkringsbolag i övrigt 👍

 

 

 

 

 

 

 

 

Strax efter 9 ringde min läkare och sa att jag skulle få en titthålsoperation i nästa vecka, men först var jag tvungen att träffa narkosläkaren. Skulle få meddelande i veckan om tid.

 

Dammsög och tvättade, solen skiner och vi har ett underbart väder.

 

Kära maken åkte och handlade, vid 13:30.... Då ringer operationssamordnaren och frågar om jag kan komma i morgon och träffa henne först, hon hade några papper jag skulle få. Efter besöket hos henne ska jag träffa narkosläkaren.

 

Operationen är bestämd till onsdag nästa vecka 👍 SÅ FÖRBASKAT GLAD NU! 

 

Vi satt ute i den ljumma hösteftermiddagen/kvällen och njöt av solen och värmen och hörde ungtupparna gala ideligen..Fick en energiboost av samtalen, kära maken sa åt mig att ta det lugnt, hörde inte riktigt på det rådet, straffar sig ikväll, någon som ser mig nu tror jag är i nionde månaden 😣

 

Igår fick vi ca 140 g äpplen av  bästisen A..   det fördelades till oss, hönsen, rådjuren i hagen och älgarna i skogen. Min kära make åkte över 2 mil och placerade ut äpplen där vi vet att älgar och rådjur finns  

 

 

 

Bild och recension är lånade här.

 

Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

 

Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

 

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

 

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

 

Till minne av en villkorslös kärlek är en episkt böljande roman om solidaritet och svek, skriven med humor och livsglädje och en smärta så stor att den får verkligheten att spricka.

 

 

`........Åt på kvällen två goda smörgåsar med rocherford ost och slötittade på datorn på kanal 3...Försöker äta upp mig före operationen, för att kroppen ska bli starkare...Alla ni som känner mig vet att jag inte äter mycket.

 

Så skulle jag då ta de "blodstoppande" tabletterna, fyra stycken, hulkade för de tre första, kastade den sista, gav upp... Satte mig vid datorn igen och då kom en "kräkkaskad" som jag inte hann stoppa med handen, där försvann smörgåsarna ned i vasken efter 3 meter från datorn och torkning av golv... Har aldrig haft problem med kräkningar förut...tillhör det sjukdomen? kräktes på stackars Rambo för några dagar sedan, bara kände hur spyorna kom, försökte hålla för med handen men det hjälpte inte, katt sprang ut, överkast tvättat....Trodde det var en engångsföretelse.

 

Tänker skippa de blodstoppande tabletterna nu, de har även gett mig lös mage (tror jag)...

Så trötta vi är nu på denna väntan på operation!

 

Idag satt jag ute i två timmar i solen, hönsen/kycklingarna försåg sig glatt med gröngräs, insekter och maskar, våra kycklingtuppar har börjat gala, så sött det låter. 

 

Kära maken plockade upp vårt extra hönsnät och nätet vi stängt in potatisen med, ville hjälpa till, men fick inte.....sitt i stolen jag fixar det! Klart han gör, men vi har oftast gjort allt tillsammans, att vara sjuk och svag har jag svårt att acceptera....nu ligger näten i stallet till nästa vår. 

 

 

Så blev det sängen igen efter två timmar, lyssnat slut på boken 1793, börjat på en ny bok "En helt vanlig familj"

 

 

 

Sov så himla gott inatt och på förmiddagen, vaknade 10:20. Tog kaffe ur termosen som kära maken fixat när han vaknade i morse, nu gick han med hundarna förmiddagssvängen. Drack kaffe och lyssnade på ljudbok i sängen.

 

Hörde en tyst knackning på dörren, till min stora glädje var det min storasyster Bia som stod där  En stor kram blev det och jag fick nybakade bullar av henne  - bullarna ska du ha när du får besök av vänner efter operationen sa Bia. Så omtänksamt  Men jag plockade allt ut några bullar så vi fick till fikat 😍. Mycket att prata om som vanligt 😉 

 

 

Resten av dagen har tillbringats i sängen med några telefonsamtal och ljudboken 1793 av Niklas Natt och Dag, en hemsk bok om mångas levnadsförhållanden på 1700-talets slut 😱

 

" 

Bellman noir i makaber historisk mordhistoria

 

 Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

 

 Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

 

 Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

 

 Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

 

 1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmyckeoch ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

 

 ”Jag rekommenderar den starkt. En märkvärdigt bra bok. Till att börja med väldigt bra tidsskildring och sedan väldigt välskriven.”

 

 

Leif GW Persson "

....livmoderkroppcancer, fick det konstaterat i fredags på läkarbesöket. Inget unga människor brukar få utan oftast kvinnor som genomgått klimakteriet, vi som fått mens som unga (jag var precis fyllda 11 år när jag fick min första mens) eller om du har din sista mens väldigt sent, 1400 kvinnor drabbas varje år, blödningar och smärta är ett kännetecken. Läs här. Därför upptäcks denna cancer ofta tidigt och kan oftast behandlas med goda resultat.

 

Det jag vill att du ska kolla upp är - har du sjuk och skadeförsäkring genom facket? Eller en egen försäkring gällande sjukdom eller skada.....Då har du rätt till ersättning för de flesta cancerdiagnoser, ring och hör efter hos ditt försäkringsbolag...

Skaffa blanketterna du behöver och låt din läkare fylla i diagnosen.

 

Jag är ännu inte opererad men diagnostiserad och det ger mig rätt till ersättning idag enligt försäkringsbolaget.. Har skickat in blanketten.

 

Enligt mitt försäkringsbolag (Folksam) ger de en engångsumma som du får göra vad du vill med t.ex resa, ersätta sjukhuskostnader, göra det som känns bäst för dig.

 

Vet att det är tufft att hänga på 68:onde plats i telefonkön till sitt försäkringsbolag...Men se till att du får det du betalat till i så många år, din rättighet   

 

 

 

 

 

....som möjligt men får vila så mycket mer då jag blir trött och magen sväller och gör ont... Jag orkar inte oroa mig för det jag inte vet vad jag ska oroa mig för? Kan faktiskt förtränga cancern i vardagen, den finns men får inte ta över på något sätt förutom alla läkartider och undersökningar.

 

Jag vet genom mina läkare att ska du ha cancer så är det livmodercancer, den cancerform som oftast kan botas, tror min cancer är inbäddad i livmodern som jag förstått av läkarna....

Min far hade en magsäckscancer, inbäddad den också i magsäcken, han opererades, inga cellgifter, strålning eller någon form av efterbehandling...16 år efter mår han fortfarande bra.

 

Just nu tar tar jag allt från dag till dag...alla röntgen och undersökningar.... Vill bara få en operation så fort som möjligt och få bort skiten...Undrar hur länge cancern funnits i min kropp? Måste komma ihåg och fråga vad läkarna tror?

 

Jag lever här och nu, gör det bästa för mina nära och kära med de små medel jag har kvar av ork men det är gott nog tror jag...

 

Många tankar som far runt i natten.....

 

 

 

 

 

 

......Förberedde genom att vila hela förmiddagen då vi skulle åka till Örebro efter 15 och äta lite gott och fira henne, sedan skulle vi hämta lite grejer hos pojkvännen inför flytten på torsdag. Dottern lämnade även kvar sin bil så han kan köra de sista grejerna.

 

Vi väntade in pojkvännen då han kom från jobbet, lite kul att sitta där och kolla stadslivet.

 

Lugn morgon med fasta.

Hade tid klockan 13  på röngen, hittade snabbt rätt till röntgen i sjukhusets enorma labyrinter. Fick gå direkt till väntrummet för magnetröntgen, så det small och brakade där.. Blev snabbt inkallad och fick fylla i ett frågeformulär, sedan av med kläderna men jag fick behålla trosor och strumpor på, påpekade att jag har en sportbehå utav bara tyg, så jag fick behålla den också och fick en stor grön rock att sätta på mig.

 

 

Väl inne vid röntgen hade de som vanligt svårt att hitta en blodåder, båda armvecken användes, den första gav upp och en annan kom och lyckades sätta in en kanyl (för kontrastvätska senare), även en spruta i låret för att lugna tarmrörelser. Fick order om att ligga blickstilla hela tiden under röntgen.

Jag lades tillrätta i maskinen, fick proppar att stoppa i öronen och hörlurar på det, fick välja radiokanal att lyssna på. En stor (rätt tung) platta som täckte mig från nedanför brösten till knäna lades på. Så åkte jag då in i maskinen, när jag såg hur långt in jag måste åka bestämde jag mig för att blunda hela tiden, en röst sa i hörlurarna -denna bild tar 8 minuter....Det började slamra och braka runt mig, hörde inte ett skvatt av radion i hörlurarna, tyst några sekunder sedan en röst igen - bilden tar 5 minuter och så fortsatte det med 2 min och 4 min bilder osv...De två sista bilderna togs med kontrasten) 45 minuter tog röntgen.

 

 

 

.....Lördagen tillbringades nästan hela dagen i sängen, när magen svullnar får jag oftast ont, gissar även att tumören sitter på vänster sida då det är där jag har ondast. Jag förströr mig med ljudböcker, surfplatta och mobil.

 

Idag gick jag ut i solskenet en stund och vaktade kycklingarna och hönsen på gården, två stora rovfåglar flög över oss och skrek men de vågar sig inte ned när vi och hundarna är ute . Sedan sängen igen, har haft sällskap av två gosiga katter som bara älskar att sova nära mig  Men eftersom jag far upp och ner ur sängen flyttar de sig efter någon timme så de får sova ifred utan en bökande matte.

 

I morgon magnetröntgen så de kan lokalisera tumören och så läkaren ska se var den sitter inför operationen. Har nog inte heller gjort en magnetröntgen tidigare så det blir också en ny erfarenhet. Vi har bestämt matställe till imorgon, de serverar supergott käk, ni får se  

 

Uppe strax efter 7, ut med hundarna och ut med hönsen. Så fort man öppnar ytterdörren slinker en katt in efter nattens bravader.

Gjorde oss iordning sedan bar det av till Västerås sjukhus.

 

Som vanligt var jag där 30 minuter innan utsatt tid, satt och kikade på mobilen i det överfyllda väntrummet då jag känner två mjuka armar om min hals och hör en röst viska i mitt öra - Hej älskade syster  Kikar upp och får se min älskade syster Jane stå där med sin man    Tårarna började rinna av glädje, de hade åkt från Stockholm för att stötta mig idag 

 

Frågade Jane om hon ville följa med mig in till läkaren och det ville hon, läkaren berättade att enligt skiktröntgen har de endast sett en tumör i livmodern, sen lite beroende på var den sitter bestäms det vilken kirurgi det blir "titthåls" eller "större operation", oavsett ska hela livmodern bort. Läkaren förklarade att såg hon inte tillräckligt på ultraljudet idag så kommer jag att bli kallad till magnetröntgen för att där lokalisera tumören.

 

Så upp i gynstolen, de sökte med ultraljud men förstår att bilderna var nog lika "dimmiga" som förra gången så läkaren sa att jag måste få en magnetröntgen. Min syster frågade om köer till operation, finns inga sa läkaren men till magnetröntgen är det kö. Inom två till tre veckor trodde läkaren att jag skulle opereras.

 

Jag hade skickat min man till Granngården för att köpa djurfoder och några fler ärenden innan han skulle hämta mig. Orkar inte gå i affärer så mycket så han får besöka de ställen där inte jag behövs och där vi inte behöver ta beslut ihop. Jag och Jane och hennes man tog en fika på sjukhuset, ringde kära maken och sa att nu är jag klar! Höll tyst om den glada överraskningen, såg min kära makes glädje när han fick se vilka som kom i mitt sällskap ut från sjukhuset  

 

Vi åkte direkt och tittade på sängar, vi ska ha en ny säng har vi bestämt, tre butiker var vi in i Sängjätten, Mio och Kungssängen, Min systers man är en bra prutare så han prutade även ned sängborden som inte ens var med på rea    I den sista butiken vi besöker ringer min mobil, från röntgen  Kan du komma på måndag? Självklart kunde jag det, fasta 6 timmar innan, inga problem! 

 

 

Det blev en säng från Sängjätten som är höj och sänkbar i alla ledder, det bästa är att man kan höja den så det går lätt att dammsuga under den. Vi valde till en gavel i trä då vi inte vill ge katterna det stora nöjet att använda en tyggavel som klösbräda 😉 Bytte även ut tyget mot konstläder så det blir lätt att torka av  Vi får den om 6-8 veckor och då monterar de upp den hos oss och kollar att elektroniken fungerar.

 

Bilden lånad från sängjätten sängen vi köpte.

 

Efter avslutad affär skulle vi käka på asiatisk restaurang, mysigt och gott  När vi åt så kände jag hur magen började svälla, tröttheten kom krypande 😴 När vi satte oss i bilen sa min syster och strök mig över kinden - Nu är du ordentligt trött, det ser jag? Ja! Sa jag det är jag.

 

 

Vi har skaffat högspänningsskydd men det hjälper inte mot " direktträffar" på gården berättade vår elektriker, med två direktträffar av blixten denna sommar är jag lika orolig som vanligt 😱  Rysk roulette känns det som, klarar vi oss denna gång....eller inte! Naturens makter kan vi människor än idag inte rå på.

Blir inget blogginlägg idag. Mådde skit igår och berättar om det senare. I morgon åter ett ultraljud av livmodern hoppas de ser bättre denna gång än första gången jag var inne 👍 

 

....kära maken och jag i den situation vi hamnat i med min cancer... Vi har varit tillsammans sedan jag var 19 och kära maken 21...Efter ca 10 år av disskussioner om meningskiljaktigheter var vi så klara över var vi stod...fanns inget att diskutera mer. Gissar att våra barn inte hört några allvarliga trätor.

 

Men det har funnits situationer då stressen/rädslan behövt utlopp från oss båda, det har oftast varit när vi lastat djur på transport till hagar eller tävlingar, så rädda för skador på hästar eller kalvar, när de väl varit inne har vi oftast berättat den andras fel i hanteringen och som idag, där pös rädselventilen över om torsdagens missade samtal från kvinnokliniken och då sa kära maken. - Men varför har du inte kollat mobilerna, samtalslistorna? - Jag brukar inte svara på dolda nummer svarade jag...(nu gör jag ju det om jag hör dem) I torsdags kom ju även spisen, en stor glädje och distraktion, har ofta kommit på att min mobil är ljudlös då det är så lätt att komma åt knappen...

Men sjukhuset har ju mitt hemnummer som läkaren ringde på i onsdags och som jag uppgett i vart samtal till Kvinnokliniken, varför ringde de inte på den? Den kan jag inte sätta på ljudlös?

 

Någon undrar kanske varför vi inte varit oroliga över våra barn? Det behövde vi aldrig vara, vi bodde på landet, de visste att vi föräldrar alltid hämtade dem från olika aktiviteter, de har aldrig någonsin gjort något som fått oss att vara oroliga över dem under tonåren ❤️ Jag ger våra barn en så stor kredit till sitt eget tänkande och omdöme ❤️ 

 

 

......har varit så trött. Är uppe någon timme sedan blir det sängen med en ljudbok i någon timme. Idag var vi barnvakt då dottern jobbade och skolan inte börjat, kära maken gick upp före 7 och tog emot honom. Jag sov vidare.

Medicinen som ska stoppa blödningarna tycker jag fungerar dåligt.

 

Väntar på operationsdag, hoppas på kallelse för var dag, vill få detta gjort snabbt så jag kan börja vara människa igen!

 

Till min förtvivlan ser jag nu medan jag skriver, när jag slår på min gamla telefon att kvinnokliniken sökt mig 7 ggr i torsdags, vet inte vad de vill, får ringa direkt i morgonbitti klockan 7. Är rädd för att jag missat en operationstid.

Fan, fan...

 

 

 

Jag gissar att var cancer/cancerform har sin egen upptäckt. I slutet av april tänkte jag att jag skulle vara behjälplig maken och klyva veden.. Jag klöv ved en dag, man böjer sig, lyfter tungt..såg blodspår i trosorna. Inte mycket...men jag reagerade.  Sa ifrån att jag slutar klyva då det påverkar kroppen, trodde det var livmoderframfall då jag varnats för det i sista livmoderhalscancer kontrollen i mars-april förra året.

 

Så blev allt bra igen, lungt vilade jag mig mot att jag bör nog inte lyfta tungt. Så fick vi våra härliga "dunbollar" kycklingarna...jag "bubbade " dessa tunga burar flera ggr per dag för att kycklingar och hönor skulle vara ute/instängda.. Blödningar igen. Kära maken sa ifrån, jag lyfter allt tungt hädanefter och så blev det.

 

Var inte på något sätt orolig, har man haft lyckan att föda barn två ggr så inte BB:s personal knappt hunnit med, varav sista barn är fött på tre minuter så ska jag väl få något straff, ex. livmoderframfall.  Luther sitter nog där och knackar på min axel och ger mig exempel på att livet inte ska vara så lätt.

 

Så blev det då semester i Danmark, UNDERBAR, men ju mer jag gick och rörde mig så blev mina problem mer påtagliga, fler blödningar. Dottern och Mille fixade alltid min väska till hotellrummen så jag slapp lyfta tungt. Ringde kära maken var kväll men berättade även en gång också att jag skulle kontakta sjukvården när jag väl kom hem.

 

Jag ringde inte direkt som ni nog sett av min blogg...Det blev bättre och jag tänkte, lyfter inget tungt så funkar det nog..promenader med hundarna ska nog fixas.Det gjorde det inte!

 

Ett bra tips från en vän som gått igenom detta och även operation, bär aldrig bara mörka trosor, i så fall använd trosskydd. Hade jag enbart haft mörka trosor så hade jag nog inte sett blödningarna utom i slutet.

 

 Gissar att detta är min form av cancer då jag har en tyngdhetskänsla i magen och det även gör ont ibland, I min fluffiga hjärna har det bara funnits livmodercancer, samtalet med läkaren var snabbt på telefon. Överraskad så lyssnade jag nog inte så noga...Cancer får nog alla att stanna upp! Att misstänka diagnosen och få den bekräftad är två olika saker... Men nu vet jag vad jag har att förhålla mig till. Men jag är inte rädd..Så många som klarat denna cancer efter operation. Har den spridit sig i kroppen, då kommer jag ärligt att skriva om hur jag förhåller mig till det!

 

....06:30 kom Mille, kära maken var redan vaken och tog hand om honom. Jag somnade om och sov. När jag vaknade åt vi frukost för Mille var inte hungrig när kära maken frågade honom tidigare. Gissar att mina frukostförslag är lite godare (onyttigare) och därför väntas jag ut tills jag vaknar.

 

Sedan gräsklippning av maken och Mille körde grästrimmern, så fint på gården nu. En ännu tröttare dag idag än igår, men jag har insett i min tröga utmattningsdrabbade hjärna att om jag förlorat för mycket blod inför en operation så får man nog en blodtransfusion så värdena förbättras.

 

Imorgon blir det flytt av saker, dotterns fina pojkvän är inne på slutspurten nu att flytta till vårt samhälle och henne. Kära maken hjälper dem att köra sakerna med släpkärra, han är grym på att backa med kärror efter alla år med hästtransporter då dottern tävlade.